
Eldröde Gagarin med frosttäcke
I dagarna som gått har vi haft rätt kallt, -24 grader var det när jag utfodrade i trettondagens tidiga timmar. Basjkirerna är så fina när de har snö i mustaschen och frost på pälsen så jag ville ta några bilder av grabbarna bara solen gått upp.
En gång lade jag upp en fin bild av en riktigt frostig Mistjev på en fotosida på Facebook. Ett jättefint kort, han lyckades se vild, snäll och översnöad ut samtidigt och snart kom kommentarerna. Kommentarer som allt eftersom lutade åt att anklaga mig som dålig djurägare som lät djuren vara ute och frysa på vintern. Det fick mig att snabbt tänka till, riktigt realistiskt.
Det är förstås logiskt att det i Sverige bor flest människor i samhällen och städer. Visst finns det folk i tätorter som känner till djur, många är inflyttade från landet, och visst finns det djur i och nära städer. Men så finns det de som inte riktigt förstår hur maten hamnar i butikens kyldiskar. De som aldrigt besökt en bondgård, eller för den delen har något intresse av att någonsin göra det. De som redan bildat en uppfattning de är bekväma med, åsikter som delas av många andra.
Lustigt (på ett obehagligt sätt) är att det verkar omöjligt att göra en del av dessa människor nöjda, för det kan mycket väl vara samma personer som gnäller över att djur inte får vara ute, som gnäller när de får vara ute hur mycket de vill. Våra basjkirer föds och lever ute. De kan stå i box eller uppbundna, ibland uppskattar de det, en del gör det aldrig, men helst av allt vill de vara ute i sin trygga miljö, i sin flock. Och de är mycket väl förberedda för naturens skiftande förutsättningar.

Min hand i Mistjevs fantastiskt täta och mjuka vinterpäls. Den håller samma temperatur på ytan som luften är, men huden långt där inne är förstås varm
Så kom grädden på moset. En person som sade sig vara medial hade nu kontaktat Mistjev genom bilden, och han var ledsen och rädd. Han frös, ville gå in i varma stallet och få filtar på sig. Spontant frustade jag ut ett skratt, för det framstod inte bara uppenbart att personen saknade hästkännedom, om den pratat med en häst var det definitivt inte Mistjev! Vi har kallstall, en dag som denna är det kallare i stallet än ute då betonggrunden kyler och stenväggarna bevarar kylan. Mistjev går gärna in för att äta morötterna i krubban och tugga lite hö, men sen går han helst ut igen, och den som dristar sig till att försöka förstöra hans fina vinterfrisyr med filtar och täcken kan nog få problem! Den killen har integritet, han är dessutom mycket klok och vet vad som är bäst för honom.
Men så svalde jag skrattet och tog istället bort bilden.
För det första så hade jag satt mig i en omöjlig sits. Vad man än tror eller vet var det mycket lätt för en okunnig att spinna vidare på den kommentaren, och jag får ändå tänka på mitt anseende som uppfödare och entreprenör. Sedan är det så att det är i stort sett omöjligt att lugnt och sakligt förmedla fakta i en sådan situation. Och alla våra hästar går ute, tänk om det kommer tokstollar för att "befria" basjkirerna! Eller börjar okynnesanmäla mig på grund av okunskap.

Frostig liten Leonid. Så vacker i förmiddagssolen

Så kom jag att tänka på en tragisk händelse för två år sedan, en häst som skrämdes av raketer på nyårskvällen och sprang genom stängslet. Händelsen väckte stort intresse, många följde sökandet efter hästen. Med några dagars mellanrum var det några medier som sa att de pratat med hästen. De sa var han fanns och att de sagt åt honom att gå till något visst ställe. Folk åkte ut, ingen häst. Vilket inte var så konstigt eftersom hästen rätt omgående efter sin rymning gick genom isen på en sjö och dog. Men folk ville så gärna tro.
Nog tror jag det finns de med förmågor utöver det vanliga, men när folk hittar på! Ser annonser riktade till hästägare där en person mot den nätta summan av 250kr skickar healing till hästen, med önskan om snar bättring från kvickdrag (jämförbart med KOL) eller annat, och folk köper det.

Vackra Mistjev dekorerad med frostpärlor

Profilbild

Här är Mistjev slående lik både mamma och pappa
Nej Mistjev vill verkligen inte gå in och få filtar på sig. Han vill vara ute med sina kompisar, äta hö, busa och rulla sig i snön. Det tråkiga är inte okunskapen. Jag kan inget om plåtslagning, men vill jag veta frågar jag en plåtslagare och litar på att personen vet vad den talar om. När det kommer till djur är det inte lika enkelt. Tacksamt nog finns det de som frågar och vill veta att basjkirer klarar mycket låga temperaturer bara de har gott om grovfoder, fritt med (uppvärmt) vatten och kan röra sig. Det är de som anser sig färdiglärda som är problemet.
Det är en förutsättning att vi som dagligen jobbar med djur älskar dem. Vi vill att de ska ha det så bra som möjligt, lita på det!
2017-01-07 14:36 | 2 kommentarer