2013-12-31 15:12 | 1 kommentarer

Samma datum, samma plats men ett år emellan

Nu håller jag på att vara rejält trött på extrema vintrar. Tre vintrar i rad har det varit mer snö, kyla och blåst än normalt, och då kan man ju förvänta sig att det blir en hyfsat normal vinter efter det. Men nej, då blir det ytterligt åt andra hållet i stället. För ett år sedan körde vi upp gångar i hagarna med snöslunga och oroade oss för att hästarna skulle rulla fast sig i snön. Nu ser vi hästarna långsamt stappla fram på isen och oron består i att någon inte tar sig upp om de lägger sig eller ramlar.

En klen tröst denna istid är förstås att vi spar på bränsle och inte nöter ut slungan

2013-12-29 11:52 | 0 kommentarer

Här är det glatt värre på jul

Känner att jag verkligen borde uppdatera hemsidan, inte bara startsidan utan alla avkommors sidor också, men jag har väl sällan varit med om en "vinter" med så dåliga förutsättningar för att ta aktuella bilder. Nu har jag ju tid att hålla på med hemsidan också, för manfolket är hemma och hjälper till, och på grund av ett tjockt lager is över nejden kan jag ju ändå inte göra någonting alls med hästarna,,

Hinica verkar onekligen strandsatt

God fortsättning på julen, oavsett underlag

2013-12-25 15:24 | 0 kommentarer

Det är inte så skoj att lägga ut bilder på blöta hästar (trots att det är fullt naturligt då det är runt noll grader och snöfall), så därför får dagens bilder ett lite gladare filter.

Vi avmaskade flocken i skogen i dag, och det är så himla härligt med de små hästarna. Nyfikna som de är har de inget emot sprutan med pasta, och de trängdes för att kolla om de fick mer. Trots att det smakade jätteäckligt. Man kan tro att jag riggat maken med en hink havre (vilket fölen inte vet vad det är), men han står och skramlar med grimmor och grimskaft för att distrahera dem när jag ville ta några kort efter vi avmaskat dem.

Adilliya, Maronya, Gagarin och Odessa

Alla vill ha grimmor på sig, för då är det deras stund. När de får all uppmärksamhet och ingen annan häst får peta på dem. Till och med unghästar som är lite hårömma (vilket en del är, särskilt med blöt vinter/fölpäls) vill ha grimman på för då är de speciella. Grimma är kul, men kamera är ännu roligare.

Det går inte att överlista Adilliya, hon har sett att matte vill ta kort

Dessa söta, underbara hästar. Vet inte hur många bilder jag har med extrem närstudie av ögon, mular, öron,, linser nedsmetade av skummat gräs eller andedräkt. Jag spar dem för de har betydelse för mig när jag ser tillbaka. Maken fick överta kameran, och här ser man varför de är så förbaskat svårfotade:

Gagarin och Adilliya försöker vara först medan Maronya köar

Och med det önskar vi och våra underbara basjkirer en riktigt

God Jul

2013-12-23 17:47 | 4 kommentarer

Mánadis' Odessa

Vinterhagen med sin skog är stor, men hästarna vet var jag går in på morgonen för att dela ut frukost, så det händer att de väntar på mig där i mörkret. I morse hade de tidigt begett sig längst bort i skogen, där det fortfarande ligger lite, lite snö. Alldeles bredvid stigen låg Maronya och Odessa och plirade nyvaket på mig när jag drog den stora, skramlande hösläden över isen.

Kvalitén på bilderna är usel, men så blir det med mobiltelefon och pannlampa

De var så söta, och bemödade sig inte att kliva upp trots att hösläden strök alldeles förbi dem, så jag gav de två små tjejerna var sin hötuss att mumsa på där de låg. När jag delat ut resten av frukosten i skogen satt jag med dem en stund i mörkret, lyssnade på stilla tuggande och bara myste.

2013-12-21 08:06 | 0 kommentarer

Bild tagen på förmiddagen, innan eländet började

Dagen började så bra. Månen var stor och rund, stjärnorna gnistrade, och i skogen hängde snön i träden. Allt var så ljust, glimmande och vackert och jag behövde definitivt inte någon pannlampa vid frukostutfodringen. Jag njöt av allt det vackra då jag visste vad som väntade, och när jag höll på med lunchuthöet och förberedde middagen så brakade det loss. På rekordtid blev jag genomblöt, och vad gällde rundbalen jag höll på med så gällde det att rädda det som gick. Resten blev till strö.

Bild tagen på förmiddagen. Grått och två plusgrader, men vitt i alla fall

Efter frukost flyttade vi Tangaur upp till skogshagen, då tanken är att hon ska se till de små (särskilt Gagarin) när Bizra ska bo med Tova ett tag. Vi vill ju att nya konstellationer, hur små de än är, befästes under dagsljus och helst på bra underlag. Midas blev glad över att få lite underhållning där uppifrån skogen och följde intresserad förloppet, men lugnet lade sig väldigt snart över nejden igen.

Och det var då regnet kom,,

2013-12-16 17:10 | 0 kommentarer

På Firmas rygg

Efterlängtad snö föll i går och i natt, så nu är decemberordningen återställd. Dock har alla vädersajter hotat med regn, och en jul som blir ömsom grön, ömsom svart, så jag beslöt mig för att passa på och njuta av en juleritt i snön så här på tredje advent och det var Firma som fick äran att bära på mig.

***

Det var inte de bästa förutsättningarna för att ta snöbilder av en svart häst, och maken hälsar och beklagar att han inte är någon fotograf (det krävs nästan knivhot för att han ska ställa upp och dokumentera), men som tur är kan man ju lägga på effekter i efterhand för att lätta upp tillvaron.

En mycket julig och mysig ridtur som jag ska bära med mig känslan av nu när resten av söndagen skall ägnas åt diverse julpyssel. Passande nog faller det utlovade regnet som fina snöflingor utanför fönstret.

Glad tredje advent på er

2013-12-15 13:22 | 0 kommentarer

Hinica av Basta och jag

Snön föll under natten och tidiga morgonen i går, och lade sig som ett mjukt täcke över nejden. När solen gick ned brann himlen länge efteråt, ett varsel om varmare och blåsigt väder. Snötäcket drar sig nu hastigt tillbaka, och vindarna är ljumma som en dag i april. För att hinna med en ridtur i snön gav jag mig ut på Hinica under förmiddagen.

Den mysigaste bilden tog jag själv:

2013-12-11 13:51 | 2 kommentarer

Flest guldstjärnor gick i dag till lilla Odessa

Fölträning kan vara en utmaning, särskilt som klassrummet är ute i skogen och alla vill vara med. I dag var det Odessa som fick min uppmärksamhet, och hon var så duktig lilla tjejen. Men det krävs att man är lugn och koncentrerar sig på rätt sak och blundar för vissa andra ibland.

Maronya och Odessa äter lunch på Vinterängen

För samtidigt som jag tränade Odessa och kämpade med att ge henne 100% uppmärksamhet så försökte Adilliya knyta upp mina kängor, Maronya upptäckte hur roliga kardborreband i jackor kan vara och Gagarin provade om min kapuschong verkligen satt fast. Allt det är förstås inte OK, men ibland får jag blunda för vissa små ofog när syftet med mitt jobb just då är viktigare.

En annan hög med hö kan vara godare

 För Odessas del är det ibland viktigt att de andra är nära. De ger stöd på sitt sätt, visar nyfikenhet och sprider lugn. En sak i taget, och det är inte så att någon häst är elak och anfaller eller så. Hellre att de kollar om mina kläder är basjkirsäkra än att de springer och gömmer sig när jag kommer. De är alla i grund och botten trygga och snälla små hästar och får oftast stort A i uppförande.

2013-12-09 21:18 | 1 kommentarer

Även om solen drar ned på sin närvaro dag för dag så har vintern sitt speciella ljus. När vår stjärna står lågt på himlen blir skuggorna långa och många, det röda spektrat dominerar och färgar tillvaron i koppar. Ett par bilder från förmiddagens promenad med Hinica och Firma längst Gideälvens dalgång:

I går gick vi uppe i skogen med Tova, Tangaur och Minna, men där var det fullt av stomvältor och på sina ställen förenat med livsfara att gå. Det blev till att bryta nya vägar för att ta sig fram, knyta fast hästar i träd för att leda förbi oväntade hinder en efter en etc. Usch säger jag bara. Vår enda skogsväg är nu borta. Efter vi verkat Hinica nu på morgonen tog jag med damerna på en mysig promenad på lägdorna. inte är det som att gå i skogen, men så himla tokigt var det ändå inte.

Jag och Hinica går i takt

2013-12-05 15:02 | 0 kommentarer

Snöflinga i Midas' päls

Äntligen har vi snö. Jag blev så glad att jag skottade i går morse fastän jag egentligen inte behövde, det rörde sig bara om några futtiga centimetrars snödjup. Men vad så lite snö kan göra stor skillnad. Från att ha haft 14 mer eller mindre "halta" hästar som förvisats till några hårda små öar i ett skärgårdslandskap betående av blankis skuttade på söndagen de flesta pållarna runt på friska ben så snön yrde runt öronen.

Mistjev försöker anlägga tomteskägg

De hästar som haft tillgång till öppna lägdor har haft det värst sista tiden, och det var på försiktiga hovar de provade om det bar att gå ut på det vita, eller om det fortfarande var hårt, halt och knöligt. Åh vad de såg lyckliga ut, allt från föl till gamla tanter som skuttade runt och rullade bort gammalt höstdamm i snön.

Jag tog inte bara flamskort. Mistjev är ju riktigt bildskön när han vill

Vattenåtgången har minskat drastiskt, men när jag väl fyller på drar jag tunnorna plättlätt på snön istället för med kärra. Till sist, vilken befrielse att kunna utfodra precis var som helst. Att slippa gå med yxa, spade och dyngrep för att rensa upp de få ställen där det gick att lägga hö. Nu täcker vit och fluffig snö allt som frös fast under, och jag kan ge hö där jag helst behagar.

Och ljuset. Det underbara vintriga ljuset som snön sprider trots att skymningen kommer allt tidigare, åh som jag saknat det. Det har säkert basjkirerna också.

2013-12-02 14:56 | 1 kommentarer