På torsdagen fick Vinterhagen en egen bal. Vi brukar inte ha fri tillgång på grovfoder, men de i Vinterhagen behöver det emellanåt då digivande och samtidigt dräktiga ston ofta behöver väldigt mycket mat. Det är främst Fiona som behöver, men även Adilliya. Zenit äter förstås mer än han behöver, men han äter däremot inte jämt när han vet att maten alltid finns där. Trots att det varit både riktigt kallt, och en del snöfall verkar de inte satt sin fot i vindskyddet, alla föredrar att vila ute i de generösa högarna med doftande hö från i somras.

Ofta har jag hittat fölen ihop i en egen hög, Adilliya och Zenit i en annan, och Fiona för sig själv, som hon föredrar. Halvsyskonen vilar ihop, och ibland går Zenit dit och lägger sig ihop med dem medan mammorna vakar. Hur och när stona vilar vet jag inte, men jag vet att de ligger ned och vilar bägge två.

Rodina vill fram och hälsa som vanligt.

Tengri och Rodina trivs ihop, och äter eller vilar de inte ihop så leker de tafatt runt i hela Vinterhagen så snön yr! Storebror låter oftast sin halvsyster vinna, men ibland tar tävlingsinstinkten över, antingen sträcker han ut för fullt, eller så fintar han Rodina och kastar sig helt om. 

När Tengri var riktigt liten var han ärligt talat en liten skitunge; fräck, feg, och bitsk dessutom! Men när pappa Zenit fick börja uppfostra honom kom ödmjukheten, men riktigt snäll, trygg, klok och duktig blev han först när han fick börja leka med Rodina. Han beter sig verkligen som en snäll storebror som vill vara ett gott föredöme, och som han lyckas med det! 

Lilla Rodina är blyg av sig, lite skygg och misstänksam, men storebror visar gärna att människorna är bra, och så fort man gör något med Tengri vill hon vara med. Efter en liten stund kommer även hon nära och vill ha uppmärksamhet, så hon blir bra hon med, det får ta lite tid. Man glömmer lätt att hon nyss fyllde tre månader. I och med att vi tar in dem i stallet så ofta är inte närheten till människor något konstigt utan fullt naturligt. Men Tengri är ändå till stor nytta som hjälper oss och gör hanteringen av Rodina så mycket enklare.

Vi har ju Tengris helbror Ilieff att jämföra med. Ilieff är snäll, mild och trygg, han har alltid varit okomplicerad och himla trevlig från dag ett, men de två bröderna skiljer sig stort. Inläggets titel antyder inte att Tengri skulle vara bättre än Ilieff, utan syftar på vilken fin bror han är till Rodina, bägge bröderna är precis lika fina och bra, men på olika sätt. Sociala media kommer med årsgamla inlägg som påminner en, och då det skiljer ett år och en vecka på de två jämför man givetvis.

Första ledövningen för Tengri (och Rodina).

Ilieff testade grimma tidigt, men för Tengri var det som att han en dag bestämde att han ville ha grimma på, för mamma och pappa fick ju grimma på innan de gick in. Vi behövde inte ens vänja in Tengri på grimma, det var det naturligaste i världen för honom, inga frågetecken alls. Eller något bus som att bita i grimman. 

Tengri är både större och grövre än sin storebror i samma ålder, han har i rask takt vuxit ur alla grimmor Ilieff hade, och den som används nu hade Sandor på vårvintern! Sandor som är tre veckor yngre än Ilieff men med bredare huvud. Det kom en bild i flödet på Ilieff för ett år sedan, iklädd en ”ny”, orange, något för stor grimma, samma grimma växte Tengri ur för över en månad sedan. Hela kroppen är kraftigare men han ser ändå harmonisk ut, fin och symmetrisk. 

Av olika anledningar brukar vi inte börja med ledövningar så tidigt som när de är fem månader (moderlösa Tuchkin undantaget, men det går inte att jämföra), men Tengri verkade redo för att klara uppgiften på bra sätt, så jag kände mig trygg med att inleda förskolan redan nu. Att lillasyster skulle vilja vara med förutsatte jag, skulle allt gå bra var det bara positivt för henne att hon var med.

Några steg i taget. Start och stopp flera gånger så jag kunde se att han förstod vad som hände och inte bara följde med. Efter tredje stoppet började Tengri göra som de flesta unghästar, och försöka få in grimskaftet i munnen. Så får man förstås inte göra, men det är ändå ett led i utbildningen, att de förstår och undersöker utrustningen, så att det skedde var bara bra just idag. Också en anledning till att jag inte tog med mig nyaste grimskaftet.. 

Vi startade och stoppade ett par gånger till efter det, men jag lade undan mobilen för att koncentrera mig på fölen istället. Tengri var duktig, och Rodina också som snällt följde med i alla start och stopp. Hon verkar vara sorten som lär sig jättemycket av att vara åskådare, och hon lägger sig inte i och stör, så då är det bara bra att hon är med. Hon fick minst lika mycket träning som Tengri idag.

Då jag är själv på gården över helgen glömde jag bort att det är andra advent idag, och tände aldrig ljuset som vi brukar, till frukost. Men nu på aftonen medan jag färdigställer inlägget har jag tänt både första och andra ljuset i adventsljusstaken, det är ju andra advent hela dagen. Men det är himla adventsfint och julmysigt här nu. Meteorologerna har lagt sig till med en term att molnen ”flingar ur”, vilket tydligen betyder att väderkartan visar sol och uppehåll, men trots det snöar det ihållande hela dagen. Det flingade ur över Gasper medan jag gav förmiddagshö andra advent, medan solen är på väg upp bakom bergsknallen nere i byn.

🕯🕯

2021-12-05 14:33 | 0 kommentarer