Det är härligt att hästar har olika personligheter, och det är med ren nyfikenhet vi välkomnar ett nytt föl för att lära känna den och se vad det är för sort. Det verkar stämma att det finns en häst för (nästan) alla. En del personlighetsdrag följer med stomjölken, men det finns absolut inget facit eftersom helsyskon kan skilja sig stort både fysiskt och psykiskt. Pappan bidrar givetvis också, och vi märker även skillnad på föl som får växa upp med pappa och de som inte har den möjligheten.
Rodina har mycket humör och stora känsloyttringar när det vill sig. Saker hon är trygg och bekant med är hon stencool med, som att ta på grimma. Hon vet vad och varför, och är ytterst tålmodig även om man råkar fumla eller är har andra hästar i knät samtidigt, så att säga (det kan bli trångt när man gör i ordning för att gå in). Rör inte en min, vill inte ha någon belöning, gör sitt och uppför sig med beröm godkänt.
När hon ifrågasätter, eller helt enkelt inte förstår, då är det inga små gester som gäller, särskilt inte när vi ställer krav på henne. Som att hon börjat krångla en del när vi ska lyfta fötterna. Rodina förstår inte vad vi gör, hon förstår inte vad vi vill och varför, och det hör till saken att halvbror Tengri på småhingstar vis biter henne i frambenen när de leker, varvid Rodina vänder om och sparkar bakut. Leken blir till en reflex och vi behöver få henne att förstå skillnad på lek och, att uppföra sig och låta sig bli hanterad och omskött.

Coola Rodina söndagsvilar lite.
Inför att vi skulle ta in dem på söndagen lade vi upp taktiken för Rodina, och tänkte att idag är målet att hon lugnt och fint håller upp framhovarna i tur och ordning, men vi behöver tvinga henne för att hon ska bryta mönstret, och den biten kan bli stökig. Rodina är inte mycket för godisbelöningar som morot eller slickesten, vilket gör det ännu mer till utmaning.
Oj var ilsken Rodina blev efter att hon första gången ville ha tillbaka sin hov, och inte fick det. Hon reagerade kraftigt, precis som vi förstod, och studsade runt i boxen som en flipperkula! Argare och argare, men varken rädd eller elak, så vi ihärdade med vår taktik. Det lustiga är att hennes storebror Sandor reagerade exakt likadant vid liknande situationer i samma ålder, men blev hur enkel och trevlig som helst när han förstod. När han inte förstod protesterade han med stora bokstäver, sen rann det liksom av. Det slutade med att Rodina lugnt och fint höll upp sina framhovar väldigt avslappnat och med god balans. Ganska länge dessutom, husse hann klippa lite på ena hoven som fått en ful kant.
När de varit inne ett par timmar var husse inne hos Rodina och Fiona igen. Fölet var lika nyfiken och glad som vanligt, ville bli kliad, och det gick fint att ta henne på benen också, utan kravet att lyfta den gången. Det är lika viktigt att de låter en ta på benen utan att lyfta också. Poängen är att det blir lite enklare med utmaningar om man förstår personligheten, det finns ingen basjkirmall 2.0.

Ska bli så roligt att se vad som väntar under föl- och vinterpäls. Rodina är ett vackert stoföl, det kan jag tycka utan att vara överdrivet partisk.
På söndagen hade det torkat upp lagom mycket i hagarna för att kunna ha lite ledövningar med Allin och Ilieff som första förberedelse inför visning för hand (digital visning för basjkirer i månadsskiftet maj/juni som jag skrivit om tidigare). Jag vill se att jag kan få upp dem i trav och att de kan gå på någorlunda rakt spår under tiden, samt starta och stoppa bra, allt med grimma först, som de är vana vid, innan det blir aktuellt att öva med huvudlag.
Ettåriga Allin var jätteduktig. Som vanligt får jag säga, hon är så otroligt positiv till det mesta, älskar när vi kommer med grimman och lägger all uppmärksamhet på henne. Till och med när det finns förmiddagshö kvar i hagen lämnar hon flocken och möter glatt upp. Det tog inte lång tid innan hon förstod att det gällde att gå rakt fram, vända och tillbaka, och två gånger fick hon till en försiktig, kort trav. Bra början! Sen följde hon med genom halva hagen när vi var färdiga, och undrade om det verkligen var allt för idag. Gullunge! Inga bilder dock.

Men tvååringen fastnade på bild, Ilieff växer upp till en tjusig kille.
Ilieff var däremot inte alls med på noterna idag. Jodå, med nästan samma iver som Allin mötte han upp när vi kom med grimman, men där upphörde alla likheter. Han som oftast går så fint till och från stallet etc verkade ha fått för sig att jag skämtade när jag ställde krav som att gå rakt, och trava. Så mycket att han började inbjuda till lek! Eller dans snarare, för när jag vände honom och enträget försökte få upp honom i trav började han dansa på bakbenen.
Inte så att han reste sig, fäktade och var hotfull, utan ren lek. Tuchkin kunde göra så ibland när jag mockade i hagen, kom fram och bjöd upp till dans, hade en liten uppvisning och tröttnade när han inte fick någon uppmuntran. Ilieff kansle vet om att hans mamma fått sitt namn från en balett (Adilliya/Odile är den svarta svanen i Tjajkovskijs Svansjön)?
Det påminde inte lite om när vi började förbereda 2,5 år gamla Gasper för hingspremieringen. Själv var jag för orolig för att våga visa (prestationsångest i kombination med total orutin vad gäller hingspremiering). Jag tyckte det var bättre att Stefan, som ändå är en stark karl visade honom, men Gasper ansåg annorlunda. När husse övade visning trängde och bet Gasper honom, men med mig var han som en snäll liten ängel, så vi hade inget val, jag fick visa Gasper.
För när Stefan en stund senare började leda Ilieff fram och tillbaka var Ilieff väldigt lydig, han gick på rakt spår, och travade efter mycket liten tvekan. Ilieff har tydligen gjort sitt val, visar vi honom blir det troligen Stefan som gör det. Helt ok eftersom jag i bästa fall har tre andra att visa, vi siktar däråt i alla fall.
2022-04-24 15:12 | 0 kommentarer