Det är härligt att hästar har olika personligheter, och det är med ren nyfikenhet vi välkomnar ett nytt föl för att lära känna den och se vad det är för sort. Det verkar stämma att det finns en häst för (nästan) alla. En del personlighetsdrag följer med stomjölken, men det finns absolut inget facit eftersom helsyskon kan skilja sig stort både fysiskt och psykiskt. Pappan bidrar givetvis också, och vi märker även skillnad på föl som får växa upp med pappa och de som inte har den möjligheten.  

Rodina har mycket humör och stora känsloyttringar när det vill sig. Saker hon är trygg och bekant med är hon stencool med, som att ta på grimma. Hon vet vad och varför, och är ytterst tålmodig även om man råkar fumla eller är har andra hästar i knät samtidigt, så att säga (det kan bli trångt när man gör i ordning för att gå in). Rör inte en min, vill inte ha någon belöning, gör sitt och uppför sig med beröm godkänt. 

När hon ifrågasätter, eller helt enkelt inte förstår, då är det inga små gester som gäller, särskilt inte när vi ställer krav på henne. Som att hon börjat krångla en del när vi ska lyfta fötterna. Rodina förstår inte vad vi gör, hon förstår inte vad vi vill och varför, och det hör till saken att halvbror Tengri på småhingstar vis biter henne i frambenen när de leker, varvid Rodina vänder om och sparkar bakut. Leken blir till en reflex och vi behöver få henne att förstå skillnad på lek och, att uppföra sig och låta sig bli hanterad och omskött.

Coola Rodina söndagsvilar lite.

Inför att vi skulle ta in dem på söndagen lade vi upp taktiken för Rodina, och tänkte att idag är målet att hon lugnt och fint håller upp framhovarna i tur och ordning, men vi behöver tvinga henne för att hon ska bryta mönstret, och den biten kan bli stökig. Rodina är inte mycket för godisbelöningar som morot eller slickesten, vilket gör det ännu mer till utmaning. 

Oj var ilsken Rodina blev efter att hon första gången ville ha tillbaka sin hov, och inte fick det. Hon reagerade kraftigt, precis som vi förstod, och studsade runt i boxen som en flipperkula! Argare och argare, men varken rädd eller elak, så vi ihärdade med vår taktik. Det lustiga är att hennes storebror Sandor reagerade exakt likadant vid liknande situationer i samma ålder, men blev hur enkel och trevlig som helst när han förstod. När han inte förstod protesterade han med stora bokstäver, sen rann det liksom av. Det slutade med att Rodina lugnt och fint höll upp sina framhovar väldigt avslappnat och med god balans. Ganska länge dessutom, husse hann klippa lite på ena hoven som fått en ful kant.

När de varit inne ett par timmar var husse inne hos Rodina och Fiona igen. Fölet var lika nyfiken och glad som vanligt, ville bli kliad, och det gick fint att ta henne på benen också, utan kravet att lyfta den gången. Det är lika viktigt att de låter en ta på benen utan att lyfta också. Poängen är att det blir lite enklare med utmaningar om man förstår personligheten, det finns ingen basjkirmall 2.0.

Ska bli så roligt att se vad som väntar under föl- och vinterpäls. Rodina är ett vackert stoföl, det kan jag tycka utan att vara överdrivet partisk.

På söndagen hade det torkat upp lagom mycket i hagarna för att kunna ha lite ledövningar med Allin och Ilieff som första förberedelse inför visning för hand (digital visning för basjkirer i månadsskiftet maj/juni som jag skrivit om tidigare). Jag vill se att jag kan få upp dem i trav och att de kan gå på någorlunda rakt spår under tiden, samt starta och stoppa bra, allt med grimma först, som de är vana vid, innan det blir aktuellt att öva med huvudlag. 

Ettåriga Allin var jätteduktig. Som vanligt får jag säga, hon är så otroligt positiv till det mesta, älskar när vi kommer med grimman och lägger all uppmärksamhet på henne. Till och med när det finns förmiddagshö kvar i hagen lämnar hon flocken och möter glatt upp. Det tog inte lång tid innan hon förstod att det gällde att gå rakt fram, vända och tillbaka, och två gånger fick hon till en försiktig, kort trav. Bra början! Sen följde hon med genom halva hagen när vi var färdiga, och undrade om det verkligen var allt för idag. Gullunge! Inga bilder dock.

Men tvååringen fastnade på bild, Ilieff växer upp till en tjusig kille.

Ilieff var däremot inte alls med på noterna idag. Jodå, med nästan samma iver som Allin mötte han upp när vi kom med grimman, men där upphörde alla likheter. Han som oftast går så fint till och från stallet etc verkade ha fått för sig att jag skämtade när jag ställde krav som att gå rakt, och trava. Så mycket att han började inbjuda till lek! Eller dans snarare, för när jag vände honom och enträget försökte få upp honom i trav började han dansa på bakbenen. 

Inte så att han reste sig, fäktade och var hotfull, utan ren lek. Tuchkin kunde göra så ibland när jag mockade i hagen, kom fram och bjöd upp till dans, hade en liten uppvisning och tröttnade när han inte fick någon uppmuntran. Ilieff kansle vet om att hans mamma fått sitt namn från en balett (Adilliya/Odile är den svarta svanen i Tjajkovskijs Svansjön)? 

Det påminde inte lite om när vi började förbereda 2,5 år gamla Gasper för hingspremieringen. Själv var jag för orolig för att våga visa (prestationsångest i kombination med total orutin vad gäller hingspremiering). Jag tyckte det var bättre att Stefan, som ändå är en stark karl visade honom, men Gasper ansåg annorlunda. När husse övade visning trängde och bet Gasper honom, men med mig var han som en snäll liten ängel, så vi hade inget val, jag fick visa Gasper.

För när Stefan en stund senare började leda Ilieff fram och tillbaka var Ilieff väldigt lydig, han gick på rakt spår, och travade efter mycket liten tvekan. Ilieff har tydligen gjort sitt val, visar vi honom blir det troligen Stefan som gör det. Helt ok eftersom jag i bästa fall har tre andra att visa, vi siktar däråt i alla fall.

2022-04-24 15:12 | 0 kommentarer

Idag är det Tuchkins fjärde födelsedag, och därmed fyra år sedan Tova dog. Länge var det tvärt om, att den primära händelsen var förlusten, och inte födseln. Inte så konstigt, jag hade en lång och speciell relation till Tova och hade ärligt talat behållt mitt kära sto några år till, fölet kände jag ju inte, och det är långt ifrån alla gånger det blir bra, fungerande vuxna hästar av hinkföl som fått alla måltider serverade av människor. Tuchkin hade alltså oddsen emot sig, men vi gjorde så gott vi bara kunde.

Fiona, som aldrig haft föl men var mycket van vid att stå i box, fick bli guvernant till Tuchkin. Det var ännu jättemycket snö, så vi kunde inte få till någon bra hage till dem utan tog bort boxväggar istället, och de fick bo inne första tiden. Sedan under våren fick Tuchkin bli en del av den stora stoflocken, och vi lät dem uppfostra hingstfölet och höll oss själva ur vägen så mycket det gick. Vi kom med mjölkhinkarna, men i övrigt gjorde vi inte mer än nödvändigt med honom, för en häst ska inte bli präglad på människan.

Till Tuchkins fördel har varit att han tidigt, med få undantag blev mycket välhanterad (trots den lilla tid vi lade på sådant, för hans egen skull), snäll att leda, enkel att ge hovvård och extremt tillitsfull! Han har nog aldrig tänkt en tanke att jag skulle utsätta honom för faror eller saker han inte klarar av, exempelvis som när jag skulle börja lastträna och han efter kort tvekan klev rakt upp i Fautrasen och stod där hur lugnt och fint som helst. 

Första vintern fick han gå med Fiona, Elisjka, och Pavel som fostrande lekfarbror och när vårvintern kom bytte vi ut stona mot de valacker vi hade då, och Pavel fick ta hand om, och skydda Tuchkin när det behövdes, tills Tuchkin själv valde ut Mistjev till sin stora förebild. Det hade gått rätt bra med lillkillen ändå, och ofta sa jag att det nog blir häst av Tuchkin också.

Elisjka med Pavel, Tuchkin och Fiona bakom sig.

Men lite konstig har han hela tiden varit. Rolig förvisso, och väldigt uttrycksfull, men vi förstod att det skulle bli en utmaning att dels få honom redo för försäljning, och att hitta rätt ägare som är införstådd i Tuchkins bakgrund och att det kan vänta annorlunda utmaningar.

Tuchkin som stjärngosse, Trettondagen 2020

De basjkirer vi säljer är redo att flytta hemifrån, så när Tuchkin ändå blev till salu som treåring var det ingen chansning, att vi skulle bara hålla tummarna att det skulle funka. Men han skulle själv få välja vem han ville bo med, så vi krävde besök av spekulanter, och vi var tydliga med att det var helt ok att avstå efter ett besök, om man tyckte projektet var konstigt eller riskfyllt. Men rätt människa för Tuchkin fanns där, han fick besök i höstas, gemensamt tycke uppstod och Tuchkin fick resa hem.

Tuchkin badar hovarna i Baltiska havet (Östersjön alltså, närmare bestämt Upplandskusten).

Tova finns ju inte mer, hon försvann den där tisdagsförmiddagen för fyra år sedan, och mina sista ord till henne var en vädjan om att inte lämna oss. Två liter mjölk lyckades min veterinär mjölka ur henne, vilket räddade livet på lille Tuchkin tills vi kunde börja ge honom stomjölksersättning. Framtiden var oviss och skrämmande, men det blev bra! Det blev bra ändå, Tova. Fyra föl har vi fått efter Zenit sedan dess, två efter Fiona och två efter Tovas dotter Adilliya, och bägge stona väntar föl i sommar också.

Så idag, 17 april 2022 hyllar vi livet och önskar Tuchkin grattis på fyraårsdagen och fortsatt lycka till i livet, hans egna framgångssaga. Det blev så himla bra.

2022-04-17 14:04 | 0 kommentarer

Närbild på duktig småtting. Visst syns det en bettring..?

Med den digitala visningen endast två månader bort finns ingen tid att förlora; om ambitionen är att visa upp till fyra basjkirer är det lika bra att sätta igång med förberedelserna, eftersom jag vill känna att de ens går att visa innan jag anmäler dem. Då det är en inofficiell visning är det troligen inte samma regler på att ha huvudlag med bett, som annars krävs när man exempelvis visar tvååriga hingstar som Ilieff. Alla hästar som visas officiellt, utom föl, ettåriga ston och ettåriga valacker ska ha huvudlag med bett (hingstar ska ha kedja, andra får visas med tyglar eller kedja om man vill). Även om det inte behövs den här gången vill jag ändå testa vad de tycker om att ha huvudlag med bett. Det är ju inget komplicerat, men man behöver individanpassa själva introduktionen, det vet vi sedan många år. Då jag känner våra unghästar väl gjorde jag iordning passande utrustning redan i selkammaren och behövde inte byta ut eller hämta något. Inte ens ändra ett enda spänne.

Ilieff var först ut, det var i torsdags och eftersom jag var ensam hemma fick jag fixa själv, så det blev inte många bilder då. Ilieff är cool och trygg, men har blivit lite ifrågasättande nu, och ibland reagerar han vid olika tillfällen med att rycka bakåt, så jag tänkte att jag nog skulle behöva lura honom lite då vi höll till utomhus.

Han tog gärna bettet i munnen, men var inte alls med på att nackstycket skulle träs över öronen. Det var därför jag valt ett huvudlag med hakar som håller bettet, och ett rakt gummibett som jag inte skulle behöva värma med händerna. Jag knäppte snabbt lös bettet, och det gick bra att trä på huvudlaget över öronen och lägga det på plats. Sedan knäppte jag fast bettet på tränsets högra sida, höll bettet mot Ilieffs mun som var stängd tills jag lockade lite med en morot. Vips var bettet inne i munnen och jag knäppte fast andra bettringen på vänster sida. Tränsad och klar utan onödigt tjafs. Han tyckte det var konstigt och gapade och grimaserade fasligt, men försökte inte alls komma undan. Jag tog av hela tränset på vanligt vis, och han var inte ett dugg orolig eller drog bakåt. Snarare väcktes nyfikenheten och han verkade vilja prova igen, men det får han vänta lite med. Man ska ju sluta när det går som bäst.

Allin, som fyllde ett år i februari, behöver inte alls ha huvudlag med bett om hon visas, men hon är så ambitiös och verkar totalt orädd, och hon har en så härligt positiv inställning till det mesta som är nytt, så det vore synd att inte prova. Jag gjorde iordning ett nättare huvudlag till henne, och var rätt säker på att inte behöva lossa på bettet. Ett kortare, tvådelat stålbett, som passar bättre i hennes lilla ettårsmun, husse värmde bettet medan jag borstade av henne lite. Hon undrade vad bettet var för konstig tingest, men tog det i munnen, och jag trädde på huvudlaget precis som på en vuxen, luttrad häst. Hon böjde till och med fram huvudet så jag skulle nå bättre, tack för det Allin!

"Vad var det här för konstigt?"

Ett par gånger gapade hon, sen brydde hon sig nästan inte alls, utan undrade glatt vad mer skoj vi skulle hitta på idag? Så husse fick leda henne lite i hagen, och jag kollade mest hur hon reagerade och tog bilder.

Tuggar lite på bettet, men besväras inte och följer lika snällt som vanligt.

Gör halt, smakar lite på bettet.

Sekunden senare är bettet glömt, och hon undrar om Stefan kan borsta henne lite till.

Kollar lite bort mot Mistjev och Ilieff, och jag hoppas i smyg att Ilieff ser och lär.

Vi gjorde inget mer med Allin den här gången, att tränsa av gick väldigt lätt och sedan följde hon Stefan en bit genom hagen som ledd med osynligt ledrep. Henne ser jag fram emot att förbereda för visning. Det finns förstås risken att hon blir överambitiös, eller tröttnar på träningen och vill leka istället, men just nu känns det som att det kan gå bra att visa bägge två i månadsskiftet maj/juni. Tengri har jag inte gjort mer än det vardagliga med, han ska vänjas av i slutet av april och sedan gå med Ilieff, Mistjev och Pavel är det tänkt, och jag känner inget behov av att börja träna honom för visning innan han bytt flock. En ettårig hingst får annat fokus i ny flock, så det blir bra att börja då.

2022-04-10 15:30 | 0 kommentarer

Beroza på hemmaplan, efter officiell visning på Wången 2018, där hon erhöll 40 p och avelsdiplom.

I höstas hade vi medlemmar i Svenska Basjkirhästen för första gången möjligheten att visa våra basjkirer digitalt. Resultatet är som sagt inofficiellt, men bedömningen är i högsta grad på riktigt, och inte bara hästens exteriör bedöms, utan även handlern insats. Man kan få med sig nyttiga tips och goda råd att tänka på när man visar häst i framtiden, så det är en fantastisk möjlighet som jag hoppas många medlemmar med basjkir tar till vara på nu när det blir dags igen! Särskilt de som tänker visa sin basjkir på sommarpremiering i år, bättre träningstillfälle kan man inte få.

Anmälan sker till föreningen mellan 1 maj och 5 juni, den filmade visningen skickas in för bedömning senast 12 juni. Domare är som förra gången rutinerade Helena Kättström (StuteriKry), och all info man behöver finns i den här länken.

Vi funderar förstås på vilka vi ska visa, och vad gäller de yngsta beror det lite på hur det går med träningen av dem. Man bör vara väl förberedd för att få en rättvis bedömning, och ibland kan det vara bättre att inte visa alls än att visa en dåligt förberedd häst. Själv strök jag mig och tvååriga Milyj från Wångens sommarpremiering 2019 då förberedelserna inte alls gick bra, istället fick storasyster Elisjka åka själv till Wången där hon belönades med 40 p och avelsdiplom precis som Beroza året innan. Det är främst Ilieff, Tengri och Allin som vi helst vill visa, men jag vill gärna visa Zeniya igen också.

Från den inofficiella utställningen i höstas.

Det är av flera anledningar jag vill visa Zeniya igen. Dels för att jag vet att både jag och Zeniya kan göra bättre ifrån oss, det var halvdåliga förutsättningar sist men vi var väl förberedda, och Kättström gillade mitt fina sto och skrev ett mycket trevligt omdöme. Det är roligt när man inte bara inbillat sig att man i sin partiskhet har fött upp en fin häst, utan även domaren håller med. Så jag vill ge både mig och Zeniya en chans till.

Sen så överraskade Zeniya oss en del. Som jag berättat om henne var hon extremt skygg och egensinnig som ung, men har blivit allt bättre med åren, och när hon blivit allt mer trygg ser hon faktiskt också behagligare ut, harmonisk (ett ord domaren använde). Hon var lite fundersam när vi började förbereda henne, men började verkligen gilla och ta till sig träningen efter ett tag. Så mycket att hon var uppenbart besviken efteråt när hon inte fick samma uppmärksamhet längre, så jag tror Zeniya kommer uppskatta förberedelserna nu igen. Bra träning för mig också, för jag hoppas förstås att jag får fler tillfällen att visa basjkirer på officiella utställningar.

Allin kommer alltså kanske visas om ett par månader, om förberedelserna går bra. Då hoppas jag hon bytt ut hela lurviga vinteroverallen till skimrande, len sommarpäls.

2022-04-03 15:08 | 0 kommentarer