Mycket av den Natural Horsemanshiphantering vi använder oss av sker i det vardagliga livet i den kontakt vi har med hästarna, i synnerhet de små. NH är inte så komplicerat när man har förstått konceptet, och när man som vi har den enorma ynnesten att kunna se hur våra urhästar kommunicerar med varandra i flock! NH handlar nämligen om att tänka och kommunicera som en häst, det på grund av hästars oförmåga att lära sig tala och bete sig som en människa.
När man iakttar flocken ser man att mycket handlar om vad som accepteras och inte. Ett föl får inte gå fram och bita en vuxen häst ostraffat till exempel, eller flytta bort den från sin hög med hö. Mycket handlar om hyfs eller brist på sådan ibland, och hur de i så fall hanterar sådana konflikter. Vi har sett "lastträning" i hagen, när Hinica för några år sedan för första gången skulle få in sin fyra veckor gamla dotter Odessa i ett vindskydd när vi precis bytt hage åt dem. Det var fascinerande att se hur hon gick in i vindskyddet och Odessa inte alls förstod var mamma tagit vägen. Hon försvann bara! Hinica gick ut igen, tröstade en förtvivlad dotter och försökte igen med samma resultat. Efter fjärde försöket och Odessa fortfarande inte förstått att den svarta fyrkanten i väggen var en öppning gav Hinica upp för den gången. Morgonen efter stod bägge i vindskyddet, och Odessa skuttade glatt ut och in genom öppningen bara för att hon kunde. Lyckad träning!

Viljans kamp heter Leonid
I dag skulle vi ta in Zenit, Tindra och Leonid i stallet. De har varit inne i stall tidigare, men inte just i det här, men vi tänkte att det skulle gå som vanligt. Leonid går alltid lös och följer alltid sin mamma in i boxen, plättlätt! Inte i dag, nej Leonid såg ingen som helst anledning att följa med in och struntade helt i att hans föräldrar försvann. Vi ledde ut Tindra igen, Leonid följde med till porten, men tvärvände sedan och istället åt han gammalt gräs ute på gården.
Eftersom lillen menade allvar så blev det till att göra gården till en träningsyta. Leonid som för det mesta varit medgörlig och helt okomplicerad i all hantering ifrågasatte plötsligt allt och visade upp en stor portion attityd som vi inte sett förr. Trotsigt skuttade han iväg och satte mulen i backen för att poängtera att han fullkomligt struntade i vad vi ville, och jag antog utmaningen för jag menade också allvar.
Stefan stod med en tålmodig Tindra vid porten till stallet, medan Leonid försökte kollra bort mig och rusa förbi för att äta, men matte flög som en gasell över gårdsplanen med det jag för tillfället hade hittat att vifta med för att förlänga mig själv, vilket råkade en longerpisk. Den lille hingsten visade så tydligt åt vilket håll han tänkt sig, och så länge han var på "fel" sida av vår tänkta träningsyta så lät jag honom inte vara ifred en sekund! Inte ett grässtrå fick komma in i munnen, och plötsligt fick Leonid nog av leken när han förstod att jag inte lät honom komma undan.
På några sekunder kapitulerade fölet totalt och gick och ställde sig i närheten av sin mor, och där fick han vara helt ifred. Han blev belönad för den eftergift han gett sig själv. Stefan ledde in Tindra och Leonid följde efter som om han aldrig gjort annat än traskat in i just det stallet. Där inne väntade örtdoftande hö, äpplen och morötter, och det var nog skönt att slippa undan novemberregnet, inne i den nyspånade boxen. Han var hela tiden helt ostressad, han ville bara kolla hur gärna jag tyckte han skulle gå in. När vi tog tillbaka familjen till hagen ett par timmar senare var Leonid lika tillmötesgående, kelig och trevlig som vanligt.
Det är klart att de testar gränserna när de växer upp, och ofta kommer tillfället som en överraskning har jag konstaterat. Kanske visar det på något nyvunnet självförtroende, eller ett steg i frigörelseprocessen? Leonid är sju månader och tekniskt sett mogen för separation. Det blev som sagt en improviserad övning och det kändes aldrig som om det var någon fara för att han skulle sticka iväg från gården trots att det helt saknades gränsmarkeringar i form av stängsel eller staket ut mot vägen och andra hagar. Själv kan jag tycka att dessa improviserade träningsstunder blir mer intressanta och givande än de planerade men lösa föl på gården i pressade situationer är förstås ingeting jag eftersträvar..
Det ska bli intressant att se hur Leonid gör nästa gång vi tar in dem. Han verkar klipsk så det går nog lika bra som vanligt.

2015-11-15 15:39 | 0 kommentarer