På söndagen stängslades den övre beteshagen ut, den där stoflocken går. Det finns massor av gräs kvar där, men rätt så näringsfattigt, och de kommer närmare Zenit som går på ena sidan, och grabbarna som går i den nedre stora beteshagen vid sjön. Det är väl snarare så att grabbarna uppskattar att få stona närmare sig, de brukar kunna känna sig lite övergivna där när sommaren går mot sitt slut. Särskilt som allt mer vilt rör sig utanför, och ibland igenom stängslen. 

Allin i motljus.

Övre och nedre beteshagen, tänk vilken tur vi har som nu kan ha flera större beteshagar. Stona höll sig förstås mest där vi kunnat ha stängslat tidigare och städat efter oss, för där växer bättre och godare mat, och det finns ingen sly. En del av ytan har stått oanvänd flera år, och där kommer vi få jobba hårt med att få bort sly och annan oönskad växtlighet, men att basjkirerna kan gå där och putsa nu hjälper verkligen till. Det syns inte minst på det nedre betet som vi kunde stängsla ut för ett tag sedan, det ser redan lite prydligare ut, och de har till och med putsat bort en del sly. Troligen för att mycket av slyet är björk, det är bättre än all tråkig al och vide.

..och Rodina.

Till slut hittade jag Javelin också, som låg och sussade sött.

Svårt att få till bra gruppfoto på grabbarna.

I nedre beteshagen ser det nedbetat ut, särskilt som sommaren varit torr här. Men tydligen växer det ändå fortfarande där, och när de bara är fyra stycken hinner de förstås inte gå och äta precis överallt under en dag. Så länge de två äldre är tjocka, och de två yngre inte blir spinkiga, och de verkar trivas så får de fortsätta äta av det som finns. Skulle ett- och tvååringen se tunna ut kör vi dit Hägraboxar och börjar stödutfodra tills det är dags att ta hem dem. 

Pavel får så fina strimmor när han sätter höstpäls.

Ett extra hjärta på mulen.

Tillbaka till den övre beteshagen, där Javelin vaknade till:

Nyvaken och funderar lite. 

Rullar sig förstås, flera gånger.

Funderar lite till..

 ..och rullar igen!

"Men hej matte, är du här?"

❤️

Tidigare skrev jag att jag skulle göra ett inlägg om Fiona under veckan, Fiona som födde fram ett dött hingstföl under natten till förra söndagen. Det inlägget får vänta lite. Fiona var frisk och kry i två dagar, men från tisdag har hon varit allt annat än frisk och kry. Under helgen ändrades sjukdomsbilden, så nu står hon på boxvila, vilket verkar vara positivt för henne, men vi pendlar mellan hopp och förtvivlan. Fiona är distriktarna patient, och hennes tillstånd är i skrivande stund stabilt, men jag inväntar att distriktarna kommer och gör en bedömning kring hennes belägenhet, så får jag sammanfatta hennes berättelse i ett senare tillägg. 

2022-08-28 15:42 | 0 kommentarer

Två svarta på rad, en liten och en större.

I tisdags flyttade vi om alla basjkirer utom Elisjka och Zeniya, och i samma veva tog vi Odessa och Qarenina från stoflocken, för tanken är att de ska gå med Zenit. Istället fick Adilliya, Fiona, Rodina och Javelin gå in till de tre stona som återstod av flocken, i en för dem ny beteshage. De två äldre stona med föl tog givetvis kommandot, och det blev en tydlig gruppering mellan vi och dem. Zayats kan vara onödigt tuff och gåpåig ibland, men hon skötte sig snyggt, Joline har inte gjort mycket väsen av sig utan hållit sig på ytterkanten, men för ettåriga Allin har det varit otåligt ibland, det har synts.

Hon har varit så fasligt nyfiken på de två yngsta, och flera gånger försökt närma sig. Inte framfusigt, utan hon har frågat artigt men blivit bortsjasad av Fiona, men efter fem dagar, på söndag förmiddag, fick hon äntligen vara med ungarna, och vilken lycka!

Här går hon fram till Javelin och Rodina, den yngsta verkar mest intressant.

 Väldigt bra bild av "föltugg", en gest som visar underkastelse; Fölet visar att det är litet, genom att "tugga" och ibland även smacka med tungan mot den andra hästen. Javelin ville busa lite med sin nya kompis, men vill inte råka illa ut.

När Javelin senare lade sig gick Allin dit och lade sig bredvid.

Javelin verkar som sagt mest populärt, och en gissning är för att de liknar varandra. En del hästar funkar så att de triv med de som liknar dem, det var ingen slump att Allin var den som först blev riktig kompis med Joline.

Rodina och Allin är bägge ettåringar, men Allin är 1,5 år, och Rodina fyller ett om två veckor, i jämförelse ser Allin nästan vuxen ut.

 Javelin med Rodina bakom sig.

Söt, snäll och populär.

2022-08-14 13:35 | 0 kommentarer

Av praktiska skäl tränar jag oftast de yngsta i hagen. Det går bra, de lär sig tidigt att det är den som för tillfället har grimma på som får all uppmärksamhet, så man kan göra det man ska utan att störas. Men de allra yngsta sjasar jag inte bort i onödan, de lär sig reglerna ändå så småningom, och det är ju dumt att medvetet göra dem folkskygga. Ibland är det till och med en fördel att de är med, ibland som stöd, ibland för att se och lära tills det blir deras tur i framtiden. Det verkar faktiskt göra nytta. 

Vi ska flytta om alla hästar utom två på tisdag. Rodina (11 månader) är inte ledd jättemycket, mest faktiskt när de ska in i stallet, så jag tänkte passa på att ha lite ledövning med henne i veckan. Hon har alltid varit snäll att ta på grimman, hon brukar vänta tålmodigt när det är köbildning vid ingång, och har varit enkel, om än lite ivrig ibland när vi lett henne.

Javelin ville vara med, och verkade vilja prova grimman, och det fick hon. Men Rodinas grimma är förstås alldeles för stor, så jag ska nog låta Javelin få vänja in sig på passande fölgrimma snart. Roligt när de är så positiva och vetgiriga. Rodina var jättesnäll och duktig, lite ivrig igen, men gick väldigt lydigt och tveklöst från de äldre stona, och åt de håll jag tänkt mig. Javelin tätt vid sidan hela tiden och jag ville inte förstöra genom att sjasa bort, men det var omöjligt för mig att ta kort samtidigt. Det var precis som när jag hade ledövning med Tengri i vintras, och Rodina höll sig nära hela tiden.

Jag kom att tänka på när vi skulle lastträna helsystrarna Deana (2 år) och Cizmet (1 år) i stora beteshagen för två år sedan. Lillasyster Sasjenka verkade tycka det var en intressant och rolig övning, så hon lastade sig själv. Hon gick in helt själv, och trivdes så bra i Fautrasen att vi till slut fick lasta upp duktiga Deana ännu en gång för att visa Sasjenka hur man skulle gå ut via rampen fram.

Efter det lastade hon sig själv varje gång vi tränade, en nyttig övning.

En något äldre Sasjenka följer storasyster Cizmet på ledövning, sensommaren samma år.

Fölen behöver lära sig gränser, de får inte bete sig hur som helst eller störa. Men det sker nästan aldrig, de är helt enkelt nyfikna på vad man gör och vill vara med. Det är rätt vanligt att föl tidigt får följa med mamman vid sidan i arbete, särskilt vad gäller körhästar. Då sitter de ihop med mamman, här går de lösa och det är mest på lek, men att följa med finner sig naturligt för dem, så låt dem om det går. Man behöver bara ha extra koll på hästen man tränar och dess grimskaft så följeslagarfölet inte tar det i munnen, eller hellre under halsen, vilket är rätt vanligt och något man vill undvika så träningen för unghästen inte blir en obehaglig upplevelse och slutar fel. En av flera anledningar till att det sällan blir några kort tagna under sådana övningar. 

 

2022-08-07 14:37 | 0 kommentarer