
Elisjka, Odessa och Francesca i Hemmahagen
Lördag förmiddag var vikt för att sätta ihop ungstona med de andra tre stona och vi hade en jättebra plan. Nu vet vi av erfarenhet att så fort vi ska flytta hästar och göra nya konstellationer där åringar är inblandade kan det hända exakt vad som helst, så luttrad som jag är tycker jag inte längre det är någon katastrof om det inte alls blir som tänkt, utan snarare lärorikt. För drygt tre år sen blev Gagarins avvänjning till en flera timmar lång fars med raserat stängsel och ett större antal unghästar irrandes lösa på vägen i Västergissjö innan Hinica fick lösa det med att leda hela skocken till en skogshage. Men även Gagarin hamnade där han skulle tillsammans med Tangaur så det blev ju succé ändå. Efter det är alla mål succé oavsett vägen dit enligt mig.
Planen var enkel, vi skulle ta in Galina, Francesca och Cetzima från Hemmahagen till stallet, ta över ungstona till Hemmahagen och efter lite pedikyr och annat på de äldre stona leda tillbaka dem till Hemmahagen där två flockar samsas till en.
Den planen gick jättebra i säkert en minut, tills vi ledde ut de tre äldre stona från Hemmahagen. Då kände tvååriga Beroza att det var en god idé att putta på händelserna, så hon klev helt sonika genom stängslet (de trådar som vanligtvis är i brösthöjd är efter snöfallet snarare i knähöjd) för att möta upp Cetzima ute på vägen! Av gammal vana, helt utan att tänka efter följde den andra tvååringen Zeniya efter sin siamesiska tvilling, och då klev även duktiga Odessa över för att mota tillbaka tvååringarna där de hörde hemma! Det struntade Beroza i och därmed även Zeniya.
Kvar i Vinterhagen stod lilla Elisjka och iakttog spektaklet med stora, blå ögon. Vi gjorde helt om med de tre äldre och fick med lite meck in alla sex i Hemmahagen. Kvar i Vinterhagen stod liten Elisjka och gnäggade efter sin nya förebild Odessa. Jisses vad cool lillan var ändå, ingen panik alls. Jag öppnade grinden i Vinterhagen och försökte förmå Elisjka att gå över vägen in i den öppna Hemmahagen, samtidigt som Stefan höll i Galina (den enda av stona Elisjka ännu aldrig träffat) och vi bägge försökte mota tvååringarna från att springa tillbaka till Vinterhagen. Efter kort betänkande gick Elisjka genom den första grindöppningen, ut på vägen och så snart Galina flyttade rumpan så gick hon in i nya hagen och genast till Odessa.

Sämre förebild kan man ha, Odessa är en synnerligen förnuftig fyraåring
Jaha, där hade tvååringarna sett till att flocken var förenad flera timmar före utsatt tid. Det var ju snällt! Tiden vi fick över ägnades åt att knyta ihop tråden som gått av i Vinterhagen, samt förstärka Hemmahagen på känsliga ställen. Det är andra gången Beroza råkat gå genom tråden med släpvagnen Zeniya efter så jag vill inte riskera något när jag är ensam i veckan.
Här är några bilder av Beroza från Hemmahagen:


En tuff tjej som jag gillar mer och mer, Hinicas ungar har väldigt fina egenskaper. Att forcera stängsel hör till ovanligheterna, de få gånger sånt skett har det berott på oförstånd av de unga och Hinicas avkommor är inte alls överrepresenterade. Allt gick ju bra ändå, så tack vare Beroza blev lördagens projekt en succé!
2017-03-04 15:16 | 0 kommentarer