
Odessa i soluppgången på Luciadagen.
4 maj 2013, medan vi firade min 40-årsdag en dag i förväg, passade Hinica på att leverera en riktigt söt födelsedagspresent; ett litet stoföl som var rosafärgad med vit man och svans. Jag skojar inte, hon var rosa från början (inte helt unikt, en halvsyster till Pavels mamma hade samma färg).

Tyvärr framgår inte färgen helt tydligt på bilden.
Festligt värre, vi stod i rumsfönstret och såg det lilla underverket möta livet alldeles utanför fönstret medan fikat stod framme i köket. Hon fick namnet Odessa, efter en ”rysk champagne” som kanske var enklare att få tag på förr i tiden, numer går den inte ens beställa trots att den ingår i Systembolagets beställningssortiment.

Första sommaren, på sommarbetet tillsammans med halvbror Gagarin.

Som tvååring, då bodde vi i Alsen.

Som åttaåring, i Tröning.

Man kan ana ”dragkedjan” framtill, den är ett arv efter hennes mor.
Odessa reds in som fyraåring och såldes när hon blivit ridbar. Hon har varit till nöje för sin ägare, bland annat i beridet bågskytte, men förutsättningarna förändras genom livet och nyligen fick vi veta att Odessa var till salu. Vi var snabba att bjuda på henne, och var ärliga med våra avsikter; Givetvis borde Odessa få glädja fler med sin användbarhet som ridhäst, men vi vill gärna få ett par föl efter Zenit och henne först.
Odessa betyder väldigt mycket även för oss, så vi kommer förstås vara lika noga när vi säljer henne vidare igen senare, att hon åter kommer till ett bra hem. Att Hinica lämnat ett enormt tomrum, särskilt som hon fick så härliga, modiga och fina föl är ingen hemlighet, och känslan är att Zenit på Hinica/Gastroler kan bli riktigt lyckad.
Hinicas fina födelsedagspresent fick alltså bli en välförtjänt julklapp till oss själva.
Stefan åkte hemifrån mitt på dagen på fredag, och återkom lördag kväll, lagom till kvällsutfodringen, med Odessa. Hon fick gå direkt in till stallet, och den box som ännu har hennes mammas namnskylt kvar, jag har inte velat ta bort den. Zeniya togs in från Hemmahagen, hon är lugnast av alla i den flocken, gillar boxen, har inga problem att lämna de andra, och dessutom har hon och Odessa har gått ihop förr, från att Zeniya föddes tills hon var två.
Vi började med att låta de två gå ihop i Hemmahagen under söndagsförmiddagen, sedan släppte vi in de andra tre. Vi brukar inte göra så, släppa in så många på en gång, men vi hade inte några bra alternativ med tanke på hästarnas personligheter, och att Allin ännu är ett föl. Det blev rätt så tjafsigt, särskilt som Pavel hade fullt upp med att hålla reda på sina ston. Vi fick sätta fast Pavel vid utfodringarna för att Odessa skulle få äta ifred, men det löste sig rätt bra lagom till att mörkret föll vid tretiden.
Natten verkar ha flutit på utan större dramatik, alla var kvar i hagen, ingen hade spark- eller bitmärken och ingen hade sprungit sig svettig.

Andra utfodringen för dagen, medan solen går upp.
På måndagen fick Odessa vara nära flocken, och under förmiddagen skedde det allt oftare att hon blev kontaktad och att hon själv tog kontakt med de andra. Allin ställer till det lite, hon vill gärna fram och hälsa, vilket ännu inte uppskattas varesig av Odessa eller de andra, och Allin struntar förstås i vad de andra tycker. Utfodringarna funkar nu, och grimmorna togs av. Odessa är förnuftig och låter allt ha sin tid, och jag tror nog att Zeniya blir detroniserad som flockledare inom överskådlig tid. Det borde bli så i alla fall.

Hon är fin, vår Odessa.

Till högen närmast Odessa kom precis Pavel och Zeniya, hon hade inte vågat stå kvar dagen innan.

Herr och fru Chef, med Odessa i bakgrunden.

Att Odessa och Mistjev är helsyskon kanske man inte tror vid första anblicken, men bortsett från färgerna (isabellblack och svartbrunblack) är de faktiskt väldigt lika varandra. Bilden av Mistjev är två veckor gammal.

Vanligtvis går Mistjev och Ilieff i hagen mittemot Hemmahagen, men de har fått låna ut den nu när Odessa ska in i flocken i Hemmahagen. Pavel, Qarenina och Allin fick gå där på söndagen, och idag var det bra att ha den hagen tom ifall det fortsatte vara motsättningar. Skulle Pavel vara lika oresonlig kunde han gå där ett par timmar och låta stona lösa rangordningen själv, men det behövdes inte. Men grabbarna har i alla fall fått gå i Undantagshagen några timmar både söndag och måndag, och de stortrivs där! Då hagen varit tom sedan sensommaren är den inte nedtrampad, och under snön finns mycket trevligt att gräva fram och sysselsätta sig med.

I år har vi ingen stjärngosse, vi firar Lucia med en snögubbe istället.
⛄️
Glad Lucia!
2021-12-13 14:06 | 0 kommentarer