
Tittut..
Stefan skrev i ett inlägg på instagram att våra två senaste föl är söta och snälla. Visst stämmer det, jag skriver under på att både Ilieff och Sandor är fina på alla sätt, men hur söta och snälla föl än är så är de förstås inte stöpta i samma form, varken kroppsligt eller själsligt. ”Ärligt talat”, sa jag till Stefan, ”nog är det väl så att en är söt och en är snäll?”

Sötis.
Snällis.
Den 3,5 veckor äldre Ilieff är sannerligen snäll, trygg, tillitsfull och nästan genomgod även om han på hingsfölmanér vill busa och testa gränser. Hans mamma Adilliya var likadan som liten (utan hingstfasoner förstås men lagom busig ändå), snäll och oftast okomplicerad att handskas med. Då Adilliya var vårt allra första föl trodde vi naivt nog att alla basjkirföl var likadana, men ack vad vi bedrog oss. Hon var en riktig räkmacka, det är de andra fölen vi lärt oss mest av får jag medge.
Sandor har utseendet för sig. Förutom en rätt ovanlig, ljus isabell färg, med grå mule, grå ögon (än så länge) och vit man och svans, är han av en tjusig sort. Smäcker och fin, med vackert huvud. Han är absolut inte dum eller avog på något sätt, men inte alls lika kelsjuk och kontaktsökande som Ilieff.

Först sa mamma Fiona till att han skulle fram och hälsa mer på oss, sedan sa pappa Zenit åt honom samma sak, och då lyssnade han lite bättre. Om Sandor och Ilieff går ihop och Ilieff kommer till mig går ofta Sandor därifrån. Inte alltid, och det händer att han helt själv kommer fram och vill hälsa och bli kliad, och i boxen brukar han foga sig och är ok med att bli borstad och myst med. Han verkar till och med njuta en hel del av det. Det är nog helt enkelt mer flykt i Sandor, och i boxen finns ingenstans att ta vägen, och han vet ju att människan är bra och snäll, aldrig elak.
Ilieff ser man ofta med pappa Zenit. Sandor går också med pappan, som fostrar, kliar, leker och säger ifrån, men inte lika ofta som Ilieff. Ännu, det kan ju ändra sig, och jag ser ärligt talat inte flocken hela tiden. Ilieff äter gärna med pappa om han får, följer och iakttar. Själv har jag iakttagit hur småkillarna leker, av de gånger jag sett dem inleda bus och lek är det nästan alltid Sandor som tagit initiativet, med att antingen bita Ilieff i benen, över manken, eller försöka rida på brorsan, som småhingstar gör. Ilieff säger ifrån och sedan är leken igång.

Sandor, Ilieff, och pappa Zenit i bakgrunden.
Men även Ilieff är söt, och Sandor är snäll, de är bara olika vilket jag tycker är skönt. De ska ju hamna hos olika ägare i framtiden, som har olika krav på individ, och olika förutsättningar att erbjuda den nya kompisen. Möjligtvis kommer Sandor förära sina förmågor och sin tillit till några få personer medan Ilieff tar hand om alla och tar för sig mer. Som sina mammor i så fall, bägge är helt fantastiska fast på olika sätt.

Medan Ilieff äter är Sandor mer nyfiken på mig..

..och vill fram för att hälsa och bli kliad på halsen och bogen.
2020-09-06 15:50 | 1 kommentarer