I dag rymdes det tre hästar i det här vindskyddet

Jag fick en gång frågan om "hur många hästar det ryms på anläggningen". Lösdrift ställde sig personen i fråga helt oförstående till och jag frågade om det gällde stora eller små hästar. Det är ju rätt stor skillnad på ardennerhästar och shettisar till exempel. Nej, en häst är en häst fick jag då veta.

Hmm.. ja, enbart beteshagen som används sommartid är runt 7 hektar och i övrigt har jag väl lika mycket till att använda. Packar man dem rätt ryms det flera hundra hästar, svarade jag glättigt. Fick en djup suck till svar och en följdfråga; Hur många ryms det i "stallet". Förklarade hastigt att jag har flera lösningar som fungerar som vindskydd och annat, och att det är hästarna som bestämmer hur många som får plats.

-Ett av utestallen är även vindskydd, hästarna i den hagen får gå ut och in som de vill. Där finns spiltor och plats för att binda upp 3-4 hästar. En dag förskansade sig ett sto där och vägrade släppa in någon annan. Alltså rymdes det en häst. Några timmar senare hade hon lugnat ned sig, och då rymdes det plötsligt hela åtta hästar.

-*suck*

I dag var det plats för Pavel och Mistejev att ligga ned inne, med Gagarin som portvakt. Gasper "fick inte plats" och lade sig utanför

Ja, hästlogik och byråkrati går inte alltid hand i hand, det kan man konstatera. Några timmar efter jag tog dessa fridfulla bilder har landskapet ändrats drastiskt. Snön faller tät över utslagna blomster och löv, vilket förutspår en lugn valborg utan raketer.

Glad valborgsmässoafton tillönskas, och lär kommande generationer att det är idiotiskt att elda upp pengar genom att skjuta raketer mot en ljus vårhimmel över naturens barnkammare

2014-04-30 16:56 | 0 kommentarer

Mobiltelefonen har en hyfsat bra kamera, och den har jag oftast med mig var jag går. Dock är det en så kallad smartphone, vad som nu är så smart med denna lilla förtvinade dator, så fort det blir för mycket programvara och strunt i telen börjar enkla funktioner krångla. Jag är lat av naturen -tro det eller ej, och ids helt enkelt inte nollställa telen för jag tycker det är för jobbigt att hämta hem mina fem appar igen Ja det säger en del om mig,,

Telen är trött för tredje gången i livet, och på fotoavdelningen gör det att jag måste ta några "struntbilder" för att den ska kunna fokusera. Jag har lärt mig uppskatta dessa ögonblicksbilder, som jag tar bara för att förbereda mobilkameran för stordåd. De är oftast av dålig kvalité, gryniga, överexponerade, suddiga, eller så är de helt klara, jag har bara knäppt av på måfå.

Här kommer ett gäng oredigerade bilder från helgen som gått, det enda jag gjort är att lägga på en ram kallad "Hassel", efter Hasselbladskameran. En revolution på sin tid. Det är alla oavsiktliga bilder för att värma upp fokuset för en "riktig bild".

Här skulle jag hämta Hinica för vår dagliga sjukgymnastik innan det blev för varmt. Hon var jättetrött och låg och drog sig medan jag kratsade hennes hovar (jo, det gjorde jag) och borstade henne där jag kom åt. Bizra (mule till höger) vill gärna bli borstad och gå på promenad.

Maronya i motljus. Här skulle jag ta ett bedårande kort av Hinica och Odessa som drack vatten. De var vackra som ett bokmärke, men kameran ville inte ta fokus. Men Maronya blev ju fin.

Här skulle jag ta bild av Midas i sin nya grimma och för att få ordning på kameralinsen fastnade denna bild. Ganska fin trots sina brister.

Här sitter jag uppe på utsiktsstenen. De fyra grabbarna har länge stått vid stängslet och begrundat den svarta storpudeln som gått ut och in ur huset i sin nya rastgård gjord av kompostgaller. Fick några överexponerade, gryniga bilder innan kameran skärpte sig och jag gillar den här. Se vad snygg Mistjev är, trea från vänster.

Kameran ville inte fokusera på Tangaur som jag skulle fota, så när Firma lade sig ned bredvid mig knäppte jag av åt det hållet istället.

Här skulle jag ta kort av Gasper som inte ids kliva upp för att dricka vatten, så jag knäppte av mot Gagarin och de två andra som är på väg in. De kunde inte sköta sin vattentunna i värmen så jag gav dem vatten ur spann istället. När jag kom in med hinken i hagen trängdes tre hästar för att dricka, men Gasper var lite bekväm så jag bar in hinken till honom:

Helgens enda avsiktliga bild; Gasper som lättjefullt ligger ned och dricker vatten. Att det är tre andra hästar på väg in i vindskyddet struntar han i. Så det är väl en stuntbild det här också

2014-04-27 17:04 | 1 kommentarer

Ingen pony-size längre

Redan innan de är födda växer hästar i perioder. Det skjuter iväg, så står det stilla ett tag innan det skjuter iväg igen. Till och med vuxna hästar kan skjuta iväg, har själv sett en sexårig basjkir skutta iväg i storlek vid miljöombyte. Maronya har vuxit ur alla ponnygrimmor så i dag köpte matte henne en klarröd grimma i stl cob. Kanske dumt att ha rött till en rödsvart häst, men jag tycker både hon och mamma Tova klär i färgen.

När jag tog på henne den första gången i dag var alla spännen på det innersta, för hon är så smal på nedre delen av huvudet, så även om grimman sitter bra över nacken kan nosstycket trilla väl långt ned. Storasyster Adilliya växte från ponny via cob till full stor i en faslig fart, och är det samma här ärvs den röda grimman nog vidare i väldigt gott skick.

Maronya var inte den enda som fick ny grimma:

Midas fick en i blekgrönt med blårutigt mönster över nos och nacke. Den fina turkosa han fick gick sönder i allt kaos på Wången, så den och alla inneboende tråkiga energier sprättas isär och slängs till återvinning.

2014-04-25 19:16 | 2 kommentarer

Tydligen är jag rikskänd -om än rätt glest, för mina pedantmockade hagar. Därför är det här rent mentalt en rätt jobbig tid för mig. Det tar tid att vårmocka, det är oftast tungt, tidsödande och eftersom det blir så fint efteråt är det också fasligt svårt att lägga ned redskapen. Det finns ju alltid en till plätt man bara ska hinna först.

Ett annat bestyr är att fylla alla vattentunnor. Snön är borta och hästarna är vårystra, törstiga och badsugna. Två dagar i rad har jag dragit ut över 350 liter medelst trettiolitersdunkar, och det tär både på tålamodet och ryggen; tiden och orken behövs ju till annat. Smågrabbarna är värst, men lyckas de plaska ur sin fastkedjade 90-literstunna får de vara utan några timmar. Efter det är de mer försiktiga med vattnet ett tag.

Hästarna får givetvis hö om dagarna, men endast två hagar får tre gånger/dag. Utfodrar mest med rundbalshö som jag fortfarande drar ut med kubiksdunkar, och de går väldigt tungt på grus, lera och hästgödsel. Särskilt som de har dubbel botten, förstärkta på grund av förslitningsskador. Har småbalar som jag tar av i nödfall eller av bekvämlighet, som när jag ska på ridlektion i Gideå.

Utöver det är det ju trevligt om hästarna får sitt, så jag försöker peta in vettiga hästgöromål här och där. Att stå i skogen och rykta ett föl är ju faktiskt ren medicin för själen, och det finns småpyssel att göra här och där. Promenera, göra markövningar och testa lite utrustning, även om jag inte hinner rida i dagarna.

Midas provar bettfri lösning

Inflikar på en gång att jag sänkte sidostyckena efter jag tog bilden, ett hål på varje sida så nosremmen kom i rätt läge. Jag fotar sällan när jag håller på med hästarna men det här blev faktiskt dagens bästa bild. Tänkte att jag ska prova indianhackamoore på Midas, så i dag tog jag bara på honom Tovas för att se hur det satt plus att kolla att han ger efter för trycket, då han så tydligt visat mig att han är "mottrycks" vad gäller skänklarna. Först testade han att rygga ett par-tre steg, men sedan gav han efter för trycket på en gång, gjorde exakt samma från bägge håll.

Ja, så är det här på gården i dagarna. Fullt upp som vanligt på våren, och snart ska det stängslas och förberedas i stora beteshagen. Mockningen lär fortgå in i juni, men när en drös hästar gått på bete, där det är öppet rakt ut i Gideälven, då slipper jag en hel del gissel med bad- och dricksvatten. Och även hästar som vill hjälpa till när man mockar:

Den skyldige? Se bilden ovan

2014-04-23 21:47 | 1 kommentarer

Gasper och Mistjev

Det sprudlar av vårkänslor. Aldrig har april tett sig så majlik (jag har förstås selektivt minne), alla fåglar har anlänt utom svalorna, flugorna surrar och citronfjärilarna fladdrar runt utan att ha särdeles många blommor att landa på. Blåsippor verkar inte vara någon större favorit.

Mistjev och Pavel

Även i hagarna är det stinnt av vårkånslor, konstigt vore det annars. Tangaur och Hinica började brunsta i går och nu verkar alla tagit efter samma exempel, och alla pojkhästar märker förstås av det och bjuder på härliga uppvisningar. Tyvärr kan vi inte utnyttja tillfället då vi ännu inte vet vad som krävs för att få Midas godkänd, men det finns säkert någon högre mening med det också.

Nu börjar man också ana en ände på vinterfällningen. Pavel har helt bytt till sommarskrud i ansiktet i alla fall, för nu har han som vanligt två hjärtan på mulen istället för det enda, vita han har på vintern:

Rosa hjärta i vitt hjärta

2014-04-21 17:17 | 1 kommentarer

Av 14 bilder är det här min favorit

Red Midas i dag också. Fortfarande i hagen, den är ren och slät, inga överraskningar och lämplig att prova sig fram i. Tvingade maken att använda min kamera (som han inte är överens med) då mobilbilderna hinner bli av fruktansvärt dålig kvalité innan de slutligen hamnar på hemsidan. Testade en av mina islandssadlar i dag, och den är nog bättre än alla mina bömfria lösningar tillsammans.

Midas bökade mer vid uppsittningen i dag än i går, men bara från vänster sida vilket jag tolkar som att han testar hur konsekvent jag är och hur gärna jag vill. Satt upp 4-5 ggr när han stod helt still, sedan blev det en ridstund i hagen i skritt och ganska mycket trav, lite volter och ryggning. Och stillastående medelst störning. Det tyckte han var tråkigt, men när jag efter det satt av och skulle ta in honom i spiltan igen ville han hemskt gärna till uppsittningspallen istället. Bra avslut

Valde, vrakade och ratade bland de fina bilderna maken tog, och här kommer de jag gillar bäst:

Precis uppsutten, ut "på spåret"

Efter några volter var det dags att prova traven. Mycket behaglig måste jag säga, korta ponnysteg skiljer sig från storhäststegen, men jag blev positivt överraskad. Midas är dessutom av den sorten att han går på "mottryck" och går iväg när man släpper skänkeln, och går i den gångart man vill tills man ber om annat. Väldigt tacksamt.

Vi hade förstås publik, en småstökig sådan dessutom, men Midas kopplade bort det totalt

Halt, vila men med koll. Drygt en minut ville jag att han skulle stå, sedan satt jag av

2014-04-20 14:55 | 2 kommentarer

Över bommar i skogen

Hinica fick sig lite Equine Touch™ på långfredagen och mina misstankar om hennes rygg besannades och kläddes i ord. Det var faktiskt min ridlärare jag hade som liten när jag red i Nordmaling som kom hit. Skoj att ses efter sisådär 30 år. Sessionen var mycket intressant, och för hästen var den stundom meditativ. Hon ska få fler behandlingar, men mellan dem har Hinica blivit ordinerad sjukgymnastik.

Benlyft stärker muskelkorsetten och smörjer gångjärnen

Vi gick fram och tillbaka över bommarna och rörde oss även runt i skogen över ris och stormfällda träd, allt medan skogsflocken tassade med på sin sida stängslet. Tyst så att hingsten inte skulle höra dem och börja gnägga. Hinica verkade tycka det var riktigt roligt och tröttnade inte på att gå samma väg många gånger.

Men innan jag var sjukgymnast stod en träningssession med Midas på schemat. Skulle återigen longera honom, nu med sadel och huvudlag på. Det blev lite kaotiskt sist när jag band upp honom i spiltan, och det var säkerligen efterdyningar från hingstvisningen. Alla hormoner kom ju i svall igen när jag lät Midas byta hage. Det är tur när man har grejer som håller, och trots att han stegrade sig och försökte bryta sönder spiltorna sist (med en matte som stod bredvid och skakade på huvudet), och sedan gjorde det till en tydlig poäng att stjäla zon av mig när jag longerade senare stod han som en lydig liten ängel i dag.

Uppsutten på kungen

Vi tränade uppsittning från bägge håll och förutsättningen var att han skulle stå still. Han provade om jag märkte att han flyttade en hov, eller någon gång hela bakdelen, men jag krävde att han stod blick stilla vid pallen. Satt säkert upp 7-8 gånger och han uppförde sig klanderfritt varje gång. Så blev det en liten skrittur också, och han struntade helt i att damerna stod uppe i skogen och tittade lite förstrött på oss. Han slappnade snart av och skrittade på med sina ponnysteg.

En riktigt mysig påskritt.

2014-04-19 12:30 | 1 kommentarer

Sover sött i aprilsolens sken

Min fina Odessa. Föddes passande nog när vi firade mina första 40 år en dag i förväg, och hon står verkligen ut från mängden med sin ljusa färg. Hon verkar ha en strålande själ också, full av goda energier. Precis som sin mor känner hon ifall man är ledsen, men till skillnad från Hinica som man går fram till för att få tålmodig tröst söker Odessa upp en. Har jag en dålig dag, vem står vid grinden och väntar på mig?

Så här lugnt låg hon medan jag ryktade igenom Hinica som stod alldeles bredvid

Hon är som en liten skogsdis där uppe bland träden, en ljus liten älva, och när solen lyser i hennes vita man ser man inte ens de andra hästarna i flocken. Odessa kommer säkert ändra färg med åren, och jag har väntat med spänning genom vintern och undrat hur hon kommer se ut i sommar. Det finns både guld och rosa i henne, och hon är viltstrimmig både här och där i grått. Hon kommer nog bli en skönhet som stor.

Odessa vaknade till lite kort när jag borstat klart, och det dröjde inte länge förrän Hinica lade sig ned i solen bredvid sin dotter. Goda energier och solstrålar ska man ta tillvara på.

Glad Påsk

2014-04-17 18:37 | 4 kommentarer

"Tjohooooooooo"

Kung Midas visar kung Bore rumpan

När Midas kom hem på söndagskvällen verkade han glad att se mig och nöjd över att vara hemma i sin hage. Det är en bra vinterhage då den ligger i lä, men i lä samlas mest snö. Redan på söndagen var hagen vit men blöt, och jag hade jobbat hårt med att vårstäda Vinterhagens lägda där Hinica och Firma vistats. Hela hagen är inte städad, men jag har hunnit långt, och där är det torrt. Och det bästa är att jag ser den från köket I dag tyckte jag så synd om hingsten så jag ledde honom över vägen till nya vistet.

Smågrabbarna på ovansidan vägen blev också vårrusiga

Det är roligt att iaktta hästarna, för de har alla sina egenheter. Midas är försiktigare än man tror. Först travade han tyst och försiktigt rakt över hagen mot skogen, på vägen nosade han först på vattentunnan, sedan på höhögen, Sedan travade han tyst och fasligt sakta längst stängslet tills han var uppe på gödselstacken. Så lyssnade han, kikade runt lite, luktade. Fortsatte bakom vindskyddet och tittade på stängslet i nedersta hörnet, där ligger det ännu lite snö, så han ville inte gå där. Så ökade han traven upp mot vägen och gjorde en teststopp mot stängslet för att kolla underlaget. På andra sidan vägen stod ju smågrabbarna och glodde.

Men sedan tog han sats ordentligt

I full kareta sprängde han fram genom hagen, krumbuktade och slog bakut. Nog har jag sett basjkirer springa fort, men jag stod bara och gapade för det här var spektakulärt. I exakt rätt tillfälle stampade han i bromsarna vid stängslet och frustade högt åt smågrabbarna. Så vände han runt i en nätt trav och kikade förväntansfullt upp mot skogen där damerna går. De var inte ett dugg imponerade.

Så höll det på ett tag, det var riktigt underhållande måste jag säga, och jag passade på att uppleva, inte dokumentera. Ett tag funderade jag på om min snälla intention egentligen var ett dumdristigt tilltag, men det var ju bara uppvisning. Inte ville han riskera att gå tillbaka till sitt blöta vinternäste. När han ansåg sig klar med sin show var det dags att kamouflera (rulla) sig och kolla in matutbudet närmare.

Extrafläckig fläckis

Endast bläsen är vit

Emellanåt måste han ju visa upp sig, men han verkar trivas i hagen. Han har undersökt vindskyddet men föredrar att stå ute i blåsten. Kanske har han saknat vinden i sin läiga hage? När jag kom hem med vovven från promenaden stod Midas i vårsolen och bet av alla små, små grässtrån som vågat kika fram, och han såg ut att må riktigt bra.

"Primörer intages helst välkamouflerad" hälsar Midas

2014-04-16 19:52 | 2 kommentarer

Bild från i mars

Så kom dagen när Adilliya flyttar hemifrån. Kan inte påstå att det verkar tomt i hagarna, men i hjärtat känns det lite tomt, och nog kändes det underligt att dra in kvällshöet i den hagen och inte krocka med Adilliya som står och väntar.

Lastningen gick bra. När jag kollar min SMS-trafik från "De är här nu" till min grindvakt, tills "Hon är på väg" till köparen efteråt, kan jag räkna ut att det tog lite drygt 20 minuter från att bilen körde in på gården tills den lämnade densamma. Adilliya var jätteduktig, och trots en påtagligt stressad transportör och väldigt mycket nya, till och med skrämmande saker på en gång gick det förhållandevis smidigt. Maronya tog det också med ro, att storasyster lämnade hagen.

Men nog kändes det märkligt att den sista känslan innan boxväggen sattes upp var ängslan. Jag var inte riktigt beredd på förfarandet, stressen och att jag själv skulle leda på henne, efter allt prat om hur erfaren och duktig personalen är som lastar, så när hon väl stod där kom det över mig att det var "hej då". Vår första avkomma som jag följt i två år och elva veckor åker nu och jag hade önskat mig ett mindre oroligt farväl. Gladare känslor att sända med på resan.

Jag tröstar mig med att Adilliya inte reser bort, utan äntligen är på väg hem. Hem till en matte som längtat efter sin svarta ballerina så länge, och till sin nya "storebror" Malchic. Hemma spirar gräset, medan det ännu är snöig vår här, och jag vet att hon kommer få det så bra när hon väl kommer fram på tisdag. Hon föddes en tisdagskväll, så det passar ju bra

Vill man följa Adilliya rekommenderar jag att man lägger till hennes matte Elins blogg, Pippi och ballerinan till favorit- eller bokmärkeslistan. Jag följer den själv förstås. Så önskar vi Elin och Adilliya lycka till på livets krokiga stigar.

2014-04-14 20:19 | 4 kommentarer

Dagen vi sett fram emot så länge.

Det gick inte riktigt som vi ville, Midas blev mycket stressad över andra hingstar, så pass att han vägrade öppna munnen vid veterinärkontrollen. Det medförde att han inte kunde bli godkänd i dag, vilket förstås är sorgligt med tanke på allt jobb som är nedlagt, och att vi vet att han kan.

Jag tycker Pernilla säger det rätt bra i sin blogg, så jag nöjer mig med att länka: Hingstpremiering, Nillas blogg

2014-04-13 22:53 | 2 kommentarer

När man lagt sig ned är det mycket viktigt att gnida in hela huvudet med jord

Sedan tar man i och gnuggar in jord från svans till öron och om man kan gnuggar man in magen också

Men det kräver att man tar om flera gånger

Också tar man andra sidan

För man vill ju inte missa någon fläck

2014-04-12 15:14 | 0 kommentarer

Jag och Hinica av Basta

Det snöade i går kväll och i natt, så det har varit en kontrasternas dag. Rent och fint på morgonen när jag gick ut på promenad, först med Adilliya och sedan med Hinica. Den första tyckte det var jättekul, den andra tyckte inte det var fullt lika festligt ("Vem sköter mitt jobb när jag är borta??") men skötte sig ändå. Killarna i sin hage tyckte det var skoj med tjejerna som spatserade förbi på vägen i alla fall.

Vitt och fint

Medan snön blev till slask körde maken in till stan för en del ärenden, som att hämta ut reklamkläder (äntligen, jippie) och hyra transport. Slask blev till solsken medan förmiddagen gick över till lunchtid, så när det var dags att lastträna tvååriga Adilliya kunde jag göra det iförd ny T-shirt med tjusigt tryck på ryggen

"-En stor låda och där finns en hink med morötter, skoj."

Adilliya var så duktig. Klev upp på rampen med alla fyra och var in i transporten så ivrigt att matte fick huka sig under bommen och slog i den korkade "förrådsväggen" som är alldeles bakom. Det smällde till rätt bra och jag släppte grimskaftet när Adilliya backade ut i en hast. Precis när hon backade ut, lös och ledig kom en bil med skramlande släp förbi på vägen och grabbarna fjantade sig ordentligt i sin hage alldeles bredvid, men Adilliya stannade precis utanför transporten så husse kunde ta ledrepet igen. Duktig tjej.

På't igen

Upp med framhovarna igen, nu i långsam spansk skritt på bästa Adilliya-manér. Som för att testa när det egentligen skramlade sist. Inget skramlade men nu hade hon tröttnat på leken för denna första gång, så när hon var uppe igen backade jag ut henne och vi gick den långa vägen tillbaka till de andra.

Stora tjejen, nyrullad och fin Så är det med skogshästar

Vi kan väl säga som så att jag har vuxna, erfarna hästar som beter sig betydligt sämre när de ska upp på rampen, och skrammel är sådant som sker. Jag är mycket nöjd över denna första session, och stolt över den fina ballerinan som möter utmaningar med så stor nyfikenhet och framåtanda.

2014-04-11 16:53 | 4 kommentarer

Hinica med lunch i munnen

Lite skämtsamt sådär kallar jag henne för Snygg-Hinica. Hon är karismatisk och iögonfallande, och jag får för mig att hon ibland vet hur tjusig hon är (totalt förmänskligande, jag vet och ber om ursäkt). Men ska man fota damen i fråga så får man vara tålmodig, för hon lyckas grimasera på de flesta bilder. Gäspar, eller ser allmänt missnöjd ut. Som matte säger jag, som själv är snygg men blir hiskelig på bild

När jag lunchutfodrat i dag fick jag ett infall att ta några bilder med telefonen, och de flesta blev som vanligt misslyckade. Men den sötaste blev egentligen följande bild:

Dottern Odessa ville också vara med på ett hörn

2014-04-10 16:56 | 2 kommentarer

-Tack för uppvaktningen

I dag firar vi Mánadis' Maronyas födelsedag. Hennes mamma tyckte om henne så mycket att hon bar henne länge. Fölning var beräknad till början på mars, men tiden den gick och Tova visade inga tecken på att vilja föla. Hagarna tinade fram och blev lerigare för varje dag. Hur skulle det här sluta?

Men så drog ett hiskeligt snöoväder in den 7 april, och nu fanns äntligen de stora, tydliga vaxpropparna på Tovas spenar, så hon fick flytta till lilla barnkammarhagen. På morgonen steg solen upp över den rena, vita snön, och jag tassade upp till fönstret i trappen, med utsikt över barnkammaren. Och där låg de, både mor och dotter.

Maronyy betyder ungefär "röd/brun-ig", så därav hennes namn, Maronya. Visst förstod jag att hon skulle mörkna, men hon har ännu mycket rött i sig, man och pannlugg har röda toppar, och det ser rätt punkigt ut. Söt som en docka är hon, smäckrare huvud och yvigare lugg än storasyster Adilliya, och man tappar andan när man ser henne sväva fram i trav med svansen högt buren.

Nästan tre veckor och ska introduceras till de andra i flocken

När jag kom med hösläden upp till skogen klockan sex o morse var Maronya fullt upptagen med att fira sin stora dag med ett fotbad i vattenbaljan. Det var länge sedan jag slutade förarga mig över det, de är onekligen rätt gulliga när de plaskar i vattnet. Förutsättningarna för mobilfotografering var allt annat än bra denna morgon, men det kommer säkerligen fler tillfällen att visa upp det väna skogsrået.

Grattis, söta Maronya

2014-04-08 08:13 | 4 kommentarer

Här är det glatt

Adilliya fick hovvård i dag uppe i skogen, och sedan tog jag med henne på en promenad. Vi har stängt hagen så stora flocken går bara i skogen, så jag och Adilliya lämnade flocken, gick ned på lägdan, upp på gården och tog en sväng längst vägen. Hon var så duktig, brydde sig inte om grabbarna som busvisslade efter henne i hingsthagen, men tyckte grannens övertäckta postlåda (svart sopsäck) var läskig.

Innan lunch gick vi en sväng till, och nu var det lugnare i grabbarnas hage, och sopsäckspostlådan var ganska rolig att smaka på.

2014-04-06 11:00 | 4 kommentarer

Originaltrojkan, Mistjev, Pavel och Gasper

Under veckan har Pavel fått gå med sin hingstige lillebror. Ja Gagarin är ju hingst så han är väl ursäktad på den biten. Vi tycker det är viktigt att känna av hästarnas personligheter så vi vet hur konstellationerna kommer funka, och det är inte helt juste enligt mig att tvärt släppa in en ettårig hingst till två sammansvetsade vallacker och en tvåårig hingst, då var det bättre att Pavel fick utveckla lite broderskänslor innan hopsläppet. När hingstarna väl ryker ihop -även om det är på lek kan det vara riktigt tuffa tag, kan storebror gå emellan och risken för skador på djur och material minskar.

I dag var det dags, så efter att Gagarin och Pavel fått hovvård släpptes Mistjev och Gasper in till deras domäner. Kvartett är inte riktigt sant, det blev genast en riktigt tajt duett med två solister på flanken. De djuriska instinkterna tog över och emellanåt är det djungelns lag som gäller. Allt medan Mistjev och Pavel kliar varandra och stona på andra sidan vägen trängs för att se bättre.

-"Du är ganska liten Gasper, kanske kan jag klättra upp på dig?"

Ja, de är skitiga, hagarna är skitiga, men så ser verkligheten ut. När vi släppte ihop dem så kastade de sig på backen och rullade och rullade emellan dusterna, och värst av alla var lille tsaren Gasper. När vi åt lunch tittade jag ut genom fönstret, och Gasper stod på framknäna och gned in lera under hakan. Väldigt noggrannt dessutom.

Men de "brättes" inte hela tiden (brättes betyder ungefär att de mäter sin manlighet, bröstar sig, knuffas). Emellanåt var de ju tvungna och kolla så att damerna på andra sidan vägen såg hur stiliga och duktiga de var.

2014-04-05 14:44 | 4 kommentarer

Bizra, Hinica och Odessa får hovvård

Som jag skrev i tidigare inlägg så har jag varit lite begränsad i visst arbete när jag är själv. Visst gillar jag mitt eget sällskap, men oj vad effektivt det kan vara när man är två som jobbar ihop. Fredagen började med att vi tränade Maronya att vilja vara kvar i hagen medan Adilliya gick iväg från flocken, över vägen och fick lite pyssel av husse på gården. Sedan tog vi in Bizra, Hinica och Odessa för hovvård.

Nog för att Bizra blivit duktig med åren, men guldstjärnan går till lilla Odessa, ett år i maj, som tålmodigt väntade på att de "vuxna" skulle bli klara. Ska försöka hitta en bra equiterapeut som får gå igenom Hinica innan hon sätts igång för ridning igen, för hon har verkligen en låsning eller två någonstans, Tips på bra, hembesökande ET emottages tacksamt.

Själv, men inte ensam

Efter lunch för både oss och hästar, där vi stängde in stora flocken i skogen, var det dags för Pavel och lillebror Gagarin att socialisera lite. De togs in och ställdes upp i spilta för lite normalt pyssel bara. Sedan inleddes träningssession nr. två för systerparet. Husse tog hand om Maronya uppe i skogen medan jag ledde ned Adilliya på lägdan för ryktning, och givetvis fick hon en hink med lite morötter och havre.

Trots att Gagarin tutade i kapp med tranorna från sin och Pavels hage på andra sidan vägen, Tova gnäggade med återfunna moderskänslor, och Tangaur och Maronya klagade uppe i skogen stod Adilliya så lugnt i blåsten och lät sig bli omhändertagen. Hon ville nästan inte ens gå tillbaka. Och Maronya stannade snällt kvar uppe i skogen, så uppdraget avklarat med beröm.

Ensam sägs vara stark, men tillsammans blir man dubbelt så effektiv.

2014-04-04 16:40 | 4 kommentarer

Nu är det bara en och en halv vecka tills Adilliya flyttar hemifrån, och förberedelserna är förstås igång. Precis som alltid tar hon alla nyheter med ro och har inga problem att ledas från de andra, Adilliya är så trygg så trygg. Det har visat sig att hästen att träna inför flytten är Maronya.

"-Storasyster,,?"

Maronya gillar inte mina påhitt att ta bort Adilliya från henne, och räds inte heller att pressa sig under stängslet när hennes förtvivlan blir för stor. Än är backen hård efter vintern, så att stängsla om eller reparera efter brutna stolpar är strängt taget omöjligt, så träningen består istället i att Maronya ska vilja vara kvar. Avledning genom pyssel och lek samt uppmuntran att söka sig till andra kamrater.

"-Repet verkar skoj. Och ser gott ut"

Avledningsövningarna är inte alltid lätta, Då Adilliya gärna lägger sig i blir det flera korta Maronya-sessioner medan jag är ensam, vi avbryter det roliga när syrran lägger sig i. Jag ser tacksamt fram emot att få hjälp av maken i helgen så vi kan träna på riktigt. Dagen Adilliya åker är jag ensam hemma så allt måste gå smidigt, men jag är inte så orolig. Inte än 

2014-04-03 12:20 | 2 kommentarer