Tengri mumsar förmiddagshö.

Vi får emellanåt frågan när det är lämpligt att kastrera, och jag ser frågan nästan dagligen nu i en FB-grupp som handlar om föl, eftersom fjolårets hingstföl gärna inte ska fortsätta vara hingstar. Mitt första svar är: Inte för tidigt! och mitt andra svar är: Helst när de är två, det är en bra ålder. 

Inte för tidigt. Vi har en grabbflock, med en mycket duktig ledare och moderator i Mistjev, och Pavel gör sitt också, men ibland går han med stona över vintrarna för att det passar både honom, oss och stona. Mistjev är alltid chef över småkillarna, och de lyder villigt under honom. Åtminstone så länge de inte blir hingstiga, men det har bara hänt en gång, och den hingsten hann bli fyra. Vi hoppades i det längsta att någon ville ha honom som hingst, men eftersom vi själva inte behövde honom i vårt avelsarbete blev det ett snabbt och enkelt beslut om kastration när han var fyra. Han återhämtade sig fort och blev ridponny. Vi vänjer av hingstfölen när de är mellan 7 och 9 månader, då integreras de i grabbflocken.

Helst när de är två. Särskilt om de är fler än en hingstunge i en kull, för de har mycket stor behållning av att leka och busa runt med en jämnårig av samma kön. Det bygger dem både kroppsligt och mentalt, och ofta är de mycket lyhörda och blir på hyfsat lätt sätt välhanterade. De ifrågasätter sällan, och i så fall under korta perioder. Men vi har som sagt lyxen att kunna behålla dem så länge, måste de gå med ston måste man förstås kastrera innan de blir könsmogna. Men annars är två år en bra ålder, inte bara för kastration, utan för unga basjkirer generellt att flytta till sitt första hem. De har hunnit bli hanterade, de kan uppföra sig vid hovvård, vi har lasttränat (och kör gärna hem dem till sin nya ägare), de har givetvis sina pass och är vaccinerade. Naiva nog att tro gott om det mesta, och med en tydlig personlighet så vi kan se till att de hamnar rätt. 

Eftersom det finns så få godkända basjkirhingstar vore det förstås trevligt om någon hade som syfte att få tvåårige Tengri visad och godkänd för avel. Det verkar långsökt att tro på att import av nytt blod från Ryssland -det skulle behövas nya ston också- är genomförbart på flera år. Vi har våra två hingstar och kommer inte satsa på någon ytterligare längre fram. Tengri ska kastreras, troligen innan högsommaren om ingen vill köpa honom som hingstämne, och vi är mycket petnoga med att det finns ärliga avsikter bakom en sådan affär innan den genomförs. Den som hellre vill ha Tengri som valack kan boka honom innan ingreppet, och vänta tills han är resklar.

Under den täta vinterpälsen gömmer sig en söt och mycket trevlig och ödmjuk kille som fyller två den 20 juli.

Väldigt mycket unghäst ännu, men han blir nog fin. Han har ju att brås på.

En härlig uppsyn, som går i släkten.

Man skulle kunna tro att de här är bröder:

Tengri med spån i håret. 

Morbror Gasper. Klart man drömmer om att Tengri skulle blir Klass 1- hingst precis som morbror och morfar.. 

Tengri har förstås en egen sida.

2023-02-26 15:39 | 0 kommentarer

Vinterhagen, söndag vid lunchtid.

Stoflocken är de enda som får fri tillgång till grovfoder, åtminstone ca fyra-fem dagar/vecka. De yngsta behöver ofta mycket mat, och mest mat behöver Adilliya, som dels ger di och dessutom är dräktig. Ett dräktigt basjkirsto behöver egentligen inte så mycket extra, men det är stor skillnad när de går dräktiga år efter år och samtidigt producerar mjölk, då kan de falla ur ordentligt under vintern om de inte har bra tillgång på foder.

De två yngre i grabbflocken, Tengri (i bakgrunden) och Ilieff hade säkert mått bra av fri tillgång de med, men de har oturen att gå ihop med två av våra mest lättfödda basjkirer, Mistjev (i förgrunden) och Pavel, och de blir istället utfodrade fem ggr/dag så tuggbehovet tillgodoses, och alla får i sig mat. Om den flocken fick hela höbalar skulle de bägge äldre bli sjuka, särskilt Pavel är känslig trots att han inte är extremt matfrisk till skillnad från Mistjev.

Mistjev är hårfager, lurvig och fluffig.

Zeniya är den i stoflocken som är i minst behov av fri tillgång. Hon blir lite för rund, men äter å andra sidan inte jämt utan tar gärna långa pauser eftersom hon vet att maten alltid finns där. Dessutom är hon bekväm, och går ytterst ogärna ut i djupsnön. Höbalen delas upp i flera högar, och en del ligger ute i snön, för att uppmuntra att de rör sig och trampar upp.

Rodina, som blir två i augusti behöver mycket mat nu när hon växer.

Linslusen Javelin diar ännu, men om någon månad är det slut med det, och då brukar de behöva äta betydligt mer än när mjölkbaren är öppen.

2023-02-19 15:31 | 0 kommentarer

Zayats står i Fautrasen och väntar medan husse byter om till reskläder.

De skulle egentligen åkt för ca två månader sedan, och jag har haft en hel del ångest och magont över att vi inte kunnat köra dem till Brännan i Ragunda. Vi stötte på patrull vad gällde lastningen, och då Stefan varit borta mycket har vi inte kunnat träna mer än de gånger han varit hemma. Var för sig visade de sig vara tacksamma och enkla att lasta, men Zayats behövde öva mycket på att lasta ut sig för att vara helt bekväm.

Däremot var det inte lika lätt att få på bägge två, så vi fick prova olika lösningar. Cizmet, som är den coola och modiga av dem, verkade drabbas av mild klaustrofobi när mellanväggen skulle på plats, och blev plötsligt bakskygg. Zayats behövde känna att hon kunde backa ut, ända tills vi gjorde det tydligt att det var behagligare att stå i transporten och äta müsli än att stå utanför och sparka i luften i frustration. När hon förstod gick det mycket lättare, hon är en sån som behöver ställa tydliga frågor och få tydliga svar ibland, när vi förstår varandra är allt plötsligt enkelt. 

Efter ett tag fick vi på bägge två, att stå bredvid varandra utan mellanvägg och äta ur sina hinkar i lugn och ro. När den biten var etablerad verkade poletten trilla ner på riktigt för Zayats, som plötsligt insåg att hon ju stod bekvämt ifred längst in med mellanväggen på plats, och Cizmet hade inga problem med att kliva på och stå på ytterkanten (de står diagonalt i vår Fautras, lösa med en något flexibel mellanvägg). 

Vi hann bara öva på det ett par gånger förra helgen, det blev inget genrep i fredags då vi inte vill lastträna när det blåser hårt, och det blåste rejält i vindtunneln över gården på fredagen, så istället fick de stå i stallet, vila och få alla åtta hovar omsedda. På lördagsmorgonen var de bägge mycket enkla att lasta och stänga in, jag blev så stolt över Zayats som var hur lugn som helst och inte brydde sig om att Cizmet i sin trekantiga box bredvid provade på olika sätt att vända sig om innan hon till slut valde att stå på samma ledd som Zayats. Då hade all resmaten hamnat bakom henne, men det gick bra att åka de 16 milen till träningslägret ändå.

Väl på plats hade de inte tid att säga hejdå till husse när de upptäckt höbalen som väntade på dem, och brydde sig uppenbarligen inte heller om att de hade publik (i bakgrunden). Vår tränare Pernilla var inte hemma, men Stefan fick hjälp av Nisse att lasta av och ta in stona till sin hage. Det blir alltid en massa surr en sådan gång, så när Stefan till slut skulle åka var de två inte så intresserade av att ställa upp på bild. 

Zayats ska sättas igång efter sin långa vila, och hon verkar ivrig och motiverad att få komma i träning igen. Cizmet ska få ta det lugnt och vänja sig med folk, omgivningar och rutiner ett par veckor, sedan ska hon tränas igång. Även om hon är sutten på och lite riden ska hon få starta från grunden ändå. Bägge två kommer vara till salu när de är ridbara, de är bägge två helt unika individer med helt olika förutsättningar och troligtvis olika användningsområden, men kompletterar varandra och trivs förvånansvärt bra ihop, så egentligen vore det roligt att kunna sälja dem ihop.

Tjejernas tillvaro och träning kommer ni kunna följa hos Nilla’s Häst & ridutbildning. 

Stefan fick se fina renar på Gålsjöskogen på väg hem. 

2023-02-12 15:19 | 0 kommentarer

De som följer oss och livet här på höjden ovanför sjön vet att vi fått fasligt mycket snö. Dock inte mer än att vi kunnat locka ut hästarna att göra stigar ute i snön, vilket underlättar vid utfodringar, samt hindrar hästarna från att bli ståendes på samma små plättar fram tills i vår. Vi har ju haft ett par sådana vintrar med. De där stigarna har blivit till fina labyrinter. Vi börjar hos grabbarna:

Mistjev och Pavel.

Ilieff äter lunchhö i labyrinten.

Cizmet och Zayats är rörliga av sig, och har gjort en superfin labyrint över nästan hela deras hage.

Min fina Zayats.

Tanken är att de reser på träningsläger kommande helg, efter lite repetitioner kommer hon vara till salu igen. 

Tjasmin önskar nog att det fanns fler labyrinter som hon kunde springa runt i och öva galoppombyten och blandade hopp, men i deras hage ramlade det ner så hiskeligt med snö att Stefan skottade upp en bred bana runt hela hagen med traktorn, för lilla Tjasmin riskerade flera gånger att fastna i den djupa snön! 

Även Vinterhagen fick det skottat. Den är mycket mer skyddad, men också där kom det så pass mycket snö att det inte var så festligt för de yngsta att springa runt i yster lek som de borde. Dessutom är de den enda flocken som får obegränsat med grovfoder, åtminstone 3-4 dagar/vecka, och för att komma fram med traktorn var det nödvändigt att skotta där. De tre yngsta är mycket tacksamma, för nu kan de springa igen. Även de äldre hänger på ibland, roligt att se! Så där finns både räserbana och labyrint, en komplett vinterhage för unghästar med andra ord. 

Qarenina och Odessa har även de en finfin labyrint.

2023-02-05 15:21 | 0 kommentarer