Nu har hösten officiellt börjat. För oss börjar den nämligen lördagen innan första måndagen i september, för då tar vi hem hästarna från stora sommarbeteshagen nere i andra byn, och på måndagen börjar älgjakten. Tidigt på lördagsmorgonen ledde vi således hem hästarna för allra sista gången och vi tog dem i två omgångar.

Trots tidig helgmorgon var det en faslig trafik längst grusvägen, men vi hade sådan sagolik tur att det inte kom en enda bil när vi gick med hästar. En stavgångare mötte vi, och Maronya som var väldigt tveksam till att lämna sin kompis Odessa kvar på betet, för att följa med Stränga Tant Tangaur blev väldigt skeptisk. Men jag fick stavgångaren och Maronya till att hälsa på varandra, och efter det gick det bättre. Vi släppte dem i gamla Hemmahagen och gick för att leda Minna och Odessa medan Ruslan gick lös bredvid.

Odessa var mycket duktig för dagen, ettåriga fröken betedde sig som en stor häst och gick så fint så. När alla var i Hemmahagen gick vi för att äta frukost innan vi flyttade hela flocken till den nya hagen bakom gården. Tänk att äntligen få se hästar när man står i köket och diskar. Jag ledde Tangaur och de andra fick följa med lösa.

Odessa; -Har du sett Maronya? Vilken snygging.

Maronya; - Mmmmm, verkligen tjusig.

Zenit; -Mphf, småtjejer. Var tog de där två vuxna damerna vägen?

I samlad trupp in till nya hagen

Så gick jag iväg längst stängslet med Tangaur och alla följde med på rad

Dock var den öppna ytan precis bakom huset mest intressant, det var ju där det var grönast

Och det är faktiskt himla trevligt att se hästar från huset igen. Välkommen höst, min absoluta favoritårstid. Hoppas du blir solig och fin med massor av färger.

2014-08-30 17:23 | 4 kommentarer

Solen står i Zenit så att säga

Ska jag ha internet måste jag koppla upp lilla lappetoppen mot makens iPad, så därför är hemsidan eftersatt. Zenit och Tindra ska få sina egna sidor, och så även Ruslan så fort han chippats etc. vilket kommer ske i september. Det blir sporadiskt med blogginlägg, och bildhanteringen försöker jag minimera då nätet inte är nog stort eller hur man säger. Men jag förbereder genom att ta bilder i alla fall. Med varierat resultat.

Dagens fotoobjekt var Zenit. Vackert väder, nyverkad och nyryktad, bara att passa på när höstpälsen är fin, innan han rullar sig. Jag älskar motljusbilder med solreflexer i, men jag glömde att kolla linsen. Alla bilder har ett tjockt lager damm mellan sig och hingsten

Se'n att Zenit är hårigare än en gnutt och hellre äter än stilar upp sig och ser snygg ut, hur matte än hoppar, tjoar, rullar sig i gräset och anlitar statister ute på vägen som skramlar med skottkärra och annat, det hjälper ju inte heller till. Det infann sig inget Kodac-moment i dag.

Men så fanns den plötsligt där, bland alla håriga, hungriga, soliga och smutsiga bilder. Den tvättäkta basjkirbilden:

Fullt normalt, har massor av sådana här bilder

2014-08-29 16:26 | 3 kommentarer

Egentligen en fullt normal bild på en ettårig basjkirfröken.

Kliar Tangaur Odessa eller funderar hon på att äta upp henne?

Ingen kliar Maronya, så då gör hon det själv.

Ruslan har fått åtta ben och tre öron. Bland annat.

Jag absolut älskar att fotografera basjkirer

2014-08-26 21:14 | 1 kommentarer

För mig tror jag sommaren 2014 kommer att bli "sommaren som försvann". Plötsligt skulle vi flytta, men var? All energi som slösades, all oro och ängslan och till slut kom vi oss inte längre än 200 meter bort. Tvåhundra meter som blir till mil när man vandrat dem nog många gånger till alla hagar och dess innevånare som inte flyttat alls. Och alla fiffiga lösningar som utarbetats under åren är borta, bara att börja om.

Därtill väder som varit allt annat än fördelaktigt för mig och hästarna, planer kring avel som föll om intet och på det en ny hingst med sällskap. Och ibland har jag trott någon satt onda ögat på mig då jag tvingats ringa mina veterinärer allt för ofta. Nya boendet saknar mottagning för internet och TV och det finns inga förråd, jag som varit bortskämd med en hel gammal ladugård för allehanda förvaringar och annat.

Till slut orkade jag inte mer och hamnade i utmattningsdepression. På nittiotalet hette det att man gick in i väggen, det är samma sak. Jag vet att det är samma för det hände då med. Som hästentreprenör är det omöjligt att sjukskriva- eller säga upp sig, och på sätt och vis är det en välsignelse. Jag måste förstås jobba på, men tvingas prioritera annorlunda för nu, och hur jobbigt det än kan kännas att dra på sig fuktiga jobbarkläder för femte gången på en dag är det oftast värt det när man väl står där ute i någon hage.

Tre av mina lyckopiller; Pavel, Mistjev och Gagarin. Det är inte ens lönt att fundera på att gråta över spillt hö när en mjuk hästmule nuddar nacken och blåser varm luft. De är så kärleksfulla, tillmötesgående och nyfikna så ett hjärta måste vara av sten för att inte totalt smälta

Just nu befinner jag mig i någon slags "rycka-upp-mig-fas", och som en del av det har paret Jonsson efter mycket moget övervägande beslutat sig för att ge oss själva en redig spark där bak och helt byta utgångspunkt. Vi kommer dra upp stängselstolparna permanent för att innan året är slut slå ned dem ca 35 mil västerut, en bit ovanför Alsensjön i Jämtland, ett stenkast från Wången. Så när våren 2015 mynnat ut i skir försommargrönska kan jag från gården förhoppningsvis skåda ut över snöfläckiga fjäll istället för att kisa genom flerårig sly.

Lysande utsikter

2014-08-24 18:03 | 7 kommentarer

Regnet vräker ned ute, men inne i gamla utestallet är det torrt.

Visst är det typiskt svenskt att prata väder? Och att gnälla är väl ännu mer typiskt, nyss var det hett och torrt med allt vad det innebar och nu tycker jag det är blött jämt. Nåja, oavsett väder ska hästarna tas om hand och en regning söndag passar ju bra för att verka hovar om man kan hålla till inomhus.

Tindra undrar vad människorna ska hitta på härnäst

Tova och Tindra verkade uppskatta att komma inomhus. Regnet dånade stundom mot plåttaket, och familjen svalor klämde ihop sig i sitt bo uppe vid nocken trots att ungarna blivit lika stora som mor och far. När vi släppt tillbaka de två stona tog vi in Midas i hans hus för samma behandling.

Tillfälligt uppehåll på eftermiddagen, det är Zenit och Bizra där borta på lägdan

Plötsligt blev det höst, sommarens olidliga hetta känns med ens avlägsen och ändå har det inte gått många dagar. Jag hoppas personligen bondepraktikan har fel, för vädret på Bartolomeidagen består enligt den hela hösten. Nåja, oavsett väder går vi obevekligt mot nya årstider och här på Mánadis smider vi planer om att möta dem på helt nya marker.

Och med det skrivet så spricker molnen upp.

2014-08-24 16:31 | 1 kommentarer

Som många andra vill jag förstås ha öppna landskap. Djur som betar och håller fint, även runt lägdor där man tar vall. För många år sedan hade jag en gammal galoppör, och när han skulle på bete med ett par andra hästar så fick de först finna sig i att gå mellan lägdor som skulle slås i väntan på att få beta på återväxten. Det hade de ingenting emot, det var ganska stora ytor och största var ned mot en sjö.

Hästar är ofta petiga i och för sig, men det är får också. Ingen äter pölsa om det finns oxfilé säger en del, här i meningen att det inte finns någon anledning att äta sly om det finns gräs. Men när jag ser dalgången min hyresvärd ville att jag skulle stängsla in så tycker jag personligen att diskussioner om att plantera in hjort som betesdjur vansinnigt när det finns basjkirer.

Nedbetad dalgång

I sammanhanget är det förstås synd att jag inte tog före- och efterbilder, men jag hade fullt upp att såga ned och släpa bort två stora hoprasade gamla sälgar med massor av vattenskott som skjutit upp. Det var så pass jobbigt så jag fick begränsa ytan, men i efterhand önskar jag att jag orkat röja bort fler fällen och stängslat in ännu mera dalgång. Men för jämförelsens skull tog jag ett kort alldeles utanför stängslet, där dalgången fortsätter:

Ned mot ravinen, vänder jag på mig ser jag detta:

,,och vänder jag mig ett kvarts varv åt vänster,,

,,ser det ut såhär längst stängslet.

Jag hoppas ni förstår vilket bra jobb hästarna gjort när de tagit bort hallonris, mjölkört och annat. Och det är definitivt inte för att de saknat mat, hagen är drygt tre hektar med fin återväxt. Basjkirer verkar tycka om varierad kost.

Liten Tindra ovanför dalgången

Några av "dikesputsarna"

2014-08-19 17:15 | 0 kommentarer

Ettåringen Mánadis' Maronya står lös (parkerad) medan husse verkar framhoven. För de som följt min verksamhet via hemsidan kanske känner igen scenariot? För ett år sedan tog jag följande bild;

Då var Maronyas helsyster Adilliya ett år och verkades lös i hagen. Bakom Adilliya står faktiskt en liten Maronya och studerar husses förehavanden.

Verkar fundera på att smaka på husses byxor.

Man kan ju inte tycka annat än att det är ett mycket trevligt släktdrag.

2014-08-16 10:56 | 2 kommentarer

Morgondimman lättar

Det är glest mellan blogginläggen och hemsidan uppdateras inte alls vilket jag inte är så nöjd över. Har man en hemsida sköter man om den eller så har man ingen sida alls, så har jag alltid tyckt, men nu ligger det till så att jag fortfarande lever i signalskugga och får nöja mig med att ha ett knaggligt internet någon gång i veckan när jag kan koppla ihop den gamla lappetoppen med iPaden som är hemma över helgen. Glesbygdslösning tills fibern kopplas in. När nu det sker, det grävdes på försommaren men själva uppkopplingen liknar mer och mer en mystisk legend och i dagsläget tror jag mer på jultomten än på fiber.

Apropå jul så går vi mot bättre tider. Det är ingen hemlighet att jag har svårt för sommar och värme, min absoluta favoritårstid är en färgsprakande höst med klar och frisk luft. Hästarna har redan tagit på sig höstkostymen (höstpälsen är årets vackraste, tät och grann utan att se lurvig ut) och om morgnarna täcker dimman från älven nedanför lägdorna här, och bergen sticker upp som avlägsna öar i väster. Alla elva hästar som är hemma runt gården får hö då gräset är slut. De fem på betet har gott om strån kvar att tugga på även om näringsvärdet är väldigt lågt. Basjkirer är som bekant lättfödda så det är bara en bra diet för dem. Nya vinterhagen bakom gården är nästan färdig och sista helgen i augusti leder vi hem beteshästarna.

Morgonrufsig Zenit med hö i både man och mun

Ja det var veckans uppdatering. Jag kan ju se att jag trots utebliven uppdatering ändå har trogna läsare som kikar in varje dag. Förhoppningsvis blir jag uppkopplad till omvärlden snart och kan fräscha upp småhästarnas sidor. Trevlig helg så länge.

2014-08-15 15:07 | 4 kommentarer

Ruslan står för "jättestor". Han är som tur är inte gigantisk, men fölgrimman verkar han växa ur tidigare än vad storasyskonen gjort.

För tillfället har jag tillgång till internet. Ett klent internet, men alltid något, så jag passar på att uppdatera om killen de flesta frågar om, årets enda föl Ruslan.

Första fölpälsen har släppt

Under den första, ljusa fölpälsen visade det sig finnas en större och mörkare Ruslan. Vi tror han blir aningens mörkare än storebror Gasper och det är ju ganska trevligt då de vita tecknen kommer framträda allt tydligare. Under fölpälsen fanns också väldigt fina, viltrandiga ben:

Svårt att få fram på bild, men randiga är de

Ettåringarna turas om att vara barnflicka, i dag var det Odessas tur

Ruslan njuter av sin första sommar, men han och de andra är hjärtligt trötta på årstidens flygfän. Några veckor till får de gå på betet, men strax innan älgjakten drar höstterminen igång och då blir det att flytta hem och gå i en ny hage bakom nya gården.

Matte längtar.

2014-08-09 12:09 | 2 kommentarer