Med ett år kvar tills sommarpremiering är det dags att försiktigt börja förbereda nästa års treåringar. Milyj har redan fått en bred grund då vi ägnade flera veckor åt att vänja henne vid bett och visning vid hand innan jag till slut valde att stryka henne från årets visning, så medan hon ännu har sommarlov kan jag ägna mig åt Zayats.

Redan i måndags började vi med att introducera Milyjs huvudlag med bett och det gick som väntat, nämligen inte alls. När Zayats har bestämt sig för något får man ägna tid åt att få henne att tänka om, och hon har sedan ett tag bestämt sig för att vi inte får stoppa någonting utom möjligtvis morötter i hennes mun. Men jag ser det som en utmaning, att få henne att släppa sin fixering, tänka om och välja rätt, och se att det var bra.

Under tiden finns ju flera bettfria alternativ och det finns fördelar med det med, för jag kunde redan idag leda henne i skritt med tyglar i hand, och hon var överraskande duktig och väldigt samarbetsvillig. Hon gillar att vara duktig, det är bra, och hon är i grunden en förståndig  unghäst. Nu kan vi börja öva på det som är riktigt viktigt, det där med bett tar vi sen. Det är ju lång tid kvar ännu.

Som vanligt är det verkligen inte lätt att fota sin unghäst medan vi tränar..

2019-08-28 16:07 | 1 kommentarer

Hästuppfödning är en långsam process, det tar lång tid att få fram produkterna efter en satsning. Som uppfödare är det en obeskrivlig lycka när man visar det första treåriga stoet efter hingsten man köpte och hon belönas med avelsdiplom. Jag lovar att det känns ännu större när man visar ett andra sto, och även hon blir diplomsto. 

Det gick bra för oss på Wången i helgen, även om allt inte rullat på helt friktionsfritt. En del saker är omöjligt att öva hemma, utan sådant prövas i skarpt läge på plats. Som en del stressade hästar som skriker, ljud ur högtalare och rungande (nåja) applåder, men i stort har lilla Elisjka klarat hela äventyret med bravur. 

Visningen gick helt ok tycker jag. När vi gick in i ridhuset skulle vi börja med att ställa upp framför domaren, och Elisjka var ganska trött på hela företeelsen och hade svårt för att stå still längre stunder. Det hade vi inte kunnat öva mer, det var hennes paradgren när vi övade hemma, att stå fint och ställa upp sig. Skritten var småstressad först då hon hellre ville springa, traven överilad först men hon skärpte sig. 

Här är några bilder från visningen, helt oredigerade pga ganska dålig kvalité, och som bara blir suddig om jag försöker bättra dem:

Uppställd inför domaren första gången.

Kommer fram i trav.

Trav igen.

Uppställning inför utlåtandet.

Domaren nämnde en del fina saker innan hon levererade poängen, som att mjuka gångarter kännetecknas rasen för att man ska kunna rida dem länge, och att Elisjkas mormor Miriami  var A-premierad, och här tillägger jag att även morfarsmor Tundra också var A-premierad! Det finns inte många A-premierade ston, vår Tova (Dictorsha) var det så det känns ju intressant med hennes avkommor. Särskilt som en av dem (Adilliya) går med Zenit nu.

Här följer extriörprotokollet för Elisjka, med anteckningar, mått och vikt (vikt är inget som registreras, vi hade lite tråkigt medan vi väntade på vår tur och passade på att låta Elisjka gå upp på vågen):

Typ: Feminin, välutvecklad med fina linjer; 9 p.

Huvud, hals och bål: Vackert huvud, välformad hals med god resning. Gott djup i bogen, lång manke, något öppen bål, välformat kors; 8 p. 

Extremiteter och rörelsernas korrekthet: Något gracil, marktrång fram och något veka kotor; 7 p. 

Rörelsemekanik i skritt: God steglängd, stundtals överilad; 8 p. 

Rörelsemekanik i trav: Bogfri, med god takt, mjuk; 8 p. 

Mankhöjd: 145 cm, bröstomfång: 174 cm, skena: 18,5 cm, vikt: 340 kg.

För oss är Elisjka samma ljuvliga varelse på andra sidan ridhuset som när vi släpptes in, men såhär ser hon ut som diplomsto.

2019-08-25 16:07 | 2 kommentarer

Lördagen börjades nästan som vanligt med olika göromål, och strax efter nio tog vi in Elisjka för att bli tvättad. Det gillade hon inte idag, och hon gillade det allt mindre ju längre vi höll på, och ju mer man bråkar, desto längre tid tar det.. Men badad blev hon, och sedan blev det att vila i ren box innan avresa. Zeniya fick vara med som sällskap.

Det blev en snabb lastning, för Elisjka klev rakt på. Det tog typ fem gånger så lång tid att ställa transporten i läge än det tog för Elisjka att lasta sig, så snart var vi på väg mot Alsen och Elisjka stod baklänges precis hela resan, med resematsäcken bakom sig. Med ca fyra mil kvar var det en medtrafikant som gjorde oss uppmärksamma på en sak:

Punka!

Då Fautrasen är en boggivagn hade ingen av oss tre märkt ett dugg, så jag har ingen aning om var det hände, men däckbytet fick ske i en parkeringsficka på 2-1 system på E14, på en-filen. Fy tusan vad många hade bråttom! En del blåste förbi i sådana hiskeliga hastigheter alldeles bredvid oss, så vinden slet. Väldigt otäckt tyckte jag, men Elisjka tog det med ro.

Däcket är bytt och vi ska resa vidare.

Framme på Wången!

Elisjka tittar ut över Alsensjön.

Lite grönt gräs innan hon gick in i boxen.

Vi checkade in på värdshuset, och fick snopet konstatera att vi missat serveringen med ca 20 minuter (jäkla punktering!), så vi fick matlådor att äta i annexet där vi bor. Tre år sedan jag åt ute sist, och det fick bli ur en frigolitlåda. Nåja, det var mat och rätt gott fast för salt. Med mat i magen fick vi för att låta Elisjka bekanta sig med ridhuset. Jag funderar alltid på hur hästen ska reagera över att se sig själv i speglarna, särskilt Elisjka som ju syns jätte, jättemycket!

Här har Elisjka precis fått syn på sig själv uppe i ena spegeln.

Ja, remmen sitter lite konstigt, men det blev en tillfällig lösning för att hålla nummerlappen på plats med grimman på under huvudlaget. Imorgon har hon ingen grimma på och de få remmarna kommer sitta där de ska. Sen hoppas jag våra övningar sitter där de ska också. Genrepet gick hyfsat, om än småvingligt först och ibland för ivrig trav, och vi var där innan de fick ut bord och bommar, så det blir en nyhet imorgon. Samt publik på läktaren och ljud ur högtalarna. Det blir intressant.

Vi ska strax ut och natta trötta lilla Elisjka, som fått en trevlig liten shettiskille som boxgranne. Det ser lite roligt ut när han sträcker sig upp allt han kan mot boxkanten för att byta luft och prata med Elisjka. Sen hoppas jag få sova gott inatt utan allt för mycket tankar eller mardrömmar om visning, hästarna därhemma, eller hemresan imorgon.

2019-08-24 20:04 | 1 kommentarer

Huvudlaget i väntan på att hängas in i transporten.

På torsdag förmiddag tränade jag och Elisjka visning för hand en sista gång hemma innan sommarpremieringen, och det gick jättebra! Och det var himla skönt, för i förrgår gick det verkligen inte bra. För det mesta har Elisjka varit enkel och villig att träna, men det händer förstås att även hon har sämre dagar. Ibland orkar hon inte, och ibland vill hon för mycket så hon kan bli blockerad eller ta sats och rusa på. I tisdags var det en blandning av bägge.

Först hade jag stora problem att få igång henne, och när Elisjka slutligen bestämde sig för att ändå röra sig så ville hon bara trava, men fortare än mig så hon gick på dubbla spår, stanna gjorde hon i sidled, och satte benen i kors eller under sig när jag skulle ställa upp henne. Alla fel på en och samma gång. Efter en god stund fick vi ändå till ett par bra starter, och skritt i normal takt vid min sida, så vi slutade där. 

Idag var hon förvånansvärt enkel att sätta igång, hon skrittade på i bra takt och verkade ha koll på att gå bredvid mig. Hon vände bra och ställde upp sig jättefint åt bägge håll med små korrigeringar. Vi gjorde så några gånger, och sedan var det färdigrepat. Traven vet jag att hon kan, det har hon bevisat flera gånger om.

Så nu får jag hoppas på ett ”dåligt” genrep på Wången lördag kväll, och att Elisjka och jag presterar så bra vi kan på söndag. Det kan bli nog så intressant att baxa in en trött Elisjka i ridhuset efter en resa på sisådär fem timmar, och se hur hon reagerar på sin (och min) spegelbild. Nu kan jag i alla fall inte förbereda visningen mer, jag har gjort så gott jag kan med fint resultat så resten beror på dagsform och vilja i skarpt läge. 

Är åtta ett lyckonummer? Vi brukar alltid ha nio på Wången.

2019-08-22 16:43 | 0 kommentarer

Det finns egentligen ingenting att rapportera från Zenits flock. De verkar harmoniska och har det bra, vilar de ligger de tre alltid nära varandra och ofta går de ihop alla tre, men Adilliya och Zenit verkar extra förtjusta i varandra nu.

Fina Fiona.

Zenit småflirtar lite med Adilliya.

Härligt sommarväder hade vi här på tisdagen.

2019-08-20 17:29 | 1 kommentarer

Som bekant är söndagar oftast vår mest effektiva dag här på farmen, och med en dags förskjutning som vi har nu under några veckor har vi således söndag när andra har måndag. Då är det väldigt praktiskt att vi kan ta ut en veterinär på vår söndag, men slippa extra jourtillägg. Vi tog in skogsbetesflocken från regnet, och Gasper fick framhovarna verkade innan veterinären kom för att undersöka Cetzimas mun och raspa tänderna.

Det blev ingen bild från undersökning och åtgärd, för inledningsvis passade lilla Cizmet på att smita ut från boxen och hade inte alls någon lust att gå tillbaka, så förutom att hålla upp Cetzimas huvud var jag upptagen med att se till att Cizmet inte åt ur andras hösäckar, välte veterinärens vattenhink, eller trampade i något olämpligt. När vi var klara med Cetzima valde lillan att gå tillbaka in till mammas box och lägga sig och sova, bilden är från när de skulle ledas tillbaka till skogen igen. 

Veterinären gav också Milyj hennes sista influensavaccination, så nu har hon fullt skydd, och han tittade även till våra ettåringar innan han åkte vidare och vi fortsatte med våra söndagsjobb. En dag i veckan ska batteriet till aggregatet i beteshagen bytas, och idag fick vi sällskap av lille Tuchkin.

Batteriaggregatet är till ett stängsel jag satt upp runt en gammal lada som lutar mer för varje år, och inte alls är lämplig för hästar att vistas kring pga spik och annat.

Tuchkin följer med så fint, vi var roligare än valackerna som väntade vid grinden, deras favoritplats där det finns en jordgrop att rulla i. 

Här visar Tuchkin undergivenhet mot Pavel; ”Jag är liten!” betyder den där minen.

Pavel är flockens ordningsvakt, så det är bra att lillen har respekt. 

2019-08-19 15:26 | 0 kommentarer

Vi har en dags förskjutning på veckodagarna i några veckor till, för oss är det inte söndag förrän imorgon, så idag hade vi mer av en myslördag och vi började med stallmys. Vi tog in Zeniya och Elisjka från regnet, Elisjka fick svansen och benen grundligt tvättade, och Zeniya fick pedikyr på framhovarna.

Enda bilden Elisjka fastnade på, lite av henne i alla fall.

Mamma upp i dagen, till och med de snälla ögonen.

Zeniya var så duktig. Vem kunde tro att hon var så svår, skygg och klaustrofobisk för tre år sedan? Jag trodde aldrig det skulle bli någon ordning på henne, men plötsligt gick allt det där jobbiga bara över, och nu är hon hur trevlig och fin som helst. Och ofta väldigt lätthanterad, men bara med oss, hon är fortsatt extremt skeptiskt till alla främlingar och här slipper hon ju träffa sådana då besök är mycket sällsynt.

Familjemys.

Vi hade förstås tillsyn av alla beteshästarna också, både grabbarna nere vid sjön och Gaspers flock på skogsbetet. Jag fick ett par mysiga bilder av far och dotter, även mammas mule och Francescas ben fick vara med, så blir det ju gärna på spontana och oarrangerade bilder.

Jag absolut älskar den här bilden, hjärtat blir alldeles varmt.

❣️

2019-08-18 14:36 | 0 kommentarer

I sitt sommarprat 17 aug förra året sa Olof Röhlander (mental coach, författare och föreläsare) en massa kloka saker, bland annat om att avstå. Hur man känner efter man avbokat, dragit sig ur, avstått från något berättar om det var rätt eller fel beslut. Känner man ånger eller besvikelse så borde man nog försökt ändå, men känner man lättnad var det rätt beslut att avstå. 

I torsdags valde jag att avanmäla tvååriga Milyj från sommarpremieringen på Wången, och den enkla anledningen är att hon inte är nog förberedd. Visst, vi skulle bara åka med för skojs skull och få en första bedömning, men med respekt för domare och andra vill jag ändå visa upp en tvååring i ordning och känslan är att vi inte hinner och att det sker på bekostnad av Elisjkas förberedelser. Jag började så smått förbereda henne för mer än ett år sedan, och det är bara ett par månader sedan vi fick idén att visa även lilla Milyj. Det positiva är att Milyj nu har en god grund för nästa år, visningen som treåring är ju enda chansen i livet för avelsdiplom för ett basjkirsto. 

 

2019-08-17 11:58 | 1 kommentarer

Helsystrarna Elisjka och Milyj äter ihop. I bakgrunden syns Deana och Zeniya.

Höstpäls, den finaste pälsen på basjkirerna tycker jag. Kort, tät och mjuk, den står emot höstrusk men blir inte för varm, och jag tycker den är ”renare”, att smuts lossnar lättare. En del av basjkirerna blir ljusare, andra mörkare, på en del syns ingen ändring i färg.

Zeniya blir lite ljusare, och får mer brunt i sin grå hårrem.

Zayats blir inte direkt ljusare, snarare mindre mörkare partier.

Kvällarna blir allt mörkare. Än är det troligtvis en hel del sensommar kvar innan hösten knackar på, men det märks att naturen gör sig redo. Som vanligt syns nu spår av en och annan bärplockande björn runt knuten. Många tar hem sina hästar från betet, och förbereder dem för vintern, men i Trehörningen har sommarhästarna nyss anlänt.

2019-08-15 16:34 | 0 kommentarer

Sedan i lördags går Fiona med sin flock igen. Givetvis hade hon en massa energi när hon släpptes ut, och lyckan över grönt gräs -om än väldigt lite och magert, istället för små högivor många gånger varje dag var stor. Adilliya såg till att både Zenit och Fiona uppförde sig väl efter veckorna från varandra, och strax verkade allt som vanligt igen. 

Fiona rör sig obehindrat i alla gångarter, rör sig gärna och har inga problem med snäva vändningar eller svängar, så hon verkar helt klart fri från hältan.

Jag tror Zenit gör sig till inför kameran, eller så utrycker han bara hur nöjd han är över att de tre är en flock igen.

2019-08-14 17:05 | 2 kommentarer

Man får väl tycka som man vill kring regn, och vad som är ”bra väder”, men regnet som kommer nu är så välbehövligt. Allt växande suger girigt åt sig, och det märks faktiskt i bäckar och åar att det flyter mer vatten. Äntligen finns det svamp i skogen igen, det har jag saknat! Regnet gör också att det är bra väder för att verka hovar, hästarnas fötter är inte alls lika hårda som när det är kruttorrt i backen. I söndags fick Elisjka och Milyj hovvård runt om.

Francesca, med Gasper i bakgrunden.

Något annat som varit efterlängtat är att ta in Gaspers flock. Nu när de bytt stora sommarbetet nere vid sjön mot skogsbetet här hemma var det dags att ta in dem. Lilla Cizmet var så duktig och följde snällt efter mamma genom den trånga bakdörren. Det har ändå gått två månader sedan hon var inne sist, och då gick vi en annan väg. De vuxna fick sina bakhovar verkade, sedan stod de inne och torkade upp under några timmar.

Cizmet var förstås nyfiken på vad husse gjorde med mammas bakfötter.

2019-08-12 15:54 | 1 kommentarer

Tiden springer iväg, om två veckor är det sommarpremiering på Wången, så det var hög tid att börja lastträna. Det blev inte riktigt som vi tänkt, men helt klart är det i alla fall att Elisjka och Milyj är helsystrar med samma intelligens och vilja. Tur de är snälla i alla fall.

Eftersom tvååriga Milyj är väldigt berest sedan mycket ung ålder tänkte jag att hon skulle föregå som gott exempel till sin storasyster och knata rakt in till godsakerna i Fautrasen, men det tyckte inte alls Milyj som på lördagen var på ett synnerligen misstänksamt humör och genast bestämde sig för att detta var en viljornas kamp!

Där blev jag faktiskt imponerad över att Elisjka behöll sitt stora lugn medan lillasyster började studsa runt, stegra och bete sig riktigt illa. Vi hade inget val förutom att förpassa Milyj till utvisningsbås, så hon fick stå inne i box medan vi tränade Elisjka istället. Elisjka är väldigt underlagskänslig, så jag hade på känn att hon skulle tveka att kliva rakt upp i transporten, men vi bytte taktik och öppnade upp framtill och fällde ned lämmen. Det var mer Elisjkas melodi.

Elisjka är sådan att hon kan tveka kanska länge, till och med gå in i stand-by-läge om hon blir trött. Sen bestämmer hon sig och går all in. Hon klev plötsligt rakt upp på rampen, in i transporten, konstaterade att där fanns godis men skuttade med två steg rakt ut igen på baksidan medan jag stod kvar i transporten och höll i grimskaftet. Vad hände?

Det undrade Elisjka med, så hon provade igen. Vid femte försöket lyckades hon hejda sig för att äta morötter i Fautrasen innan hon klev ur och återbördades till sin flock. Under tiden hade lilla Milyj stått inne och begrundat sina synder, och beslutade sig för att det inte var värt besväret att bråka utan klev in och åt ur sin hink med pellets och morötter i lugn och ro. Från rätt håll, dvs genom bakdörrarna.

Elisjka blev trött efter lastträningen och stod länge för sig själv efteråt.

Nya friska tag på söndag, och då var det tvärstopp överallt.. Nu hade de två visst kommit överens om att inte vara det minsta till lags. Milyj åkte rätt omgående in i utvisningsbåset igen, och vi koncentrerade oss på att få Elisjka att välja att gå upp i Fautrasen från rätt håll. Har sällan sett en häst med balans lika stor som viljan, för hon hade bak- och framben helt under sig medan hon strääääääääääääääckte ut hals och överläpp för att nå de där godsakerna inne i transporten. För att inte tjata så tänkte jag byta syster i utvisningsbåset, men då visade Elisjka riktig, äkta attityd med att vägra gå in i stallet! 

Min toleransnivå var låg, så jag tog in henne bakvägen i stallet istället, då det är en enklare ingång. En dörr bara, medan man ska passera två portar från framsidan. Milyj fick ut och prova igen men betedde sig exakt lika illa som sist och åkte i fängelse igen. Elisjka fick ett sista försök där det gällde att få henne att begripa att hon gick miste om det roliga ifall hon inte utförde det hon så väl visste att vi begärde, men inte att vinna genom att bråka. Hon bråkade inte alls, och strax stod hon i samma lustiga ställning som sist. Hon ville så gärna ha godsakerna, men backade till slut och fick gå till hagen. Vi har en annan plan för att träna henne, hon har trots allt varit inne i transporten fem gånger.

Milyj fick prova igen, och nu gick hon in i transporten och åt upp innehållet i sin hink och fick sedan gå tillbaka till flocken. 

Det kommer säkert bli bra. Vi har hittills aldrig misslyckats med lastning när det gäller, men vi vill att hästen väljer själv (även om det krävs viss mått av att övermanna ibland, när det kommer till intelligenta, orädda men ifrågasättande unghästar brukar det gå mycket enklare när de en gång tvingats ge med sig. Det gäller bara att få dem att tro de valde lösningen själv). Två veckor kvar, det innebär ca fyra tillfällen till att öva.

2019-08-11 15:33 | 0 kommentarer

Vi har länge -särskilt under blåsig vinter, funderat på foderboxar till våra lösdriftsflockar. Skönt att kunna hålla foder på plats när stormen viner, att stödutfodra i beteshagen på hösten, att kunna fylla med halm om vi får tag på, och att förenkla utfodringar om vi behöver åka bort. Och tanken är ju att vi åker bort sista helgen i augusti när vi ska ända till Alsen med Elisjka och Milyj för sommarpremiering på Wången. Hus- och hundvakten ska ha en enkel tillvaro, särskilt som han inte direkt är en hästmänniska, men gör så gott han kan. 

Milyj inviger Hägraboxen.

Vi har kollat in Hägraboxen och passade på nu när premieringen närmar sig, och köper man fler blir det rabatt så vi laddade upp så det räcker överallt framöver. Det är en slow-feeding-box som är genomtänkt, säker, funktionell och enkel att montera. Grovfodret ligger i boxen och hålls på plats av ett gallerlock som sjunker i takt med att fodret äts. Hästarna kan äta både uppifrån och från sidorna, som Milyj gör på bilden.

Det finns en del gräs i hagen, men vi vänjer in ungstona genom att fylla boxarna varje kväll. Gallerlocken har vi inte på än, och lämnar också lite hö utanför (lägger ut det överblivna när jag fyller på nytt). Stona går och äter lite nu och då, och idag blev jag glad när även den mest skeptiska, Elisjka på ett självklart sätt lämnade de andra och gick och åt ur en av boxarna. 

De äter litegrann åt gången eftersom det finns annat att välja på.

Zeniya och Zayats vid kvällsutfodringen.

Det kommer fungera bra med foderboxarna när vi åker iväg, två av flockarna är på bete, men de två andra kommer få sitt hö i Hägraboxarna. Och det är helt säkert att både jag och basjkirerna kommer att vara tacksamma över att middagarna inte blåser iväg över snön i vinter. 

2019-08-08 19:55 | 1 kommentarer

Medan jag mockar..

Gårdagen blev rätt intensiv med att flytta om flockar och annat, så idag blev det vila och ledighet för basjkirerna medan vi tuffade på med annat viktigt. När jag mockade Hemmahagen på förmiddagen gick stona och lade sig, ett efter ett. Det ser rätt mysigt ut.

Elisjka låg helt utslagen på sidan och snarkade i solen. Undrar om hon var trött efter att ha varit väldigt duktig på träning? Nä, helt ledigt var det inte, jag passade på att träna lite visning för hand med både Elisjka och Milyj på morgonen, och även om bägge var duktiga idag så glänste Elisjka! Bra känsla inför premieringen som endast är knappt tre veckor bort.

Här kommer Milyj för att lägga sig också.

2019-08-05 15:50 | 0 kommentarer

Söndag, fast lördag för oss då vi under några veckor har en dags förskjutning på tillvaron. Nu var det dags att rotera flockarna, något som skulle ske redan förra helgen men sköts upp och planerades om pga Fionas hälta (hon mår för övrigt prima och längtar ut till de andra, men finner sig i sitt öde). Vi började redan åtta i morse med att ta in grabbarna.

När trojkan var inboxade så revs Hemmahagens avdelning ned, och i veckan så har jag stängslat ut den hagen på ett ställe. När den hagens stängslades första gången 2015 så bodde vi inte ens här, nu vet vi bättre hur det ser ut, så då kan vi göra bättre hagar. 

Sedan ledde vi upp Gaspers flock från stora sommarbeteshagen nere vid sjön till Undantagshagen längst uppe på gården. När de var på plats leddes grabbarna ned till beteshagen. Det är inte mycket mat kvar där, men ytan är stor och det kommer lite grönt hela tiden med hjälp av ljus, värme och dagg, så det räcker gott åt dem ett bra tag. 

Tuchkin och Mistjev

Min fina Mistjev

När grabbarna var på plats tog vi in tvååringarna Zayats och Milyj, medan de andra tre fick förmiddagshö i Vinterhagen. Bra träning att ta in några, och gärna i olika konstellationer. De här två är absolut inte bästa kompisar, men det är lugnt och skönt i stallet när de är inne, och de tre som är kvar ute trivs ihop.

Det blir inte så bra bilder inomhus. Zayats äter lite godis ut krubban men vill gärna upp i famnen när jag går in.

Samma med Milyj.

Kom ihåg att Milyj är till salu!

http://www.manadisvildhast.se/Milyj

Vi jobbade på med mockning och lite praktiska saker innan vi tog tidig lunch. Sedan släppte vi över Elisjka, Zeniya och Deana till Hemmahagen, och tog därefter dit Zayats och Milyj. Där ska de gå ett tag nu. De har fin utsikt över pappa Zenits hage och sjön, och det växer lite pysselgräs på delen  som varit avstängd. 

Snart fann de dock de få metrarna jag byggt ut Hemmahagen. En massa smaskigt växer där tycker de och samsas ovanligt fint på liten yta.

Ettåriga Deana

Deanas lillasyster Cizmet och mamma Cetzima

När Vinterhagen så var tömd på ungston släpptes Gaspers flock ut på deras slutdestination, Skogsbeteshagen. Gräset växer så otroligt högt i år, så man såg knappt stängsel eller lilla Cizmet. 

Till och med Francesca försvinner bland gräset, före henne är Gasper på väg mot skogshagen lägda där det växer gräs och björksly.

Cizmet och Francesca

Sötnos..

Farsan Gasper

Francesca i bakgrunden.

Återstoden av den här dagen ägnas åt en massa matlagning och förberedelser för kommande vecka. Det vi inte hann med idag sparar vi till imorgon, för då får vi en söndag till. Veckans mest produktiva dag!

2019-08-04 16:04 | 0 kommentarer

Chiptrimmad* Deana

Det händer rätt ofta att vi fönstershoppar ny gård, främst för att vi har alldeles för få hektar att förfoga över (vilket blir smärtsamt påtagligt inte minst på sommaren), men jag kan då inte klaga på dåligt läge! För var annars skulle jag kunna bo så att jag har både veterinär och id-kontrollant inom 20 minuters avstånd, och ingen av de två har dessutom något emot att rycka ut på lördagar? Få gårdar med ”rätt” yta kan nog erbjuda den lyxen.

Idag behövde vi ingen veterinär, men nu var det äntligen dags för Tuchkin och Deana att chipmärkas. Som jag skrev i mellandagarna så var chipmärkning bokad dagarna innan nyår, men så kastade Francesca sitt föl, så vi avbokade ifall det skulle vara abortvirus. Vilket bekräftades efter helgerna, och eftersom vi passerat nyår var det ändå ingen brådska. Vi tänkte att vi väntar tills årets föl kommit, och då har ettåringarna krupit ur både föl- och vinterpäls så man bättre ser hur de ser ut. 

Nychippad Tuchkin

Så snart har ettåringarna sina pass. Eller, snart och snart.. Först ska ärendet behandlas hos SH, och resultaten från DNA- analysen ska in till dem från SLU, begäran om eventuella kompletteringar ska skickas ut och komma in, allt ska betalas och efter det tillverkas passen, men nu är det äntligen igång i alla fall. Och jag misstänker att det inte tar så lång tid efter Deana fått sitt pass innan hon är ute på annons, för en så go’ och snäll guldklimp kan man ju inte behålla för sig själv.

Deana med Elisjka i bakgrunden (som fick följa med som stöd och gott föredöme)

Linslusen Elisjka

*Chiptrimning innebär att man modifierar programvaran i styrdatorn i en modern förbränningsmotor för att erhålla förändrade motorkaraktäristika, typiskt högre effektuttag eller bättre bränsleekonomi (Wikipedia). Då Deana numer är uppgraderad med chip kan jag skämtsamt säga att hon är chiptrimmad 😄

2019-08-03 15:31 | 1 kommentarer