Nu är det dags för Tjasmin att vänjas av. Med tanke på att jag har ett enda stort fritidsintresse -travsport,  och främst V75- verkar det kanske inte så genomtänkt att börja precis under Elitloppshelgen, men det var nu det passade bäst. På fredagen blåste det stormbyar, så då var det inte så lämpligt att börja. Vi tog in grabbarna istället, och hade tänkt lastträna, men det blåste alldeles för hårt. Det var nog så spännande ändå att gå till och från stallet, men de skötte sig jättebra, särskilt Tengri och Mistjev som råkade ut för en bil dessutom, när de skulle gå tillbaka till hagen. 

Lördag morgon fick Gasper flytta till Undantagshagen, och där har det hunnit växa upp lite pysselgräs. Den tar tid på sig att torka upp om våren, men hann bli helt ok ändå trots att det blir lite vårflod från en kallkälla precis ovanför hagen. Sen flyttade vi över Zeniya till Francesca och Tjasmin i Hemmahagen. 

Francesca gillar inte Zeniya. När vi har försökt få in Zeniya till Francesca och Gasper har Francesca försökt jaga ut henne, men när vi vant av föl så accepterar hon stoet efter ett tag.  Vi har en förhoppning att de två kan gå ihop när Tjasmin bytt flock, och att det går bättre att släppa in Gasper till dem när de är ok med varandra. Men det tar vi itu med sen, först är det avvänjning.

 Nej, Francesca blev inte alls glad, och försökte jaga ut Zeniya, men lugnade ned sig efter ett tag. Vi fick hålla henne emellanåt, men hon förstod nog snart att Gasper inte skulle komma tillbaka till hagen, och vad som väntar i slutänden. Det är ju tredje gången för henne och hon brukar släppa sina föl till den nya flocken rätt så fort, men i början är det viktigt att skydda ungen. Vid lunchtid släppte vi över även Allin, Tjasmins storasyster, och då gick det bättre.

Zeniya och Allin höll sig på sitt håll, Francesca och Tjasmin på sitt, och emellanåt gjorde Francesca utfall för att se så att besökarna kunde sköta sig och gå undan när hon befallde så. Vi såg till att de hade gott om mat, Tjasmin var duktig och höll sig vid mammas sida, och de andra stona var inte närgångna. Jo, Allin är naturligt nyfiken och orädd, men lydde när Francesca markerade, och höll sig istället nära Zeniya. 

Allt flöt på rätt ok, vi turades om att hålla oss nära eller i hagen, men det var rätt få gånger vi kände att vi behövde ingripa. Bäst är ju om de kan lösa konflikterna själva, men ibland kan man behöva bryta in för att de ska stanna av och fundera lite, sen brukar det vara lugnt igen. Och även om det var en del sura miner såg vi inte ett enda bett eller en enda spark, och det betyder att besökarna inte utmanar den naturliga ledaren.

Under söndagen ändrade Francesca taktik, och jobbade mer på att splittra upp Zeniya och Allin. Allin hade tydligen skött sig så bra, att hon kunde på prov vara mer med mamma och lillasyster. Rent taktiskt är det smart av Francesca, för att ha både Tjasmin och Allin som "sina" gör det lättare för henne när vi sätter ihop alla stona. Adilliya är ju också ledarsto. 

Tjasmin och Allin äter ihop, mamma Francesca i bakgrunden.

Måndag förmiddag körde vi in en bal till Hemmahagen, och den räcker tills de fyra ska flytta in till Vinterhagen till helgen. Stona som går där nu får stå i stallet några timmar då, medan Tjasmin och de andra ser sig omkring och gör sig hemmastadda. Under måndagen såg jag helsystrarna ihop flera gånger, med mamma som vakade en bit därifrån, eller gick iväg och var själv. Zeniya går helst själv eller ihop med Allin, men vid lunchtid låg hon och Tjasmin och vilade ihop i solen. Och de vilar ihop alla fyra också, både i hagen och ena vindskyddet.

De fyra verkar bli en fin liten flock, då kommer det nog gå bra nästa helg.

2023-05-29 16:34 | 0 kommentarer

16 maj, av en händelse samma dag som den meteorologiska sommaren anlände till Tröning, kunde jag äntligen och kraftigt försenad inleda årets stora vårstädning. Vi har en jättebra mockningsmaskin, en Horse Hopper, men det är länge kvar innan hagarna håller för någon traktorkörning, och sämst är det med de hagar där det går hästar. Betena torkar upp fortare. Men jag gillar att börja med vårmockningen, det hör till, det blir så prydligt och fint, och undlättar givetvis för utfodringarna.

Det är den tolfte vårmockningen som har påbörjats, och med åren blir man klokare, effektivare och latare, så jag tänkte dela med mig av mina allra bästa tips för att vårstäda hagar. Givetvis nedtecknade med glimten i ögat och efter våra förutsättningar. Var så god, åtta nödvändiga tips:

 
1. Börja alltid i ett hörn, och välj ett hörn som genom minimal insats kommer ge maximalt resultat. Jag väljer alltid ett hörn som efter en halvtimmes jobb och fyra kärror upplevs som att jag städat en halv fotbollsplan, det ger en fin klapp på ryggen och lust att fortsätta.

2. Välj en liten, välbalanserad skottkärra. Vårmockning innebär blöt hästgödsel utan strö, så en stor vagn som man -av lättja, lustigt nog- fyller till bredden kommer döda lusten samt knäcka kroppen. Stor skottkärra med två hjul är förkastligt, välj helst en svenskproducerad vagn med ett hjul, en som rymmer 90 liter, det är lagom. De italienska skräpmodellerna från Granngården (se bilden) duger, men de fokuserar inte på funktion utan fräsig design. 

3. Gör i tanken upp spikraka linjer, utgå exempelvis ifrån stängselstolparna. Tänk dig en rak linje, och ta ingenting utanför bara för att det finns där. Det finns gödsel överallt! Att frångå från ”strecken” innebär enbart en planlös och stressig mockning eftersom man hittar nya högar bredvid, överallt.

 4. Hänger ihop med nr 3. Kom ihåg att all yta du vårmockar nu ska vardagsmockas imorgon och varenda dag (nåja..) tills snön faller igen. Det måste vara logiskt och enkelt i vardagsarbetet, och underlätta för fortsatt vårmockning. 

5. Schemalägg start och slut för dagen. Antingen i tid (mest effektivt), eller i yta, beräknat enligt punkt 3. När dagens jobb är gjort, töm kärran och gå hem. 

6. Gläds åt all spirande grönska som gömmer sig under gödselhögarna, njut av fågelsång och hör hur vinden ändrar karaktär när löven på träden spricker ut. Eller lyssna på podd eller ljudbok om du föredrar det. 

Ingen regel utan undantag, men jag vände ju ryggen från henne för att fota pappa Gasper.

7. Avvisa alla hästar som kommer fram, ung som gammal, för du vill jobba ifred precis som de vill vara ifred ibland. Att uppmuntra hagens innevånare till medhjälp i vårmockningen innebär bara att de stjälper alla planer, alla skottkärror, och sinkar hela processen. Det finns tid för allt, när man mockar vill man helt enkelt vara ifred! Och tro mig, det funkar, men för fölen tar det lite längre tid eftersom man undviker att skrämma dem. Att ignorera är ett betydligt bättre recept. 

8. Belöning är viktigt!  

2023-05-21 15:17 | 0 kommentarer

Nu har vi börjat lastträna Ilieff, som ska flytta hem till sin nya matte och basjkirkompis efter att Tengri kastrerats. Vi behöver nämligen Ilieff för att hjälpa till lite med rehabiliteringen av lillebror efter ingreppet, sen får han flytta hem, och Stefan kommer skjutsa honom hela vägen. Vi tycker det är tryggast så med våra unghästar, att de lastas hemma i trygg miljö och reser utan avbrott till nya hemmet. 

För Ilieff är det också första träningen i att lämna flocken och göra saker själv, vi har liksom inte behövt göra det med honom tidigare men nu är det dags. Köparen önskar Ilieff veterinärbesiktigad först, och inledningsvis tänkte jag att det kunde göras när vi ändå har veterinärer här till kastrationen, men efter lite fundering så verkar det som en bättre lösning att vi kör in honom till vår nya, fina klinik för besiktningen istället. Väldigt bra social träning också! 

Ilieff har varit upp i Fautrasen förut, men jag kom efter en del funderande fram till att det nog är åtminstone 1,5 - 2 år sedan, och då hade vi mer fokus på att träna Sandor och Tuchkin. Första tillfället blev på måndag förmiddag. Ilieff funderade på varför han skulle gå själv från stallet där hans kompisar var, och verkade se spöken både här och där, särskilt när solen plötsligt kom fram och målade skuggor överallt. Men efter lite eftertanke klev han upp med bägge framfötterna i transporten, han fick äta müsli och morötter ur hinken, och så nöjde vi oss så.

Till tisdagens träning ställde vi transporten bättre till, med öppningen mot stallet, mindre skuggor, plus att insteget blev lite lägre än dagen innan. Ilieff funderade en stund, och var mer fokuserad på saker runtomkring transporten, men så klev han upp med framfötterna igen, blev belönad, backade ur, funderade lite igen innan han ivrigt klev på igen, och nu följde även bakdelen med!

Till skillnad från måndagsträningen hade jag inte borstat av Ilieff innan, och dessutom hade han legat och sovit i boxen, men det är samma fina treåring ändå.

Vi hade framdörren öppen, men avlastningsrampen uppe, för jag ville hellre backa ut honom än att leda igenom eller vända, för det kan bli lite jobbigt om de tror de fastnar i vändningen och kastar sig ut, eller om de hoppar över hela rampen, vilket underlagskänsliga hästar gärna gör och Ilieff är underlagskänslig. Eftersom vi kört höbalar i transporten saknar den alla väggar, och även lite strö som underlag, men det funkar bra att träna på. De åker ändå helt lösa, och eftersom Ilieff reser ensam och utan bagage behövs inte väggarna ändå, men ströa kommer jag förstås göra.

Ilieff ser onekligen ganska bekväm ut där han står och får godsaker ur hinken.

Han var jätteduktig och hade inget emot att stå därinne och äta. Han försökte vända några gånger, men hejdade sig när jag tog lätt i grimskaftet. Innan hinken var helt tömd så backade jag ut honom med lätta tryck framtill, och han tog försiktiga steg bakåt tills han var helt ute igen. Fokus från hans sida låg på att gå upp i Fautrasen igen, men han fick mycket beröm och sen leddes han in till boxen igen. Man ska ju avbryta när det går som bäst och han fick en bra upplevelse, utan sin flock som stöd eller störning.

2023-05-16 15:45 | 0 kommentarer

Hit till gården i Tröning brukar svalorna anlända i månadsskiftet april/maj, men av lätt förståeliga skäl är även svalorna försenade den här utdragna våren, precis som allt annat. Här har det firats födelsedag, jag fyllde 50 i fredags, och det är första gången sedan vi flyttade hit som svalorna inte hann börja komma innan min födelsedag. Inte konstigt med flera minusgrader om nätterna, och iskalla vindar dagtid. 

På lördagen fick vi besök och hade kalas, två av mina syskon kom hit, min svåger, och min systerson med familj. Rundvandring är obligatorisk när man besöker, så alla klädde sig i stövlar, varma jackor, mössor och vantar, för att beskåda leriga och vårtussiga basjkirer i snöleriga hagar, nära eller på håll. Det var skönt att gå in och fika efteråt, jag hade hunnit åstadkomma en banan/kakaosockerkaka på morgonen, och fått till en jordgubbsmoussetårta, och mina syskon hade haft bagarstuga kvällen innan och hade med bullar och kakor, så till slut stod magen i fyra hörn.

Systersonens lilla familj hade med sig jättefina blommor, och svågern hade en mindre sorts inplastad höbal på pickupens flak, en bal som var fasligt tung och skulle handskas med försiktighet, spännande!

Den visade sig innehålla inte bara finfint hö från Grannäs i Västerbotten utan ett varierande sortiment mousserande vin. Vi uppskattar bubbel, så det var skoj att fiska upp butelj efter butelj ur balen. Hela tio flaskor fann jag, skiftande hantverk, men alla var sorter jag verkligen uppskattar, och dessutom fick jag på sidanom en magnumbutelj och en liten flaska. Tolv flaskor bubbelvin, det var en trevlig present från mina syskon med familjer. Extra roligt med finurligt paket dessutom, det var svågern som lagt märke till de där små balarna och införskaffat en för min skull. Så hästarna blev ju glada också! 

På söndagen kom värmen. Första natten på länge utan frost, och temperaturen steg under dagen, vinden var mild. När vi kvällsutfodrade såg jag något välbekant som svischade förbi under himlen i vänstra ögonvrån, medan jag var på väg in till grabbarna med deras kvällshö. Var det en svala? hann jag tänka, men slog bort den funderingen. Men när jag började lägga ut hö såg jag inte bara en, utan två svalor som flög fram och tillbaka ovanför oss. På en gammal telefonledning mellan Zenits hage och Ljunghagen satt två till, en svala gör ingen sommar, så fyra stycken på en gång måste ju innebära att våren nu är slut, eller hur?

Jag kunde inte fota svalorna med min trasiga mobil, men Korvis följde med på hela rundan och ställde upp på bild. Det ser inte jättesomrigt ut direkt, men svalor ljuger väl inte? 

2023-05-08 15:30 | 0 kommentarer

Som bekant har vi haft väldigt mycket snö den här vintern, och i vanlig ordning är våren sen. Senare än vanligt till och med, vilket var väntat (och mycket frustrerande), onödigt utdragen dessutom. Men nu har det töat bort så pass med snö att vi kunde gräva fram grabbarnas väg från hagen till gården, och ta in dem för första gången på flera månader! 

Nöjd Ilieff i sin box.

Alla fyra gnäggade glatt när vi kom med grimmor och ledrep, och stod som ljus medan de "kläddes på". De är förnuftiga, och inte alls ohanterade eller så, trots att de bott på lösdrift hela vintern, men det är nödvändigt nu att vi får börja förbereda Tengri inför kastration, och Ilieff för flytt. Plan A, innan jag ens nämnde att Ilieff skulle bli till salu igen, var att det skulle bli samtidigt som han hjälpt lillebror med rehabiliteringen (motioneringen) efter ingreppet. Att han blev bokad av vad som verkar vara helt rätt människa för honom var en glad bonus, men det innebär inga ändringar i vårt tidigare lagda schema. Men så himla skönt nu att kunna börja förbereda bägge på riktigt, det ska bli roligt, intressant och lärorikt, precis som vanligt.

Som bekant har vi också förutspått hård påverkan på stängslen när så mycket snö ska smälta samtidigt, och det blir gärna "allt på en gång". När grabbarna var inne fixade jag till en del av deras hage som till nyligen faktiskt varit helt övertäckt av snö, och behövde en del omsorg nu när hälften töat fram. Böjda plastpinnar och trasig tråd pusslades ihop till ett hjälpligt stängsel.

Under tiden tog Stefan itu med det stängsel upp mot skogen som töat fram i Vinterhagen där stona går. Mycket var trasigt, en del låg nere, och det måste lagas nu när de börjar gå där uppe igen. Det hade till och med legat ett ungsto utanför stängslet! Pälsen avslöjade vem, och även dess kompanjon som varit på samma del av hagen. I Ljunghagen låg också en del ner, och stona där hade inspekterat förstås, men nu är det lagat. Zenits stängsel ska jag försöka hinna imorgon, men det finns ju annat man vill hinna med nu i dagarna..

Men jag tog mig tid att pyssla om de fyra i stallet, bland annat kammades allas manar nogsamt igenom och är nu silkeslena, glänsande och helt fria från vitterflätor vadderade med vinterpäls. En trevlig och behövlig stund med mysiga killar som blev finare för varje minut. Som bekant agerar min trasiga mobilkamera rätt godtyckligt numer, men jag fick ett par fina bilder på sagolika Ilieff:

Förutom att han är söt är han väldigt snäll, så det ska bli så roligt att förbereda honom ordentligt för flytt.

2023-05-03 15:33 | 0 kommentarer