Vår älskade Minna har nu gått från oss och lämnar ett tomrum efter sig. Men även många fina minnen, inte minst i sina fina pojkar Gasper och Ruslan.

Vi tog beslutet för ett bra tag sedan, att Minna skulle få den bästa av somrar som mamma till årets enda föl, och avsluta när hösten kom. Vi som känner henne och vet allt hon varit med om är nog överens om att det är milt och skonsamt att låta henne somna in i lugn och ro här hemma där hon verkat och haft det fint de åren vi bott här.

Som ett led i att trösta mig själv föreställer jag mig Minnas himmel som en underbar värld med böljande gröna fält och slingrande bäckar. Där växer det fänkål, pepparrot och bananer, och ur ymnighetshorn trillar det Renfor. Minotschka skuttar runt på unga och friska ben, och kan äta och göra vad hon vill.

Jag har under mina år aldrig mött en häst som förmedlar glädje så som Minna gjort. Varje dag har hon mött mig med ett lågt och kamratligt gnäggande, hon har nickat och klippt med sina stora öron och med glädje gått framåt mot nya äventyr. Särskilt flamsig och yster var hon runt Gastroler, så i min fantasi går han och möter henne vid grinden.

Älskade Minotschka, tack för de år vi fick. Du lever kvar i de fina pojkar du gett oss, och har vi tur blir det i flera generationer, och jag hoppas någon av dem blir pappa till ett gulblackt sto med silverman, precis som du. Jag saknar dig så mycket men bär ditt minne som ett ljus i mörkret. Du tröstar mig även från andra sidan regnbågsbron, underbara ponny.

 PS

Minna fick sällskap över Regnbågsbron. Vår gamla storpudel Izor har sedan några veckor kämpat mot diverse åkommor som drabbat honom hårt. Det var som att hans immunsystem stängde ned bit för bit, så i samrådan med vår veterinär lät vi honom somna in ute på gräsmattan under en varm och strålande sol.

2014-10-26 19:31 | 7 kommentarer