
Nyåret närmar sig, och det är hög tid att få Javelin chipmärkt och ansöka om pass för henne innan året är slut. Tjasmin har på sig ända till 7 januari, då hon är född 7 juli, och det är bra för vi kan inte ha dem inne i stallet samtidigt, och Tjasmin behöver förberedas lite till. Hon är enkel att ta in, ta på grimma och så, men precis som storasyster Rolly var i samma ålder så blir hon misstänksam och lite stressad ibland i nya situationer, och chipmärkningen måste vara en bra upplevelse. Är fölet väldigt ängslig av sig, eller skeptisk mot främlingar kan vi sedera, men det är alltid bättre om vi slipper. Vi har några veckor på oss, så vi fortsätter förbereda och ser hur hon tar det.
Javelin däremot har varit redo för utmaningen ett bra tag, men av olika orsaker hade jag inte bokat chipmärkningen tidigare. Vi har tur som har en så bra ID-kontrollant, som det kallas, han bor ganska nära och har inget emot att åka ut till oss även om det är helg så i lördags kom han hit för att ordna med Javelins registrering och passansökan. Vi hade tagit in hela flocken vid nio, Ulf kom hit halv elva, och då hade Javelin lagt sig för att sova.
Mamma Adilliya fick hö för att hålla sig åt sidan i boxen. Lite hö hamnade framför Javelin, som hade vaknat med låg fortfarande ned, och hon började mumsa där hon låg så jag hämtade mer hö så hon fick eget. Jag frågade Ulf om det gick bra att hon låg ned, eller om jag skulle jaga upp henne. Han tyckte att när hon är så lugn skulle det nog gå bra, men med risk att hon sprattlar upp just när chipet skjuts in, men jag tvivlade på att hon skulle bli särskilt dramatisk, så hon fick ligga kvar och äta medan Ulf tvättade henne noga på halsen och förberedde allt.

Här är vi tre personer i boxen; Stefan som håller koll på Adilliya, och tar kort. Det är jag som har den röda varseljackan, och bredvid mig går Ulf in i boxen, men Javelin låg tryggt kvar och tuggade sitt hö.
När chipet trycktes in reagerade hon lite bara, och bestämde sig för att kliva upp ändå, fast helt utan brådska. Hon stod en stund på framknäna och funderade lite innan hon klev upp helt och sträckte på sig. Sen tuggade hon på en god morot medan Ulf drog tagel från hennes svans. Basjkirtagel sitter hårt så det är bäst att ta få strån flera gånger. Javelin sneglade bakåt några gånger men tyckte moroten var bättre än det lilla obehaget, och efteråt hälsade hon fint på Ulf som klappade om henne samtidigt som han kollade efter virvlar. För av någon outgrundlig anledning behöver kontrollanten rita av hästen trots att han chipmärkt den och kollat att det är aktivt och visar numret på avläsaren.
Det är precis så man vill att det ska gå till när de chipmärks. Och även ett lite ängsligt föl kan få en bra upplevelse ändå, och gå stärkt ur boxen tillbaka till sin hage. Vi förbereder fölen så gott vi kan, vilket uppskattas, och det är få gånger vi har behövt sedera, men då har det funnits goda skäl. Vår ID-kontrollant är lugn och fin med hästarna, och precis som vår veterinär ser han till att vara en stund med hästen efteråt, klappa om och kanske ge en morot. Särskilt viktigt då våra föl och unghästar så sällan är nära andra människor än oss två.

Lite senare, ute i hagen tillsammans med bästa kompisen Allin, två år i februari.

Allin modellar sin nya, fina Mullegrimma. Visst är hon tjusig i den?

Mistjev har också fått en Mullegrimma, fast en fuchsiafärgad. Passar bättre än blått på honom.
2022-12-18 14:42 | 0 kommentarer