28 november jubilerar vi, och idag kunde vi fira att det var 13 år sedan vi träffades första gången. När man jobbar med djur får man ibland räkna med alternativt firande (exempelvis Ruslans sårskada på vår bröllopsdag 2017), och så blev det idag också -fast ingen sårskada som tur är. Men allt är bra nu på aftonen, hästarna är friska och glada, det är huvudsaken. Fira kan man göra sen.

Det viktigaste den här helgen är ändå att vi genomfört de jobb vi planerat, trots rätt så kyligt väder. Allin är van att vara i box, mest med mamma Francesca, men även själv, då vi har två boxar i Ljunghagens vindskydd. I fredags var det dock första gången hon skulle in i stallet, och det skiljer sig en hel del. Först ska de in genom en port, till en smal ”hall” till nästa port in till stallet. En del blir väldigt fundersamma och tvekar, och väl i hallen står de plötsligt på betong, som skiljer sig både i känsla och ljud från de underlag de upplevt tidigare. Små detaljer kan tyckas, men nog så viktiga för ett flyktdjur.

Som med det mesta tog Allin det med ro, och gick väldigt självklart in i stallet. Väl där började hon fundera och protestera lite, men när hon fick se sin fina box gick hon in och trivdes jättebra! Boxarna i stallet skiljer sig, för de upplevs som mer ombonade, och inget väder kommer in, som i uteboxarna. Dessutom hade hennes box ett fönster med utsikt mot gården, och en fin, lysande stjärna som pynt. Det var hon ensam om, en box till har fönster, men ingen stjärna.

Tänk ändå hur jag lyckas matcha grimman med hästens färger.

Allin trivdes jättebra som sagt, och uppförde sig väl i boxen. Hon fick lyfta hovarna lite, annars var det mest en liten övning i att ledas från hagen, stå i ny box etc. Miljöträning för ett föl alltså. Hon uppförde sig faktiskt bäst av alla, och det gick fint att ledas hem till hagen efter några timmar också, i sällskap av Qarenina.

Kylan begränsar själva hästjobben en del. Till exempel vill man inte hästarna ska stå stilla inne och bli kalla, det är svårt att verka hovar när det är kallt, och för egen del vill man ändå ha det så behagligt som möjligt, och inte frysa eller bli sjuk. Men vi gjorde det vi skulle efter de förhållanden som rådde, och vi har haft adventsmys också med glögg, lite julaktig mat och massor av tända ljus. Och jag klagar inte på vädret. Ofta har vi lera och is den här tiden, att få ha snö och torr kyla känns lyxigt, och himla fint är det!

Typiskt familjefoto; Två linslöss till föl, en nyfiken och något missunnsam pappa bakom dem, och långt därborta en mamma som är nöjd att få vara ifred en stund.

Glad första advent🕯

2021-11-28 14:42 | 0 kommentarer

Pavel med sitt fina hjärta på mulen.

Det har gått bra för Allin. På måndagsmorgonen flyttade vi upp henne, mamma Francesca, Zeniya och Qarenina från Ljunghagen till Hemmahagen närmast gården. Grabbarna, som tills dess gick i Hemmahagen fick stå inne i stallet så länge. Efter bara ett par timmar kunde jag ta Francesca från de övriga (Allin befann sig i ena vindskyddet med de två andra stona under tiden) och släppa in till Gasper i sin tillfälliga hage. De blev glada över att vara ihop igen, Allin gnäggade lite, men var lugn i övrigt.

Fram mot aftonen gick det upp för Allin att mamma nog inte kommer tillbaka, inte ens för att hon skulle få en tröstslurk vattnig stomjölk. Hon var ändå rätt så lugn, det blir alltid känslosamt ett tag när fölen skiljs från mamman, men jämförelsevis var Allin ganska lugn. Det betydde nog mycket att hon fick vara med bägge stona, och att de stona inte konkurrerar utan är goda vänner. 

Gasper och Francesca fick flytta hem till Ljunghagen, och grabbarna släpptes ut till sin vinterhage mitt emot Hemmahagen. På tisdag morgon släppte vi in Pavel till Hemmahagen, så i vinter går bara Mistjev och Ilieff ihop. Pavel trivs att gå i stoflock, för där har han en uppgift han uppskattar, hos grabbarna är han ständigt ”bara” näst högst i rang och väljer ofta att gå själv.

Vi släppte över honom när vi förmiddagsutfodrat, och medan det fanns mat var allt lugnt. Sen måste en flock givetvis positionera sig när det kommer någon ny, så det blev lite småtjafsigt ett tag när Pavel skulle ta sin plats i gruppen. De två vuxna stona hälsade i tur och ordning, skrek och markerade som de brukar. Zeniya gillar Pavel och har saknat honom, men det låtsades hon inte om just då. När Pavel gick till Allin för att presentera sig hände det saker.

De hälsade artigt och fint, men sedan delade Pavel upp gruppen mycket skickligt, och vallade undan Qarenina och Zeniya från Allin. Lillan blev lite förvirrad, för hon tyckte alla kunde gå ihop och vara vänner direkt, hon visste inte att sådant behöver ta lite tid. Man är kompisar på håll först, sen kanske zonen krymper om alla är med på det. 

Pavel var mycket tydlig, och Allin lyssnade uppmärksamt på alla signaler. Pavel sa ”Jag ser att du är liten, och jag kommer inte kröka ett hår på dig, men nu måste du antingen gå med mig, eller med dem. Går du med mig måste de två andra hålla sig undan och du får inte gå dit.”

Allin är social, vänlig och nyfiken och förstod inte grupperingen, men efter ett tag valde hon klokt nog att hålla sig stona och då blev allt lugnt. De höll sig lite från varandra, sto-trojkan och Pavel, väldigt lite tjafs, utan med största respekt för varandra. Det funkade mycket bra, redan nästa morgon stod alla fyra ihop! Allin har en vän hos alla de övriga, hon får vara med vem som helst av dem bara hon sköter sig, och det gör hon.

I och med att gruppen nu blivit en riktig flock så har Zeniya och Pavel återupptagit sin vänskap  sedan vintern för två år sedan. De byter luft, småpratar, kliar varandra eller bara vilar ihop, och då är Allin hellre med Qarenina, eftersom Zeniya blir lite sur på lillan och tycker hon är onödigt efterhängsen när hon vill vara själv med Pavel.

Det är väldigt bra att Allin är god vän med Qarenina, för vi har ingen som är skickligare på att lastträna föl och unghästar. Ja, vuxna hästar också. Och Allin ska lasttränas, för i början på veckan blev hon bokad! Hon flyttar inte genast, det är vissa saker hon behöver göra först. Först och främst ska hon landa ordentligt i den nya sammansättningen, under tiden ska hon få lite allmän föl- och unghästträning så att vi är säkra på att hon uppför sig ordentligt, och är trygg med att lämna oss för att flytta hem.

Solen är uppe så få timmar nu, så man får passa på att fota stunden mellan gryning och skymning. Men det blir desto finare bilder.

Visst likar Allin och Ilieff varandra en del? Gemensamma nämnaren är Gastroler, som är morfar till Ilieff och farfar till Allin. Bild från i fredags när det äntligen kom lite snö.

Eftersom det var bästa lösningen att låta Pavel gå med stona över vintern, så behövs förstås Ilieff här tillsammans med Mistjev. Rättare sagt behövs Mistjev som sällskap till Ilieff som ännu är hingst, och de trivs mycket bra ihop. Så därför är Ilieff inte längre till salu. Man kan förstås boka Ilieff om man kan erbjuda rätt hem (som valack eller hingst, sådant kommer vi överens om först), men han får inte flytta förrän tidigast efter att Tengri är avvand och flyttat in till dem.

Ilieff med halvmorbror Mistjev i bakgrunden.

När vi bestämde att Pavel skulle gå med stona över vintern hade Allin inte blivit bokad än, så det är ju bra för stona som blir kvar att han går med dem. Men när Allin flyttat blir antalet ston för få igen! Då är det förstås himla tur att vi fick tillfälle just nu att själva boka ett sto som flyttar hit under december. Hon ska få gå med Zenit framöver, och förhoppningsvis få ett par föl efter honom, och efter det ser vi andra, viktiga uppgifter för henne. Under tiden ska Fiona få vila något år från aveln, vilket nog kommer göra henne gott. Men det är först fram mot försommaren vi släpper ihop för betäckning, så under vintern blir stoet ett välkommet tillskott i lilla flocken i Hemmahagen. 

Nu verkar det som om vintern beslutat sig för att komma hit och stanna. Det kom som sagt lite snö på fredagen, ynkligt lite snö, men det märktes på basjkirerna att de få centimetrarna gjorde stor skillnad på underlaget. I veckan kommer det mer snö, och nästa helg blir det vinterkallt med dubbelsiffriga minusgrader. Det ska bli skönt med bra underlag och glittrande vinterljus från snön. När snövädret lämnat oss på fredagen steg en maffig fullmåne upp på himlen, så efter kvällsutfodringen stannade jag en stund i Ljunghagen och fick en riktigt fin bild av Gasper och samma måne som finns i stuterinamnet: 

2021-11-21 14:39 | 0 kommentarer

Dags att förbereda för Allins avvänjning. Det ser ljust och fint ut med snön, men det är bara några ynka centimeter, så det är i stort sett lika hårt och knöligt som det blev av kylan innan snön föll. Det är inte optimalt att sätta ihop nya konstellationer när det är dåligt underlag, det kan bli konstiga situationer och risken för skador ökar, men vi tänkte att stona nog är förnuftiga, för de är alla lika besvärade och vi kan helt enkelt invänta bättre underlag.

Vi tog in Francesca och Allin i Ljunghagens boxar och Gasper flyttades till en tillfällig hage snett ovanför Ljunghagen. Qarenina och Zeniya leddes över från sin hage, och när de hittat höet som var utlagt släppte jag ut Francesca och Allin. Jo, nog var de förnuftiga alltid. De hälsade som hästar gör; högljutt och med sparkar för att markera, men sen gick de och åt allihop, men i två tydliga grupper.

Allin med mamma Francesca.

Zeniya framför Qarenina.

Så gick de tills maten var uppäten, helt odramatiskt. Medan de åt hade jag dragit in al- och björksly åt dem för att ha något att pyssla med. Francesca höll koll men ville helst låta allt ha sin naturliga gång. Allin blev nyfiken på det sto som mest liknande mamma och henne själv, Zeniya, och gick fram för att hälsa lite på egen hand.

Zeniya hälsade artigt. De bytte luft, inga skrik eller sparkar.

Sist vi vande av Francescas föl var det betydligt mer dramatik, men då var det Francescas första föl, och hon visste inte vad som var på gång. Hon skyddade sin dotter, och attackerade den som vågade sig för nära, men nu förstår hon att det är dags för Allin att vara i stoflocken, och att hon får gå tillbaka till Gasper så snart dottern är en del av nya flocken och klarar sig utan mamma.

Stona uppför sig mycket bra. Sist blev det stökigt när Qarenina och Zayats hetsade upp varandra och försökte lägga beslag på Rolly, men nu finns det ingen Zayats i flocken, och Qarenina visade på en gång att Zeniya gärna fick vara den som tog ansvar över lillan. Zeniya å sin sida har varit med om många avvänjningar, och alltid varit väldigt tuff mot sina systrar. I synnerhet sin enda helsyster, Zayats när det var dags, men vad gäller Gaspers döttrar har hon varit mer ödmjuk. Den här gången har hon skött sig exemplariskt. 

Allin har också skött sig galant. Hon är försiktig och blygsam, visar att hon är liten, men provar givetvis var gränserna går. Men om hon varit för närgången, eller tjatat för ofta om att hälsa så har det räckt med små signaler från de vuxna stona för att hon ska förstå. Jag har nog bara sett Francesca lägga sig i ett par gånger, och det var alldeles i början. Hon håller sig på avstånd och står helst vid grinden och tittar på Gasper. När han syns förstås, för han trivdes rätt bra i sin nya, tillfälliga hage där det erbjöds pysselgräs under snön, fin utsikt och behagligt underlag.

Jag zoomade in från långt håll, därför ser Gasper betydligt rundare ut än han egentligen är. Jag gillade uppsynen och färgerna i bilden, så den fick vara med.

Visst höll han koll på stona, men han strosade gärna runt i solskenet och letade något ätbart när höet var slut.

Gasper hade gärna stannat i den hagen, men då den är helt öppen utan skydd från väder och vind fick han gå ned till stonas gamla hage på eftermiddagen, där det finns uppvärmd vattentunna, ligghall och vindskydd. Mitt emot där stona går i hans Ljunghage också, så han har koll och de någon som vakar över dem. På söndagen fick han återigen gå några timmar i nya hagen, och förhoppningen är att han får sällskap där på måndag av Francesca. Vi får se hur det går, men än så länge har det gått mycket bra!

2021-11-14 14:59 | 0 kommentarer

Under fredagen meddelades resultatet i den klass Zeniya visades i den digitala utställningen som pågick under oktober. Mycket god rastyp, harmoniskt sto som visar gott temperament var några fina ord vi fick med oss. Gångarterna beskrivs som vägvinnande, och vi kom på tredje plats av sex visade basjkirer. En placering vi är mycket nöjda med, med tanke på förutsättningarna (som beskrivs i ett tidigare inlägg). 

Grattis Zeniya!

🥉

2021-11-13 07:33 | 0 kommentarer

På fredagen blev Cetzima dålig. Första tanken var ett kolikanfall, men det var nästan mer som tydde på att det inte var kolik än att det var det. Som att hon emellanåt galopperade och slog bakut, och några vanliga symtom uteblev. Men det verkade ändå som om det var något slags magknip som kom i vågor, så jag ringde vår veterinär medan Stefan ledde upp Cetzima till stallet. Därinne befann sig Zenits flock, men det fanns en box ledig där hon fick vänta så länge.

Hon svarade bra och omedelbart på behandlingen, så när veterinären åkt ledde vi tillbaka Cetzima till Qarenina och Zeniya, och tänkte inte så mycket mer på det. Vi höll koll på Cetzima förstås, och förutom att hon var trött betedde hon sig som vanligt. Hästar blir trötta efter ett kolikanfall, ofta har de ont i flera timmar, och det är väldigt tröttsamt för en häst att ha ont. Hon följde med på kvällsutfodringen och åt med de andra. 

Men på lördagsmorgonen blev hon dålig igen, och då började jag tänka att det här nog inte går bra. Jag har aldrig varit med om att ett kolikanfall börjat om efter behandling med kramplösande, och veterinären sa att det var högst ovanligt. Hon behandlades återigen, svarade fort men inte lika bra. Hon hade Pavel som boxgranne för dagen, och fick stå kvar en stund för att återhämta sig. Till veterinären sa jag att om det inte gick över nu, eller kom ännu en gång, då måste det vara något annat, och då ville jag låta henne somna in istället. Veterinären, som känner till både hästen och vår verksamhet, höll med.

Cetzima skulle fylla 20 nästa gång, och det har känts som om vi haft henne till låns sedan sensommaren 2019. Då gick hon på betet med Gasper och Francesca, med ett föl vid sidan (Cizmet) och ett i magen (Sasjenka), när vi upptäckte en tumör som hastigt blossat upp i Cetzimas mun. Den konstaterades godartad, men vi fick hålla oss beredda på att den kunde börja växa eller ändra karaktär, och i värsta fall väntade då ett hastigt farväl. Vi beslutade förstås att fölet hon bar skulle bli hennes sista, sedan var det bara att hoppas innerligt att hon var frisk tills det fölet var avvant.

Cizmets avvänjning behövde vi inte lägga oss i, för den skötte Cetzima rådigt helt själv, och på våren 2020 föddes Sasjenka (bilden ovan). Efter några dagar flyttade vi helt enkelt Gasper och Francesca, och mamman med sina döttrar fick gå med de andra stona. Cizmet och Sasjenka bokades för försäljning ihop, och flyttade i februari i år, och all tid sedan dess har varit bonus för Cetzima och oss.

Vi hade således vant oss vid att hon hade begränsad tid med oss, och när hon inte var kry och glad längre skulle hon få somna in. Det hade varit annorlunda om hon varit dräktig eller gett di, men frågan är om insatserna ändå varit bra för Cetzima. 

På lördag kväll var Cetzima loj. Hon visade inte smärta, men hade ingen aptit och följde som pliktskyldigast de andra stona till maten. Jag ringde veterinären och vi kom överens om att höras tidigt på söndagsmorgonen, samt att prognosen inte var god. Söndag morgon var hon sämre igen, så det var dags att avsluta. Hon fick återigen gå upp till stallet, där hon blev sederad i boxen och leddes sen ut på gården. Hon svarade så bra på det lugnande så man kan nästan säga att hon fick dö i sömnen, omedveten om sina plågor.

Vi hade lyxen att kunna bestämma oss för ett avslut, döden bestämde inte åt oss den här gången, för att lämna oss i chock och förtvivlan (som med Tova och Hinica som exempel). Det är alltid jobbigt när man behöver avliva en häst, och svårare känns det när det är ett sto som gett fina avkommor. Vi visste att slutet skulle komma, inte när och hur men det blev trots allt bra. Cetzima blev väl omhändertagen, hon behandlades och fick lindring när hon var dålig. Hon blev inte bättre, det var dags.

Tre stoföl fick hon tillsammans med Gasper, alla tre väldigt sociala, snälla, kloka och mysiga. Här lyckades jag fånga helsystrarna på bild, vid vattentunnan i augusti ifjol, bara några dagar innan Deana skjutsades hem till Sjulsmark.

Såhär kommenterar jag länken till det här inlägget på sociala medier:

Döden bjöd in sig i helgen, och lämnade oss på söndagsmorgonen en själ fattigare. Ikväll tänds en helt ny stjärna på himlen ovanför hagen där det nu går endast två, ledsna ston som saknar sin vän.

Ja, för Qarenina och Zeniya sörjer. De har inte gärna lämnat Cetzima när hon varit dålig, och hellre stått och gnäggat och väntat istället för att äta när hon varit upp till gården. Det var det som kändes värst i morse när faktum stod klart, att det var mer synd om de två som blev lämnade kvar. Döda hästar lider ju inte.

Men även om Döden, den dummern, tar sig sin plats i vardagen så består vardagen ändå mest av liv. De två kommer inte vara två så länge, för när Stefan kommer hem nästa gång är det dags att börja vänja av Allin, och för att konstellationen ska bli bra, främst för Allins skull, så kommer nog Pavel få gå med dem över vintern. Han trivs att gå i stoflock, och en valack är roligare att försöka busa med än två ston. Det är ju ännu lång tid kvar innan Rodina blir en del av stoflocken. Och då är det vår. 

2021-11-07 15:07 | 0 kommentarer