Regn, dimma och fem plusgrader i advent borde vara förbjudet. Hästarna ser tråkiga ut, hagarna bedrövliga, och min trötta mobilkamera orkar liksom inte med tillvaron när det är så dystert. Visst finner vi glädjeämnen ändå, men nog vore det tacksamt med riktig vinter nu, jag tror till och med min mobilkamera skulle leva upp då.
Regnblöt liten Cizmet inne för snabbt bandagebyte på söndag förmiddag.
Så lik sin pappa i samma ålder, bara färgen skiljer. Samma lustiga minspel.
På lördagen hade vi besök, eller rättare sagt återbesök. Och ska jag vara helt korrekt var det ju inte vi människor som hade besök, utan Cizmet, Tuchkin och Sasjenka. De hade besök i höstas också, och tycke uppstod, men nu var det ju två unghästar de skulle ha och inte tre, så att efter ha tänkt på saken och diskuterat olika lösningar var det dags att åter träffa de tre för att känna om de kommit fram till rätt beslut. Väl på plats kände de att de kunde välja två och avstå en tredje, och givetvis har de under tiden rådgjort med mig som känner alla tre bäst.
Så någon gång i början på kommande år ska Stefan köra de två helsystrarna Cizmet och Sasjenka till sitt nya hem på en gård i Västerbottens inland. Det är nästan så jag blir avundsjuk, västerbottning som jag själv är, med stark hemlängtan ibland. Vi har sagt att vi vill behålla Sasjenka tills hon fått dia i åtminstonde åtta månader, sen levererar vi dem när det passar för alla.
Det blev inga bra bilder alls när jag ledde Cizmet tillbaka till hagen från stallet. Mörk häst som rör sig i skumrasket blev för jobbigt för kameran som knappt orkade föreviga mor och dotter väl tillbaka hos de andra stona.
Sasjenka brydde sig inte alls om att mamma och storasyster gick iväg, jag misstänker att hon (eller mamma) tycker den stora boxen börjar vara för liten för de två.
Det är Cizmet och Cetzima precis bakom Sasjenka, och Zeniya som går i bakgrunden.
När vi återbördat stona till flocken var det dags att ta in Zenits flock från Vinterhagen, som inte är rolig alls med de väderförutsättningarna som nu råder. Alla fem var tacksamma att få komma in. På en krok i stallgången hängde Sasjenkas grimma, Sandor högg genast tag i den när han passerade, och snurrade runt den som om han vore en helikopterrotor. Vi tolkade det som att han ville prova den på, och det fick han ju. Det är roligt för föl att vara duktiga.
Passar bra!
Det syns att Sandor och Cizmet är släkt (mamma Fiona är halvsyster till Cizmets pappa), han har också samma lustiga minspel.
Ilieff fick också prova Sasjenkas grimma, men han var lite för kelsjuk idag för att fota ordentligt.
2020-12-06 14:36 | 0 kommentarer