
Hästars tillgång till vatten i hagarna under vintern verkar vara ett känsligt ämne, även om jag inte förstår varför. Men det är dock så pass känsligt att diskussioner kan bli hetsiga från en del håll, och personligen har jag blivit ”avvännad” på Facebook efter att jag klargjort det faktum att upphettat vatten fryser snabbare än vanligt kallvatten. Så jag tänker enbart berätta hur vi gör och varför vi gör så.
För många år sedan hade jag ett varmblod inhyst i ett privatstall där ägarinnan inte gav hästarna vatten alls ute på vintern. Motiveringen var att ingen ger dem vatten i det vilda heller. Det jag tänkte men inte sa var att i det vilda skulle ingen ge dina halvblod hö heller, och fick de välja skulle de troligtvis välja att befinna sig någon annanstans än den steniga lilla vinterhagen. Jag var dock välkommen att förse min egen häst med vatten vilket jag gjorde varje dag. Min häst överlevde vintern och så gjorde de andra också. Men min tanke är att så länge jag ger hästarna hö och håller dem på begränsad yta, då vill jag också ge dem vatten.
De två första (kalla, snöiga och blåsiga) vintrarna gav vi basjkirerna helt vanligt källvatten i 90-litersbalja. Det gick rätt bra, vi hade dessutom endast en enda flock att se över då. Med undantag när Adilliya föddes, då fick hon gå med sin mamma i egen hage februari-mars för att undvika att Tova blev dräktig för tidigt. Den stora nackdelen var att måsta se över tunnan ofta och slänga väldigt mycket vatten i frusen form.
Det positiva var att lära sig mycket om vatten och väder. Flera gånger om dagen slog vi lös is som fiskades upp med durkslag och slängdes. Endast en flock som sagt, och vatten fanns det obehindrat och gratis men ändå onödigt jobb. Och blåste det frös vattnet ända i botten medan det oftast enbart var ytis även vid mycket låga temperaturer bara det var vindstilla. Snö isolerade tunnan bra vid blåsväder.

Efter andra vintern investerade vi i värmetunnor, och vi är nöjda med Granngårdens Isobar. Vi har en stor och tre små, och oftast har vi ju fyra flockar. Jag märker ingen skillnad på åtgång, men det är ju himla skönt att slippa jobbet med att slänga bort en massa is. De små tunnorna kan jag tycka är väl små, när solen börjar värma på vårvintern får jag ofta fylla på.
Jag påstår inte att vi gör det enda rätta, vi har hittat en lösning som passar oss och alla våra basjkirer. Hur man än gör själv så kan man ha några aspekter i åtanke:
Mycket vatten tar längre tid på sig att frysa än lite vatten, och vatten väger tyngst när det är +4˚C. Håll alltså tunnan full, använd gärna till plastunna och slå lös isen utifrån. Exempelvis med baksidan av en yxa eller en liten klubba mot utsidan av kärlet. Is expanderar, så slår man sönder isen uppifrån håller tunnan inte, den spricker och dessutom är all is på sidorna och i botten kvar. Emalj (badkar) och liknande skulle jag undvika.
Är det minusgrader och blåser bildas mer is i kärlet än om det enbart är kallt, så det kan vara en god idé att försöka läa vattentunnan vid blåst. Även lämna ett ”halvt lock” av is överst i tunnan, det skyddar också mot vindens kyleffekt.
Upphettat/uppvärmt vatten fryser snabbare än vanligt kallvatten. Det har gått bra för oss att förse hästar med helt vanligt kallvatten under vintern men det kräver mer tillsyn och underhåll. Men krångla inte till det med varmvatten.

Det här händer om man slänger upphettat vatten i en båge över sig en kall vinterdag. Man vill nog inte prova göra det med vanligt kallvatten direkt ur kranen.
2017-11-23 16:46 | 0 kommentarer