Mánadis' Cizmet, 40 dagar gammal.

Bilden ovan ville jag inte beskära eftersom jag råkade få med både mamma och pappa (man ser lite av Gasper längst till vänster. Cizmet växer, om än inte så fort, men mamma producerar väldigt mycket mjölk, och ungen är mycket livlig, glad och social. Ligger hon inte och vilar när jag kommer till beteshagen så springer hon nästan alltid och möter mig, det värmer hjärtat förstås. 

Nu har fölpälsen börjat släppa fläckvis. Främst på benen som vanligt, sedan lite mer sporadiskt här och där, men mest på bogen. Då Cizmet är mörkare än vad Deana var som föl, så har jag hela tiden vetat att hon blir mörk, men hur mörk? Musblack kommer hon bli, men nyanserna är jättemånga, och hon blir troligtvis rätt så mycket mörk. 

Stor mörk fläck vid bogbladet, mörka prickar lite överallt, och på insidan bakbenen upptill är hon nästan svart.

Även runt ögonen och på mulen har fölpälsen släppt.

Tänk att det är lika spännande varje gång. Först lär man känna fölet och upptäcka vilken personlighet det är, och sedan börjar pälsen släppa och man blir så nyfiken på hur det ser ut under. Sen kommer vinterpälsen på - som ofta är av ett ljusare/blekare slag, och nästa vår väntar kanske en helt ny variant. Det ska bli roligt att se hur mörk Cizmet kommer bli, och att sedan jämföra med tidigare bilder. 

2019-06-28 16:34 | 0 kommentarer

Utsikt från Adilliyas rygg.

Sedan i måndags har jag ensamt ansvar över gården, och exakt hur länge jag jobbar själv vet jag inte riktigt, men mer än en vecka. Det blir till att spendera dagens timmar väl, men jag försöker prioritera sådant som är roligt, nyttigt och inspirerande. Som att pyssla extra med några utvalda basjkirer varje dag (särskilt de yngre) och spendera tid med Adilliya. Igår var vi på promenad, och idag njöt vi av en mysig ridtur. Barbacka och bettlöst.

Vi lär ännu känna varandra, som kroppsspråk och signaler, men Adilliya är så trygg och lugn, och hennes gångarter mjuka och behagliga -precis som mamma Tovas, så jag kände mig trygg med att rida med endast en barbackapad mellan henne och mig. Vi fick spana på tranor på riktigt nära håll, mamma trana var på promenad med två ungar alldeles bredvid oss, här lever vi mitt i naturen.

Efter ridturen, grönt gräs utanför hagen är alltid godare.

Som vanligt går jag ned till stora sommarbetet och kollar till den flocken varje dag. Något som däremot inte alls är vanligt är den fasliga knottinvasion som drabbar denna sommar. Jag har aldrig tidigare varit med om så många knott, både vanliga och svidknott, och aldrig har jag behövt svampa på basjkirerna flug/mygg/knottmedel varenda dag. Till och med de som aldrig annars vill ha på sig medel mot flygfän (särskilt hingstarna) står som ljus och blir svampade med antingen svart Radital och- eller Prob-olja, eller kraftig och läkande tjärsalva. Starkare saker än så vill jag inte ha på dem, de är ju sociala och kliar varandra, och Cizmet diar förstås (knott gillar juver).

Uppenbarligen är vi långt ifrån ensamma att uppleva denna invasion, jag läser rapporter om överdrivet mycket insekter på många ställen i landet och extra synd tycker jag om de hästar som även under normala förhållanden reagerar på insektsbett. Givetvis vill svenska folket ha massor av sol och värme på sommaren för att ladda batterierna, men för hästarnas skull hade jag föredragit en klar, riktigt sval och blåsig sommar just i år.

2019-06-26 16:52 | 1 kommentarer

Tuchkin har haft en bra midsommar.

Hoppas alla har haft en riktigt bra midsommar! Det har vi haft, och stort fokus har varit på ledighet, för snart blir det andra bullar. Men visst har vi jobbat lite också, på midsommardagen var det dags att rotera flockar, det vill säga flytta om lite. Ettårige Tuchkin var väldigt duktig, särskilt med tanke på att det blåste halv storm och regnade på tvären stundvis. Flytten var väldigt nyttig träning för honom, och han var som sagt himla duktig.

Äntligen har jag mina fina grabbar hemma i Hemmahagen!

Hagen som Zenit bott i under vintern, där Adilliya gått i nu, den ligger bitvis på mark jag lånat av en snäll granne, och där ska det gå sommarhästar snart. Därför fick alla tre flytta ned ett steg mot sjön nu. Zenit och Fiona går i grabbarnas tidigare hage, och Adilliya får gå mittemot tills hon uppvisar brunst. Samma upplägg som när Fiona kom faktiskt, men då gick Zenit med Adilliyas mamma Tova, och Fiona fick gå där Adilliya går nu. Fiona hade ingen lust alls att skylta med sina brunster då, vi hoppas förstås Adilliya tänker annorlunda när det är dags, men det är ingen brådska med det nu. Hon har lite gräs i sin hage, ett bra vindskydd och förutom Zenit så kan hon välja att titta på och prata med Gasper och de andra nere på stora sommarbetet.

Zenit och Fiona går nästan alltid ihop, rart att se.

Skakar på frisyren, det är mycket knott trots helgens blåst.

På söndagen tränade vi visning för hand med Elisjka, nu med pådrivare för första gången. Det gick verkligen över förväntan! Elisjka var jätteduktig, särskilt som vi tränade i hagen idag, och hade även ett par halvsyskon som pådrivare ett tag. Men som vanligt är, så lessnade de på att vara engagerad publik, så vi kunde träna vettigt ett tag. Det blir förstås korta men väldigt nyttiga sessioner med unghästarna, det är så lätt att nöta på helt i onödan när det går bra och vips händer det att hästen tröttnar och man råkar i stunden lära in något fel som kan ta tid att rätta till. 

Elisjka gick hyfsat rakt fram i skritt och trav, och husse kunde snart gå bredvid Elisjka istället för framför. Guldstjärna på det, så fort har aldrig poletten trillat ned hos våra små basjkirer som mycket heller faller in i ledet och går bakom. Sedan stannade hon väldigt enkelt och ställde upp sig själv. Vi behövde inte putta eller räta till henne ett dugg idag, jag fick bilder från bägge sidor vid flera tillfällen när hon stod uppställd. Och hon hade inget emot vare sig mig eller longerpisken när vi hade paus heller, det är bra för man ska driva dem, inte skrämma. Stor skillnad. Vi tränade på att mäta henne också, nu återstår bara att hålla på och mäta henne runt bröstkorgen och frambenen också. Och lasta förstås, men det har vi gott om tid på oss än så länge. Vi skulle ju ändå vara lediga den här midsommaren. 

Påminner om att Elisjka är till salu.

Länk till hennes egen sida.

2019-06-23 13:40 | 1 kommentarer

Midsommaraftonen inleddes dimmigt, men Adilliya iakttog mig noga när jag bar ut grejer till skottkärran som skulle till henne och när hon såg att jag kom ut med sadeln blev jag alldeles varm i hjärtat när hon spontant gnäggade av förväntan och glädje. Min rygg känns så bra så jag vågade mig på en första ridtur på Adilliya. Stefan fick agera fotograf med min trasiga telefon, och tog för säkerhets skull 66(!) bilder. Här är nio av dem:

Illa dold förtjusning över att få njuta av en härlig tur på vår första uppfödning.

På väg tillbaka..

..där Zenit väntat i sin hage sedan vi gick iväg.

Jag tackar Adilliya för att hon bar mig i skritt och trav denna första gång, och hon visar väldigt tydligt att hon uppmärksammar mitt tack och frågar om jag kan sitta av så hon hinner äta lite gräs innan hon går tillbaka till sin hage (där det också växer gräs men det gräset är inte riktigt lika coolt).

2019-06-21 15:16 | 4 kommentarer

🌸Vi önskar alla en riktigt fin Midsommar🌸

2019-06-21 05:33 | 0 kommentarer

Gasper på grönbete

Korthelg. För mig är ordet negativt laddat, i synnerhet när den infaller den här tiden på året, vårt mest hektiska kvartal. Men vi har hunnit fantastiskt mycket så det finns inget att klaga på, korthelgerna infaller tack och lov inte överdrivet ofta. 

Den här helgen skulle vi ta ned Gasper med flock till stora sommarbetet nere vid sjön, men först skulle min veterinär komma hit och vaccinera några hästar. Så på förmiddagen tog jag först in Adilliya, sedan tog vi in Zenit och Fiona. Vägen ned till beteshagen går mellan deras hagar, så bäst är förstås att ta bort en hingst när en annan med flock ska ledas förbi, och stona skulle ändå vaccineras bägge två.

Vi ställde Zenit och Adilliya bredvid varandra, dels för att kolla om hon möjligtvis döljer en brunst, eller om vi liksom kan hjälpstarta den. Nej hon var definitivt inte brunstig och hade ingen som helst tanke att bli det heller, så efter några högljudda hälsningsceremonier var det lugnt värre mellan de två som ignorerade varandra under de nästan fyra timmar vi höll dem inne från stekande sol och en knott- och bromsinvasion utan dess like. 

När veterinären åkt tog vi så ned lilla flocken på bete, och även om det blev lite struligt alldeles bredvid grabbarnas hage pga en lite övertydlig Francesca som ville betona att hon var Gaspers drottning och ingen annans, gick det väldigt bra. Själv hade jag ansvar över de två snällaste och minst dramatiska, Cetzima och Cizmet och gick först. Strax var vi på betet där gräset är ganska frodigt (om än av mager sort) och bitflugorna överdrivet många. Det blev inte så mycket bilder då, men en av hon som skötte sig bäst bjuder jag på:

Fyra veckor gammal och redan stjärna i allt hon gör.

Söndagen var lika hektisk med en massa kontorsjobb och underhållsarbete som inte hanns med på lördagen. Jag hade en liten tanke på att rida Adilliya, men jag vill vara tidlös då, dvs inte ha annat som pockar på utan kunna låta saker ha sin tid. Dessutom har min rygg krånglat en hel del på sistone, och då jag en gång i tiden lyckats med konststycket att skjuta en kota i ryggen uppsutten på ett engelskt fullblod, så jag behövde hjälp att ta mig ned så lät jag saken bero och gick på en härlig skogspromenad med Adilliya istället. 

Det är så vanvettigt med broms nu, och invasionen av knott är otrolig även med ångermanländska mått mätt, så precis som de flesta som får gå i skogen passade Adilliya på att gå så lövsly kliade henne under magen, och hon passade även på att smaka. Rönn och asp var favoriter.

Paus i en härlig dunge innan vi vände och gick hem.

Fyra halvsyskon, men alla är inte halvsyskon med varandra.

På hemvägen passerade vi grabbarnas hage, och jag lyckades få till en rätt dålig men smårolig bild på fyra halvsyskon. Adilliya, Mistjev och Pavel är alla födda 2012 och har Gastroler som pappa, och Tuchkin och Adilliya har samma mamma (Tova). Sedan finns det som bekant en halvbror till här, och han finns på inläggets första bild.

Efter promenaden och mockning av hagar gick vi ned för att sköta om de nere på betet, och gårdagens stjärna Cizmet fann jag plaskandes nere vid sjön tillsammans med mamma Cetzima.

Ljuvliga lilla unge. Hon har sannerligen lagt beslag på mitt hjärta med sin underbara personlighet och vänliga sinne, och nu när fölpälsen släpper här och där börjar jag fundera om därunder möjligtvis väntar en svart diamant? 

2019-06-16 16:00 | 1 kommentarer

Det är underskattat att vara ute och gå med sin häst. Till exempel nya hästar, det är ett jättebra sätt att lära känna varandra, bekanta hästen med nya omgivningar, bygga upp förtroende och lära er varandras språk. Eller prova utrustning lägger jag till, felaktig eller illapassande utrustning kan ju också göra ridturen till en promenad fast det inte var tänkt så.

Många hästar skulle nog både behöva och uppskatta promenader emellanåt (helst med en uppmärksam hästförare som inte proppar igen huvudet med musik eller hellre glor i telefonen), både unga och äldre, och motion tillsammans med en genuint god kompis som på riktigt bevarar alla ens hemligheter, det är friskvård deLux!

Adilliya och jag har varit på ett par promenader nu, och jag har passat på att prova utrustning samtidigt. Vi har traskat, sprungit, lyft ordentligt på benen och haft behagliga pauser. Personligen uppskattar jag om min häst kan stanna och ta det lugnt en stund, en häst som är skrämd, avstängd eller lider av stark hemlängtan tar sig inte tid att koppla av och äta. Adilliya följde mig i skritt, travade på fint och stannade gärna för lite paus även på hemvägen. En bra känsla i härligt sommarväder med kylig vind.

Det får bli en Instagrambild från idag. Hon är så lik sin mamma Tova, särskilt som Adilliya fått ha samma huvudlag med indianhackamore (vilket är ett bettfritt alternativ som jag gillar). Förra gången ledde jag henne i grimma med långt ledrep, men hon är så följsam och uppmärksam så jag passade på att testa lite visning för hand på en grön och fin lägda.

På Instagram hittar man fler basjkirbilder om man söker på manadisvildhäst eller månadis.

2019-06-12 19:41 | 0 kommentarer

Nu är Horse Hoppern invigd!

Eftersom maskinen inte bara mockar utan klipper ned gräs samtidigt så är det nog bäst att storstäda med den på hösten i beteshagar, när där inte betas mer, eller på våren innan gräset börjat växa. Bekymret då kan vara att det är för blött så att marken inte håller för tunga maskiner, men i testhagen -där Fiona, Tuchkin, Elisjka och Pavel gick i vinter, blev det riktigt fint. Det har inte hunnit komma upp jättemycket gräs, och det är inte tänkt att någon flock ska bo där förrän på sensommaren. För att betesputsa mitt på säsongen funkar den också bra förstås, en del gör så bland annat för att få bort oönskade växter medan de är i blomning.

Gödslet och gräset blir till en fluffig och finhackad blandning. Den kan vi förstås inte lämna i hagen permanent, men vi samlade ihop allt i en hög för att frakta bort till bättre ställe sedan. Det var ju trots allt en första testkörning för att se resultatet och förstå maskinen. Det kan säkert bli finfin jord av det där. Och det blev ju riktigt fint i hagen efteråt:

Lyckliga basjkirer som får beta där senare i år.

2019-06-09 14:39 | 1 kommentarer

Svenska flaggans dag, nationaldagen, grundlagsdagen, Gustavsdagen. Sjätte juni går under många benämningar, men vi brukar i alla fall uppmärksamma dagen med picknick om vi kan. Med tanke på att det skulle bli upp mot 30˚ varmt kändes picknick som en bättre idé än att jobba sig sjuk i värmen. Vi skulle bara ta in Gaspers flock i svala stallet på morgonen, och det skulle bli första gången att gå genom en dörr för Cizmet. Det brukar vara rätt knepigt första gången när man inte vet vad en dörr är, men vi är vana vid det här laget så det gick bra ändå. Husse lyfte Cizmet genom dörren efter hon tvekat några gånger, men nästa gång vet hon vad en dörr är så då går det säkert ännu bättre.

Inne i boxen med mamma. De släpps ut på eftermiddagen igen.

Men picknickplanerna hade vi redan skrinlagt. Nationaldag blir det igen, det kommer fler tillfällen. Fiona hade tagit tillfället i akt att gå i brunst sent på onsdagen, så vi bestämde för att släppa över Zenit till stona efter att Gaspers flock gått in. Adilliya var flamsig på onsdagen, följde Fiona överallt och kissade flera gånger bredvid stängslet mot Zenits hage, men vi hade väntat oss tydligare brunsttecken än så. Det kan gå bra ändå, det brukade funka med Adilliyas mamma Tova, och skulle det ändå visa sig att alla inte var helt nöjda så är det ju bara att flytta en av de tre.

Fiona och Zenit.

Adilliya låtsasbrunstade mot Zenit men gick emellan varje gång Fiona och Zenit försökte få till det, så för husfridens och skaderiskens skull fick Adilliya byta hage. Det blev genast annan stämning i hagen, Zenit friade för fullt och Fiona blev lycklig. Flera fullbordade betäckningar, och de går nästan jämt sida vid sida. De äter ihop och kliar varandra, vilar tätt ihop inne i vindskyddet. 

På verandan. 

Kliar varandra.

Jag hoppas verkligen det fortsätter fungera så bra som det gjort än så länge. Det vore ju fantastiskt om harmonin fortsätter såhär, och att Adilliya snart går i brunst och de kan gå ihop som en riktig flock. Efter all tid i ensamhet förtjänar inte minst Zenit det. Och Adilliya går det ingen nöd på, för i hennes tillfälliga hage växer det gräs. Ibland när de andra två friar syns det att hon gärna skulle vilja gå emellan igen, men hon har det lugnt och skönt och verkar tillfreds med tillvaron i stort. Står i svala vindskyddet eller äter gräs.

Så lik sin mamma, särskilt med mammas gamla grimma på, dagen till ära.

2019-06-06 11:58 | 1 kommentarer

Nu är Milyj ute på annons på Hästnet. Det finns några bilder och en superkort film från förmiddagsutfodringen idag, fler bilder från föl och framåt finns på hennes egen sida. Som vanligt uppskattar jag om några av er delar annonsen vidare. 

I övrigt har helgen varit trevlig och produktiv. Det känns alltid extra bra när vi haft tid att träna och pyssla om så många unghästar som möjligt, och vi hann med allihop den här helgen. Vilken ynnest! Unghästar kräver inte så lång träningstid för att lära sig saker, det är i sammanhanget tacksamt. Vi tog in ungstona, ett och ett. Bra träning som görs kort och trevlig med lite gott i boxen. På söndagen ökades tiden inne, och nu var det med glädje de lämnade de andra för lite egentid inne.

Elisjka ville nästan inte gå ut igen, så mysigt var det inne sa hon. 

Vi har återigen tagit ut Fiona och Adilliya för att kolla brunst närmare hingsten. Egentligen är det onödigt, för bägge två har tydliga brunster, men vi försöker ändå få igång dem om vi kan. Men de var återigen mer koncentrerade på gräset än Zenit som verkligen ansträngde sig för att tjusa i synnerhet Adilliya. Som han sjöng och dansade för henne, men det hade han inget för nu heller.

Såhär nära får de beta. Zenits hage är indelad i sektioner, så han sprang upp på en annan del för att komma närmare Adilliya:

Han var så tjusig när han gjorde sig till. Undrar just hur deras föl kommer bli..?

2019-06-02 16:41 | 0 kommentarer