
Tangaur och Cetzima i grön sjukhage
Tidigt på torsdagsmorgonen lastade vi Tangaur och körde in henne till kliniken i Östersund för att få sitt besvärliga öga bortopererat. Precis som vanligt var hon så lugn och snäll så vi kom iväg i mycket god tid och var framme redan 07:25 och fick vänta tills kliniken öppnade klockan åtta för att skriva in henne. Sedan var det bara att åka hem och jobba undan tiden.
Vid lunch ringde veterinären och då hade Tangaur vaknat och skulle kunna bli hämtad efter två någon gång. Klockan tre hade vi lastat en mycket trött Tangaur och körde hem i den trettiogradiga hettan. Det var bra ventilation i transporten och Tangaur stod stadigt så det gick väldigt bra.
Innan operationen hade jag fått instruktioner om att Tangaur skulle ha en liten sjukhage som i största möjliga mån var befriad från obekt att klia sig på, och det hade jag gjort, men när vi hämtade henne sa de att hon måste stå i box två dagar först, med mat och vatten i huvudhöjd för att minska trycket mot ingreppet. Den box vi brukar använda var verkligen inte lämpad att ställa en nyopererad, halvblind häst i, men vi lånade oss en annan box i stallet och inredde den med hönät och upphängd vattenhink, och Tangaur som var medtagen verkade rätt nöjd över att få vara ifred där inne i det svala stallet.
Någon som däremot inte var nöjd var Cetzima. Det gick bra under dagen, när Tangaur var borta, men så snart hon kom hem så började Cetzima locka hjärtskärande från hagen. Hon var helt bestört av saknad och till slut gick hon och lade sig så långt bort hon kunde, som för att slippa, och sova bort den värsta saknaden. Jag misstänkte ett tag kolik, men så var det inte, utan stoet hade blivit deprimerad av saknad efter sin bästa vän så på tredagen fick även Cetzima bli installad för att hålla sin kompis sällskap. Helt otroligt hur de två knutit sig an till varandra efter att de fick flytta ihop med Gasper.

På lördag var det så dags att flytta ut till lilla sjukhagen. Egentligen ska Tangaur gå ensam, mest för att ingen ska slita i hennes bandage, men vi var rätt säkra på att det inte förelåg någon risk för det tillsammans med Cetzima och de vill ju inte vara ifrån varandra. Hagen ligger nära deras vanliga, där nu endast Firma och Gasper går, så de kan prata över stängslen och se varandra, och i den gamla hagen har vi stängslat ut så de får gräs de med.

Det enda jag behöver göra inför återbesöket är att fortsätta ge metacam en gång om dagen, och det har Tangaur lärt sig uppskatta så det går bra. Metacam är smärtstillande, och en liten dos räcker ett dygn. Det smakar honung så många hästar lär sig gilla det. Det enda som skulle göras med bandaget var att klippa upp ett litet hål efter fyra dagar för att byta ut den kompress som ligger över stygnen, sedan görs inget mer förrän veterinären kommer och tar stygnen, förutsatt att det läker som det ska.
Det gick inte alls att göra efter instruktionerna. Det klistriga, hudfärgade bandaget gick att klippa upp, men för att få ut kompressen som givetvis också var fastklistrad blev hålet större och större, och efter det gick det ju inte att få någonting att vara kvar över ögat så det vara bara att avlägsna hela det gamla omslaget. Såret ser fint ut, övre och undre ögonlocket är sammanfogade så det ser helt enkelt ut som att Tangaur blundar. Ingen dålig lukt, ingen svullnad. Men det hade vätskat lite innan, så det var lika bra att vi tog bort det gamla så vi kunde tvätta rent ordentligt. Sårvätska kliar när den stelnar på huden och klia sig ska hon ju inte.
Dock hade jag inga hudfärgade klisterbandage att sätta över den sterila kompressen. De bandage jag har är självhäftande i grälla färger, främst för att jag ska hitta dem om de försvinner i hagen, så nu ser Tangaur väldigt sportig ut med kornblå och illgrönt bandage och en trendig flughuva över istället för grimman.


Tangaur verkade mycket nöjd över att få hela paketet bytt. Vi gjorde det ute i hagen, mestadels helt lös och som vanligt var hon otroligt duktig. Hon njöt verkligen när vi tvättade bort den intorkade vätskan på kinden och stod så fint när jag lindade om hennes huvud igen. Nu hoppas jag att mitt bandage blev bra och sitter som det ska utan att besvära henne. Gör det så är mitt enda bekymmer vädret i veckan. Hästarna har inget emot regn, men jag vill ju inte att bandaget blir blött utifrån och in, så jag håller tummarna för att timmarna instängda i boxar kommande vecka blir så få som möjligt.
Tyvärr ser det inte så ljust ut, men vi löser det nog, Tangaur, jag och Cetzima.
2015-07-05 16:30 | 1 kommentarer