
Duktigast i klassen i dag; Gasper, två år 4 oktober.

Visst är det trevligt med hästar som går med på det mesta man ber dem om? Och gäller det en vuxen häst, exempelvis en som går i ridverksamhet så är det nästan en nödvändighet. När det kommer till den växande unghästen så är ifrågasättandet en del av livet, och är man medveten om det kan man tycka det är rätt skönt om de där små revolterna kommer ganska tidigt. Mest för att en treåring väger mycket mer än en ettåring
Om man vänder på det så kan jag bli fundersam på en unghäst som aldrig ifrågasätter någonting. Varför är den så? Är den så tuff, har den så pass mycket attityd att den låter allt passera utan att verka reagera på någonting? Är denna häst då en som när den är inriden plötsligt får nog och beslutar sig för att i fortsättningen endast gå baklänges? Eller befinner hästen sig i något slags chocktillstånd? Går med på allt men när den samlat på sig nog mycket intryck och erfarenhet upplever sig attackerad? Så att en vanlig uppsittning blir ett djupt trauma för att hästen "vaknar upp" just då?
Hovvård är en sådan där typisk grej som kommer ifrågasättas. Tycker det är en rolig lek som liten, får massor av uppmärksamhet och beröm, blir kliad etc. Förr eller senare kommer den ändå ifrågasätta nödvändigheten av denna procedur och testa om den kan komma undan. Mistjev var extremt skeptisk till allt vad verkning innebar ända från första början. Ja till och med ifrågasatte han behovet av människans närvaro över huvud taget och ärligt talat helt hopplös vad gällde det mesta. Men så en dag rann allt av honom och han är nu den absolut trevligaste att hålla på med av alla våra hästar.
När den snälla lilla hästen börjar ifrågasätta kanske den kommer undan med det. Mest för att husse eller matte var totalt oförberedd på personlighetsförändringen och tänker att det går bättre nästa gång, då är det som vanligt igen. En häst minns alltid var man lämnade av. Vår filosofi är att hur mycket hästen än ifrågasätter så måste vi avsluta bra. Det får i alla fall inte sluta katastrofalt, men helst väldigt bra. Vad gäller verkning innebär det ofta att vi avslutar med den "enklaste" av de fyra hovarna (vilket oftast är en bakhov) och att hästen måste "få tillbaka" sin hov i ett avslappnat läge. Ibland är de avslappnade momenten fasligt korta, så då får man passa på i absolut rätt sekund. Att låta hästen rycka åt sig hoven när man tjurhållit för att skära strålen ren och sedan släppa lös hästen i hagen, då är det exakt där man plockar upp vid nästa tillfälle, och vem vill det?

Pavel vilar färdigverkad i sitt hörn medan det är Gaspers tur
I dag var det Pavels och Gaspers tur att ledas över vägen till vindskyddet för hovvård. Pavel var duktig som liten, men har de senaste två gångerna ifrågasatt en hel del, och i dag var inget undantag. Helt hemsk är han inte, bara kollar om han kan komma undan med att bråka, men det är inte värre än att husse klarar av att verka själv. Gasper däremot har ifrågasatt sedan ungefär tredje gången i livet han verkades. Först var det bakhovarna som han med liv och lust försökte undvika få verkade, sedan fram. Inte en enda gång har han vunnit, men sist blev det en mycket utdragen viljornas kamp angående Gaspers högra framhov.
Jag hade det lite på känn att Gasper skulle mognat på sig, och i dag gick det som en dans. Det tog nog alldeles för lång tid sist, och dessutom verkade han tycka att Pavel bråkat onödigt mycket. Husse började med höger fram, sedan vänster och plötsligt var han klar med alla fyra och de fick gå tillbaka till skogshagen igen.

Några kanske tycker det är olämpligt att ha hästarna uppbundna som på bilden, rumpa mot rumpa. För det första har de valt att stå så, Pavel kan vända sig åt vänster så han lämnar fritt, men han väljer att stå och agera stöd bakåt för Gasper. För det andra så förtydligar det här att våra hästar är utan olater. Det finns inte en chans att Pavel, två år skulle sparka mot vare sig Gasper eller husse i det här läget. Eller att Gasper skulle sparka för den delen, vi har helt sparkfria hästar.
2014-09-28 16:05 | 2 kommentarer