Vad svårt det var att välja ut bilder till dagens inlägg, men här kommer de:

Liten,,

,,växer,,

,,och,,

,,blir,,

,,stor

Grattis på tvåårsdagen, älskade ballerina

Mánadis' Adilliya föddes i Vinterhagens vindskydd den sista kvällen i januari 2012. Kvällen var kall och snöig, och för mig var det första fölet. Jag hade aldrig någonsin varit i närheten av ett så litet föl, och när hon i ett tidigt försök att ta sig upp på sina långa, svarta ben föll in i min famn slogs jag av hur otroligt len, mjuk och varm hon var.

De sista bilderna är från dagens morotsfest på vinterängen

Tiden går fort och så långsamt. Det känns som en evighet sedan, eller som i går. Två år har gått och Adilliya, som fick namn efter Pjotr Tjajkovskijs svarta svan har blivit en mycket trevlig ung dam. Vi här på gården får passa på att njuta extra mycket av henne, för i vår är det tänkt att hon ska resa hela långa vägen till Skåne och sin nya matte Elin, basjkirerna Malchic, Tolstoy och Cilnyi, samt ett par söta shettisar.

Och med det önskar vi Mánadis' Adilliya ett stort grattis, och varmt lycka till i framtiden

Puss

2014-01-31 18:09 | 5 kommentarer

Några av hästarna är nu trötta på vinterkollektionen

2014-01-30 11:37 | 1 kommentarer

Precis så här lätt är det att ta kort på Odessa   

Efter en vädermässigt mycket trist höst och advent är det nu full vinter med  mestadels varannandagsväder. Med kyla och hög luftfuktighet blir hästarna strösslade med frostigt silver, mycket trevligt. Här följer en bildkavalkad från våra vinterhagar: 

Tangaur letar Renfor i snön på Vinterängen

Maronya, full i bus

Hinica suger i sig vitamin-Sol

Det är Adilliya om håller på att krocka med kameran, lillasyster Maronya bakom med snöpudrat högeröra, och fina lilla Odessa i bakgrunden

Så fort jag tar bort is ur en vattentunna kommer det någon häst och håller mig sällskap. De vill äta is ur durkslaget, smaka på yxskaftet eller dricka (oavsett om de är törstiga eller ej). Här var det Mistjev som promt skulle dricka medan jag rensade ur tunnan. Och dricker Mistjev,,,

,,,så ska förstås Pavel också dricka

De är oskiljaktiga de två

2014-01-25 16:57 | 3 kommentarer

Det tog sin tid, men nu är äntligen passet klart och vår lilla ryska hingst är registrerad. Det har pågått en del diskussioner mellan oss och Svenska Hästavelsförbundet (som är avelsorganisation för basjkirhästar) men jag går inte in på alla tråkiga detaljer. Jag är bara glad att vi äntligen kan sikta fram mot premiering.

Nu finns du

OK, jag kan nämna det minsta tjafset vi hade med SH, namnet. Det stod uttryckligen i förbundets regler att det var tillåtet att registrera sin häst i nytt namn, så länge den inte redan var registrerad hos dem. SH tackade oss för att vi gjort dem uppmärksamma på att de uttryckt regeln felaktigt, och numer står det att hästen inte får vara registrerad alls. Vare sig hos dem eller någon annan organisation Då han blev registrerad i Ryssland som Sormat är det förbjudet att ändra eller lägga till, så vår önskan att få Sormat Karol Midas registrerat som namn avslogs.

Vi fortsätter kalla honom Midas ändå, han lyssnar på det

2014-01-21 20:20 | 0 kommentarer

Prylar kommer ofta till användning. Två gånger har jag mätt fel när jag beställt repgrimmor, men de har ändå kommit till användning till slut. Det var rätt länge sedan jag mätte fel när jag beställde en vinröd repgrimma till Gastroler, så den har hängt tämligen oanvänd fram tills i dag. Det slog mig nämligen att den kunde passa hans ena dotter, som växt ur den ena grimman efter den andra.

Så grimman åkte ned i fickan och följde med upp i skogen när jag tränade föl. De ska alla tre få besök av veterinären strax, så de tränades i allmän hantering. Adilliya ville som vanligt både delta och övervaka, så som belöning blev det lite ledövningar för unga fröken. Pappas grimma passade väldigt bra och jag ville ta kort när hon stod parkerad. Men som bekant bor det flera linslöss uppe i skogen.

Adilliya med Odessa på höger sida,,

,, och med Maronya på vänster sida som också vill "vara ledövning"

Men till slut fick jag ändå en fin bild på prima ballerinan, som ärvt sin mammas snälla ögon och numer även pappas vinröda grimma.

2014-01-15 20:28 | 2 kommentarer

Äntligen snö

Vi, eller rättare sagt maken, har verkat hästarnas hovarna själv ett tag nu. Då vi haft en längre istid här har vi varit ytterst försiktiga när vi verkat, så både på grund av underlaget och att vi ville ha en bedömning på hovarna, balans etc. så fick vår riktiga verkare Emma, Naturliga Hovar komma hit. Viktigast var en grundlig genomgång av Hinica och Firma, som förhoppningsvis ska iväg på tillridning snart, och även Bizra uppe i skogen fick pedikyr. Emma kommer tillbaka och verkar några ston till inom kort.

Sol, snö och pudrade hästar, som det SKA vara nu

Vad gäller hovarna fick Stefan godkänt. Hinica var den jag var lite orolig över, men uppenbarligen har vi varit på rätt spår i vår verkning. Hon är en stor häst på små hovar, och de spretar gärna iväg lite åt alla håll om man inte håller efter. Dessutom är Hinica nog den av våra hästar som är mest känlig för foderbyten, men det såg riktigt bra ut nu. Jag är lättad över det, för vi bytte metod vad gäller hennes hovar för snart ett år sedan, och det var visst ett bra beslut. Gott för självförtroendet, hovsamma (anspråkslösa) som vi är

2014-01-12 16:30 | 1 kommentarer

Tittut

I väntan på vintern som äntligen är på ingående satt jag häromdagen och kollade på bilder tagna förra vintern. Då det är hästar på de flesta av mina bilder är det så roligt att jämföra fölen, hur de växer och byter färg, men nu kan jag även jämföra helsyskon. De skiljer sig ofta en hel del.

Mánadis' Pavel, bild tagen 6/1 2013

Härlig vinterbild, eller hur? Pavel är försiktig, håller sig utanför konflikter, hänger med på bus men är sällan orsaken, väldigt kelsjuk och vill så gärna pussas och byta luft. Det syns inte på vintern, men han är väldigt strimmig av vilttecken och främsta kännetecknet är förstås hjärtat på mulen. En mysig och blyg kille som ärvt sin mors kraftiga huvud.

Mánadis' Gagarin, bild tagen 6/1 2014

Ett år senare på samma plats, även om man inte kan tro det, fångade jag lillebror Gagarin på bild. Han är framfusig, orädd, kavat, tar först och frågar se'n, ständigt i händelsernas centrum, kelsjuk, orädd och följsam. Han är så röd en rödblack häst kan bli och har en raketuppskjutning som pryder det smäckra huvudet.

Rubriken syftar på en låt av Pontus & Amerikanerna, men det verkar otroligt att dessa två kramats av samma mamma.

2014-01-09 12:24 | 4 kommentarer

Jag går emot mina principer och publicerar några fulbilder på mina söta pållar. Vad annat finns att göra när regnet envist och ihållande faller under årets första dagar? Det finns ingenting som blir bra på bild nu, tro mig, men jag tycker följande bildserie är så pass lustig så jag delar med mig av den. Vi måste väl få dra lite på smilbanden i eländet också?

Utanför ryska trojkans vindskydd står en lätt missnöjd Mistjev, Pavel i bakgrunden. Men varför står de där ute medan det envist strilar ned snöblandat regn över dem och deras hockeyrink?

Jo, för därinne är det nyspånat, och lille Gasper anser att allt spån är hans, och det är mycket, mycket viktigare att han, som i sitt tycke står på tur att bli tsar får torka sig grundligt, både på ryggen, magen och i öronen, än att någon annan får komma in och rulla sig torr.

"Hallå grabbar, var tog ni vägen?"

Sensmoral? Det kan bli ensamt på toppen.

2014-01-04 15:21 | 3 kommentarer

Ursäkta bloggtorkan så här i inledningen på ett nytt fräscht år. Orsaken är att det enda som finns att skriva om är ständig ishalka, regn, mörker och nu även blötkalla sydliga vindar. Det är allt annat än muntert kan jag lova. Halkbekämpning, utfodring och mockning, så ser dagarna ut, och däremellan får vi tömma källaren på vatten. För ett år sedan såg det ut såhär när jag tittade ut över hagen bakom huset:

Visst var det fint?

2014-01-03 08:15 | 1 kommentarer