Att sammanfatta 2010-talet blir ganska enkelt både vad gäller jobb- och privatliv, för decenniet har nästan helt och hållet inneburit basjkirer. Den tionde januari 2010 påbörjade jag en YH-praktik hos Gideå BasjkirHästar, och den inleddes med en grundlektion i anpassad NH med den häst jag redan vid första besöket hösten innan fått en speciell känsla för, ryska importen Kalinka. Och på den vägen är det. 

2019-12-31 15:25 | 0 kommentarer

Trots fem minusgrader regnade det på söndag förmiddag, så precis allt kläddes omgående i is. Eftersom vi visste att det var varmare väder på ingång över nyår så lämnade vi gården oskottad efter senaste snöfallet, så det gick bra ändå att ta in Tuchkin och Mistjev för hovvård. De blev bägge verkade fram, och de är bägge två så himla trevliga och okrångliga att verka, står som ljus nästan hela tiden.

Man glömmer lätt att Tuchkin är ettåring, han är duktigare än många vuxna hästar.

..men inte riktigt lika duktig som Mistjev ännu, men han har ju övat i flera år.

2019-12-29 15:30 | 0 kommentarer

Allt var som vanligt i dag när vi tog flocken från Vinterhagen in till stallet vid niotiden. Jag leder alltid in Gasper först, sen hjälps vi åt med de andra och Cizmet går ännu lös. Inte helt ovanligt gick hon före mamma och Francesca. Hon gick själv rakt in i sin box där allt var som vanligt. Dofterna var desamma, det låg lite gott i krubban, höet låg på sin plats och Cizmet kunde titta ut genom fönstret och plaska i vattnet som hon gärna gör. Det enda som var annorlunda idag var att när boxdörren med sitt välbekanta klick gick igen bakom henne var hon ensam, medan mamma Cetzima istället gick in i boxen bredvid.

Litegrann funderade hon och gick runt ett par varv innan hon återgick till krubban. Sedan gick hon något varv igen, undersökte höet. Cetzima i sin box var helnöjd över att få eget rum och njöt för fulla muggar av all mat som fanns där, bara åt henne. Ingen att trängas med. Jag gick och utfodrade de andra flockarna medan Stefan var kvar i stallet som passiv observatör. Han sa att Cizmet gnäggat ett par gånger, men när varken mamma, pappa eller Francesca sa ett ljud så valde hon att äta precis som vanligt.

Fyra timmar stod de inne, och Cizmet var inte det minsta brydd över att vistas ensam i boxen. När vi släppte ut dem kl ett gick hon först av alla (helt lös), jag ledde Cetzima, och Stefan Francesca. Ute i hagen gick hon till mamma för en liten slurk mjölk medan Stefan hämtade Gasper. Det blev en rätt liten slurk mjölk, för mamma säger ifrån allt oftare och hon hade inte saknat sällskapet i sin box. När jag någon timme senare passerade hagen med hunden stod Cizmet ensam inne i vindskyddet medan de andra var en bit ifrån och vilade eller letade höstrån.

Här är det dags att gå tillbaka till hagen. Cizmet har inte alls bråttom, hon är bara väldigt kelsjuk, som vanligt.

Sju månader gammal är Cizmet, och i vinter ska hon skiljas från främst mamma och pappa, för att göra nya bekantskaper hemma i sin trygga Vinterhage, sedan flytta permanent in till stona och Pavel. Så gör vi vid avvänjning, att vi alltid ser till att fölet känner sig trygg och bekant med rutiner och där de är. Själva avvänjningen har Cetzima redan påbörjat, det är vi som har ansvar över att resten av separationen, samt introduktionen till nya flocken blir så bra som möjligt för den lilla hästen.

2019-12-28 16:26 | 0 kommentarer

God fortsättning på julen! Jag hoppas den varit god och fridfull, för det har den varit här. Vi har våra speciella jultraditioner, som att vi älskar sill så mycket att vi alltid äter sillunch på både julafton och juldagen, och resten av julmaten (vilket inte är jättemycket) som middag i två dagar, med omtag på trettondagsafton. Men givetvis jobbar vi också!

På jul känner jag alltid att vi är lite som Rydbergs Tomten i dikten, små grå varelser som hastar runt och pysslar på, får allt att gå runt, fast på dagtid då. På natten sover vi gott och hoppas hustomten håller koll. Till exempel har vi utfodring kl tre när andra sätter sig för att kolla Kalle och hans vänner. 

Vi går upp samma tid, utför alla sysslor, och eftersom vi har tid och kan, blir det alltid någon flock som får extra uppmärksamhet. Igår på julafton tog vi in Gaspers flock, idag var det de två snyggingarna Tuchkin och Mistjev som fick stå i box några timmar. Det gick inte så bra att ta kort inne, så det fick bli ett par vintriga utomhusbilder istället:

Som synes har det kommit en hel del julesnö här. Vackert, ljust och mysigt.

❤️ Fortsatt God Jul ❤️

☃️

2019-12-25 17:02 | 0 kommentarer

05:19 i morse inföll det; Vintersolståndet!

Att uppmärksamma vintersolståndet är en kär tradition för oss. Det känns bra att ha det lite festligt några dagar innan jul, särskilt som vi inte tjuvstartar med julmat, gran och annat. Frun i huset (jag alltså) vill ha jul hela vägen till 20:e dag Knut, och man vill ju inte lessna på allt.. Vi brukar göra god och lyxig mat -norrländsk lammbog med råraka toppad med jämtländsk getost och mjölksyrad rödbeta blir det i år.

Dessutom får djuren extra omtanke, och godsaker även till dem. Förr sa man att djuren kunde tala till varandra natten som följer vintersolståndet, så man skulle se till att vara på god fot med dem så de inte talade illa om en. Så här är mörkaste dagen festdag, djurens jul och även nyår. Så kan man ha det om man vill, och det vill vi. 

Alla hagar har städade vindskydd och nybäddat med massor av spån, och söndagen började med att vi lät Zenit, Adilliya och Fiona flytta hem till sin vanliga hage, Ljunghagen. Den är mindre men har mycket större vindskydd. De fick byta hage på senhösten för att beta ned i hagen vi sparat över sommaren (men betesputsat), det fanns länge ”pysselgräs” åt dem, även under snön, och den blev varken isig eller lerig. Nu är det så pass mycket snö så de kan flytta hem, och det verkade onekligen som om Zenit uppskattade att vi städat och bäddat i vindskyddet.

Spånig rygg är alltid ett gott tecken, hästar ska trivas.

Alla basjkirer har fått julgodis, morötter och söta, vackert djupröda Ingrid Marie-äpplen. Ja, alla utom Cizmet, som vanligt ville hon bara byta luft och pussas och brydde sig inte alls om de godbitar som erbjöds. Men eftersom det betydde att mamma Cetzima fick ett extra äpple så kanske Cizmet i alla får en slurk juläppelmjölk i kväll, vem vet? 

Apropå äpplen så är det intressant att se hur olika smaklökar hästarna har. Vi ger oftast morötter som belöning, eller i krubban när de går in. De flesta idag gav sig på äpplena först, men några bytte. Exempelvis var det lite sött att se hur Tuchkin bytte sitt äpple mot Mistjevs morot och tvärt om. De delar broderligt i alla fall, inget bråk. Tuchkins mamma Tova gillade äpplen men ratade dem helt om de var utländska, intressant. Zenits dotter Milyj väljer små, inhemska äpplen före morötter vilken dag i veckan som helst, men morötter är också gott.

”-Hej Zenit, har du julgodis kvar..? undrar Adilliya (Tovas dotter för övrigt).

Zenit är liksom Tuchkin inte heller jätteförtjust i äpplen, så han lät Adilliya ta det som var kvar medan han själv låtsades som ingenting och nafsade efter några höstrån istället.

Glad Midvinter och Gott nytt år.

Ars och fridar (fred och god tillväxt) som man sa förr.

❤️

2019-12-22 15:23 | 1 kommentarer

Vi bestämde redan i somras att Pavel skulle gå med ungstona över vintern. Dels för att fyraåriga Zeniya ska få lite avlastning i ledarskapet, dels för att Zayats verkar behöva en mogen förebild som vågar säga ifrån, men främst för att det ska funka smidigt att avvänja Cizmet i vinter, när även hon ska bli en del av den flocken. Pavel får ta hand om de som inte går över för att bekanta sig med Cizmet i hennes trygga Vinterhage (från vilken vi givetvis flyttat pappa och mamma ifrån just då). 

Men eftersom vintern tvekat och åkt på bakslag flera gånger har vi tvingats vänta, för vi tycker inte det är juste att skapa nya konstellationer när det är is och hård, knölig lera, men även om det väntas någon plusgrad och regn i helgen verkar det som om snön nu är här för att stanna, så på onsdag morgon fick Pavel lämna Mistjev och Tuchkin för att husera i stonas hage mittemot. 

Det gick hyfsat lugnt till. Zeniya uppvisade fina ledaregenskaper och styrde sin flock väl. Pavel är klok och har integritet, han krävde sin plats om än bara i utkanten först, och eftersom han inte backade lät de honom vara där. Zayats, som har lite svårt att acceptera att hon bara är två år och inte flockens högsta höns utmanade rejält en gång, men det var allt. Nu verkar hon vara den som är mest imponerad av Pavel och vill gärna hålla sig nära honom. Redan på eftermiddagsutfodringen hävdade Pavel sin plats och struntade fullständigt i sura miner från alla utom Deana. Ettåringen verkade tycka att det var den normalaste saken i världen att det plötsligt fanns en valack bland dem, hon hälsade lite men inte mer än så, höll sig på sin kant.

Lunchutfodring på torsdag. Milyj äter gärna i närheten av Pavel, säkert för att hon då inte blir bortsjasad vilket ganska ofta sker då hon är väldigt ranglåg. Zeniya fastnade inte på bild här.

Pavel med tvååringarna i ena vindskyddet. De har alla väldigt fluffig och mycket tät vinterpäls, även i ansiktet. För säkerhets skull fick hela flocken ha grimmor på över natten, därav mönstret på Pavels nosrygg.

Pavel vet förstås inte om det, men Zayats (till vänster) påminner lite om hans mormor, Tamara.

Mistjev och Tuchkin brydde sig inte mycket att Pavel lämnade dem. De pratar lite med Pavel om han ställer sig vid stängslet, och de har iakttagit hela den utdragna hälsningsceremonin på onsdagen, men höjdpunkten för dem var annars att få rent spån att bädda med i vindskyddet. Skönt att det verkar vara harmoniskt i de nya konstellationerna. Gasper brydde sig inte heller över att hans halvbror plötsligt gick med stona där på andra sidan vägen. Det är bra, jag gillar lugn och ro.

Tuchkin är om möjligt ännu sötare på vintern med sina ljusa hårtoppar och svart huvud med ett markant rödbrunt fält på nosryggen. Han blir nog tjusig som vuxen.

2019-12-19 15:46 | 0 kommentarer

Bugande grenar och uttänjt stängsel i Hemmahagen.

Det är inte så vanligt att börja en morgon i december med att skotta takras, det hör snarare mars/april till, men här var det bara att greppa skyffel och snöstyrare och konstatera att de drygt två dm snö som lagt sig var ap-tung!

Det enda vi visste inför helgen var ungefär vilken mängd nederbörd som skulle komma under lördag och söndag, men inte i vilken form. Det man gör då är givetvis att förbereda sig för det värsta så man inte blir besviken eller tvingas skjuta på viktiga arbetsuppgifter, så söndagen var helt vikt åt snöröjning och genomgång av alla stängsel som används.

Bakom stallet, i Vinterhagen har ett träd knäckts under tyngden.

Här syns brottet på stammen. Jag sågade av delen som hängde över stängslet, det som var kvar av trädet suckade av lättnad och rätade på sig.

Pilen visar snittet efter min såg. Det som blev kvar av trädet får Gaspers flock tugga på.

Lite längre in i Vinterhagen.

Egentligen är det smått otroligt att inte mer gått sönder. Har ingen aning om hur många mil stängseltråd vi har uppsatt, men efter att ha befriat all tråd, slagit bort snö från tunga grenar med en lång käpp och dragit bort knäckta grenar visade det sig att jag endast behövde byta två isolatorer. Två! Men trådarna blir sämre när de tänjs ut, det blir till att byta ut lite permanentstängsel i sommar.

Översta tråden som i vanliga fall sitter drygt 1,5 m upp är inte långt från backen, egentligen är det ju bara för hästarna att kliva ut om de vill.

Vid frukostutfodring vid 05:30 var hästarna lite stissiga och ville inte gärna komma till maten. Det hade nog levt om en hel del i skogen under de tidiga timmarna när grenar och träd smällt av när de inte orkat med massorna längre. Det har levt om hela dagen, som om Rimtursar (köldjättar) klivit runt i skogen, och det snöar än.

Men det är ändå vackert med snön, som ett sagolandskap målat av John Bauer. Alternativet med regn och lera hade ju inte varit så festligt.

2019-12-15 15:09 | 0 kommentarer

Det som är skoj för mig när det ligger på att lägga upp en bild/dag i Mánadis' Vildhästs adventskalender på Instagram är att gå tillbaka och titta på gamla bilder. Det finns de av er som följer bloggen med inte använder er av sociala media, så jag delar med av en bild jag fann när jag letade efter en helt annan bild till adventskalendern:

Gastroler har fått tag på en borste, som han stod och höll i ganska länge medan Adilliya, då tre månader gammal, kliar sig runt hela huvudet på borsten. Det var väldigt sött, med mänskliga värderingar såg det ut som om han borstade sin dotter. Stefan såg genast likheten med en nyare bild:

Gasper är inte bara Gastrolers son, utan även halvbror till Adilliya, samma årskull till och med. Av en händelse är lilla Cizmet här ungefär lika gammal som Adilliya var på bilden ovan. Tänk vilken ynnest att vi ofta kan låta fölen få gå tillsammans med sin pappa tills de vänjs av. Medan mamma är en trygg punkt och mjölkbar är pappa den som leker och uppfostrar.

Idag är det Luciadagen, och bildvalet till kalendern var självklart:

Elisjka, ett år gammal, som Stjärnflicka Luciadagen 2017.

🌟

🕯Glad Lucia🕯

2019-12-13 14:35 | 0 kommentarer

Tuchkin och Mistjev mumsar förmiddagshö

Som tur är finns det alltid en massa saker att göra på en gammal gård. Det ska repareras, göras om, stoppas undan och stormsäkras, så för egen del gör det väl inte så mycket att det saknas inspiration för att göra saker med hästarna. Det har ju återigen blivit väldigt hårt, isigt och knöligt i hagarna, hästarna stapplar runt och tar det försiktigt, och vi får tänka oss för vart vi lägger ut foder till dem, och hålla koll på väderprognoserna.

Grabbarna har klart sämsta hagen, det är bara is, djupfryst gödsel och knölig, stenhård lera. Nästan lika illa hos stona, vad man än gör med dem känns det ojuste. Och för egen del blir det väldigt rörigt då jag får växla mellan höst- och vinterrutiner för utfodringarna. Efter några dagar med hösläde (kubiksdunk) blir det att bära säckar igen.. men nu har SMHI lovat ymnigt snöfall på söndag kväll, och på onsdag ser det ut att kunna bli snöstorm! Det blir skoj för hästarna att få snö och busa runt i, och då lär inspirationen återvända också.

Pavel i soluppgången.

2019-12-08 12:26 | 0 kommentarer

På Svenska Hästavelsförbundet har man haft fullt upp senaste tiden med Sweden International Horse Show i Stockholm, så det har dröjt lite med våra ansökningar, dels Cizmets pass men också att få ändrat färg på Zenit och hans dotter Milyj. Men nu står det rätt färg!

Vad gäller Milyj har vi endast mig att skylla på. Eftersom Milyj var såld och skulle iväg blev hon chipmärkt tidigare än någon av våra andra föl, och jag valde ända in i det sista, medan vi drack kaffe och skrev alla blanketter, om hon var musblack eller gulbrunblack. Eftersom hon var betydligt mer grå då valde jag fel, jag såg på bilder sedan att hon faktiskt blev gulbrunblack. Hade det gällt en valack hade jag kanske inte brytt mig om att ändra, men ett sto går ju alltid att avla på så jag vill gärna att det står rätt. Nu kom ju Milyj tillbaka till oss, men jag var beredd att ta kostnaden för ett nytt pass hos annan ägare, för felet var ändå mitt.

Milyj fyra månader gammal, och musblack som mamma Tindra.

Milyj som gulbrunblack som pappa Zenit.

Ganska nytagen bild, innan snön försvann igen.

Två gulbrunblacka tvååringar.

Med Zayats var det däremot ingen tvekan, hon har varit gulbrunblack hela livet. Kanske var det just det som ställde till det lite, Milyj var ju grå, Zayats vit med rödbruna och bruna inslag. När de träffades förra hösten hade de samma färg, och den har de högst troligt fått av sin far, Zenit.

Att Zenit hade fel färg i passet visste vi om, men det var först när Elisjka föddes det blev uppenbart att Zenit verkligen inte var brunblack som det stod. En vit häst med blå ögon har fått dubbel uppsättning gula gener, och de finns inte hos brunblacka hästar, däremot hos musblacka, som mamma Tindra och gulbrunblacka som pappa Zenit.

Pappa Zenit.

2019-12-04 15:19 | 0 kommentarer

Hittills när vi lagt upp bilder med hashtaggarna (#) månadis, manadisvildhäst, basjkir etc har vi gjort det på våra privata konton, men sedan 1 december har Mánadis' Vildhäst AB ett eget instagramkonto. Sök på företagsnamnet eller manadisvildhast. Jag hade velat länka till kontot här, precis som med länken till företagets fb-sida här till höger, men ifall det ens går har jag ännu inte klurat ut hur.

Från 1 december till julafton har vi adventskalender på företagets instagram, med en bild varje dag. Bilder från hela vår verksamhetsperiod med lite text till. I dag, tredje december, passade det bra med en fin trojka:

Länk till inlägget på Instagram.

2019-12-03 12:31 | 0 kommentarer

Jag hade planerat att få till några juliga bilder med mig och Adilliya när snön äntligen lagt sig. Vi har förberett en del, men efter att ha sett väderprognoserna blev det plötsligt bråttom, för det verkar inte bättre än att vintern åker på ännu ett bakslag (det sjätte) till veckan. Och försvinner snön så vet man ju aldrig när det blir vinter nästa gång och jag vågade inte chansa.

Det är aldrig lätt att fota en mörk häst i snö en mulen förmiddag i advent, så det blev endast två gryniga bilder som vi kan använda oss av. Det snöade under morgonen, och blåste friskt. Basjkirerna i alla hagar var väldigt ystra, så Adilliya tycker jag gjorde det väldigt bra, särskilt eftersom Zenit hade fasligt svårt att välja på om han skulle hålla koll på oss eller äta hö med Fiona. Det var i alla fall mysigt att rida barbacka i snön, nostalgiskt.

Ridturen över, vi är tillbaka hos de andra och strax sitter jag av.

Vilken av de två övre bilderna är bättre (mindre dålig)? Jag ser dem med andra ögon och blir låst vid smådetaljer, så jag tar tacksamt emot hjälp att använda mig av den som kanske sprider mer julkänsla och adventsmys än den andra.

❤️ Glad advent ❤️

2019-12-01 15:12 | 2 kommentarer