
Milyj som föl, juni 2017.


Milyj i sitt nya hem, 1 november 2020.
Ibland tar det tid innan rätt människa finner sin basjkir, men huvudsaken det blir rätt. I höst hörde en tjej från Karlskoga av sig angående Milyj, och lördag 31 oktober var det dags för ett första möte, och det var klokt att ta med transport ifall känslorna visade sig stämma. Och det gjorde de. Milyj har ju varit i Österåsen utanför Bispgården för lättare träning och förberedelser för inkörning, så Nisse som haft hand om Milyj fick ombesörja besöket och vinka av lilla Milyj som äntligen fick åka hem.
Resan gick bra, vilket vi förstod då Milyj är luttrad vad gäller långresor och reser väldigt bra. Hennes nya ägare är klok och lät Milyj spendera första natten i box för att vila och smälta nya intryck. I morse fick jag bilder från när hon fick bekanta sig både med nya marker och nya kompisar, och bilderna har jag fått tillåtelse att använda för det här inlägget.

Hälsar på ny kompis.

..och det verkar som att de kommer överens.

Hagen ser stor och fin ut, även om täckena avslöjar att det finns någon mysig lergrop att rulla sig i någonstans.
Lera ja.. Här kan man verkligen hålla sig för skratt när man går i hagarna och letar torra fläckar att lägga ut höet i. Särskilt Vinterhagen är bedrövlig, som vanligt när det är blött under höst och vår, men stonas hage är fortfarande rätt ok. Den kan också bli lerig, men de har inte gått där så länge, och det har funnits gott om pysselgräs att sysselsätta sig med, men det tar slut nu. Bilden nedan är från i torsdags, det har inte blivit bättre sedan dess, och nu väntas ännu mer regn.

Cizmets sår läker ihop, sakta men säkert. Det läker ganska olika, ibland ser det bättre ut när vi byter, ett par gånger har det inte sett fullt lika bra ut, men såret minskar i yta hela tiden i alla fall, och allmäntillståndet hos ettåringen är fortsatt bra. Hon är pigg och glad som vanligt, och rätt enkel att sköta om även om det krävs sedering för att byta bandage och göra rent såret. Hon är i alla fall enkel att sedera, och i lördags tvättade och bytte vi själva, utan veterinär.
På grund av vädret och hagarnas skick blev det bara inomhusbilder i helgen:

Ilieff växer så det knakar, och är numer luttrad vad gäller att ha på grimma.


Även Sandor har haft grimma, och tog det med ro. Premiären skedde ute i hagen, det råkade bara bli så.

Så otroligt lik mamma Fiona, samma uppsyn. Väldigt lik både Gasper och Cizmet som föl också, släktdragen syns.
Flocken i Vinterhagen fick stå inne sex timmar fredag och lördag, och torka upp hovarna så de inte utvecklar simfötter. Helt klart uppskattat av alla.

Pavel-plutten.
På söndagen tog vi in grabbarna, också för att torka upp, och åttaåringarna fick framfötterna verkade.

Tuchkin fick hårvård istället för hovvård, han är en jäkel på att fläta sin man just nu. Eller vem det nu är som gör det åt honom..

Min egen prins är svårfotad men fin ändå.

Mistjev vill gärna vara väldigt nära sin matte.
Det ovanligt milda och blöta vädret gör att jag längtar extra mycket efter vinter och snö, jag har nog svårt som det är med perioden mellan den ociviliserade tidsomställningen och advent med alla ljus. Men det är bara att härda ut, vädret går ej att rå på. Jag håller tummarna för bättre novemberväder, och vi önskar förstås stort lycka till, till Milyj i sitt nya hem.
2020-11-01 15:26 | 0 kommentarer