Vi tog som vanligt in flocken från Vinterhagen på fredag morgon. Främst för att Cetzima ska få mycket mat, vilket inte de andra i flocken behöver, men även för att det är ett led i att vänja av Cizmet. Oftast vänjer vi av enligt plåstervarianten, dvs ett snabbt drag att fölet (ettåringen) lämnas kvar i trygga hagen med ett vuxet skyddsombud medan mamma och pappa flyttar till ny hage, och nya flockmedlemmar introduceras för fölet innan flytt till nya flocken, men här har vi chansen att vänja av successivt, lite tidigare än brukligt för stoföl. De behöver nämligen gå med mamma upp till nio månader har vi märkt, medan hingstfölen klarar av separation efter ett halvår.
Vi lämnade hästarna i var sin box, och åkte till stan för att proviantera. Kvart över elva var vi hemma igen, Stefan utfodrade de i stallet och tittade till Francesca extra då hon för några veckor sedan börjat fylla upp mjölk. Det brukar för förstföderskor betyda att födsel är minst en, snarare två månader bort. Det plingade till i min telefon när han skickade ett kort:
Vaxproppar!
Vaxproppar brukar innebära att födsel är 10- 48 timmar bort, ibland mer. Vi lunchfikade, jag hängde tvätt, och kl tolv gick jag ut i stallet. Då står Francesca och tvättar en alldeles ny liten parvel i boxen:
Pappa Gasper i bakgrunden iakttar allt med största intresse.
Inte så gammal, men snart på benen.
Första gången uppe på alla fyra.
Familjefoto, typ..
Det är smått otroligt hur fort föl är uppe och kan gå, provar några hoppsasteg runt mamma, och lär sig dia. Halv tre kunde vi släppa ut hela flocken, nyblivna mamman och lillan först, sedan resten. Cetzima gav sig helhjärtat i ett allvarligt försök att stjäla fölet, men där hade hon inget att hämta. Francesca tyckte pappa Gasper hälsade lite väl framfusigt och gjorde en helt makalös roundkick och smällde till honom blixtsnabbt och stenhårt! Cizmet blev jätteivrig, hon gillar Francesca, och har ju aldrig sett ett föl förut. Hon var den enda som på nåder fick hålla sig nära, för den som ”äger” alla föl regerar flocken. Cizmet tyckte plötsligt att mamma inte var ett dugg intressant, hon ville vara med fölis.
Francesca imponerade som förstföderska. Fölningen gick snabbt, men var nog inte helt enkel för kroppen, men hon hämtade sig fort. Även om hon tydligt markerade ”Nej!” när vi kom för att hjälpa henne (knyta upp hinnorna som släpar baktill innan hela efterbörden kommit ut) och titta till dem, så lät hon oss ändå ta hand om både henne och lilla fölet. Hon förstod nog fort att hon i boxen inte hade mycket val, och vi var uppenbarligen inte ute efter fölet på något vis, utan bara hennes väl.
Efter vi släppt ut flocken var vi ute och iakttog dem noga, och allt föll sig fullt naturligt. Dock var Francesca uppenbarligen påverkad av förlossningen, och hade förlorat lite mer blod än vad som är normalt. Det syntes att det var aningens för mycket att hålla koll på föl och flock, så vi beslutade att låta de två vara inne i en stor och torr box över natten, med gott om mat.
Vi tog in dem på aftonen, och det var ett bra beslut. Inne slappnade hon av, och nöjde sig så gott med dotterns närvaro, god mat och lugnet. De fick en fin natt, vi kollade till dem sista gången vid halv elva, och allt var så fridfullt. På lördagsmorgonen fick de tidig frukost innan vi utfodrade, och på förmiddagen fick Francesca en hink med extra energi innan vi skulle släppa ut dem. Passade på att mysa lite med fölis medan mamma åt.
Mor och dotter släpptes ut när vi förmiddagsutfodrat och allt gick jättebra. Francesca är verkligen en supermamma, man kan inte ana att det är hennes första föl. Hon försvarar sin dotter, varnar pappa Gasper och Cetzima när fölet skuttar iväg för nära dem, och låter Cizmet vara med i lagom dos. Det sto som äger fölen äger flocken, som jag skrev, och flocken är ju ett matriarkat, oavsett om där finns hingst eller ej. Francesca äger bägge fölen och kan slappna av på sin ”mammaledighet” för de andra två håller sig på sin kant.
Mamma är bäst tycker lillan.
Vi har förstås längtat jättemycket efter Francescas föl, ända sedan hon så hjärtskärande förlorade sitt förra på annandagen 2018. Hos tidigare ägare har Francesca kallts för Frallan, så fölet har haft arbetsnamnet Rolly, eller lillfrallan. Rolly betyder nämligen småfranska på ryska. Själv tycker jag det passar på ett sto, så vi får väl se om det blir hennes namn.
Det här är andra gången vi får ett föl i januari. När Adilliya föddes var det en hård vinter med mycket snö, sträng kyla och friska vindar, den här vintern är mild. Det som överensstämmer är att både Adilliya och Rolly föddes med präktiga vinteroveraller på, och en stor fördel med vinterföl är att det är så rent när det är kallt. Mindre risk för infektioner
Hoppas det syns hur fluffig pälsen är, främst syns det på de vilttecknade benen.
Älskar hennes uppsyn här.
Gulbrunblack med ljusa ögon, lite Hinica över henne trots brist på släktskap.
Det är alltså ingen fara för Rolly att det råkar vara vinter. Hon diar två gånger i timmen, och Francesca verkar producera jättemycket mjölk för fölet behöver sannerligen inte anstränga sig. Det kommer så mycket fet och söt stomjölk så hon brukar ha hela huvudet kladdigt när hon är klar. Hon äter träck som de ska, och sover gott. Antingen i den isolerande snön, men helst i vindskyddet.
..där supermamman får lite egen mat vid utfodring.
Den enda som släpps in är Cizmet som inte bara plötsligt ser jättestor ut, hon har valt att tillhöra en supergrupp med en häftig mamma och rart litet föl att leka med.
2020-01-25 16:30 | 5 kommentarer