Det är himla praktiskt när man kan använda en häst för att träna en annan häst. Hur man än vrider och vänder på det är en häst bättre på att föreställa häst än vad jag någonsin kan vara, och man kan utnyttja ställning och rang. Då Tuchkin blev så präglad på människan (mig i synnerhet, han och jag har en speciell relation) som liten har han ibland lite svårt med hur man beter sig. Han är inte otrevlig, farlig eller så -även små hästar är stora djur, men kan vilja fram lite för mycket ibland, eller försöka typ hålla mig i ärmen när jag ska ta på grimman eller så. Vanliga föl får man snarare tämja och bevisa att man är snäll och vill väl trots att man är ett rovdjur, med Tuchkin så blev han matad av rovdjuren så utgångsläget har alltid varit ett annat. En utmaning  dock, och vi har förstås sett till att hästarna uppfostrar honom, inte jag så mycket mer än att jag alltid krävt en viss respekt.

Fiona och Elisjka var lite mesiga med lille Tuchkin, och Pavel höll sig mer på sin kant. Nu när det är Mistjev, Pavel och Tuchkin är läget annorlunda, Tuchkin har blivit mer ödmjuk, och Mistjev är hans stora idol. En god förebild, för Mistjev är en väldigt bra ledare och moderator som förvisso är stor och snäll och vill oftast ha lugn och ro, men han har också mycket integritet. Därför kan jag lära Tuchkin att visa både mig och Mistjev respekt när jag pysslar om och jobbar med Mistjev i hagen. Tuchkin kan försöka tränga sig på, men stannar snällt på replängds avstånd bara jag viftar till lite med ledrepet ände åt hans håll. Aldrig att han skulle våga tränga sig på som med lekkompisen Elisjka.

Tuchkin står snällt och väntar medan jag borstar igenom Mistjev och ger honom morötter. Inte ens godiset gör att Tuchkin vågar sig på att störa oss.

Tuchkin gäspar som hästar gör när tankar ramlar på plats och spänningar släpper.

Vi har alltid haft en tydlig och viktig regel för hästar vi satt grimma och ledrep på, och som vi pysslar om. De skall vara ifred, punkt slut. Det är en mycket bra regel. Förvisso den regel som blir mest ifrågasatt eftersom nya individer ständigt invigs, men det är bra för den befästes väl på det viset när de väl förstår. Och de förstår rätt fort bara man är konsekvent. Den som får på sig grejerna ska vara med mig, oavsett om det är repgrimma, tömkörningsgjord, sadel eller annat. Det är vi två nu, din tid kommer sen och då vill du också att vi är ifred. 

Tuchkins tur att få pyssel.

En bra grej med den regeln är att den är lika för alla, oavsett rang och sinnelag. En mer bufflig häst som tar för sig får aldrig komma och tränga sig på när det är ”vår tid”. Vet alla om det blir det enkelt, inte minst för mig som kan träna en unghäst utan att behöva ta den från flocken för att inte bli störd. Att gå från de andra är också bra träning, men för hästen spelar det egentligen ingen roll om den tränas i exempelvis ledövningar på en ridplan eller i hagen. 

Undrar om han vill borsta på mig eller om han vill jag ska borsta honom mer..? 

2019-04-28 14:45 | 1 kommentarer

Milyj och Deana kliar varandra.

För några dagar sedan trampade vi runt i snö, smältvatten och lera, nu vårmockar jag iklädd shorts och linne medan alarna och även björkarna börjar skifta i grönt. Vilken skillnad. Frisk luft, motion, fågelkvitter och trevligt sällskap, vad mer kan man begära? 

De fyra yngsta stona är gärna med, men jag försöker vara konsekvent och inte klia eller gosa med någon av dem (bara i smyg någon gång), för då får jag aldrig vara ifred, och inte mina arbetsredskap heller. Faktiskt är det tänkt att det mesta av årets vårstädning ska ske med maskin, men så länge det är traktorförbud i hagarna kan jag ändå mocka där det går. Det blir ju så fint, ser prydligt ut, och vad mycket enklare det blir att utfodra på städad mark.

Frivilliga städpatrullen har smugit sig fram.

Man kan se att isen ännu ligger på sjön där nere i bakgrunden.

Det gäller att ha lite fingertoppskänsla. I största delen av hagen är det riktigt blött och lerigt, omöjligt att ta sig fram med kärran och onödigt tungt, men även där det går bra att mocka så är marken väldigt skör så här tidigt efter snösmältningen. Det är lätt att jorden med sina skira små grässtrån lossnar om man krattar för hårt. Men tekniken verkar sitta i, det är ju ändå den åttonde vårmockningen nu. 

Nystädad del av Hemmahagen, nu hoppas vi på att gräset vill växa.

2019-04-24 18:04 | 1 kommentarer

Det har varit fullt upp med flyttande av hästar hit och dit, och påsken var vigd åt att få ihop Deana med stoflocken, vilket vi tog itu med tidigt på skärtorsdagen då pappa Gasper och mamma Cetzima fick flytta till Undantagshagen som stått tom och översnöad sedan i höstas. Sedan tog vi över Fiona till Vinterhagen och Deana, Firma och Francesca som gick kvar där. 

Gasper står och håller koll över gården.

På långfredagen fick Elisjka flytta in i Vinterhagen. Hon och Deana blev väldigt nyfikna på varandra, men där satte Firma bestämt punkt och stopp! Påskaftonsmorgonen fick de två mörka tanterna återförenas med Cetzima och Gasper i Undantagshagen, och då var det fritt fram för Deana och Elisjka som blev väldigt goda vänner på en gång. Deana satt som en liten klisterlapp på treåringen medan Fiona som beslutat sig för att gå i brunst helst ville gå själv och drömma om Zenit. Dålig tajming, men nu kan vi räkna framåt för om några veckor är det dags igen. 

Påskdagen, då tog vi in Zeniya, Zayats och Milyj i stallet och släppte sedan över Elisjka, Deana och Fiona till Hemmahagen så Deana skulle få bekanta sig med ytan. Några timmar senare gick Gasper, Cetzima, Francesca och Firma i Vinterhagen igen, och de tre i stallet fick ansluta till de tre i Hemmahagen.

Milyj försöker enträget bekanta sig med Deana, men Elisjka var inte jättesugen på att släppa från sig sin nya bästis så snart.

Allt gick jättebra. Stona var nöjda över att vara samlad flock igen, och Deana emottogs jättefint. Alla verkar gilla ettåringen, och hon har verkligen en mild och fin personlighet som är svår att motstå, det var kämpigast för Elisjka som gärna höll lillan för sig själv ett tag till. Även Zeniya som har stor integritet och kan vara tuff mot nykomlingar accepterade Deana på en gång, hon gillade kanske att de liknar varandra i färg. Hästar är sådana.

Helsystrarna Zayats, två år och Zeniya, fyra år. 

Fyra flockar igen, och harmoni i hagarna så vi fick sova gott med fönstret öppet i sovrummet. Det har ju blivit så varmt nu, så snön smälter i rekordfart, sjunker ned i backen och gör den mjuk och väldigt smetig. Vi räddade kvartetten i Undantagshagen i elfte timmen, för från att varit snötäckt och fin kom vårfloden igång rakt genom hagen, som den gör varje vår. Bra tajming! 

Annandag påsk är det de fyra yngre som ständigt håller ihop.

Hästarna och hagarna ser förstås bedrövliga ut, men det är naturens gång här. Det är blött och basjkirerna rullar sig, och ligger gärna och vilar i det smetiga hellre än i vindskydden. 

Zeniya i förgrunden.

Avvänjningen gick kanonbra för Deana. Vi brukar låta det ta längre tid, men hon har inte diat på jättelänge så för den sakens skull har det inte legat på. Hon saknade inte sin gamla flock utan har med glädje och nyfikenhet mött det nya. Nya bekantskaper och en hage hon inte varit i förr, öppen och med fin utsikt.

Enda bilden där alla ston är med.

Fiona är lite olycklig för hon vill hellre vara med Zenit, och Zeniya som också brunstar följer henne som en skugga på replängds avstånd. Nu är det färdigflyttat på ett tag. Några veckor i alla fall, för när hagarna äntligen torkat upp välkomnar vi en ny basjkir. Tills dess kan jag äntligen roa mig med att vårmocka.

2019-04-22 15:04 | 0 kommentarer

Elisjka och Deana, med Fiona i bakgrunden.

Mamma, pappa och de andra har bytt hage, kvar i Vinterhagen går Deana tillsammans med Fiona och Elisjka. Tanken är att de två tar hand om lilla Deana när hon flyttar in i stoflocken på andra sidan vägen på söndag. Elisjka har varit väldigt nyfiken på Deana, men de två fick inte bekanta sig närmare medan Franceska och Firma gick kvar. När de flyttades över till Gasper och Cetzima var det fritt fram!

-Hej matte, vill du kramas?

Deana har inte diat på länge, och saknar inte de andra överdrivet mycket. Elisjka är ju mycket roligare än tanterna och pappa.

Förmiddagsvila efter frukost nr två.

På nästan alla bilder ser det ut som att Deana, som fyller ett i slutet på maj, är högre än treåriga Elisjka. Det stämmer inte, även om Deana faktiskt är högrest just nu. Tydligt större än Tuchkin som redan fyllt ett. På sista bilden är Deana mycket närmare mig, och Elisjka har sjunkit ned lite i snön. Vi har lärt oss att ungarna växer väldigt individuellt, det är först när de slutat växa -när nu det blir, det också olika, man vet hur stora de blev.

2019-04-20 14:06 | 1 kommentarer

Lastad och redo att åka.

Tidigt på lördagmorgon, redan när vi frukostutfodrade så hämtades Ruslan upp från nedersta hagen för att lastas och jag imponeras ständigt över hur cool och snäll han är. Vägen upp flankeras av två hagar, Zenits och stonas och det bekom honom inte det minsta att Zenit frustade till lite frågande innan han återgick till sin frukost, eller att alla ston rusade fram mot stängslet, tjoade, busvisslade och fjantade sig. Nej, Ruslan nöjde sig med att kvasta upp svansen, men längde inte ens stegen utan fortsatte gå snällt efter husse.

Som vanligt klev han utan att tveka rakt upp i Fautrasen, där han skulle tillbringa åtskilliga timmar innan han var framme i Tungelsta utanför Stockholm. Han åkte helt lös, och förutom att han vände sig om för att pussa mig hejdå stod han hela resan och tittade ut genom det öppna frontfönstret och åt endast när bilen stod stilla (för tankning etc).

Så skönt med kameraövervakning!

Kvart över sex rullade ekipaget ut från gården, och ca sju timmar senare var Stefan och Ruslan  framme. Själv var jag hemma och jobbade förstås, och jag är inte ett dugg avundsjuk på resan, men däremot på att Stefan fick träffa Gagarin. Han tog inga bilder, men berättar att Gagarin är smäcker och fin. Ruslans nya flockmedlemmar, Gagarin och fjordvallacken Killen togs in i stallet, så fick alla stå i var sin box och bekanta sig på avstånd först, vilket jag tycker är mycket klokt. På söndagen kom rapport med bilder att ihopsläppet gått bra, och Ruslan betedde sig som om han bott där hur länge som helst.

En riktigt lyckad hemresa alltså!

2019-04-14 14:25 | 1 kommentarer

Varje år är det likadant. Medan folk söderut visar bilder på sommarpälsade hästar redo för betessläpp skrapar jag av enorma mängder tjock vinterpäls här uppe i ett snötäckt Sibirien (känns det som i jämförelse), med snösparvarna fladdrandes runt öronen, och en massa hästhår i munnen. Och som vanligt tar det aldrig slut, det är som om någon ondskefull vätte smyger runt om natten och sätter tillbaka all päls på basjkirerna igen. 

Eldröda Fiona blir alldeles grå efter skrapning, verkligen en kontrast..

..men hennes man är lika häftigt rödguldig som vanligt.

Besläktad vinterpäls i en annan hage.

Ruslan har vinterskägget kvar.

Fionas inte fullt lika röda halvbror ska ut och åka, så jag har verkligen kämpat med att skrapa bort vinterpäls från honom, särskilt som han brukar svettas när han åker, trots att han alltid är helcool. Han står så fint och njuter av behandlingen, och det blir lite ”måndag hela veckan” eftersom han har lika mycket päls även nästa dag.

Kanske sätter Ruslan tillbaka pälsen själv för att jag ska komma tillbaka och skrapa igen? 

2019-04-11 14:34 | 0 kommentarer

Pavel med Tuchkin i bakgrunden.

Förra helgen fick ju Elisjka flytta från Tuchkin, Pavel och Fiona hem till stoflocken i Hemmahagen, där hon gjorde en ny bekantskap i sin lillasyster Milyj. Den här helgen var det dags att låta även Fiona flytta hem, och från i söndags har jag förberett genom att låta Fiona gå från lilla flocken varje lunch för att få en hink med godsaker utanför hagen. Tuchkin har brytt sig allt mindre, som väntat.

Så när det var dags för flytt på fredagen gick allt väldigt smidigt. Stona var lite småyrsliga, men de som skötte sig klanderfritt var de två som vart kvar samt Zenit, som spände sig och travade tjusigt lite vid stängslet innan han återgick till sin lunch. Fiona klev in i flocken väldigt självklart och tog sin plats helt enkelt. Totalt odramatiskt, och när hon ansåg sig ätit klart gick hon till stängslet och tittade på tjusige Zenit, som ställde sig och tittade tillbaka.

Lille Tuchkin, snart ett år.

 Under tiden ledde vi över Mistjev och Ruslan till Pavel och Tuchkin. Det jag varit orolig över är att Tuchkin skulle uppföra sig fel (då han är präglad en del på människan eftersom hans mamma dog), men min oro var helt ogrundad. Han gick direkt fram och visade sig liten (gapade och smaskade med tungan), hälsade fint och blev bortsjasad. Ruslan visade lite hingstighet, men som moderator är Mitstjev en riktig klippa, eftersom han älskar lugn och ro ser han till att det blir lugn och ro. Han såg till att han och Pavel gick i mitten, med Ruslan och Tuchkin på var sin sida. Frid och fröjd.

Det gick så oförskämt bra, det har inte varit några drabbningar alls vad vi sett, och Mistjev styr allt med ytterst små gester precis som han brukar. Tuchkin verkar mycket imponerad av Mistjev och söker kontakt, men håller sig som vi hoppades nära sin kompis Pavel. De går helst i par, Mistjev och Ruslan, och Pavel och Tuchkin, men ofta ser man alla fyra ihop. Helt utan tjafs, så tacksamt. 

Vita hjärtat lyser på Pavels mule.

Mistjev och Ruslan delar lunchhö.

Så härligt när man förberett bra och allt går väl. Tyvärr inga bilder från stoflocken, Hemmahagen är tråkig och Fiona blir tyvärr aldrig bra på bild (precis som sin matte). Men harmoni råder överallt, det är skönt. Nästa helg är det dags för flytt 3 av 4 denna april, för då reser Ruslan hem till sin nya matte och halvbrorsan Gagarin. 

2019-04-06 14:47 | 1 kommentarer

Zenit mumsar morötter.

4 april är Morotens Dag, och tänk vilken tur vi har att det går att köpa svenska morötter i affären året om.  Zenit och jag uppmärksammar dagen med morötter givetvis, men också extra mys och pyssel. Förutom morötter tyckte Zenit bäst om att bli av med en massa vinterpäls, särskilt under magen. 

Mumsmumsmums..

🥕🥕🥕🥕🥕

2019-04-04 10:46 | 0 kommentarer

April och vår. Bildflöden av tussilago, tranor och spirande gräs, folk mockar och vårstädar ute, hej och hå. Jag vill också vårmocka! Den här tiden, när våren uppenbarligen är här med tanke på mängden dagsljus och vårfågelkonserter, den tycker jag är jättejobbig. Även om det skulle gå att få loss lite gödsel här och där (i vindskydden till exempel) finns det ingenstans att lägga den, och att ta sig fram med skottkärra i hagarna är bara att glömma. Dagarna går och jag tänker på att det blir mer och mer att städa på kortare tid när det väl är dags.

Men ljust och synbart rent är det i alla fall, det kan jag inte klaga på.

Undantagshagen ligger orörd och fin.

Olerigt, minst sagt. Och i påsk ska här gå hästar..

..så nu får det faktiskt sätta igång att töa! 

På ena sidan hagen har snön drevat rejält, här går den upp till midjan på mig.

Men medan det ännu inte går att börja vårstäda får jag trösta mig med att det är ljust och rent i skogen också, och med kalla nätter håller spåren så fint att gå på. Friskvård tillsammans med Miko, och ljusterapi på köpet är inte det sämsta. 

När jag väl får mocka kommer jag nog sakna det här..

2019-04-03 15:55 | 0 kommentarer