Som jag skrev i tidigare inlägg håller vi på att uppföra en sjukstuga/ utebox/ litet vindskydd med veranda. Det som för en vecka sedan såg ut så här:

..ser nu ut så här:

Inte färdigt än, men går att använda.

2016-07-31 16:54 | 1 kommentarer

  Onsdag, fredag och lördag har jag ridit Francesca och det har gått väldigt bra. Vädret har varit mot oss då det blev väldigt varmt igen, men Francesca har varit bussig ändå, och sessionerna har hållits korta under tidig förmiddag.

 Det är alltså jag som tränar. Det är mer än två år sedan jag red kontinuerligt så det är viktigt att jag hittar balansen och känslan. Jag och Francesca måste också lära känna varandra och finna ett språk som passar oss bägge. Ett exempel är att jag är sned i höften och därför alltid håller höger skänkel längre fram än den vänstra, och det är inget jag kan göra något åt. Men det har som sagt gått bra. Francesca är pigg och glad, väl pigg ibland så vi har koncentrerat oss på tempoväxlingar och koncentrationsövningar som även är bra för balansen och känslan. Jag brukar hitta tillbaka fort, och i nuläget är vi på väldigt god väg!

Bilderna är från fredagsmorgonen.

 Vi har inte provat galopp än, för jag tycker hon är för slarvig i traven ännu, och med tanke på värmen rider jag inte så länge. Jag har avbrutit när hon lyssnar och travar kontrollerat i bägge varv, samt kan bryta av till skritt utan att jag "drar" i tygeln (..utan istället med hjälp av säte, skänkel, röst). Halt, stillastående och ryggning är inte heller klockrent, hon behöver några trav- och tempoövningar innan hon vill lyssna. Det efter endast tre gånger alltså. Francesca är duktig, tålmodig och bussig, väldigt fina egenskaper. Klarar vi inte bruksprovet är det helt mitt fel, det är därför jag tränar mig själv med Francescas hjälp.

Avslutar med en bild jag tycker mycket om, som jag tog på tre tjusiga tjejer med fina Trehörningen (sjön) i bakgrunden. Galina av Basta, Mánadis' Odessa och Francesca Kosack. Namn värdiga drottningar! Och där gick jag och mockade och tog kort med mobilen..

2016-07-30 18:16 | 1 kommentarer

Som jag skrev i tidigare inlägg så har vi roterat flockar här. Det innebär att sommarlovet är över för stoflocken som kom upp på gården medan grabbarna gick på semester i beteshagen. Odessa och Francesca ska förberedas för sommarpremiering, och jag tackar vädergudarna för att den långvariga hettan släppte sitt grepp lagom till onsdag förmiddag. En måttlig nordanvind blåste och det var knappt tjugo grader när jag äntligen fick sitta upp på Francesca.

Odessa är åskådare

På torsdagsmorgonen var det Odessas tur att tränas lite. Hon är ju så otroligt obrydd, lugn och förståndig för sin ringa ålder, hon var lillgammal redan som ettåring. Huvudlag med bett har vi redan övat på, nu var det dags att överge gummibettet på träningshuvudlaget och öva på den utrustning hon ska ha på visningen. Ingen nosgrimma än, jag ville leda henne i repgrimman i dag, inte i tyglarna redan nu. Odessa är mycket NH om man säger så, följer gärna efter i ledrep. Vi övar med tyglar senare.

Inga problem att lämna de andra stona och hon uppförde sig exemplariskt första gången på träningsytan. Som en uppfriskande störning kom det en vandrare längst vägen som styrde sin camping- och fiskeutrustning framför sig i maklig takt. Han satte sig att vila strax bortanför träningsytan. Med sin klädsel smälte han väl ihop med bakgrunden och rörde sig lagom mycket för att Odessa skulle vara medveten om närvaron. Stefan fick till en väldigt rolig bildserie på när jag övar på att ställa upp Odessa för första gången, efter att ha lett henne fram och tillbaka på en tänkt mittlinje: 

Riktigt fint för att vara första gången! Öronen framåt också.

Här ser vi varför. Matte viftar för att kalla på uppmärksamhet, allt medan det egentligen är mer spännande bakom, till höger.

Jag ser betydligt mer skeptisk ut än Odessa 

Hon var så duktig och brydde sig varken om vandraren med sin märkliga vagn eller att de andra stona gick iväg. När vi var färdiga fick hon beta på träningsytan och saknade inte alls sina kompisar (som släpptes in efter en stund, de tyckte gräset såg grönare ut där). Precis som jag misstänkte inför vår första träningssession så kommer problemet vara att få henne att gå med handlern bredvid istället för framför, särskilt i trav. Men det kommer, vi har gott om tid på oss.

2016-07-28 15:22 | 0 kommentarer

Vi har förberett för att flytta om flockarna, och i tisdags var det dags. Att flytta om hästar är förstås inte så krångligt, men när man bara är två personer och desto fler basjkirer krävs det lite planering. Tio av hästarna skulle också passera Gaspers och Firmas hage, tre av dem (ettåringarna) lösa, några av hästarna brunstiga ston.. Men allt gick otroligt smidigt och de flesta skötte sig fantastiskt bra!

Grabbarna fick gå in i stallet medan stoflocken leddes /drevs i två omgångar upp till hagar nära gården, sedan ledde vi ned grabbarna två och två till hagen där stona varit, mitt emot Gaspers hage. Efter att vi städat upp i stallet och sorterat utrustning etc fick grabbarna fortsätta sin vandring ned till beteshagen. Jag har verkligen älskat att ha den flocken närmast gården, de har så goda energier och ger så mycket kärlek. Dessutom är de väldigt underhållande! De som går i den hagen nu trängs mest kring stängslet längst bort och tittar på  Gasper. Jag kommer sakna att se grabbarna, men det är dem väl förunt att få gå i beteshagen med sjöutsikt och strand.

2016-07-28 07:48 | 1 kommentarer

Passande motiv på skruvasken när vi bygger för hästar.

På en yta avsedd att vara sjukhage (bland annat) bygger vi nu något vi kallar sjukstuga. Sjukstugan är en liten byggnad som blir kombinerat vindskydd och utesstall med en takad veranda utanför. Vi har byggt veranda förr till hästarna och det var uppskattat, dessutom ser det rätt trevligt ut.

I sjukhagen kommer det förstås gå fullt friska hästar också emellanåt, det ska ju betas ned till exempel. Hagen är ganska liten, som en sjukhage ska vara, och där finns inga buskar att klia sig på för exempelvis nyblivna valacker. Men det finns plats för ett sällskap till eventuellt krasslig häst eller konvalescent ifall det behövs.

Själva grunden var klar och bygget skulle komma i gång på lördagen. Under de tidiga timmarna var vi dock upptagna med unghästar, och innan vi förberett allt för bygget var det redan på tok för varmt så vi fick ge upp för dagen. Hade vi byggt då hade vi själva tvingats uppsöka sjukstuga är jag rädd. Men på söndag var vi uppe med tuppen och satte igång!

Lagom till lunch var bakväggen uppe och det var redan 25 grader varmt. Dags att ge upp för dagen. Lite otur att det blev så fasligt varmt just till det här bygget då vi förlorar många timmar, men det blir bra ändå.

2016-07-24 14:57 | 0 kommentarer

Francesca har sommarlov

Vi går mot halvtid här, snart inträder vi i en ny fas av sommaren. Stoflocken är inte alls medvetna om att de nu går in i i sista veckan av sommarbete, sedan flyttar vi om eftersom vi ska förbereda för sommarpremiering och en del annat. Francesca njuter av lite sommarlov efter sitt träningsläger och det verkar som om hon inte bara saknat flocken utan även mig! Det värmer förstås, och jag har insett att jag saknat henne mer än jag trodde också. Jag stänger av lite när jag har en häst på träning. De har det ju bra där, och jag har mitt jobb här hemma. Det hade förstås varit tråkigt om hon inte uppskattade att vara hemma igen..

2016-07-19 17:24 | 0 kommentarer

På söndagsförmiddagen tog vi in grabbflocken i stallet. Där finns fyra boxar, så det är som lämpligare att ta in hela gänget nu när Pavel är på träningsläger. Det regnade och de verkade nöjda över att få förmiddagshöet var för sig, under tak på torrt spån. Husse passade på att verka Mistjev medan han åt sitt hö.

Apropå att vårda sina fötter så har jag gjort en välplacerad investering i riktigt bra arbetsskor som även går att rida i. I lättviktiga humorserier ser man hur glada fruntimmer kan blir över nya märkesskor. Dessa pjuck är varken designade av Jimmy Choo eller Manolo Blahnik, utan jag är mycket nöjd över att ha köpt mig ett par supersköna Blundstone. Slängde två par kängor och ett par jodpurs, och jag kommer aldrig mer handla billiga skodon på Hööks, Börjes eller Horze.

2016-07-17 16:15 | 1 kommentarer

..när jag själv glömmer fota.

Stor dag i dag när Pavel, som jag sett nästan alla dagar sedan han föddes för över fyra år sedan, skulle lämna flocken och åka ut på äventyr. 16 mil ungefär, till Bispgården och Nilla's Häst & Ridutbildning där han ska vara på inridning ett tag. Lastningen har aldrig varit ett problem, men just i morse hade han på känn att det var något större på gång. Efter lite övertalning var han dock på och resan inleddes lugnt och fint.

Precis som halvbror Gasper vände han på sig efter en stund och konstaterade att det var bättre att åka baklänges i Fautrasen. Helt OK, de står ju helt lösa. Vi stannade och flyttade hötussen och sedan gick resan hur fint som helst.

Väl framme klev han av på lite darriga ben och följde snällt med husse till sin hage, förbi helt nya hästar. Han var nog glad över att hagen innehöll mer gräs än hans förra. Jag kommer sakna Pavel så det var både med lite sorg och förväntan som vi lämnade hans hage. Men efter att vi skrivit avtal gick vi och hämtade Francesca som varit där på träning ett tag. Vi hann med lite surr med Pernilla innan vi lastade Francesca och åkte hemåt. Hon klev som vanligt på direkt och åkte även hon väldigt bra, men utan att vända sig:

Francesca släpptes ihop med sitt gamla gäng, stoflocken, och det var förstås ett hjärtligt återseende. Varken jag eller husse kom ihåg att fota vare sig Pavel i sin nya miljö, eller hur glad Odessa blev över att återse sin kompis, men Fautrasen har en kamera, så jag fotade i alla fall displayen inifrån bilen..

2016-07-15 16:13 | 1 kommentarer

Elisjka kan man lita på! Till exempel kan man lita på att hon är lika svårfotograferad som de flesta andra basjkirföl.

Vilken ynnest det är med föl. Att se dem födas och växa upp, visa sina olika egenskaper och egenheter, för alla är de olika individer. Elisjka blir tre månader gammal i morgon (onsdag) och hon är verkligen en speciell liten fröken.  Hon verkar väldigt trygg och orädd, utan att vara fräck, hon vet att det finns gränser för vad ett föl kommer undan med. Elisjka är också social, och naiv på ett trevligt sätt, hon tror att  världen och de i den är god. Följer det en främling med mig in i hagen kommer Elisjka fram och undrar ifall hon ska bli klappad och kliad. 

För tillfället är hon nästan helt vit och ögonen är blå, man och svans är ljust, ljust guldbrun. Under fölpälsen syns ljusgula fält, och även om hon skiftar i rosa runt mule och ögon just nu så är hon varken ljus- eller solkänslig.  Färgen beror på att hon ärvt gula gener från både far och mor, och en benämning är dubbelgul eller gul-gul, en annan är cremello. Men vad hon definitivt blir för färg vet vi förstås inte än, det visar sig.

Här händer det något nytt.

Elisjka verkar bli en pålitlig häst, i alla fall om hon fortsätter utvecklas som hon gjort hela den första tiden. I dag litade jag på att hon var redo för att prova något nytt, jag vet ju hur hon reagerar på nyheter. Nyfiket men med ro och tillit. Därför fick hon prova grimman för första gången, trots att jag vanligtvis väntar tills de är fyra månader. Efter att ha tittat och luktat på grimman, samt haft den hängande på vardera örat stoppade hon själv ned mulen i grimman så jag kunde spänna nackremmen. Jag gör hela rörelsen som en omfamning, ni som använder repgrimmor förstår hur jag menar, det är samma princip och jag använder aldrig fölgrimmans snabbspänne.

Totalt odramatiskt. Elisjka skakade huvudet lite ett par gånger, jag borstade och kliade henne, tog på grimman, drog lätt i de olika remmarna och fortsatte borsta och klia med borsten under magen, sedan tog jag av grimman och lät henne vara ifred. Jag vågar lita på att det går bra i fortsättningen också.

2016-07-12 16:21 | 3 kommentarer

..om man har basjkir.

I dag var det ettårige hingsten Leonids tur att ledsaga matte när hon mockade grabbarnas hage. Det är mycket trevligt att ha sällskap men emellanåt är det hart när omöjligt att få något vettigt gjort. Men lite mys kan göra underverk för själen, det är bara att ge och ta emot även om det stjäl några futtiga minuter.

2016-07-10 16:31 | 0 kommentarer

Folk har sedan vi började med att föda upp basjkirhästar ansett att vi varit smått galna som tjurat på utan traktor, men nu välkomnar vi en röd liten arbetshäst av märket Massey Ferguson:

Fergie fick genast börja arbeta. Här vilar hon efter att ha lagt ut en massa grus på en markduk som mäter 6X6 meter och ska bli en finfin sjukstuga. Eller rättare sagt en utebox med veranda i en liten hage anpassad för krassliga hästar eller konvalecenter.

Välkommen Fergie!

2016-07-10 16:22 | 1 kommentarer

 För några veckor sedan skrev jag om hur jag trampade in en spik i foten när jag höll på att undersöka och försöka rensa upp ett ställe bakom ladugården. Ett ställe som skulle bli en del av en utökad och förbättrad vinterhage, och det ironiska var att jag råkade ut för spiktrampet just efter jag faktiskt gett upp och klassat platsen som hopplös. 

Men som av en händelse fick jag höra talas om att byvägen skulle dikas om, och kommunen behövde ytor att lägga fyllnadsmassa på, det som blir över när man gräver alltså. Oflyt i tajming var min första tanke. Ett år framåt skulle det finnas plats för massor av massor då gårdsbilden ska förändras en del, men nu.. Enda stället är ju minfältet/spikmattan bakom ladugården. 

En herre från kommunen kom hit, och vi tittade på ytan tillsammans. Det hör till saken att både kommunen och jag försöker jobba miljövänligt, det är förstås ohållbart att köra alla massorna flera mil bort. Jag var ärlig med markens skick, men det skulle visst gå ändå och i morse kom första lasset.

En första hög på plats

 Det som var lite knepigt var inte det som doldes i marken, utan att det var mjukt i backen och väl smalt att ta sig in med lastbil, men alla förare av olika fordon antog utmaningen. När lass nummer två kom följde även lastaren med som styrde ut och plattade till så lastbilen kom allt längre in på ägorna för att lasta av. Jag fick skynda mig att såga ned några små träd som jag drog ut till grabbarna - till mitt försvar hade kommunen meddelat att man inte skulle komma med massor förrän nästa vecka, nu vart det bråttom. Men grabbarna i sin hage blev glada när jag drog in några träd!

 Under helgen som gick hade vi inte förberett mer än att vi flyttat stängslet och på några kvarlämnade telestolpar, och nu en improviserad röjning, men allt gick bra och både infarten och marken förstärktes allt eftersom. På eftermiddagen tog sig även schaktmaskinen in för att styra undan så ännu mer massa ska få plats.  Förutom till mig kördes det även massor till ett annat ställe, men när maskinerna stannade för dagen såg området ut såhär:

En klar förbättring, och nu känns det hoppfullt för den här platsen igen. Alla som kört här i dag har varit fantastiskt trevliga, duktiga och omtänksamma. 

2016-07-05 16:41 | 2 kommentarer

Första sommaren som nybyggare kräver mycket jobb och resurser. Hemsidan och bloggen hinns inte riktigt med i verkligheten nu, jag har inte ens haft tid att annonsera ut Odessa och Gagarin! Man ska ju ha tid att hantera spekulanter också och de stunder av ledighet som infinner sig, ja då planeras det för alla väntande projekt. Sommarpremiering tar mycket tankeverksamhet i anspråk. Tänk att det gått fem år sedan vi visade ston sist, vad mycket som hänt.

Emellanåt gör jag uppdateringar vad gäller verksamheten på instagram (sök på hashtaggarna basjkir, manadisvildhäst, horsesmadeinsweden och svehast) samt företagets facebooksida, så nu lägger jag upp några instagrambilder för er som inte har dessa sociala medier:

Extrem närbild av hårfagre Mistjev. Han verkar inte särdeles sällskaplig av sig vid de få tillfällen jag har främmande i hagen, men han är enmanshäst och som tur är så är just matte den ende.. mannen.? Människan kanske det heter 

Här hade jag jobbat klart på fredagen och satte mig ned i ett försök att räta ut ryggen. Strax var Pavel där för att hjälpa till och knyta upp skorna, det var ju snällt!

När jag gick ut för att mocka en förmiddag lade sig grabbarna ned en efter en alldeles bredvid mig. De tyckte visst jag var bra på att hålla vakt så de fick vila.

Det står rödblack i både Gagarins och Ruslans pass. Vad gäller färgsättning är halvbröderna väldigt olika, men de är lika snälla bägge två.

Till sist kommer en ohästig bild, men den fick mycket uppmärksamhet och glada tillrop så varsågoda. När man upptäcker att man råkat matcha dagens jobbarklädsel med stängselhandtagen:

2016-07-03 16:27 | 1 kommentarer