147 dagar kvar

 

814B4EE7-1C4D-49B7-A821-5F3BB27B2786

Helbröderna Ilieff och Tengri agerar stubbrivare på lördagen, medan det ännu var sommartid.

 

Vintertid. Det är inte själva tiden jag är emot, utan omställningen som sker för sent på året, för det är ännu svart när jag går upp, och solen som gick ned 16:42 igår går ned 15:39 idag. Det verkar inte ens som att de som bestämmer tror på att vintertid skulle vara normaltid, eftersom sommartid är sju månader, och vintertid fem. Det normala vore att ha en och samma tid året om, och även om jag skulle föredra sommartid alla gånger så nöjer jag mig gärna med att inte ställa om över huvudtaget. 


403BE706-A73B-4121-8E1C-4C25A50BC2C4

Pavels hjärta blir fluffigt och fint på vintern. Sommartid syns mest det smala, rosa hjärtat i mitten, det finns där under det vita.

 

Lördagen, sommartidens sista dag, bjöd på solsken och friska vindar efter en regnig morgon. Basjkirerna i sina täta pälsar njuter av att slippa svidknott i vinden, och det busades runt en del i hagarna i blåsten. Ren livsglädje, härligt att se.

 

 

177C68E4-FF35-4DA2-8A5F-A7479D94D15F

Söndag förmiddag. Vinterpäls är härligare än vintertid, Mistjev är väldigt mjuk och extra fluffig nu i sin vinteroverall.

 

Tiden mellan tidsomställningen och advent blir tung tycker jag. Svarthöst om det inte kommer frost och snö, och nu är det bara milt, ostadigt och jäkligt lerigt. Varje år räknar jag ned till sommartid sista söndagen i mars. Det är 147 dagar kvar.

 

 


Översittarfasoner

 

823BB637-32C3-4C35-A8C2-ECA3FE757CFC

Zayats flyttade in till Odessa och Qarenina på söndagsförmiddagen.

 

Egentligen skulle Zayats flytta in till de två i Ljunghagen redan förra helgen, i samband med att vi flyttade rundbågehallen, men när jag tog in Zayats till stallet var hon halt på ett sätt som utesluter i stort sett allt utom hovböld. Stefan verkade hoven, och jag gav henne smärtstillande. Ingenting syntes under hoven, och det smärtstillande tog inte, så då var vi rätt säkra på hovböld och tänkte att vi hoppas den läker ut fort, och så får hon flytta efter det. Trots att stona känner varandra sedan tidigare kan Qarenina och Zayats vara mycket tuffa -även om de var bästisar i somras när vi delade på dem- och vi tyckte synd om Zayats, som skulle få slå ur än mer underläge med sin ömma hov.

 

1B67FF37-A31D-47DF-A2F1-1A0BBC355911

Odessa och Qarenina. "Inkräktaren" håller sig bredvid husse än så länge.

 

En hovböld beskrivs som en blånagel, men jag vill även påstå att det kan liknas vid en vagel eller finne, typ. Den kan uppstå genom att exempelvis grus tagit sig in i hoven, det blir en inflammation, och bölden vandrar så småningom ut, i det här fallet kommer den högst troligt ut ovanför hoven. Vanligt på hösten med blöta och leriga hagar, och ett övergående besvär. Den hann inte läka ut i veckan, men Zayats har liksom vant sig och kan hantera sin tillfälliga hälta. Och hon behöver verkligen byta flock, så hon fick flytta nu ändå och det gick bra. 


1A8D0322-E347-4852-A553-D0355B00E23D

 

Ser sig omkring i Ljunghagen.

 

E7388E94-9F1E-41E2-B6FF-B726A1CEDADB

 

Det var länge sedan hon gick där sist.

 

Zayats passar inte in i större flockar, särskilt inte om det finns hästar under henne i rang, för då visar hon verkligen översittarfasoner! Det finns kanske de som minns ettåriga Cizmets besvärliga sårskada på ett bakben hösten 2020, det var med all säkerhet Zayats som var orsaken. Det var rätt unghäst som drabbades den gången, för Cizmet var väldigt snäll och enkel att sköta om, ge sprutor och byta bandage på, men ändå onödigt. I stoflocken finns nu tre ungdomar; Javelin, Rodina och Allin, det blir för mycket för alla, även för Zayats. Hon vill nog uppföra sig, men kan inte. I en mindre sammansättning med vuxna hästar är det inga problem, och det blir mindre för henne att hålla reda på. 

 

 

9295DF99-DF94-4D22-B083-21870B07DE71


Det blev inte någon större dramatik. Qarenina skulle förstås visa musklerna, men förstod snart att Zayats var nedsatt, och Zayats i sin tur var ovanligt underlägsen och gick tydligt undan. Odessa har lite mer finess och hälsade inte mer än nödvändigt. Hon nedlåter sig inte till dramatik, gap och skrik utan vill ha lugn och ro. Redan när förmiddagshöet var uppätet var de ok med varandra, och Zayats verkar trivas bättre med de två. Bilderna ovan och nedan är från lunchutfodringen, solen lyste och grimmorna åkte av.

 

 

430C0296-DC79-45D6-A90A-9666E7061D77

 

En annan anledning till att Zayats byter hage är att hon ska iväg på fortsatt utbildning och försäljning förhoppningsvis, hos "vår" tränare i Bispgården. Hon skulle egentligen åka redan under v 44 hade vi tänkt, men nu väntar vi tills bölden läkt ut. Zayats behöver banta lite efter sommarlovet, och i Ljunghagen går de på diet, även om det kanske inte syns på de lättfödda damerna.. 

 


9518CE2D-BF6D-430A-82F4-BA67C6E1E3AA

Hon är fin, min Zayats. Den av våra som mest liknar en vildhäst tycker jag.

 

2E1452A7-3EEA-46B9-8428-D53618E4E8F3

Tittar på pappa Zenit i hagen på andra sidan vägen, och då kom jag att tänka på en bild från Zayats första sommar, i samma hage:

 

B9A61DA7-8B07-4B92-B769-81FD708C0189

 

Zayats vilar medan pappa håller koll. Samma hage, samma stolpe, nästan samma plats.

 

 

F23C66C7-D55C-489C-A324-CB366E621129

 

 

CE17ED81-C00D-4112-A080-57B0ADAC68B9

 

 

CA755121-A519-4512-B2F4-E52168747592

Odessa i förgrunden.

 

 


Flytt av rundbågehall

 

93695E67-483C-46DF-965C-41067BC6B323

Inifrån hallen på nya (tillfälliga) platsen.

 

För ett par år sedan köpte vi vår första rundbågehall. En klassisk sådan, men inte tråkigt grön som de flesta jag sett, utan faluröd plåt med vita detaljer. Tyvärr detaljer som hästarna kliar sig på så vi behöver ta bort dem, men tanken med rött och vitt är god, det är ändå så de flesta klassiska ladugårdar och många svenska hus ser ut. Det ser trevligare ut helt enkelt.

Hallen monterades ihop nere på stora sommarbetet som skydd till grabbflocken som gick där då, och på hösten flyttades den till den hage där Zenit nu går, som komplement till vindskyddet i trä som redan stod där. Man flyttar hallen genom att köra in traktorns framhjul, och med pallgaffel under takbjälken lyfta upp hela hallen och köra mer eller mindre i blindo. Om man inte har kamera får man förlita sig på den som dirigerar från backen.

Tyvärr håller min mobilkamera på att ge upp, och den kan inte fotografera vyer längre. Hela skärmen fladdrar som ett värmedis, och korten blir därefter. Jag tog ett kort när vi flyttat hallen från Zenits hage till övre betet där stona får ha den som skydd så länge de går där. Sen ska stona flytta till Vinterhagen, och då ska vi flytta hallen igen när beteshagen krymps ihop till vinterhage åt grabbarna. Men det är några veckor bort ännu.

 

9E337B80-D27B-49C3-BE8E-3BF3A79A4533

 

Det jag ville illustrera med bilden var vägen vi flyttade hallen. Det har regnat en del, så det var lerigt överst i Zenits hage, och rätt mjukt första biten in på betet, där det i vanliga fall ofta är ganska sankt,  men det blev ytterst lite åverkan på marken ändå. Få spår av traktorns framfart med hallen, och det gick fort att sätta upp stängslen igen. Stona gick inte i hagen just då, och Zenits hage hade jag tillfälligt delat av.

Jag försökte fota stona och hallen flera gånger under helgen, men alla bilder blev mycket suddiga. Följande bild tog jag på söndagen med selfiekamera, när stona ändå stod stilla eftersom de fått en ny höbal:

 

ED098409-EA96-437E-97F3-76CEF66B757A

Det blev suddigt ändå, fast med konstiga färger dessutom.

 

Rundbågehallen har sina små brister, men funkar bra, och så himla praktiskt att den går att flytta! Senhösten -20 blev det ett hiskeligt oväder med hårda sydostvindar, och de lyckades faktiskt lyfta hela hallen och vrida den ett kvarts varv! Det var bara att köra in traktorn och ställa den tillrätta efteråt, och efter det har den inte rört sig. Förrän i fredags då. Förhoppningsvis köper vi en till nästa år, eventuellt en förlängd.

Mobilkameran är inte helt väck än, på en bra dag kan den ändå ta bilder på närmare håll. Det var faktiskt i syfte att testa kameran lite som jag gick upp till grabbarna och fick några bilder av mina svartbruna killar med härligt hårsvall; svartbruna tvååringen Ilieff, och svartbrunblacka morbrodern Mistjev (Ilieffs mamma Adilliya är halvsyster med Mistjev, de och Pavel lekte ihop som små sommaren 2012).

 

468E4F5A-D419-4A1D-AFD6-47C73A780E60

Ilieff. Höstsolen som plötsligt visade sig förstärker de rödbruna topparna i manen.

 

 

D7ECA79A-C88C-4FAB-B740-0FF95BC4181D

Biffen och Bananen..

 

 

BDD2CD0C-88EF-410B-A7BE-71D115FAA722

Ilieff hade för dagen pyntat sig med några löv i pannluggen.

 

 


Sju veckor sedan sist

 

42D7FB47-0088-4DE8-B986-5C2257FCFE20

Stefan kör Horse Hoppern (mockningsmaskin) i hagen hos Zayat, Joline, Allin och Zeniya, medan de andra tre är inne i stallet.

 

Det hade gått exakt sju veckor sedan Adilliya, Javelin och Rodina var inne i stallet sist. Då var Fiona också med, vi ville ha extra koll på henne då hon på natten fött fram ett dött hingstföl. Stoflocken är lite knepig att dela upp ibland. Tar man ut Allin, Zayats och/eller Zeniya är det bara Joline som ibland vill följa med, men tar man ut Adilliya och ungarna vill hela flocken tränga sig på och följa med, även fast de andra får mat i hagen, och vi vill varken ha kaos eller trasiga stängsel så vi har egentligen bara undvikit att ta in just dem. Särskilt som vi koncentrerat oss mer på Allin som skulle visas (Halloweenutställningen ställdes tyvärr in i fredags pga sjukdom), och Zayats som vi vill skicka på utbildning och försäljning i vinter. Men nu var det dags, det har ju ändå gått sju veckor sedan sist.

Ettåriga Rodina var aningens överivrig när vi väl fått iväg dem från flocken, mest för att det blev lite oroligt vid grinden när alla andra ston ville med. Hon skötte sig mycket bra då, medan vi väntade på att ha fritt för att kunna ta ut dem, så det var bara energier som släppte. Plus att det blåste friskt då, mycket som fladdrade och for i vinden. Med det i åtanke, och att det var länge sen var hon superduktig. Javelin följde bara med mamma precis som vanligt.

Adilliya fick välbehövlig hovvård fram, och även Rodina fick klippas lite fram. Vi har verkligen inte tränat jättemycket på att lyfta hennes ben, och hon kan bli extremt svår om man skulle råka komma åt hennes mage medan man håller på med hovarna, vilket är lätt hänt med hovtångens långa skacklar. Mamma Fiona var också överkänslig för beröring under magen, man får helt enkelt acceptera det och göra sitt bästa, men hon skötte sig fint, trots att husse råkade komma åt magen med hovtången. Rodina skärpte sig rätt fort efter det lilla misstaget, så hoven kunde klippas färdigt.

 

CBD0637B-515B-4EDC-A752-CE462510DEC8

Javelin provar fölgrimma.


Igår, lördag, fyllde Javelin fyra månader. Man kan tänka sig att sju veckor är fasligt lång tid för en liten varelse som funnits på jorden i endast fyra månader, men det verkar som att våra basjkirföl har synnerligen anpassat och praktiskt selektivt minne. Det har hänt förut (med Zayats, och Elisjka till exempel) att det gått lång tid mellan stallbesöken som föl, men de beter sig som om det var igår. De kan förvisso tycka boxen blivit trång, men annars är det som att ingen tid alls passerat. Det var likadant för Javelin. Sist hon var inne provade hon grimma för första gången. Vi har provat lite ute i hagen, men dels är hon smart och ifrågasätter nyttan, och sen har vi ett par andra ungdomar som gärna lägger sig i träningen. Idag fick hon alltså på grimman för andra gången, och hon skötte sig snyggt. 

  

574BF78E-23B9-42EB-BF29-82E74091C713

På väg tillbaka till flocken.

 

Adilliya och ungarna var inne några timmar medan vi jobbade på, och åt lunch. Rodina verkade uppskatta boxvistelsen mest, det var nog skönt att få komma in och vila från väder och vind. De åt bra alla tre också, och när de kom tillbaka till hagen hade vi lagt ut en fin höbal. Vinden hade dessutom mojnat, så vi tog en längre och roligare väg tillbaka, och nu skötte sig Rodina klanderfritt. 

 

0AD32FD1-FC62-4355-83F8-721DD157D2AC

Här väntar vi vid grinden innan vi går in, det är bra att kunna vänta lite ibland också.

 

 

FB850854-197A-4918-8765-1C9399A3E5E7

Avslutar med en fin höstbild av Odessa som Stefan tog i lördag. Vi har haft tur med vädret nästan hela helgen, det är tacksamt såhär års.

 

 


Fel färg

 

1023F680-E125-48F4-A532-DE714195AC0D

 

Det är roligt att bli påmind ibland. På söndagsmorgonen kom ett sex år gammalt minne i fb-flödet; det är Beroza till vänster i bild, Zeniya till höger, året är 2016, så de är alltså ett år gamla. Påminnelsen för mig var dock en från förra hösten, när Beroza visades digitalt av sin dåvarande ägare, och domaren, Helena Kättström påpekade att hästen var registrerad med fel färg. Och det stämmer, att färgen inte stämmer, och så sker emellanåt, ibland på grund av att id-kontrollanten inte har jättebra koll på färger, men mer ofta för att hästen antingen ändrar färg, eller att den riktiga färgen inte är tydlig att utläsa medan hästen ännu är ung.

Vi hade fel vad gäller Milyjs färg (f 2017, e Zenit, u Tindra). Hon var bokad redan som nyfödd, och chipmärktes därför extra tidigt, redan när hon var 4 månader och det var dags att flytta. Vi velade in i det sista, om hon var musblack eller gulbrunblack, men vi tyckte ändå hon var väldigt lik sin gråa (musblacka) mamma för dagen. Det tog inte många månader innan jag såg på bilder av Milyj att vi gissat fel, hon blev gulbrunblack, och inte musblack.

Milyj kom tillbaka till oss som ettåring, och vi fick hennes färg korrigerad. Att man inte gör det oftare beror dels på att det inte är jätteviktigt -det viktigaste är att chipnumret stämmer, men på avelsdjur är det förstås bra om färgen stämmer, och även för statistik, forskning etc. Det är heller inte en kostnadsfri procedur, och det räcker för att många inte ändrar. Eller så kanske man inte vet att möjligheten finns, eller inte bryr sig. Samtidigt som ett föl ändå skulle chippas här passade vi på att få färgen korrigerad både för Milyj, och hennes far Zenit, som felaktigt fått färgen brunblack när han registrerades i Sverige, även han är gulbrunblack. Id-kontrollanten scannar chippet och fyller i rätt färg i en blankett som tillsammans med passet skickas till avelsorganisationen, i vårt fall SH. 

Men tillbaka till Beroza. På bilden håller hon på att sätta vit vinterpäls, precis som hennes storasyster Odessa gjorde i samma ålder. Odessa är isabellblack, och även hon hade och har ännu vit man och svans, så vi tänkte inte efter så mycket utan id-kontrollanten tyckte att Beroza var isabellblack och vi höll med. Jag vet mycket väl hur Beroza ser ut som vuxen, så jag skickade mitt minne till hennes nuvarande ägare (som faktiskt var spekulant på Beroza redan när hon var treåring, men det klickade inte mellan dem då). Kolla hennes man! skrev jag. Jag fick två fina bilder att använda i dagens blogginlägg. Gå tillbaka till första bilden, det är alltså Beroza till vänster, och det är inte konstigt att vi trodde hon var isabellblack. Såhär ser hon ut nu:

 

6E376315-CE9A-4C69-A5D8-428F1F9FBEAC

Samma häst sex år senare.

 

Beroza är gulbrunblack, uppenbarligen en lite knepig färg att kunna gissa sig till när de är unga. Som tvååring började Beroza byta ut sina vita tagel i manen mot grå, men svansen fortsatte vara vit. När jag fick veta att nuvarande ägaren tänkte visa Beroza digitalt i år förvarnade jag om att hon säkert skulle få påpekande om färgen, och förklarade hur det blev så. Att en häst ändrar färg rår man inte på, och ibland blir det fel bara. Till exempel fick jag tjata lite, och visa en massa fölbilder för att Gagarin skulle registreras som den rödblack han är, och inte fux, och även med Mistjev krävdes dokumentation av alla hans vilttecken som inte syns när hårremmen mörknade till svartbrun. 

 

2AA7B082-1E19-452B-9CD1-0123DE91CD32

Beroza, grå fram, ännu vit baktill.

 

Oftast registreras hästarna med rätt färg, och det är i många fall som jag skrev, inte det viktigaste i passet, det viktigaste är chipnumret. Det är av samma orsaker många valacker står som hingst i passen och på Blå Basen, för att de registreras innan de kastreras, och då bryr man sig inte om att ändra den uppgiften. Den som vill visa sin valack bör dock se till att korrigera för det kan vara andra bestämmelser och regler när man visar hingst jämfört med att visa valack eller sto. Hur man korrigerar uppgifter finns på varje avelsorganisations hemsida. Men när man ser bilderna på Beroza förstår man kanske att det händer att det blir fel färg ibland? 


IMG_3930

Beroza som tvååring 

 

 

Besökare idag: 2
Denna månad: 32
Totalt: 262415
söndag
4
december
2:a söndagen i advent
Barbara, Barbro

2022
Vecka 48
«oktober 2022»
tiontofr
0102
03040506070809
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31

Senaste inlägg
Gästspel
Sista flockflytten för i år
Vinterlängtan
Alla själars dag
147 dagar kvar
Översittarfasoner
Flytt av rundbågehall
Sju veckor sedan sist
Fel färg
Reflexdags

Senast kommenterade
Fiona
Höstregn och hästflytt
Öppna landskap
Javelin
Helsyster
Joline
Dags för tillvänjning
Efter snö kommer sol
Julaftonsritt
Höstplanering

Arkiv
2022
  •    November
  •    Oktober
  •    September
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2021
    2020
    2019
    2018
    2017
    2016
    2015
    2014
    2013
    2012
    2011