Grabbarnas hage är stor och varierande i terräng. Där finns gräs, sand, en bäck, dungar, backar, lera och där marken är som lägst har de ett mindre träsk. Mycket att välja på alltså. Två dagar i rad har jag på förmiddagen tagit en promenad genom hagen för att se till Pavel som vrickat sig lätt på höger fram (ingen fara med honom), och bägge gångerna har jag hittat Mistjev stående med vatten långt upp på benen. Där står han  i lugn och ro och pillrar fram goda rötter med sin flinka mule. I dag kunde jag inte låta bli att balansera mig fram på grästuvorna för att ta några bilder på min Bäckahäst:

Bäckahästens halvbror är inte heller rädd för att blöta ned sig, men han verkar föredra svart lera:

Gagarin

2015-09-30 19:44 | 0 kommentarer

Basjkirer är underbara. Jo som uppfödare är jag givetvis partisk, men har man fastnat för rasen och de härliga individerna är det svårt att byta. Speciellt om man har allergiker i familjen. Det är en ynnest att ha så många basjkirer så man ingående kan studera flocklivet hos dessa urhästar, och ännu mer att få vara en del av det! Mitt kroppspråk har nog ändrats en del sedan jag träffade basjkirerna första gången, det i en stor flock en regning höstdag.

"Jag ska bara.." när man vill tala om för någon att man har ärende ute i någon flock, nej det funkar inte särskilt bra. I första huset vi hyrde när vi började föda upp var det otaliga gånger jag orsakade översvämning i källaren för "jag skulle bara.." medan en vattendunk fylldes. Flera gånger "skulle jag bara.." medan jag väntade på att elden skulle ta sig i pannan, och återkom till en kall panna med förkolnade vedpinnar som i bästa fall rykte in litegrann genom den halvöppna luckan. Jo, det där "jag ska bara.." har orsakat en hel del missnöje, förseningar och extrajobb genom åren, men mest av allt har det burit med sig massor, massor av ren och oförfalskad glädje och kärlek.

Med tiden har jag lärt mig att inte lura mig själv lika ofta, ".. ska bara.." innebär med största säkerhet lite mer, och medveten om det orsakar jag numer inte bara färre störningar utan möter också större förståelse. I dag skulle jag bara dra ut en dunk vatten till grabbarnas hage, längst bort från gårdscentra, och vart fullkomligt kärleksbombarderad av fyra unga basjkirherrar som alla ville prata med matte, byta luft, dricka ur dunken när jag tömde den, bli kliade i öronen, tvätta dunken, bära iväg den en liten bit..

Extrem närbild på Mistjev, med Ruslan extremt nära sig.

Gagarin i fokus, Mistjev och Ruslan bredvid. Pavel fick inte plats i linsen.

De stod så rart på rad och hade alla tid för mig. De väntade tålmodigt på sin tur, och hur kan jag avfärda det?  "Jag ska bara dra en dunk vatten till grabbarnas hage" tog sin tid, men helt klart värt det när man går därifrån med ett stort leende i ansiktet och hela själen fyllt av ljuvig basjkirenergi.

2015-09-29 18:00 | 2 kommentarer

Dagarna rinner iväg fort nu, och utöver vanligt hästjobb går tiden åt till att förbereda för flytt. En del i förberedelserna är att ta mig tid att gå runt för att se saker för sista gången. Sveriges natur är fantastisk, och så skiftande i olika delar av landet så det är väldigt onödigt att bli hemmablind. Tisdagen bjöd på ett ljuvligt väder med klar och varm höstluft, så jag och hunden begav oss till ett favoritställe med härlig utsikt över nejden.

Från Tann känns det som man ser världen uppifrån

Åreskutan där borta

En liten flik av Alsensjön

Jag passade på att säga hejdå och tack för den här tiden. Det kändes bra att gå en fin tur när min favoritårstid visade sig från sin allra bästa sida, det blir vackra minnen att bära med sig i framtiden. Tänk vilket vackert land jag har turen att bo i, från Lappland till Dalarna via Höga Kusten har jag bott och det är så fint överallt men på olika sätt.

Om tre dagar går flyttlasset, och en del av flytten är att hemsidan får vila lite. Men aktiviteterna kommer uppstå igen, var så säkra. Vi har ju lämnat in fyra betäckningsrapporter till Svenska Hästavelsförbundet, och eventuellt väntar det annan tillökning innan fölen kommer, allt det vill jag förstås berätta. Så ska det ju byggas, putsas och fejas i nybyggartillvaron, det tänker jag inte undanhålla men jag är osäker på hur det blir med internetuppkopplingen den första tiden.

Medan man väntar på något gott kan man passa på att vila!

2015-09-29 16:50 | 2 kommentarer

Byavägen går mellan gården och lägdan som ska bli två vinterhagar.

 En vecka kvar och just nu unnar jag mig alla känslor av förväntan. Stressigt och jobbigt får stå undan än ett tag, när det känns bra låter jag det vara så. Man vet aldrig när det blir roligt igen, som Kjell Bergqvist sa i "Den bästa sommaren". Även om vi sedan tidigare är bekanta med  trakten (fast inte just denna lilla idyll) känner vi oss verkligen som nybyggare, och en som får prova på nybyggeri väldigt intensivt den här helgen är Stefan som ska ställa i ordning hagar till våra fyra flockar. Som tur är har han hjälp av sin son som efter åren med oss har mycket god vana av att sätta upp stängsel. Prydligt brukar det se ut där de gått fram med spett och slägga.

Disig morgonbild som har ett par veckor på nacken. Man anar sjön i bakgrunden.

 Medan nybygget fortgår håller jag förstås ställningarna här i Alsen. Packar och planerar, tar hand om basjkirerna som vanligt, och för en del av dem är jag noga med att berätta ingående om att de återigen ska upp på en lastbil för att snart beta på ny mark. Jo, det gör jag faktiskt, det funkade ju sist vi skulle ut och åka. Särskilt Tova (rysk 20-årig dam, väldigt speciell) som jag är mycket noga med att inte överraska, hon har fått ingående beskrivet för sig hur de nya markerna ser ut och vad som väntar henne i framtiden. Senast vi åkte långt upplevde jag att all uppbyggd förväntan gjorde många hästar väldigt lättlastade -vilket nog säger mer om mig än dem..

Om allt går som tänkt besöker jag själv nya bygden på söndag för att dumpa av ett lass med kartonger och säckar. Vi får passa på att jobba i skift med hästar och flytt när vi kan.

2015-09-25 16:20 | 1 kommentarer

Ruslan lämnar Mistjev med maten för att vara med på närbild istället

Almanackan säger höstdagjämning denna 23:e september, men i nordvästra Jämtland är det två dagar kvar innan solen är uppe ganska precis 12 timmar. På vår och höst är Norrlands långvariga skymnings- och gryningsljus ett tacksamt tillskott. Om det inte regnar förstås, och det har varit väl mycket av den varan nu kan jag tycka.

Tangaur, Cetzima, Firma och Gasper sprider ut sig i solen

Höstdagjämningsdagen bjöd dock på sol och sommarvärme här i Alsen, och med alla ljuvliga färger både i träden och i markens täta, skiftande växtlighet blev det en färgsprakande och härlig dag som väckte alla sinnen till liv. Hästarna stod stilla i sina varma höstpälsar och tankade viktiga solvitaminer medan svansarna ivrigt slog efter sviarn (som visst heter svidknott egentligen).

Mistjev och Ruslan igen, Pavel i bakgrunden

Själv har jag gärna sommartid året om, men hästarna har gått in på vintertid nu så en del ligger och sover när jag kommer ut med frukosthöet i mörkret. Eftersom jag uppskattar de tidiga jobbartimmarna så de får stå ut ett tag till. I alla fall tills vi flyttat, och det är ju faktiskt bara nio dagar bort nu.

2015-09-23 16:49 | 0 kommentarer

Hösten har visat en lite sämre sida. Regn och blåst när det kan vara klart, krispigt och färgglatt, nej det gillar jag inte. Smetiga hagar, och mycket hö går det också, men det är som det är. Nu i helgen som gått har vi gjort vårt bästa för att ta in hästar för bland annat hovvård och allmänt pyssel. Det senare innebär till exempel grundlig ryktning och rengöring.

Zenit var en av dem som hade lyckan att få kombinera hovvård och grundlig rengöring. Han stod som en hårfager ängel på stallgången när husse verkade så jag passade på att gå lös på honom (hingsten, inte husse) med borstar av olika slag över både päls och man. Glanssprej också då det både reder ut långa hårsvall inkletade med kåda samt är smutsavvisande i förebyggande syfte. Zenit verkade verkligen njuta av behandlingen, men egentligen stod han där och gruvade på hämnd mot sin omtänksamma matte. Det framstod som solklart två minuter efter att flocken blivit utsläppt från stallet:

Glanssprej kan du vara själv!!

Något motvilligt lämnade hingsten stallet, men väl ute tog han sikte på närmaste lergrop där han innerligt och noga kamouflerade hela sig själv innan han gick för att inta lunch tillsammans med sin son. Otacksamhet är världens lön..

2015-09-20 18:10 | 1 kommentarer

Zeniya två månader, snart tre.

Om inte ens två veckor går flyttlasset. Nästa helg kommer helhjärtat att ägnas åt att se till att det finns hagar åt alla hästar när vi anländer, något som ligger på maken då det är omöjligt för mig att vara hemifrån den tid som krävs. Den här helgen var alltså sista chansen att förbereda hästarna, det skulle verkas hovar, och för några småttingar var det premiär för att gå in i stallet. Lastningen till stora transportbussen sker direkt från stallet så det är bra om alla hästar är vana och trivs med att gå in och vara där ett tag.

Zeniya undrar vad kompisen Beroza gör i boxen bredvid.

Det var förstås inga problem att ta in fölen, de följer så gärna sin mamma och de små är så underbart naiva. De vet inte att det existerar faror eller obehagligheter utan tror att allt i världen är gott. Den enda som vållade aningens extrajobb var just lilla Zeniya som är väldigt självständig. Andra gången hon skulle gå över gården från hagen till stallet beslöt hon sig för att passa på och gå på egen upptäcksfärd, och var inte det minsta bekymrad över att  avståndet till mamma Tova ständigt ökade. Men med husse som pådrivare kom hon ikapp sin mor och skuttade raskt in i stallet och ställde sig i rätt box.

Två nyfikna småtjejer, notera Berozas yviga sockervaddslugg i bakgrunden.

Beroza är nyfiken på allt nytt medan mamma Hinica verkar längta ut.

-"Var inte ledsen mamma, jag håller dig sällskap."

Odessa smakar lite på saltet mellan hötuggorna.

Tre av de fyra flockarna hade vi inne på lördagen och fem hästar verkades. De flesta uppskattar att stå inne en stund med egen hötuss i lugn och ro. De enda som inte fick stalltjänst var de fyra grabbarna i hagen längst bort. Som vi byggt hagarna funkar inte riktigt logistiken, men det har vi ordnat till flyttdagen. Vi får hoppas de är lika OK med stallet som de var i våras, då var de inne flera gånger och lärde sig uppskatta det.

Ut med en flock, städa, fyll på och in med en ny flock. Det gick i ett, och på söndagen var det två flockar som fick komma in. Stoflocken och Zenits familj fick turas om att stå inboxade för en del allmänt pyssel som rengöring. Zenit fick dessutom fina hovar också. Så nu har vi gjort så gått det går med förberedelser vad gäller hästarna och vi är mycket nöjda med helgens hästjobb. Nu får de bara invänta dagen D.

Leonid fyller ett halvår när vi flyttar, stora killen.

2015-09-20 16:48 | 1 kommentarer

Mycket handlar om förberedelser nu, för Den Stora Flytten lurar bakom hörnet. På måndagen bokade jag lastbil till hästarna och min transportör föreslog fredag 2 oktober som resdag. De lastar nämligen av i Östersund på torsdag kväll vilket innebär en så tidig avresa som bara är möjligt på fredagen då de ändå är i närheten. Tidig avresa är bra, vi vill ha så mycket dagsljus det bara går när vi kommer fram och lastar av hästarna till helt nya hagar.

Sophämtning och abonnemang av alla de slag, många är det som betas av från listan. Har även kontaktat blivande grannar om bredband, hagar och annat. God gransämja är alltid viktigt, i synerhet när man kommer med så många hästar. I dag började inprovning av resegrimmor till hästarna. Jag är vän av ordning, var sak på sin plats. Resegrimorna ska finnas lättillgängliga på resdagen och resten ska vara prydligt packat. Unghästarna växer så det blev att rota bland utrustningen.

Leonid får illustrera utprovning av grimmor, han har vuxit från storlek "föl" till "ponny".

Som vanlig svårfotograferad, han är inne i en väldigt mysig period.

Ja så ligger det till nu och förberedelserna fortgår.

2015-09-15 16:27 | 5 kommentarer

Det är inte så många som vet om det, men hästen på företagets logotyp är faktiskt en i högsta grad levande individ som betyder väldigt mycket för mig. "Tova..?" säger några nu, det är jag rätt säker på, men nej, det är en helt annan basjkir som är så dyr för mig. Mitt stora stöd i livet när det verkligen gäller:

Hinica av Basta -med dottern Beroza till vänster

 Loggan är framtagen i samarbete med en god vän till mig, en sann estet med talang. Förlagan är en tatuering jag har någonstans på vänster arm, ett permanent konstverk jag lät göra  innan jag ens visste att Hinica skulle bli min. Jag var betagen av denna vackra basjkir, och var stolt över att ha förevigat minnet av henne. Det blev så att jag köpte Hinica -och tre ston till och startade därmed basjkirverksamheten 2010. Mánadis' Vildhäst skulle det heta, och det handlar förstås inte om vildsinta hästar utan sådana med med urinstinkterna intakta.

Inte bara rand på ryggen utan även framtill

Hinica av Basta är en av de som jag behåller till tidens ände. Det vill säga när de inte kan finnas på jorden längre, henne säljer jag inte. Hon är inte bara vacker utan besitter otroligt mycket omtanke. Jag har förstått att hon inte uppvisar det generellt, så jag känner mig speciell och utvald i Hinicas närhet, att hon omsluter mig med sin medkänsla. Största minnet jag bär med mig är januarikvällen Tova födde Adilliya. Temperaturen sjönk, snöfallet tilltog, mor och föl hade det faktiskt bra men jag var ängslig då det var mitt första föl. Hinica lämnade inte min sida under de timmarna utan läade till och med mot snö och vind. Hon hade helt klart ett uppdrag, att ta hand om mig.

Hinica av Basta gnäggar i sömnen, är duktig på att valla och lämnar inte sin människas sida när den är ledsen. En fantastisk flockledare som jag är stolt över att ha i min verksamhet, för hon får föl som både är vackra och modiga. Bättre logga kunde jag inte valt!

2015-09-13 18:08 | 1 kommentarer

Sommaren kom tillbaka med sol och värme. Själv har jag svårt för fysiskt arbete när det är över +20° men hästarna passar på att tanka solvitaminer och rör sig inte allt för mycket i sina varma höstpälsar. När jag kom med vattendunkar för att fylla grabbarnas tunna stod tre av dem redan och väntade på mig, för vattnet är visst godast när det nyss är upphällt. Helst vill de dricka direkt ur dunken men det är så svårt att ta kort då.

Solreflexerna bjuder jag på!

Ruslan, Mistjev och Pavel.

 Trevlig helg!

2015-09-11 12:36 | 0 kommentarer

Nu när hemsidan ändrat uppsyn har jag gått igenom de flesta av alla sidor i sidorna, och det märks tyvärr att jag nog är bättre på att ta hand om basjkirer än att sköta hemsidans underhåll. Särskilt så har jag glömt bort några av hästarnas sidor, både text- och bildmässigt och som ett steg i rätt riktning tänkte jag att jag skulle fotografera Cetzima.

Ett lite illa valt tillfälle då min kamera är ute på vift, men mobilen är ju alltid med. Cetzima är en mysig dam, ledare i sin flock och väldigt förtjust i Gasper -något som är innerligt besvarat, men hon vill inte gärna ställa upp på bild. Lite som sin matte alltså. Av alla försök fick jag till en enda någorlunda bild (se ovan) av damen för dagen. Många av de övriga bilderna slängdes, men ett par var så rara att jag bjuder på dem:

Tittut bakom Gasper.

Rund och glad, och nära Gasper förstås.

2015-09-09 17:31 | 3 kommentarer

Odessa har vilodag

Söndag är vilodag sägs det. Inte på Mánadis' Vildhäst AB, där är söndagen arbetsmyrornas stora dag och flitens lampa lyser oftast då. Mycket ska hinnas innan det är dags för maken att resa bort inför nya arbetsveckan, och när aftonen kommer känns det bra att ha tagit vara på söndagen på bästa sätt.

Odessa och Zeniya med Tova i bakgrunden

Men vi har inget emot om andra vill vila just denna dag. Vi hade ärende ut till stoflocken och där vilades det för fullt. Jag passade på att ta bilder med telefonen, det brukar bli tillfälle en stund på söndagen att i alla fall vila ögonen på de unga skönheterna. Se och njut!

Zeniya med sin förunderliga färgsättning

Här ser man att även öronen håller på att mörkna. Då hon har så mycket gult i pälsen gissar vi på att unga fröken kommer bli musblack. Det låter kanske inte så logiskt men det gula ligger ofta i grunden hos musblacka (gråtonad med vilttecken) hästar.

Beroza håller också vilodag

2015-09-06 16:08 | 2 kommentarer

Zenit. Sveriges exteriört högst bedömda basjkirhingst

Hingstar är härliga. och basjkirhingstar är dessutom speciella då de har så mycket urhäst i sig. Vissa situationer finner man sig i så självklart så matte och husse baxnar, medan andra saker verkligen inte går för sig. Saker som kanske inte är så framträdande hos raser som efter hundratals år av domesticering bleknat i nyanserna. Missförstå mig inte, det är verkligen en ynnest att få ha urhästhingst och min stora önskan är att fler ville ha avelsgupper hemma på gården.

Vi tar beslutet tidigt, om hingsten ska få bli just det eller valack. Hittills har det skett så tidigt att fölet inte hunnit komma ur mammans mage då vi vill att hingsten ska tillföra något till de linjer som redan finns i Sverige. Vi valde att behålla Minotschkas pojkar som hon fick tillsammans med Gastroler av den anledningen, att linjerna inte är överrepresenterade. Det beslutet föll väl ut vid första försöket. Gasper visades som treåring på Wången och erhöll inte bara fina 40 poäng utan även ett mycket fint omdöme av domare Morgan Johnsson. Som uppfödare var det verkligen en fjäder i hatten, att se det som fötts bli något så fint.

Gasper och jag på hingstvisning

Det är fler beslut vi tar över det ofödda hingstfölets huvud, och det är hur länge han kommer få vara i sitt ämbete. Givetvis under förutsättning att han blir godkänd enligt reglerna. Gasper har till vår stora glädje och därtill vår största förtvivlan begåvats med en helbror, som även han ska få chansen att visas. Det var ju därför vi började med avel, för att berika hela rasens fortlevnad här i Sverige.

 Det går inte att samla på hingstar för någon som håller på med avel, och ju mindre ras desto svårare är det. För att det ska bli föl krävs det förstås ston också, och plats. Basjkirer avlas genom fribetäcking, vilket innebär att hingsten går med sina ston i en egen flock. Fölen ska växa upp, separeras från sina föräldrar, säljas till fina, nya ägare som vill allt gott för all framtid. Så måste förstås uppfödaren vara beredd på att alla eller ingen avkomma säljs, och i det senare fallet ha en bra plan för det.

Ruslan ska visas som treåring 2017

Hingstar ÄR härliga! Lyhörda, humoristiska, modiga, observanta, toleranta, uthålliga, har en enorm urskiljningsförmåga, inte minst att de skiljer sak från person. Tänk om fler människor hade de egenskaperna. Hästminne har de också, men är mer förlåtande än ston. De tar gärna hand om sin människa men kräver i gengäld stöd när det gäller, svik aldrig din hingst.

I dag verkade husse hovarna på Gasper. Vår lille Tsar som föddes i en talldunge en morgon i oktober, och när jag kliade hans huvud så blev han i mina armar plötsligt "liten" igen. Han blev godkänd i april för två år framåt, sedan ska han visas igen och avlägga bruksprov för vidare tjänst. Vi har inte hur många ston som helst, vi har inte arealen, vi har inte resurserna. Vi vill och ska visa Ruslan och det sker på bekostnad av fina Gasper som får kastreras efter betäckningarna nästa år. Det tar slut där, för vi kan inte fortsätta med honom ifall lillebror ska få chansen.

Vi kommer alltid ha våra godkända hingstar till salu, och även grupper. Det är inte för att vi vill sluta med avel utan för att vi vill att fler ska vilja ha en egen grupp med egen hingst. Zenit är till salu, han är väldigt trevlig och har många fina år kvar. Har fått större självförtroende under tiden han varit med oss och utvecklas hela tiden till mer och mer trygg och bekväm. Vi tycker mycket om honom och ser gärna att han fortsätter i tjänst. Gasper är ung men så trygg och fin med säker och trogen förare som är konsekvent och inte glömmer att berömma. Vi önskar vi kunde behålla honom som hingst men då det inte finns ston eller hagar för betäckningsflockar kommer vi tvingas göra honom till valack nästa år ifall ingen avelsintresserad ser värdet i honom.

 Nej, det har inte med lättja att göra om nu någon skulle tro det. Det är givande att hålla på med avel, men en omöjlighet att spara hingstar bara för sakens skull. Vi har förstås framtidstro också. Skulle Tova få ett hingstföl med Zenit som pappa skulle han också kunna bidra till basjkiraveln i framtiden, och då måste vi se till att ha plats för även det framtidshoppet, och lämpliga ston. Nackdelen är att någon annan hingst får avsluta sin tjänst i samma veva och istället bli valack. Det finns förstås värre öden i livet, men nog känns det onödigt ibland.

2015-09-05 18:59 | 2 kommentarer

Stora nyheter väntas.

Vi köper äntligen egen gård och flyttar med alla hästar drygt 30 mil nästan rakt österut i månadsskiftet september-oktober. Jag önskar det var billigare att flytta med hästarna, för det är ett givande äventyr att med hjälp av skicklig och kolugn transportör som varit med om det mesta i hästväg lasta hästar in i en stor lastbil för längre frakt. Tänk vad luttrade unghästar vi har till salu innan årsskiftet (nytt år = uppdaterade priser), se bara på Maronya som ivrigt klev upp på lastbilens ramp andra gången hon skulle åka långt (länk till inlägg).

Hemsidan kommer genomgå rejäl uppfräschning, och jag väntar inte till flytten. Nej då kommer jag verkligen inte ha tid för sådant, utan hemsidan får helt nytt utseende redan nu på söndag om allt går som tänkt. Mobilvänlig sägs nya mallen vara, och det blir mer läsarvänligt typsnitt. Tanken med detta barnsliga klotter var att jag skulle tvingas begränsa mig i ord, men det lyckades inte. Följden blev mycket text som är svårläst, inte så bra gentemot er som gärna följer.

Ni som har facebook kommer först bli varse om förändringen. Gilla och följ Mánadis' Vildhäst AB:s sida för att först se hemsidan i ny tappning inom kort.

2015-09-05 16:08 | 5 kommentarer

Tangaur och Firma i sensommargräset framför dungen av präktiga granar

Grandungar är för härliga. De täta grenverken bildar helt fantastiskt skydd, till och med från störtregn. Inte för att vi har störtregn här tack och lov, det är höstligt väder men mestadels uppehåll. Dungen skyddar även mot vind, och det är en hel del insekter som inte alls trivs i täta dungar av barrträd. En stund på dagen när solen står som högst är det visst också skönt att stå under grenarna och stilla klia sig mot en skrovlig granstam.

2015-09-02 17:28 | 0 kommentarer