Adilliya har varit här en vecka nu och går tillsammans med Fiona i väntan på brunst så att Zenit kan släppas över till dem. De två stona kommer bra överens och det är tydligt att Fiona som är äldre är chef, Adilliya ifrågasätter inte på den punkten alls.

Röda Fiona spanar in Zenit i grannhagen (nere till höger).

2019-05-30 15:10 | 1 kommentarer

I höstas fick vi inte tag på någon halm. Helst vill vi ha havrehalm till våra basjkirer, men fjolårets sommar gjorde att vi inte fick tag på något lokalt och den foderhalm av vete som erbjöds via längre transporter vågade jag mig inte på då den var väldigt dyr. Jag hade inte riktigt hämtat mig efter att ha köpt dyrt och dåligt hö på våren, och hade ingen större lust att åka på ännu en nit.

Hästar har tuggbehov, och något ska de förstås få tugga på. För att spara på vindskydd och stängselstolp drar vi in sly, stora grenar och små träd för basjkirerna att gnaga på under vintern. Vi hade tur, för det gallrades här bredvid, och sly och annat som lämnats kvar kunde vi ta reda på. Björk och al är favoriter under vintern, kvistar, bladknoppar, bark och näver gnags av. Hagen där Fiona, Pavel, Elisjka och Tuchkin gick i ska inte städas för hand, utan med Horse Hoppern, så innan lunch idag samlade jag ihop alla större bitleksaker i en hög:

Det blev en hög med kortare pinnar också, men den flyttade jag själv med ett par vändor med skottkärran till bränngropen.

2019-05-28 18:09 | 2 kommentarer

Beroza med sin tränare Pernilla Engström.

Nu har Beroza ny annons på Hästnet. En ny och bra funktion på Hästnet är möjligheten att lägga upp filmer i annonsen, det kan jag tyvärr inte göra här på hemsidan, så filmerna läggs enbart upp på företagets facebooksida och min egen instagram (sök på #månadis).

När du sett hur duktig Beroza är på de tre filmerna blir jag glad om du hjälper till att dela och sprida annonsen, och till spekulanter vill jag betona, att vill man provrida gäller det att passa på medan Beroza ännu är kvar på Brännan! I juni kommer Beroza hem på sommarlov, fortfarande till salu, men vi saknar möjligheter för provridning. Det är samma häst ändå.

2019-05-26 15:12 | 0 kommentarer

Citatet är ett finskt ordspråk med betydelsen att livets händelser saknar rättvisa, utan sker genom ödet eller slumpen. Ett ord för öde, som kommer ur ordet del, som i arvedel eller ödeslott är kismet. Vi valde att byta ut två bokstäver så det nästan blir ett anagram med mammas namn, det är bara bokstaven a som fattas.

Mánadis' Cizmet

Cizmets öde var att få leva, medan den andra delen, den mycket mindre tvillingen, aldrig var menad att leva, ojämt falla ödets lott. Men jag är ytterst glad över lilla Cizmet som är ett riktigt charmtroll, och att jag får vara med och mysa så mycket med den ljuvliga lilla har vi nu förstått är exklusivt just för mig. Husse måste ännu hålla sig på avstånd medan jag anses vara en så bra barnvakt att hon till och med övergav den lilla häromdagen när jag byggt ut hagen och öppnade upp. Cetzima kastade sig ut i det gröna genom den öppnade grinden medan lillan inte vågade gå där stängslet nyss stått. Men avdelningen mellan gammalt och nytt skulle ändå bort på en gång, så kvickt hade jag fått ned tråd och stolpar så Cizmet också fick grönt gräs under söta små hovar. 

Men trots lite grönt gräs behövs det utfodras, och lunchutfodringen är min och Cizmets egen stund. Medan mamma äter ur sin hink får vi mysa hur mycket vi vill, och hon är gärna nära mig. Helst vill hon som de flesta föl bli kliad på rumpan (det är ju så svårt att nå dit själv), men det blir mycket nosande, pussar och kliande över hela huvudet och halsen med.

Jag ids inte gå upp till nya delen av hagen, så utfodringen sker på de torraste delarna av gamla hagen. Det har kommit jättemycket regn sedan igår så i de värst utsatta hagarna är det otroligt lerigt och blött. 

Ungstona fick gå över vägen från Hemmahagen till Vinterhagen på morgonen, och sedan släppte vi äntligen ut Adilliya och Fiona som stått inne för att bekanta sig sedan igår afton. Hemmahagen är den närmast Zenit, och tanken är ju att han släpps in till stona när tillfälle ges. Med tanke på vad regnet gjort med hagen är jag tacksam över att inget av stona uppvisar brunst just nu (i Adilliyas fall kan det vara blyghet/osäkerhet som gör att hon döljer eventuell brunst). Den var otroligt blöt och lerig på morgonen, men har torkat upp lite under dagen.

Adilliya ser sig omkring.

Hemmahagen stängslades av mot vägen i höstas. Vi gör så pga snöröjning, och även för att få lite grönt såhär på försommaren. Den delen öppnade vi upp när vi släppt ut stona, och tog bort stängslet. Det har verkligen inte kommit upp mycket gräs, men de var så glada över det lilla. Här ser man tydligt kontrasten mellan den leriga, söndertrampade hagen och det orörda:

De gick dit genast när vi tagit bort trådarna, och stolparna tog vi givetvis ned också. Zenit borta i sin hage blev väldigt besviken över att de inte hellre stod och tittade på hur tjusig han var, men med tanke på att alla tre i skrivande stund ligger ned i sina hagar och vilar så råder det ändå harmoni, och det bådar gott tänker jag.

2019-05-24 14:25 | 0 kommentarer

..kommer i detta inlägg, men först vill ni förstås veta om Adilliya och hennes hämtning från Solängets Travbana utanför Örnsköldsvik. 

Klockan ett sade transportören, jag hör klockan ett och vi är där klockan ett, som den smått ordningsstörda och mentalt smygpedantiska person jag är. Efter 70 minuter ringer en glad chaufför och meddelar att han nyss lämnat Bergsåker och kommer vid fyra, så vi åkte hem och utfodrade lite. 16:21 anlände Grens stora buss, och en lite trött men helt osvettig, lugn och hungrig Adilliya backade försiktigt ur bussen och klev på Fautrasen utan större tvekan.

Väl på transporten lät vi henne äta morötter och lite ensilage i lugn och ro, medan vi pratade  minnen och annat med transportören som vi hunnit träffa flera gånger nu, innan vi begav oss hem för andra gången. Då det växte grönt gräs utanför stalldörren, och en riktig snygging till hingst stod och busvisslade i sin hage, samtidigt som alla ston stämde upp i hälsningskör så var det med kort tvekan Adilliya gick in i hallen till stallet, men väl i sin stora och välförsedda box verkade hon tycka att det var väldigt skönt att ha det lugnt och slippa en massa intryck. Och ösregn, det är inte jättebra väder just nu, men behövligt för växtligheten.

Sedan hämtade vi in Fiona. Förutom att hon är det perfekta sällskapet i stall med sin vana och sitt lugn, så är det de två som ska träffa Zenit, inga andra. Våra hagar är inte i bästa skick i regnet, så tidigt efter vintern, och även om man inte fått sträcka ut på ett tag kan det ändå vara bättre att vila upp sig inne om alternativen är sämre. Imorgon bitti byter ungstona hage, då får Adilliya och Fiona bo i Hemmahagen bredvid Zenit.

Nu kommer rätt svar; Sju halvsyskon har Adilliya här i Trehörningen!

Hälsar på halvstorasyster Fiona.

På mamma Tovas sida är det Zeniya, Zayats och Tuchkin som är halvsyskon med Adilliya, på pappa Gastrolers sida är det Mistjev, Pavel, Gasper och Fiona. Vi har inte fött upp Fiona själv, henne köpte vi för ett par år sedan. Hennes mamma Omela är från samma farm i Ryssland som Tova och Gastroler, och jag var rätt säker på att de som gissade skulle missa just henne 😉

Fiona och Adilliya hälsar gärna på varandra och byter luft utan några åthävor. De håller varandra sällskap tills vi släpper ut dem ihop imorgon. Och imorgon kommer vi ha fullt upp värre, då också. 

2019-05-23 18:40 | 1 kommentarer

Strax före nio i morse fick jag meddelande om att Adilliya var lastad och på väg mot Stockholm där hon ska övernatta för vidare färd norrut imorgon. Vi får hämta henne på Solängets travbana utanför Örnsköldsvik någon gång efter lunch på torsdag om resan går enligt planerna. Adilliyas ägare skickade också en fin bild.

Fin inför resan.

Medan vi väntar på Adilliya tänkte jag ställa en fråga om henne. Det går bra att svara som kommentar här i bloggen, på Mánadis' Vildhästs facebooksida (där jag länkar det här inlägget) eller på instagram (sök på hashtag (#) basjkir eller månadis). Hur många halvsyskon har Adilliya här hos oss i Trehörningen? Svara helst bara med antal, så kommer rätt svar med antal och namn i nästa inlägg. 

2019-05-22 12:24 | 0 kommentarer

När jag studerade Gaspers och hans dotters stjärnor fann jag något skoj:

Med lite fantasi ser man att de tillsammans bildar en cirkel!

Det betyder förstås ingenting, det var bara en lite rolig iakttagelse att dela med sig av. I övrigt så är det fint med lilla gumman, hon äter som hon ska, kutar runt och sover. Så har det visat sig att hon är väldigt nyfiken på mig och kelsjuk. Deana (som för övrigt fyller ett idag) var mycket strängt övervakad av mamma Cetzima, men redan på måndagen satte mamman nästan fölet i knät på mig medan hon åt sin lunchhink.

Lilla gumman ville hälsa och mysa lite när jag utfodrade på måndagskvällen.

Kvällsutfodring tisdag.

Men mest låter jag dem vara ifred. När jag städar i hagen ser jag till att inte störa, och det är några få gånger jag bjudit in fölet. Jag vill ju själv kunna finnas i hagen utan att hästarna ständigt tror jag ska hålla på med dem, och den första tiden med mamman är så viktig. Skulle något ske är det ändå bra att jag kan få tag på Cetzima, och att hon är OK med att jag pysslar med hennes unge. Och ett namn är nog bestämt, men jag avslöjar det inte än.

Enda familjebilden jag har än så länge. Gasper får inte komma närmare än såhär ännu, och i bakgrunden ser man Francesca också om man kisar lite..

2019-05-21 19:47 | 0 kommentarer

Tänk så glad man blir när det första man ser när man går ut på söndagsmorgonen är ett glatt skuttandes litet föl vid grinden i Undantagshagen, med en hungrig mamma Cetzima i bakgrunden. Väldigt litet föl, men härligt livlig och helt perfekt,och mamman verkade knappt ha svettats. Vilken euforisk känsla, och ett fint första möte då jag fick gå fram och klia lite på mamma och lyfta på fölis' svans. En tjej! 

Första bilden vid halvsextiden i morse.

Andra bilden, ca 20 sekunder senare..

Någon som däremot inte var livlig alls var fölets lillasyster. Med efterbörden låg nämligen en liten tvilling med alla hinnorna kvar. Hon hade inte haft en chans i livet, när jag lyfte upp henne i skottkärran kunde jag konstatera att hon nog inte vägde mer är 20 kilo. Så blir det ofta med tvillingföl, att den som ligger innerst inte växer till sig, varken inuti eller utanpå. Hon såg ut som ett fullgånget föl med alla tillbehör, men yttepytteliten. Det är förstås väldigt sorgligt på sitt sätt, men naturens gång, och vi får ändå vara djupt tacksamma över ett levande föl som verkar väldigt törstig på livet. Men det finns en anledning till att man inte rapporterar in resultatet förrän efter nio dagar så vi lever på hoppet så länge. 

Vid lunchtid. Cetzima får en hink nyttig och fet extramat den här tiden.

Föl ser alltid ut som spjälstaket första dagen, men stomjölken gör dem runda och fina strax.

I dag har jag varit ute i hagen en hel del då jag velat hålla koll på den väldigt lilla ungen. Gasper och Francesca är jätteduktiga och håller sig ur spår, särskilt när lillan vill rejsa runt lite i korsgalopp på vingliga ben. Jag får komma nära, väldigt nära, Cetzima är inte alls lika överbeskyddande som med Deana, men de måste få tid ihop. Hon har valt mig som bundsförvant, det är inte lönt husse försöker komma nära ännu. 

Och jag håller mig på behörigt avstånd ännu, för lillgumman är nyfiken och vill fram och kolla, och då blir Cetzima orolig. Det är deras tid nu, min kommer sen.

Vi har ett namn jag fastnat för, ett anagram på mammas namn faktiskt. Och då det hänt en gång att jag gissat fel, så finns även ett passande namn för en liten kille 😉 Men jag väntar med sådant tills de nio dagarna passerat. Hur som helst så funkar fölet som det ska, hon diar, skuttar runt, ramlar ihop och somnar, och tarmarna har kommit igång. Dessutom verkar hon ha en fantastisk kroppskontroll och finmekanik för att vara så ung, och rätt så finurlig när det kommer till att klia sig i öronen och annat som småhästar måste lista ut sina första dagar på jorden. 

Vi nöjer oss än så länge med att säga välkommen till jordelivet lilla häst, hoppas det blir så ljust och glatt som det börjat.

❤️

2019-05-19 16:15 | 1 kommentarer

På lördag fick två flockar byta hagar, och vi började med Gaspers flock.

 Gasper tuggar hö, stona valde det skira gräset istället.

Cetzima lakterade en del på fredagen, och då jag inte riktigt minns hur hennes juver såg ut i fjol innan Deana föddes så blev jag lite fundersam på om vi skulle ha en ny flockmedlem på lördagsmorgonen. Det jag minns från ifjol var dock att Cetzima blev lite svår då hon så gärna ville vara ifred med sitt föl, så för säkerhets skull fick hon på en grimma på fredagsaftonen, och vi gjorde upp en plan B för att flytta dem om hon hunnit föla, men vi hade inget att oroa oss över. Inget föl i sikte än, och Cetzima är väldigt pigg och glad.

Cetzima

Francesca Kosack

Till hästarnas lunch var det dags för grabbarna att byta hage. Äntligen tyckte Mistjev som så nogsamt följt mitt arbete att städa där inför flytten. Allt var odramatiskt, jag ledde sjuåringarna och husse gick efter med en lite tveksam med nyfiken Tuchkin som uppförde sig väldigt fint. Sedan rörde han sig rätt fint när han gick för att undersöka nya hagen där han aldrig satt sin hov, de två andra är ju väl bekanta med sin gamla hage. 

Mistjev i bakgrunden.

Motljus och dålig kamera, men jag tycker han är så fin här.

Väldigt lik sin halvsyster Maronya när hon var ett.

Så avslutar vi med lite Pavel.

Hjärtemulen.

❤️

2019-05-18 15:38 | 1 kommentarer

Nu är den här, min mockningsmaskin som jag aldrig beställt om jag vetat de oförutsedda utgifter vi drabbades av i april, men det var ju en himla tur jag inte visste, för den här magiska maskinen behöver och förtjänar vi! Visst kommer jag ändå mocka för hand, dels för att jag helt enkelt vill vardagsmocka där en del hästar går, men även för att traktorn inte kan gå var som helst här. 

Nyss avlastad och avtäckt.

Än så länge vet jag inte riktigt vad jag köpt, så en utvärdering är väl att vänta, men den här maskinen kan plocka upp hästspillning, betesputsa (med val att ta upp eller lämna som gödning) och även vertikalskära (vilket har med kultivering att göra). 

Att man årstidsmockar och vardagsmockar som vi gör har inte enbart att göra med att det ser trevligt ut. Viktigare är att det är hygieniskt och gör det lättare att utfodra i de hagar det går hästar i som mest. Mockning håller ner parasittrycket och gör att man förhoppningsvis inte behöver avmaska så mycket (vi behovsprövar givetvis den biten med hjälp av vår veterinär), så det är viktigt att även stora sommarbeten får sin skötsel. 

Grattis till mig i alla fall, nu kan jag lägga en hel del tid på nyttigare saker än städning!

2019-05-16 16:32 | 3 kommentarer

Nåja, en hage i alla fall, där grabbarna gick i vinter.

Från andra hållet.

Vårstädningen började bra i Hemmahagen där stona går nu, som behövs för Zenit och hans ston när det är dags. Det gick väldigt bra till och med, och tre fjärdedelar städades upp rätt så fort, men sen kom det en himla massa nederbörd så resten får vänta. Den delen är ännu så blöt, så det kommer dröja innan jag kan städa där. Så kan det gå, men då körde jag igång med hagen grabbarna ska gå i snart. Igår var jag klar och hade även städat upp i det stora vindskyddet.

Det är Mistjevs grejer där borta. Det händer att jag går och pysslar med honom som rast, för han tankar alltid upp mig med energi.

Om ett par dagar flyttar de in i städade hagen, jag berättade det för Tuchkin när jag passade på att mysa lite med honom mellan morgonjobben.

2019-05-16 07:14 | 0 kommentarer

Som bekant har Zenit gått själv sedan Tova dog. Fiona, som skulle betäckas ifjol, blev upptagen med att ta hand om Tovas lille Tuchkin, och sedan under sommaren gjorde vädret att alla våra ston dolde sina brunster. Det var som om de förstod att det inte var lämpligt att bli dräktig när det är så torrt att inget växer. Nu väntar vi bara på att den mest lämpade hagen ska torka upp efter vintern så den håller så ska Zenit äntligen få sällskap igen.

Vi har även sökt efter ännu ett sto till Zenit, men när vi visat intresse för några som varit till salu har vi inte fått någon respons, därför var det väldigt lämpligt att vi blev erbjudna att låna in en egen uppfödning till just Zenit. Så om allt går som vi tänkt anländer vår första avkomma Adilliya på torsdag 23 maj.

Adilliyas ägare tänker att hon nog kan bidra till rasen på ett bra sätt, och visst håller vi med. Utbudet av godkända hingstar är extremt begränsat, förutom Gasper som är Adilliyas halvbror finns endast Zenit, samt Sirius som bor i Småland. Även jag tänker att Adilliya och Zenit kan bli en bra kombination.

Här är Adilliya ca elva månader gammal, Gasper ca två.

Adilliya belönades med 40 poäng och avelsdiplom som treåring.

Den här bilden sände Adilliyas ägare mig väldigt lämpligt på min födelsedag.

❤️ 

Mánadis Adilliya är e Gastroler, u Tova (Dictorsha) och föddes på kvällen den 31 januari 2012 i Västergissjö.

2019-05-12 12:34 | 2 kommentarer

Det är verkligen fullt upp på våren när man är bonnläpp, och det mesta handlar om städning, renovering och förberedelser. Jag tror våren är den tid på året man flyttar mest saker, det går mycket tid och energi till att låta saker och ting byta plats. På valborg var det inte läge att elda, så våreldningen hade vi sparat till denna lördag då vinden var lämplig (svag sydlig och ostlig) men innan det fjuttades på hann vi träna tre unghästar, Tuchkin, Elisjka och Milyj.

Här hade jag tränat Tuchkin klart och stod istället och borstade Pavel. Är glad att jag hann få några fina bilder på lillskrutt, som under föl- och vinterpäls visar sig vara en riktigt tjusig, svartbrun yngling. Han var så duktig idag så nu ska han få lite ny utrustning till sig själv. Sedan var det dags för helsystrarna efter Tindra, och först ut var Elisjka som fick prova ett tvådelat gummibett istället för novabettet.

Hon verkade uppskatta nya bettet, för hon var inte lika stundom manisk på att försöka äta upp det som med novabettet. Hon har fått prova att gå med kedjan genom bettringarna också, så nu är vi igång med träningen inför sommarpremiering. Vi vet inte än om det finns tid för visning i år, och kanske måste vi byta visningsort då jag kanske kommer utföra bruksprov med ett sto. Det måste ske i Umeå då jag inte kan övernatta (någon måste ju hand om alla basjkirer som inte visas då), och tyvärr sammanfaller det med Wångens sommarpremiering. Då blir det nog Bollnäs helgen innan för Elisjka, men det är ju länge kvar ännu.

Sedan var det Milyjs tur, men henne tog jag inga bilder av. Hon fick ju vara med i bloggen igår. Imorgon kommer ett helt annat sto vara i fokus här, så håll koll fram mot aftonen. Trevlig helg så länge. 

2019-05-11 14:16 | 0 kommentarer

Som jag påpekat kommer Milyj snart vara till salu. Snart? Vad innebär det? Varför sen och inte nu? Jo, för vi har vissa kriterier som behöver fyllas, och det kanske inte är superlämpligt att komma hit för att träffa henne och de andra just nu. 

När Milyj kom hit ifjol var hon halt. Sträckningen i bogen som veterinären i Finland trodde, visade sig vara en hovböld som kom fram ovanför hoven, och utgångshålet så att säga växer ut med hoven, som om man hade fått hål i nageln enkelt beskrivet. Hovar växer långsammare på vintern, och vi vill utvärdera effekten av bölden på hoven först.

Sedan så har ju Milyj fått vila och bli en del av basjkirflocken under vintern, vilket var meningen då hon hunnit flytta flera gånger under sin korta levnad. Vi ville utvärdera henne som individ, se hur hon integrerar med andra basjkirer, och vila för unghästar är bara bra. I synnerhet när man hunnit vara med om så himla mycket. Det mesta bra saker vill jag betona, hon är mycket välhanterad av sina två tidigare ägare. 

Nu på våren är det hektiskt som vanligt, och vi förbereder främst för att kunna sätta ihop ston med våra två hingstar, plus att det är föl på gång. Men vi kommer nu lägga extra krut på att göra Milyj redo för försäljning. Hon behöver ett långt förstahem. Vi har inga illusioner om förevigthem, att en häst är en familjemedlem innebär inte att det är begränsat till en familj, en häst hinner bringa glädje till flera familjer i sitt liv, men förstahemmet för Milyj bör vara långt och tryggt. Med några få förnuftiga flockmedlemmar då hon är ranglåg och inte riktigt vet hur hon ska handskas med all energi ibland. En energi som troligen kommer avta lite med mognaden men inte helt. Krav på visning som treåring givetvis! 

Sedan vill vi inte ha hit spekulanter och gäster förrän Cetzima fölat med tanke på de smittor som drabbat många sedan årsskiftet. Vi lever trots allt isolerat och vill inte ta några risker då vi redan drabbats av motgångar. Läs mer om Milyj och kolla in hennes fotoalbum på hennes egen sida så länge, den som väntar på något gulligt kan vänta lite, lite till. 

Nu på eftermiddagen låg alla ungstona i en hög, så jag gick ut för att ta några bilder. Osmidig som jag är snavade jag på en stor gren, så Milyj och Deana reste sig genast upp och kom fram till mig. Tog tre bilder innan jag istället myste med de två fina kompisarna en lång stund i den milda våren:

2019-05-10 16:36 | 0 kommentarer

 Första helgen i maj viktes till största delen åt unghästarna. Det blev en himla massa bilder, och då inte alla som följer bloggen har instagram är det på sin plats att dela med även här. Vi börjar med tvååriga lilla Zayats som verkar bli en riktig krigarprinsessa som försöker sätta alla utom Fiona på plats. 

Hej, är det min tur nu?

Pälsig på nosryggen ännu.

Uppskattar egenstunden med nogsam rykt.

Kan man annat än vara glad när man har så fina och snälla ungston?

Så var det snart ettåriga Deanas tur, och hon är så fantastiskt mild och ljuvlig.

Se hur de andra respekterar vår tid och väntar snällt bakom. Det var det här jag beskrev i ett tidigare inlägg.

Milyj ser att det är hennes tur.

Tjusig som få, trots en halvsyster i rumpan.. 

Här ser Milyj ut som en riktig sagohäst. Sanningen är att hon reagerar lite på Zayats i bakgrunden som verkar fundera på att komma fram till oss, men hon höll sig på avstånd.

Högre baktill som vanligt på tvååringar.

Deana och Milyj. De två är logiskt nog mest ranglåga och verkar mest uppskatta varandras sällskap. Men Deana har kommit jättefint in i flocken och uppskattas av alla. Själv vill hon helst vara med Elisjka eller Zeniya, men Milyj är snäll och energisk, och kan dansa på bakbenen precis som hon. 

Halvfaster Fiona och Zeniya i bakgrunden.

På söndagen höll jag på med min egen häst, Mistjev medan Pavel och Tuchkin låg och vilade i vårsolen. Men så ville Tuchkin kolla närmare på vad vi gjorde och förberedde på att kliva upp. Dålig bild, men han rullar bredvid Pavel..

..innan han sätter sig upp. Dålig fotograf som håller hårig borste framför linsen.

Sen var det Elisjkas tur. 

Vi tränar inför premiering i augusti, oavsett om vi kommer ha tid eller ej. Tyvärr fipplar hon med bettet på de bilder hon vill stå kvar. Tycker hon är fin i alla fall, men jag är partisk.

Avslutar med en bild på Gasper. Tänk att hingstarna nästan alltid ser nyryktade ut även om de inte mött en borste på ett tag..

En av de som fick extra omsorg i helgen var Zeniya men jag glömde bort att ta kort av henne. Hon har ärvt sin mammas turkosa gamla grimma och är så otroligt lik henne fast hon är så gulgrå i pälsen men med samma kolsvarta huvud som sin mor. En annan likhet är att hon är väldigt trevlig, trygg och behändig med oss på gården, men ängslig vad gäller främlingar, därför kommer vi aldrig sälja henne utan i år är det tänkt att hon blir en del av Gaspers flock. Jag tror moderskapet kommer bekomma henne, precis som med mamma Tova. 

Tova och Zeniya, Alsen 2015

2019-05-05 14:58 | 0 kommentarer

Valborgdagen, den första dagen i maj. Dagen efter vintern sjöngs ut och våren in, hopp om den ljusnande framtid. Och som vanligt möter jag tidigt på morgonen rapporteringar om skadade, skrämda och även döda djur, och inlägg från ledsna, förkrossade och besvikna djurägare som inte alls haft någon trevlig sista april.

Det går inte att enbart skylla raketer och smällare på tradition. För det första är utbudet ett annat, beteendet ett annat och dessutom är djurhållningen annorlunda nu mot förr. Folk verkar dels tappat kontakten med landsbygden och dess innevånare, djuren och naturen, och dessutom verkar de ha för mycket pengar över som de tanklöst kan elda upp.

Men här i Trehörningen var det som vanligt. Allt som hördes var bäckens brus och massvis av vår- och sommarfåglar som anlänt. Själv vårmockade jag och skötte annat jobb och åt en enkel middag i min ensamhet. Det är ändå väldigt skönt att aldrig behöva oroa sig för allt som kan hända under okontrollerat och spontant smällande. Jag är tacksam varje år, även på nyår förstås.

Första maj, då fyller Zayats år (Ruslan också, men han har ju flyttat till nytt hem), och det har nu gått två år sedan hon föddes i Vinterhagen. Zayats vet förstås inte om att hon jubilerar, men jag passade på att mysa lite med henne när jag jobbade i hagen idag. Bilden tog jag efter lunchutfodringen, och då kom storasyster Zeniya och ville dela höhög. Jag tycker de är så fina ihop, Tovas ungar.

Zayats är närmare mig, därför ser hon större ut. Det är hon inte.

2019-05-01 16:04 | 1 kommentarer