Min åtta år gamla jobbarvinterjacka hade gjort sitt, det var uppenbart i våras men behölls om jag inte skulle hinna beställa en ny innan vintern. Allt glesare i tyget, dålig dragkedja och värst av allt, dåliga reflexer! För några veckor sedan svängde jag in på Track Screen i Örnsköldsvik och beställde en knallröd signaljacka. Dammodell, bra och slitstarkt tyg, tryckknappar istället för kardborreband, bekväm passform för att röra sig ledigt i arbetet, rejäl dragkedja och breda reflexband.

Ett annat viktigt sätt att synas är reklamtryck. Hemsideadressen i reflex baktill.

Det är också viktigt att arbetskläder sitter bra, ju mer man arbetar desto viktigare är det. Man vill förstås inte drabbas av skador för att man kanske fastnat i något eller snavat på för långa byxben, inte heller begränsas av bylsig och dålig passform. Därför är det glädjande att utbudet av riktiga arbetskläder för kvinnor växer, för mig har kläderna -eller snarare dess funktioner, stor betydelse. 

Framsidan. Märket är Fristads, modellen heter Kansas.

Reflextryck framtill, väl synlig uttals-#

😉

2018-10-30 17:02 | 0 kommentarer

Söndag förmiddag kunde så Zenit äntligen flytta in till sin vinterhage. I ny hage har han alltid samma, exakta procedur: först går han runt och försäkrar sig om vart stängslet finns, när han vet det så dundrar han runt ordentligt i hagen några varv. Det gör han för att skrämma upp eventuella obehöriga han kan ha missat i och alldeles utanför hagen, som björnar, andra hästar, älgar etc. sedan äter han. Väldigt tacksamt att veta om det, för då kunde jag passa på att fånga vår ryska hingst på bild.

Stona i Hemmahagen gick fram till sitt stängsel och hälsade Zenit välkommen innan de återgick till sitt förmiddagshö, och när Zenit strax konstaterat att inga björnar fanns i närheten (längre) tog han för sig av pysselgräset som det finns ganska gott av i hagen.

”Hej matte!”

2018-10-28 13:24 | 0 kommentarer

Vinterstängsling

Igår kväll åkte äntligen sommarhästarna hem! Tidigt i morse var vi på bettet för att stängsla upp Zenits vinterhage, som består av sjukhagen och en bit som vi får låna av markägaren intill. En bit som sommarhästarna gått på alltså. Vi är så glada och lättade över att äntligen kunna förbereda för kommande årstid som pockar på, i går kväll föll första snön och efter flera dagar med minusgrader var det minst sagt en utmaning att få ned stolpar på sina ställen. Men det gick! Vi är nästan klara, så imorgon fm flyttar vår ryska hingst in. Här följer en kavalkad av bilder som nog för de flesta är helt obegripliga (bara för att jag är så glad och stolt över att det blev så bra):

Lilla vindskyddet i sjukhagen, som benämns Sjukstugan blir Zenits hus över vintern.

Utsikt från Sjukstugans veranda. Mitt enda bekymmer, att han kommer tycka stona i Hemmahagen hamnar för nära, han gillar inte när hans unga döttrar flirtar med honom.

Nedre delen av lilla, smala sjukhagen med ingång till den större ytan vi gjort idag. En hage med träd som vi även kan stänga av vid behov. En riktigt trevlig yta med bra avstånd till andra hagar. Tacksamt med generös granne som låter oss låna mark. 

Del av nyss nämnda hage.

Vi hoppas Zenit kommer trivas där, och att även stona i Hemmahagen samt Gaspers flock är ok med att flockarna centreras. Det märker vi i morgon. Eftersom jag blir ensam igen hinner vi inte flytta in Pavel till Tuchkin, Fiona och Elisjka, samt ta hem Mistjev och Ruslan. Vi har massor av annat att hinna, så de tre grabbarna får spendera ännu några dagar på betet. Men nästa helg, den första i november, då tar vi itu med allt sådant. 

2018-10-27 16:29 | 0 kommentarer

På fredag förmiddag var det dags för fölen att få sina stelkrampsvaccinationer. Vi tog in Gaspers flock i stallet, och där fick de tugga hö och landa lite medan vi traskade ned och gav Tuchkin sin andra vaccinationsspruta. Han var väldigt duktig, man verkar kunna stå hur många som helst runt honom i vindskyddet och får han bara knapra på sin morot accepterar han utan vidare att bli stucken i halsen. Det går nog bra utan morot också, men om veterinärbesök betyder att man står fast inne och får morötter tycker jag man har en bra grund för framtiden. Elisjka ville också ha vaccin och morot, men hon är färdigvaccinerad och blev utan.

För Deana var det första veterinärbesöket. Främlingar har hon träffat, och hon brukar komma fram för att bli klappad och kliad ute i hagen. Godis är hon inte det minsta intresserad av. Nu var det första besöket inne i boxen, men hon var obrydd och lika nyfiken som vanligt. Deana stod helt still och efter sprutan var hon så nöjd över att bli kliad av snälla veterinären. Skönt när det går så enkelt! Andra sprutan får hon om 4-6 veckor.

Det är inte jättelätt att fota dessa kelgrisar. De hänger gärna ihop och verkar ibland anstränga sig för att se knasiga ut på bild.. Men söta är de i alla fall, Tuchkin och Elisjka.

2018-10-26 12:03 | 0 kommentarer

Hästarna sätter päls, och det innebär även att de fäller gammal päls. Det kräver en del energi och kan påverka humöret åt olika håll. När matte hjälper till att klia av gammal päls är humöret mysigt inställt hos de yngre i alla fall. Just nu fäller ettåringarna mest, och i Hemmahagen ser man vita spår på backen där Zayats och Milyj rullat sig. Bägge blev borstade ordentligt idag, Milyj ville stå inne i vindskyddet under tiden.

Hon är så söt på den här bilden så den får trots oskärpan vara med.

2018-10-25 16:29 | 0 kommentarer

Nej det har inte kommit snö än, även om det första kan trilla ned ikväll och inatt. Det är basjkirernas öron som blivit vinterpälsade och underbart fluffiga.

Vems öra var kanske inte så svårt att lista ut?

Tuchkins förstås!

Nästa vinterfluffiga basjkiröra tillhör..

..storasyster Zeniya!

2018-10-23 18:16 | 1 kommentarer

I lördags tömkörde jag Ruslan. Han är duktig och gillar det, själv är jag ingen hejare på någonting alls som har med körning att göra. Ser jag på bilderna så framgår det ganska tydligt, för det är uppenbart att den kontakt jag och Ruslan har snarare är telepatisk än fysisk 🤣 Det är tur han är snäll, och jag tänker att det är bättre vi gör något än inget. Det var trevligt i alla fall, och det blev några fina bilder på min snälla kompis och jag:

Man ser mer av vår fina sjö när löven är borta. Allt har sin tid..

Söt som socker. Ruslan alltså.

2018-10-21 16:44 | 1 kommentarer

När individer i en flock har vitt skilda behov vad gäller näringsintag får man försöka lösa det på bästa sätt. Cetzima och Firma som är dräktiga behöver betydligt mer än de bägge trinda ungdomarna Gasper och Francesca, särskilt Cetzima som även ger di. På lördagen delade vi upp dem så Cetzima, Deana och Firma fick gå i en ny, tillfällig liten hage där det finns gräs som de förstås föredrog framför höet vi lagt ut. De två äldsta får var sin hink med bland annat grovpellets och olja varje dag, och alltid extra hö och lucern de gånger vi tar in dem eller särar på flocken som vi gjorde här.

2018-10-21 08:00 | 1 kommentarer

Det första jag gör efter jag stängt väckaren på morgon är att jag kollar SMHI, och nu visas stadiga temperaturer runt noll och en massa snöflingor. Jag har egentligen inget emot det, jag gillar vinter och det blir rent, ljust och fint. Men det är ju vansinnigt frustrerande att inte kunna förbereda färdigt inför stundande årstid. Det är inte enbart att det blir allt svårare att få ned trästolpar stadigt i backen, det är en hel del annat som ligger på is (haha) i väntan på att sommarhästarna åkt. Så är det att ha hingstar, många flockar och så knappt med mark att man får förlita sig på andras generositet och välvilja. Bara att vänta och dämpa frustrationen med andra göromål, som tur är saknas det inte sånt 😉

Häromdagen när jag inspekterade beteshagen följde Mistjev mig nästan hela vägen. Han vill komma hem, och jag vill ha hem honom och de andra. Vi har ju en del träning och annat att ta igen, han och jag, allt stannade av när Tova dog och sedan kom annat ivägen. Förhoppningsvis är grabbarna inte strandade där allt för länge till.

Älskar den här bilden med motljus och solreflexer. Min fina prins!

2018-10-19 07:26 | 0 kommentarer

Vilken värmebölja som drog in, nästan hela landet har märkt av riktig brittsommarvärme och här kulminerade det under söndagen. Väldigt ovant att arbeta i sommarvärme nu, bitvis riktigt jobbigt faktiskt men jag aktar mig för att klaga. Hästarna verkar kluvna, å ena sidan uppskattar de solskenet men värmen gör dem loja och bitvis irriterade. De har ju satt sina täta och fina höstpälsar och den kan de inte ta av, och svidknotten trivs i pälsar och manar. Basjkirerna kliar sig på allt de kommer åt, varandra, vindskydd, träd och jord. De rullar sig jätteofta, och bäst syns det på vita Elisjka som mer liknar en knabstruper än basjkir:

Mycket vatten går det åt, och det är bra. Varma, trötta hästar som glömmer dricka kan resultera i kolik och det vill vi inte. Då hästarna varit så loja och påverkade av värmen har vi -förutom vanliga göromål, passat på att verka hovar istället för ledövningar och annat. Zeniya, Tuchkin, Elisjka, Ruslan och Mistjev har fått hovvård i helgen, vi tänkte ta framhovarna på Zayats också i lördags men hon var inte på humör. När de är så unga så väljer vi att avbryta, göra några enkla benlyftövningar istället och avsluta bra. Högst troligt kommer det gå bekymmersfritt en annan gång, hon är inte den bråkiga sorten och vilken ettåring som helst kan ha en sämre dag. 

Stona i Hemmahagen fick vara inne en stund på lördag, och Gaspers flock var inne på söndag. Jag tror de uppskattade att stå inne i svala stallet, för ingen hade direkt bråttom ut igen. Vi passar alltid på att pyssla extra med lilla Deana, och hon är verkligen en dröm att hålla på med. Accepterar det mesta och vill så gärna mysa utan att vara påträngande. Som tur är vill hon inte ha några belöningar i form av godbitar så då lägger sig inte mamma Cetzima i fölträning heller. Jag önskar innerligt att Deana fortsätter vara så mild och vänlig när hon växer upp.

Ute från stallet igen och äter lunch med mamma Cetzima.

I övrigt är det fullt upp mest hela tiden, och ärligt talat önskar jag att sommarhästarna kunde resa hem snart. De är kvar extra länge i år, och egentligen är det fantastiskt bra att de ännu har det bra på sitt sommarbete. Just i år vill man förstås spara in på grovfodret, så längre tid på betet är en jättebra lösning. Men för egen del blir min verksamhet som vanligt påverkad, det innebär en hel del energi och extra tid så länge vi inte kan göra klart för vintern och mer effektiva lösningar. Men det är som det är, sommarens torka påverkar oss alla ännu och jag försöker tänka att det är himla tur det inte är värre. Höstvädret är ju snällt mot oss, och det är en hel del att vara tacksam över. 

2018-10-14 15:49 | 0 kommentarer

Stona i Hemmahagen mumsar förmiddagshö i brittsommarvärmen.

Som många nog vet, inte bara djurägare, är att vårens och sommarens väder resulterat i stor foderbrist. En brist som kommer ge eko i år framöver då krisen gett andra följder som brist på utsäde, ökad slakt och företag som lägger ned eller byter inriktning. Priserna på grovfoder kulminerade under sommaren, nu har de generellt sjunkit men ligger högre än normalt ändå för de som ännu söker. En bättre tredjeskörd räddar inte upp situationen.

 Importerat foder går jag inte närmare in på. Sociala media är fantastiskt, man får se skärmdumpar på de som hittat utländskt foder för bra pris som de säljer för ockersummor hemma, och jag har även sett de som säljer för högstbjudande vilket jag kan tycka är smaklöst. Men inom landet har man fått vara mer kreativ än vanligt för att finna grovfoder, och till exempel har man fått slå gamla vallar som inte använts på ett tag. Innehållet kan ibland kallas annorlunda, med inslag av exempelvis videsly, och örter och gräs som vanligtvis inte finns på brukade vallar. Jag får själv hem några balar med något annorlunda innehåll för att täcka behovet, och spar lite på ”finhöet” så länge. För fint är det! Mycket torrsubstans, mycket mat i de ovanligt trinda balarna.

Borde då inte de där annorlunda balarna kosta mindre? Nej jag tycker inte det. Oavsett näringsvärdet på innehållet har det ändå kostat att starta traktorn och köra den i alla timmar med olika maskiner. Om inte annat har nog tillverkningen av de där annorlunda balarna kostat mer, då många fått bege sig iväg på väldigt långa turer på marker de annars inte slår, och det tar några körningar fram och tillbaka innan balarna är omhändertagna och hemtranporterade. 

Dessutom har de vanliga körningarna på egna eller arrenderade marker resulterat i mindre grovfoder, så då blir ju de (färre) balarna också dyrare. Jag kollade på Preems hemsida idag vad de har för pris på diesel just nu till sina företagskunder, och även HVO, det vill säga biodiesel framställt på exempelvis tallolja, biprodukter av palmoljeframställning samt slaktavfall. Många bönder vill vara miljövänliga och kör på HVO trots en betydligt högre kostnad. Priset idag var 17:16 för diesel och 18:06 för HVO. Per liter alltså.

Allt det där får mig att fundera på vad fodret kommer kosta i framtiden. Kraftfoder görs förstås också på sådant bonden odlar och halm är en produkt allt fler kanske kommer uppskatta i framtiden för att dryga ut fodergivan (ärligt talat får många svenska hästar mer hö än de behöver, och mycket fint foder förstörs när hela balar körs ut, har vi råd med det i framtiden?). Det är nog ingen som förväntat hjälpande åtgärder från regeringen i pågående kris, men höjning av bränslepriset hjälper inte till direkt. 

Så jag tror att särskilt hästägare som köper allt grovfoder får vara beredda på att betala mer för fodret i framtiden om utvecklingen fortsätter likadant. Betydligt mer till och med, och fodret kommer ju inte hem till hästen helt gratis heller. Jag kan givetvis gissa fel, men jag tänker på att om alla omkostnader ska täckas och fodertillverkaren ska gå i vinst, vilket är tanken i ett företag, ja då får nog många vara beredda på höjda priser. Även på stallplatser, ridlektioner etc. 

Ettåriga halvsystrarna Milyj och Zayats.

För de som vill ha häst i framtiden kan jag rekommendera basjkirer som oftast klarar sig på rätt lite foder 😉 men skämt åsido så tror jag det är dags att tänka till. Tänka till på kostnader, men kanske även dags att lära sig mer om hästars näringsbehov, hur de bör utfodras och vad de kan och bör äta. För 40 år sedan stod ridskolehästar i spilta och åt havre hela dagarna (nåja, nästan), men gör vi allt rätt nu? Nåja, det var mina tankar just idag kring foder, kostnader och hur framtiden kommer se ut. Hittar tyvärr inget fyndigt sätt att knyta ihop (foder) säcken på.

2018-10-11 12:31 | 0 kommentarer

Långa skuggor och varma toner. Ruslan, Mistjev och Pavel.

Ingen brittsommarvärme här i Trehörningen på Brittadagen, men värme kommer ju i olika former. Grabbtrojkan ger alltid så mycket energi, så man blir varm i hela hjärtat bara av att besöka dem. Jag satt upp och skrittade Ruslan både lördag och söndag, och idag var han först framme vid grinden och verkade förväntansfull. Säkert mycket mer på hinken med morötter och lite viltpellets än att bära runt på mig, men entusiasm är förstås alltid trevligt.

Som bekant brukar jag påpeka att det ibland är mycket bättre att uppleva än att dokumentera. Dels för att verkliga minnen är bättre än en massa bilder, men även för att situationer kan kräva närvaro och ”riktigt” kroppsspråk. I synnerhet när det är föl och småhästar man håller på med. På lördagen fick jag en påminnelse om mitt eget goda råd, för sekunden efter jag tog bilden ovan tappade jag telefonen när Ruslan blev skrämd av sommarhästen Tromb som plötsligt rusade runt i den friska oktobervinden.. Telefonen klarade sig, det kanske är tur att Ruslan är C-ponny.

Så idag anlitade jag fotograf istället och koncentrerade mig på att njuta av att bli buren av lille Ruslan som jag känt hela hans liv. En häftig känsla. Jag är ingen duktig ryttare, Ruslan är ung och ridbar men inte utbildad än, och ställen att rida på är ytterst begränsade här. När sommarhästarna åkt så vi kan flytta Zenit till hans blivande vinterhage kommer vi kunna traska runt i skogen en del, men medan grabbarna ännu går på betet åker jag mest runt på Ruslan så han ska komma ihåg hur det är att ha någon på ryggen. Och det är väldigt bekvämt och praktiskt med en unghäst som är så obrydd att gå från flocken, med eller utan ryttare. 

Kollar in halvbrorsorna där borta i hagen.

Efter förmiddagens pass, som mest var skritt på stor volt med vändningar igenom för att byta varv, fick Ruslan hovvård på framfötterna innan han återförenades med brorsorna. Den som köper Ruslan får njuta av en trevlig och stabil unghäst med bus i blicken men ett stort hjärta av guld. Och alldeles lagom stor är han också tycker jag. Inte bara när jag tappar telefonen.. 

💛

2018-10-07 15:56 | 2 kommentarer

Mamma Tova upp i dagen, nu har Zeniya ärvt grimman också.

Milyj har återhämtat sig fint från hovbölden och hältan, så nu var det dags att låta Zeniya flytta in till den flocken. Kvar i Zeniyas tidigare flock går Elisjka, Fiona och Tuchkin (som står på tur att slussas in i grabbarnas flock framöver). Treåringen har stor integritet, och får hon inte vara ifred som hon vill tar hon till stora, övertydliga bokstäver, men allt gick jättefint! Det mest spännande var den långa promenaden mellan hagarna i väldigt friska vindbyar, samt en Tromb (sommarhäst) som virvlade fram mot stängslet. Sen var det mest frid och fröjd.

Fyrtal i basjkirston och tre har samma pappa (de två till höger samma mamma också).

Elisjka ville säkert också följa med, för hon ropar och blir ledsen när ingen svarar, men håller sig nära Fiona. Hon är egentligen inte så förtjust i Zeniya, men väldigt mycket kompis med Tuchkin så vi tycker det blir bra såhär ett tag. Allt har sin tid, och innan vintern ska alla ston gå i hemmahagen och Tuchkin med grabbarna. Så länge sommarhästarna är kvar är vi lite låsta vad gäller flockar och hagar.. så är det att ha hingstar här och där.

Zeniya är tre år, Milyj ett. Hur högrest tänker lillan bli egentligen..?

2018-10-05 14:40 | 0 kommentarer

Frostig morgon denna andra oktober.

Lite uppgivet konstaterade jag, när jag påmindes om årsdagen, att toaletter/badrum efter tre år ännu är i skriande behov av renovering, och fasaden som skulle fixas till och målas, vedförrådet som skulle byggas till förra vintern, och kammarn som inte ens är inredd än.. när ska vi hinna allt? Vad har vi då åstadkommit på den här tiden? En hel del faktiskt, och här råder ingen tvivel på att vi sätter hästarna främst.

Det är inte särskilt enkelt eller helt problemfritt att flytta långt med många hästar, för först måste någon åka långt för att bygga hagar på mark man betydligt mer noggrant studerat på flygfoton än faktiskt besökt, och som bekant behöver vi flera hagar som duger för lösdrift.

Dessa hagar byggdes, och de flesta har byggts ut efter att vi bekantat oss med marken, röjt, städat och även fått det schaktat och fint bakom ladugården. Städat ja, det samlas väldigt mycket på en gammal lantgård med åren, och vi har verkligen lyft, dragit och släpat ihop en hel del. Tur skrothämntning erbjuds via gårdsförsäkringen. Vi har fått låna mer mark och satt upp mer stängsel, och i stallet har vi byggt om lite efterhand efter våra behov. I våras ändrades ju hela interiören när tre stora boxar plus stallgång fick bli gemensamt utrymme för moderlöse Tuchkin och Fiona, när hage saknades.

Och vindskydd har det byggts. Sex och ett halft faktiskt. Det halva finns i Undantagshagen men duger fint åt ett par basjkirer har vi märkt, och ett tog augustistormen 2016 så vi fick bygga ett helt nytt. Innan vintern ska det stå ännu ett vindskydd med verandatak och en förlängd vägg i Hemmahagen. Så nog nybyggs det ständigt på hemmanet.

På bilden ovan finns faktiskt tre av vindskydden med. Det syns en del av stora vindskyddet i Vinterhagen bakom (till vänster om) ladugården, Hemmahagens vindskydd, och ”sjukstugan” i sjukhagen längst till höger. Det som ligger på backen är en hopsamling av vinterns ”bitleksaker”, där ska nästa vindskydd stå.

I ärlighetens namn ska väl nämnas att det trots allt hänt lite inne också. Tre fönster byttes ut på nedervåningen samtidigt som ett tidigare igenbyggt fönster återuppstod i ny form, och även igenbyggda genomgången mellan kammare och sal öppnades upp. Att rummet ännu står tomt beror på att element ska bytas/läggas till, och golv läggas. Jag får väl ge nedervåningen två år till innan jag kontaktar Bygglov. 

Ett sällsynt tillfälle att fånga Milyj på bild med bägge öronen framåt.

Treårsdagen spenderades till viss del med unghästar som inte ens var påtänkta vid flytten hit. Ettåringarna Milyj och Zayats fick både unghästträning och pyssel var för sig ute i hagen. Det är bra att ungdomarna lär sig att mys och pyssel sker vid några tillfällen, inte varenda gång man visar sig i hagen. Och att de får vara ifred från andra hästar just de stunderna. 

Zayats kan vara riktigt tjusig hon med..

..särskilt när matte lägger sig på mage för att undvika  sin egen skuggbild i den låga höstsolen.

Tuchkin och Deana fick egentid med mys och fölträning. Det handlar mest om att de ska lära sig hanteras och tycka om att vara med mig när jag kommer med grimma och borstar (att vänja dem vid främlingar är extremt svårt när jag är ensam), för det stundar ju chipmärkning och lite annat för dem.

Tuchkin får representera bägge fölen. De är ju så svåra att få med på bild.

2018-10-02 15:37 | 0 kommentarer