Lördag förmiddag var det dags för Elisjka att resa till Brännan utanför Bispgården. Hon reste bra som vanligt och det var soligt i södra Jämtland, skönt när det är så få timmar dagsljus nu. Stefan blev upplyst om att det var den åttonde basjkiren vi körde dit. Åtta basjkirer på fem år, då måste man förstås vara nöjd med upplägg och resultat! 

Den här bilden fick jag av Pernilla, och sen fick Elisjka ett eget inlägg på hennes blogg.

Elisjka har verkligen varit en speciell basjkir. Man kan tycka vad man vill om färgen, och för mig är det kanske inte en favoritfärg men det har jag aldrig tänkt på då Elisjka alltid varit en helt ljuvlig varelse med väldigt positiv syn på det mesta i livet. En riktig solstråle som nu ger sig ut i världen för att glädja fler än oss. Kvar har vi bilder och härliga minnen:

Första sommaren, på skogsbete med mamma, pappa och två ston till.

Favoritbild, som stjärnflicka som ettåring. Oftast tränade vi henne inför uppgiften helt lös, hon har alltid varit så trygg och mött nyheter med nyfikenhet.

November ifjol, alltid först fram.

Vårt stora ögonblick, sommarpremiering på Wången, 40 poäng och avelsdiplom.

Som jag berättat så är Elisjka bokad för försäljning. Nu ska hon landa på Brännan och bekanta sig med nya miljön, och runt årsskiftet påbörjas träning och inridning. När Elisjka är ridbar reser hon till sin nya matte och får fortsätta sprida ljus och glädje kring sig.

Tack för en härlig tid Elisjka, vilken underbar bekantskap. Lycka till i livet, var ljuset, sprid ljuset, slockna aldrig.

2019-10-27 14:38 | 1 kommentarer

En hage har stått tom sedan den mockades och betesputsades i somras, den har väntat på att Fiona, Adilliya och Zenit skulle få lite senhöstbete efter att sommarhästarna åkt. På fredagsmorgonen fick de lämna sin leriga hage och flytta tvärs över vägen. Trots att det växer mest gräs längre ned i hagen hålls de mest på övre delen. När jag gått och kollat till dem i alla fall, men de verkar himla nöjda med tillvaron, och de får lite hö också ett par ggr/dag.

Lördag förmiddag hölls de som vanligt uppe i övre delen, och de klagar inte alls så jag är övertygad om att de har det bra. På väg hem igen gick jag in och tog en bild av grabbarna som förmiddagsvilade i den låga oktobersolen. Såg så mysigt ut.

2019-10-26 12:29 | 0 kommentarer

Sommarhästarna åkte hem i veckan, så nu fick vi en mycket intensiv men efterlängtad arbetshelg. Med Horse Hoppern städade Stefan upp en del av betet så vi kunde stängsla upp grabbarnas vinterhage, och helt enligt schemat kunde vi leda upp dem från stora sommarbetet vid lunchtid på lördag. Jag och Tuchkin gick först, den nästan precis 1,5 år gamla hingsten fick stor guldstjärna för gott uppförande medan sjuåringarna var något ystra, ivriga att äntligen komma hem. 

Det var riktigt ruggigt höstväder, och precis som vi fått hem grabbarna övergick regnandet i snöfall, men det blev ändå några bilder. Förutom stängslande så jobbade Stefan med att slå panel på deras vindskydd. Vid tretiden var han klar och hade städat undan, så vi fick en rätt bra afton och kväll efter väl utfört arbete.

Väldigt skönt att ha fått hem Mistjev, Pavel och Tuchkin. Nu ska vi förbereda för att putsa ned hela vårt bete och sommarhästarnas så ser det förhoppningsvis lite trevligare ut där nästa år, och vi minskar risken för gräsbränder i vår. Det är vansinnigt mycket långt gräs kvarlämnat, så det kan nog bara bli bättre.

Klart och kallt på söndag förmiddag, det gick bättre att ta kort då men istället saknades tid då vi hade väldigt mycket jobb att ta igen efter stängslandet. Det är så roligt att ha fått hem lille Tuchkin, han har verkligen mognat på sig under tiden på sommarbetet och har blivit lika stilig som trevlig till sättet.

Jag bara älskar hans uppsyn, utstrålning, snälla ögon och ljusa hårtoppar.

En vecka får jag ha alla hästarna hemma, sedan ska Elisjka resa ifrån oss. Hon blir ju fyra nästa år och ska därmed påbörja sin utbildning mot ridbar i januari. Vi tyckte det föll så väl ut att ha Beroza hos tränaren på pensionat några månader innan utbildningen startade, så vi kör på samma koncept igen. Det blir bättre om hästen redan känner sig hemma med nya stället, rutiner och folket, basjkirer tar som bekant tid på sig att landa. 

Här med Zayats och Milyj.

Vi avslutar Elisjkas tid hos oss med att förbereda henne lite inför inridning i vinter. I veckan fick hon sadel på sig för första gången, och idag sattes den även fast. För ovanlighetens skull hade jag dessutom valt en precis lagom lång sadelgjord. Precis som alltid var Elisjka helcool. Hon konstaterade vad jag gjorde, sedan undrade hon mer över om det möjligtvis fanns morötter att få när hon var så duktig (det fick hon inte). Hon fick gå några steg med sadeln på också innan jag sadlade av och fotograferade henne.

Om inget oväntat inträffar reser Elisjka till Bispgården kommande lördag, och när hon är ridbar flyttar hon hem till sin nya matte som bor i Stockholmstrakten. Hon kommer få det jättebra där, med andra basjkirer, så jag hoppas verkligen Elisjka kommer vara lika trygg och duktig under sin utbildning som hon varit här hemma med oss.

Med lillasyster Milyj i förgrunden, och ett sibiriskt lärkträd i bakgrunden.

2019-10-20 15:42 | 1 kommentarer

Sommaren är definitivt över, och brittsommaren uteblev. Natten mot söndag kom det till och med en hel del snö, men grabbarna får vara kvar på betet eftersom deras vinterhage inte kan uppföras förrän sommarhästarna åkt för i år, de är ännu kvar.

På söndagen tog vi ned två Hägraboxar till grabbarna. Det är dags att utöka fodergivan, och hur gärna jag än vill kan jag inte utfodra dem lika ofta som i hagarna hemma. Inte för att jag har något emot motionen, jag räknade stegen (för att jämföra med telefonens stegräknare) och det är ganska precis 500 vägvinnande steg enkel resa från gården ned till beteshagens grind.

Hägraboxarna har levt upp till förväntan, det är ett bra och säkert slow feed-system som gör att maten räcker länge. Det finns ännu pysselgräs, löv och bark som hästarna sysselsätter sig med om dagarna, och jag räknar 8 kg grovfoder/häst, vilket gör att jag stoppar 12 kg vardera i boxarna. Som en småbal hoppressat hö alltså, men i brist på färdiga småbalar packar jag i säckar som får åka skottkärra ned till hagen.

Det var första gången de bekantade sig med foderboxarna, så de tyckte det var säkrast att äta alla tre ur en box från början. 

2019-10-14 16:34 | 1 kommentarer

Den här helgen var främst vikt åt att färdigställa nya vindskyddet mitt i Hemmahagen. På fredagen körde vi in till återvinningsstationen med Fautrasen fylld av skrot, ska man ändå åka med transporten är det ju lika bra den slipper gå tom en väg. Vi lastade in två pallar spån på Granngården, och ska man ändå köpa spån kan man lika gärna passa på när YesBox bidrar till cancerforskningen med rosa balar i oktober och blå i november.

Gott om plats kvar trots två pallar spån.

Det blev lite svettigt om tid då vi drabbades av punktering på Navaran efter skrotbesöket, men fick hyfsat snabb hjälp på däckverkstan mitt emot stora Coop, där vi upptäckte punkan. Det blev ändå att lämna några fredagsjobb till lördagen, som mockning. På lördagen lade Stefan tak på vindskyddet och dess veranda medan jag hösteldade, rostade älgben i ugnen som fick koka länge till soppbas, fixade lunch, utfodrade, mockade och drog vatten. Allt efter jag gått och inspekterat grabbarnas stängsel på betet.

När taket var lagt och jobben utförda återstod det roligaste. 14 balar med spån fick stona att bädda med, vilket de genast satte igång med. Blandade bilder från invigningen och stonas taklagsfest:

Zayats var lördagens största livsnjutare, som hon rullade och rullade i det fräscha spånet!

Efter ett tag satte hon sig upp, och fortsatte sitta såhär en god stund. Precis som om hon funderade på om det var värt att kliva upp eller om hon kanske skulle fortsätta rulla lite till.

Men hon beslutade sig för att kliva upp, men enbart för att direkt lägga sig och rulla ännu mer.

Bildbevis på att Zayats vuxit i den zigzagmönstrade ålen hon föddes med (ål är strecket alla blackfärgade hästar bär på sin rygg. Väldigt praktiskt när man vill kolla om sadeln sitter rakt).

Efter stonas underhållning var vi mer än nöjda med våra arbetsinsatser och tog helg. Vi skålade för takläggningen och vindskyddets färdigställande passande nog med rosa bubbel, och senare en mycket smaklig älgsoppa till middag. Jag vill tipsa om att syltad ingefära -som de flesta mest känner till som sushitillbehör, passar väldigt bra till vilt. Den satte verkligen piff på soppan som serverades bland annat med äggnudlar och åts både med pinnar och äkta, gammeldags soppsked. 

Bubbeltips. Vacker flaska är det också för oss som älskar pressglas. 

🎀

2019-10-13 10:40 | 1 kommentarer

Flammande blåbärsris

Hösten har visat sig från sin vackraste sida i helgen, och jag tycker sinnet blir lätt och glatt av alla fantastiska färger. Tillsammans är de alla mina favoritfärger, det är nog inte så konstigt att jag älskar hösten mest av alla årstider. 

Den extra energin har vi behövt denna helg, för det har varit tajt om tid och mycket att göra. Hela fredag förmiddag gick åt att bland annat åka och köpa det som saknas för att färdigställa nya vindskyddet. Sedan har vi fått fördela jobben som så att vi gör det vi kan bäst, och jag mockar och drar vatten tusen gånger bättre än jag bygger. Dessutom blev det väldigt mycket matlagning på lördag med matlådor och vår egen mat (indiskt). Men jag följer Anders Hansens fantastiska serie om hjärnan på SVT1 på måndagar 20:00, och han hävdar att måttlig stress inte är farlig, den kan till och med vara bra då den gjort att människan överlevt i 10 000 generationer. Det är återhämtningen man inte ska slarva med, och vi har sett till att återhämta oss.

Vi jobbade undan så det fanns tid att träna unghästar på söndagsmorgonen innan byggjobb och annat. Elisjka var först ut, och idag fick hon prova på att ledas iklädd bröstselen samtidigt som jag gick bakom och höll i tömmarna. Hon är så himla obrydd i allt nytt man gör, hon reagerade inte alls på tömmarna när de strök längst sidorna eller åkte över rumpan, men visade att hon var med och såg allt. 

Elisjka tyckte själv att hon var jätteduktig och ville gärna hoppa framåt i handlingen genom att envisas med att trava. Inte alls för att komma undan, utan för att komma fortare fram, hon kunde redan det här sa hon. Nåja, hon tvekar i alla fall inte ett dugg, och bråkar inte heller. Elisjka lär sig säkert att ta tillvara på all sin energi, och kommunikationen är förstås något man behöver jobba fram, den finns inte automatiskt där från början.

Nästa ungsto att få på sig bröstselen var tvååriga Milyj. Hos tidigare ägare har hon blivit mycket hanterad så tömkörning är något hon är bekant med, men bettlöst. Milyj är mycket känslig vad gäller munnen, särskilt om det rör sig eller vibrerar i bettet, men får hon bara vänja sig kommer det gå bra. Nu var det första gången hon fick ha på selen hos oss, och eftersom hon är trygg med själva tömkörningen har jag en känsla att det kommer gå bra att fästa de lätta tömmarna i bettet när det är dags. Vi har ingen brådska, och det är bra för henne att få göra saker hon kan i måttlig takt, det stärker självförtroendet.

Sedan var det dags för Zayats att tränsas. Som jag berättat reagerade hon med dramatik när jag försökte få henne att ta bettet första gången, så jag provade en annan lösning och då var det inga problem. Det har gått några veckor sedan dess, men efter en kort fundering tog hon bettet helt själv idag och tränsades utan krångel. Lite ledövningar för hennes del idag.

Man kan kanske tycka att tvååringarna Milyj och Zayats är förvillande lika på bilderna. Det är de inte, inte ett dugg. Förutom färgen skiljer det sig stort, Milyj är mycket mer gracil och smäcker, har större ögon och vitt i den svartbruna manen, vilket Zayats saknar. Zayats har kraftigare huvud och en helt annan uppsyn, och Milyj har precis som sin helsyster Elisjka 100% av manen på höger sida medan Zayats har mittbena, det är inga som helst problem att se skillnad på dem.

Även om alla tre fick ha samma grimma på idag så har de var sina huvudlag. Såhär såg det ut i hallen när jag kom in sen, efter att Stefan tvättat av allas olika bett:

Hemma hos hästbonden

Även Deana fick lite träning, men det blev aldrig tillfälle att ta kort. Hon började plötsligt krångla när vi skulle lyfta fötterna på henne, och gjorde sedan en väldigt stor grej av det. Hon som alltid lyft så snällt sedan hon var liten. Men vi har jobbat på att få henne att sluta bygga upp konstiga förväntningar kring benlyftandet, och det har gått bra. Särskilt när jag tränat henne helt själv, lös i hagen och nu var det upp till bevis. Hon lyfte snällt utan att krångla, skönt.

När vi var klar med stona hade klockan precis passerat nio(!), och vi kunde fortsätta med alla andra jobb, som att förbereda vindskyddet för takplåt kommande helg. Andra som fått träning i helgen är Tuchkin och Cizmet, men då togs inga bilder alls. Nu hoppas jag att den härliga varianten av hösten håller i sig, gärna oktober ut i alla fall, under den tiden bör väl sommarhästarna åkt hem till sig så grabbarna äntligen får komma hem till gården. De har hemlängtan säger de, och även om jag träffar dem dagligen så saknar jag dem jättemycket nu. 

2019-10-06 15:28 | 0 kommentarer

Överlag blev det ett väldigt bra foderår i år. Inte i hela landet, men det verkar som om de som saknar foder inte har några problem att få köpa från kollegor som har extra. Naturen kompenserar med överflöd efter fjolårets foderbrist, tacksamt. 

Här har dock inte rådit någon brist. Igår (andra oktober!) öppnade jag den sista balen grovfoder från 2018, och idag fick jag första leverans av sommarens hästmat. Tänk att det räckte så länge!  Här har vi ändå hästar att utfodra året om då vi inte kan erbjuda  bete till fyra flockar. 2018 blev det färre antal balar än 2017, som tog slut redan tidigt på våren -18 på grund av den extrema vintern, men varje fjolårsbal hade i gengäld mer innehåll (torrsubstans etc). Min höbonde hade gjort ett bra jobb för min och basjkirernas skull. 

Så för egen del kan jag konstatera att det trots torkan och all oro blev ett överraskande bra höår även i fjol, och egentligen vet jag ju inte förrän nästa år hur bra höår 2019 faktiskt blev, men det ser onekligen bra ut.

2019-10-03 16:33 | 1 kommentarer