Ute igen efter knappt två dygn på boxvila.

Tengri var inbokad för kastration onsdag förmiddag, men vi tog in helbröderna redan på tisdag om aftonen. Deras två flockkamrater Pavel och Mistjev fick gå ut på väldigt grönt men ändå näringsfattigt bete, med tillgång till gamla hagen och dess rundbågehall medan de två yngre togs hem till gården. Vi drabbades av en rejäl insektsinvasion i måndags, då det blev hett igen efter välkommet regn så de tyckte det var jätteskönt att få komma in. De har annat näringsbehov än de två äldre så det passade bra att sära på dem för några dagar. De som stod på box hade inte varit inne så länge i sträck förr, men de var tysta, lugna, åt och drack väl, och låg ned och sov, så de hade det bra. 

Pavel och Mistjev på "tjockisbete".

Allt gick bra på onsdagen, Tengri kastrerades utan problem, och Ilieff fick en vaccinationsspruta. Även ettåringarna Tjasmin och Javelin skulle ha en spruta var, och eftersom stallet var upptaget fick de sina injektioner ute i hagen. Det gick också bra, även om alla ungston var något påflugna och nyfikna. Men hellre det än att de springer från en när veterinären kommer. Tjasmin blev till och med stucken två gånger, eftersom ampullen lossnade från kanylen första gången, men hon var lika glad för det. 

Efter kastration ordineras boxvila ca ett dygn, för att de ska börja läka ihop, men sedan är det viktigt att de rör på sig. De verkade förstå att de hade det rätt bra inne, även om rastlösheten började visa sig på tisdag förmiddag. Eftersom Tengri bör gå i en kal hage där han inte kan klia upp sig på något, så stängde vi in de äldre valackerna på sitt bete, -där det finns fasligt mycket sly att klia sig på, och körde ut en bal till grabbarnas vinterhage innan vi släppte ut bröderna. De var väldigt på tårna när de kom ut på gården, mycket energi som byggts upp, och dessutom störningsmoment med bil, hund och annat. De tog noga akt på ordinationen att röra på sig när de släpptes lös i hagen, och eftersom de inte var hungriga var det roligare att springa än att äta.

Ilieff firade utsläppet med att göra sig fin i håret:

Ber om ursäkt för suddig bild, kameran funkar sporadiskt.

Men här syns det rätt tydligt att han lyckades busa till manen i alla fall.

Efter att de rusat och busat en stund stod de still så pass länge att de fastnade på bild.

De äter, busar som vanligt, motionerar sig och hälsar på gubbarna på andra sidan stängslet emellanåt. Oklart vilka som är avundsjuka på de andra, men det verkar vara 50/50 på att småkillarna vill in på betet, och att gubbarna vill ha hel bal och rundbågehall. Men vi har ordnat så bra vi kan för bägge paren, och om ett tag går de ihop igen. 

2023-06-29 15:53 | 0 kommentarer

Det blir en sammanfattning av vår midsommarhelg som söndagsinlägg. När man har jobbet där man har sitt hem är det viktigt att skilja på vardag och fest, i den mån man kan, så vi har varvat jobb med lagom mycket ledighet, god mat och dryck. Som jag skrivit om tidigare har vi tappat trycket på vattnet i stallet, vi jobbar på det men det kräver en del utrustning vi inte har ännu, men när vi tappade vattnet även inomhus på midsommarafton sjönk givetvis trycket vad gäller stämningen. Stefan fixade så vi fick tillbaka vatten i gården, medan jag jobbade undan, men när vi var klara kändes det som att vi borde fira midsommarafton på midsommardagen istället. Sillunch med tillbehör fick vi ändå, och på aftonen grillade vi en skivad svensk lammstek som blev helt underbar.

Vi har verkat lite hovar, fixat med betesstängsel och donat med en hel del annat under helgen, exempelvis fick Zeniya och Francesca komma in på midsommardagen så att Zeniya fick fina framhovar. Vi närde en stark förhoppning om att Zeniya skulle gå i brunst nu, men antingen brunstar hon i otakt, eller så döljer hon brunsten, vilket inte är ovanligt när det blir långvarigt med värme och torka som det varit nu. Vädret är annars bland det bästa under helgen då det både bjudits på svalkande nordvästvindar och regnskurar. Basjkirerna har sluppit en massa flygfän och haft det bra i de friska vindarna. Vi rapporterade in Chervona till avelsorganisationen också (resultat av betäckning). Lika krångligt och obegripligt som vanligt, men jag tror vi skrev ut rätt blankett den här gången, inför passansökan om ett halvår. 

Odessa var också en av de som fick fina framhovar och eftersom vädret var så bra, med sol och friska vindar kunde vi ta henne ute i hagen. Hon har inte gått i brunst efter hon betäcktes med Zenit i början på juni, så vi får tro hon är dräktig nu. Lite synd att vi inte fick till det så de kan gå ihop, vi får prova det senare i sommar, men jag är mycket glad över att det nog tog sig direkt. Jag har ju saknat hennes mamma Hinica så mycket, och att hon gav så fina avkommor, så jag har givetvis förhoppningar. Arbetsnamnet för det eventuella lilla underverket är (the wonderful wisard of) OZ. 

Kliar lite..

Svårt att välja en bild när det är en häst man tycker så otroligt mycket om, så då är det väl tur att kameran på telen funkar ytterst sporadiskt.

Lite mer midsommarblomster, prästkragarna blommar för fullt.

Ett av våra olvonträd som blommar nu. Med lite tur blir blommorna till vackra klasar av röda bär i höst.

2023-06-25 16:20 | 0 kommentarer

Lugn syrran, jag tar hand om dig nu. Mamma kommer inte tillbaka.

Vi fick förhinder förra helgen, men jag tror det var bra för Tjasmin, som är mer mammabunden än storasyster Allin var i samma ålder, att få gå med mamma en vecka extra i stoflocken. Nu gick de ju granne med pappa Gasper också, så hon var rätt nöjd. Oftast höll Allin, Zeniya, Francesca och Tjasmin ihop, precis som i Hemmahagen, så kanske extra tråkigt för lilla Tjasmin att förlora bägge sina vuxna, trygga punkter samtidigt, men storasyster är mycket bra som kompis och förebild.

På fredagsmorgonen vid andra utfodringen tog jag in Francesca till stallet, och sedan Zeniya. De två uppskattade mycket att få komma in från hettan och elaka flygfän, Tjasmin blev lite upprörd och Allin höll henne sällskap medan hon gick runt i Vinterhagen och letade efter mamma men sen ställde sig lillan och gnäggade åt pappa istället. Från stallet var det tyst. Det lugnade ner sig rätt fort i stoflocken, den som ropade mest efter Francesca var faktiskt Adilliya, som tyckt det var rätt skönt att slippa ämbetet som ledarsto för ett tag. Det märks att hon saknar Fiona, och hon är förstås inte ensam om det. 

Allin och Tjasmin äter ihop fredag eftermiddag.

Allin är inte bara snäll och trygg kompis, hon verkar dessutom bli en avbild av mamma Francesca!

Vi släppte ut Francesca och Zeniya till Hemmahagen, och nu hade vi öppnat upp till nedre delen av hagen där det finns lagom med bete för två ston. De två har aldrig varit vänner, även om de stått ut med varandra i samband med Francescas avvänjningar, men eljest har det varit rätt surt mellan dem. Men nu blev de plötsligt väldigt goda vänner! De har följts åt sedan vi släppte ut dem, betar nära varandra, går och dricker ihop, vilar i samma vindskydd ihop, och ropar inte alls åt de andra stona. Betesdelen av hagen är närmare grabbarna, så Zeniya är förstås glad att se sin älskade Pavel där, men nu är ju förhoppningen att de två stonas vänskap ska göra det enklare för Zeniya att bli en permanent del av Gaspers och Francescas flock när han går tillbaka till Hemmahagen. Med lite tur brunstar Zeniya över midsommar, men 2018 när det var lika varmt dolde stona alla brunster eftersom de inte ville bära föl under en längre torrperiod. Vi hoppas på tur, och vi hoppas givetvis på regn.

Tjasmin blir tjusigare för varje dag, nu ska hon förberedas för att bli till salu.

En annan sötnos i stoflocken, två veckor gamla Chervona.

Apropå helsyskon så blev vi lite överraskade att nyblivna ettåringen Javelin fick förtroendet som barnflicka till lillasyster Chervona under lördagen. Lillan hängde med storasyster i det mesta, medan Adilliya gick själv en del. Själv är jag tveksam till att Javelin är särskilt kvalificerad till att vara barnflicka. Javelin är inte så ansvarsfull ännu och har en hel del bus för sig, men jag får ju lita på att duktiga mamman har koll om än på håll. På söndagen försökte jag få en bild av helsystrarna ihop, men det gick ju inte eftersom de har så himla bråttom fram till en. 

Hellre det än att de vänder på hoven och flyr när de ser en, men ändå..

Men efter en stund kunde jag ändå få fast några helsystrar på bild:

Fyra helsyskon till och med.

Chervona i förgrunden med storasyster Javelin bakom sig, och uppe i backen går helsystrarna Tjasmin och Allin. 

2023-06-18 16:05 | 0 kommentarer

Stoflockens nyaste medlem: Chervona, en vecka gammal idag.

Fredag morgon tog vi in de ston som gick i Vinterhagen. Första gången Chervona var inne i stallet, men hon följde med mamma Adilliya så fint. Flygfäna har tagit sitt grepp om basjkirerna i sommarvärmen, först knott och nu stora broms, så de tyckte det var skönt att få vara inne i svala stallet. När Vinterhagen var tömd på ston släppte vi direkt in Francesca, Allin, Tjasmin och Zeniya dit, främst för att lilla Tjasmin skulle få bekanta sig med hagen under några timmar.

Efter vi ätit lunch och utfodrat släppte vi ut de i stallet till Vinterhagen, och det blev stökigt på en gång. Adilliya försvarar givetvis sitt föl, och tar hand om henne, men hon är lite mesig och godtrogen. Egentligen inte ledartypen, hon har ju blivit flockledare på grund av sin rang som mamma-häst, inte för att hon är naturligt ranghög. Allin tog sikte på fölet och kunde omöjligt hålla sig från att försöka sära på Chervona och hennes mamma, och Zeniya tog Allins part, samtidigt som hon nog ville att Francesca skulle ta över som ledare, så det blev för stökigt. Vi tog fast Allin och Zeniya, och satte tillbaka dem till Hemmahagen för ett nytt försök på lördag.

Det blev mycket bättre i den nya stoflocken, de delade upp sig i två grupper och respekterade varandra. Väldigt lite tjafs, inte ett enda bett eller spark. Javelin var ytterst nyfiken på Tjasmin, inte så konstigt då de två stått och tittat på varandra från var sin hage hela vintern och våren, så Javelin var den som sprang emellan grupperna, med varierande resultat men jag har känslan att de kommer bli goda vänner. De verkar bli kompisar alla ungdomar och det är ju bra.

Dagen och natten förflöt lugnt och stilla, även för Allin och Zeniya, och på lördag förmiddag provade vi igen, och släppte in de två stona till flocken. På en gång reagerade Allin på samma sätt, medan Zeniya funderade lite mer på om det var mödan värt. Men efter vi tagit fast Allin några gånger så lugnade allt ner sig och de blev förvånansvärt fort en fungerande flock. Oftast två grupper i var sin del av hagen, eller på var sin sida skogslägdan vid utfodring, men även ihop som hel grupp.

 Vi fick besök på förmiddagen, Stefans son med sambo, så jag guidade runt dem på den obligatoriska basjkirsafarin medan Stefan fick hålla koll på Allin och de andra. När rundvisningen var över och ungdomarna skulle åka vidare var det lugnt, ordning och reda i stora stoflocken, så det gick väldigt smidigt ändå. 

Gasper håller koll på stona från Undantagshagen.

Gaspers älskade Francesca tar igen sig i stora vindskyddet.

Vi har haft så fasligt mycket att göra i helgen -dessutom fick vi luft i vattensystemet för andra gången på två veckor, så plötsligt kom det inte en droppe i stallet; där vi tar allt vatten till hästarnas tunnor, så söndagen var för ovanlighetens skull nästan hästfri. Jo, vi bar ut lite stängselgrejer till en beteshage, och passade på att träna Ilieff att springa med ledare, inför veterinärbesiktningen då han är bokad för hemresa i sommar. Vardagssysslorna tog sin goda  tid ändå. Strax innan förmiddagsutfodringen gick jag till Vinterhagen bakom stallet för att kolla till stona, och fann allihop i- eller alldeles ikring stora vindskyddet!

Trötta småtjejer.

Allin med mamma Francesca bakom.

Lillasyster Tjasmin

Adilliya vaktar som vanligt är, men hon brukar se till att vila ordentligt hon med.

Så en bildkavalkad av söta lilla Chervona:

Söndag morgon, frukostutfodring ca 05:30

Morgonsolen fångar alla känselstrån som fölen föds med, det ser ut som att Chervona har skägg!

 När hon är såhär nära ser man att hon redan släpper första fölpälsen med början runt ögon och mule. Hon är så himla lik morbror Gasper i färgen, när han var föl.

2023-06-11 14:16 | 0 kommentarer

Odessa i Ljunghagen och Zenit i hagen mittemot.

Äntligen hade vi tur med tajmingen! Odessa uppvisade lite brunst på tisdag eftermiddag, och väldigt mycket efter onsdagen. Hon trånade vid sitt stängsel, medan Zenit dansade, kråmade sig och sjöng serenader vid sitt och på fredag morgon kunde vi släppa över Zenit till Odessa och Qarenina! Stona höll sig vid sina hötussar, medan Zenit noga sniffade runt längst övre stängslet och i vindskyddet.

När det var gjort sprang han ner mot stona, och Odessa tog sig inte ens tid att hälsa utan ställde upp sig direkt. Qarenina tyckte det var lite besvärligt, då hon inte brunstar just nu. Hon försökte halvhjärtat försvara Odessa, men det ville ju varken hon eller Zenit, så sen stod hon vid husse och såg lätt förtvivlad ut.

Odessa betäcktes flera gånger, och vi beslutade oss för att Zenit skulle gå hem till sig, så fick alla parter fundera lite tills lördag morgon, och släppa över honom igen. En förhoppning fanns att Qarenina skulle hinna börja brunsta under helgen. Alla tre verkade nöjda och belåtna över den lösningen, det var mycket lugnt i bägge hagarna resten av dagen.

Det blev ungefär likadant på lördag; Odessa betäcktes igen, men nu verkade Qarenina mer på hugget att försvara henne, så vi bröt tidigare. Tanken är att alla tre går ihop till slut, och vi vill inte riskera att orsaka dålig personkemi mellan dem. Zenit fick gå hem till sig, nöjd över det, och sen verkade Odessas brunst klinga av. Eftersom Qarenina inte visade några tecken på brunst på söndagen släppte vi inte ihop. Känslan är att de kommer kunna funka ihop, så vi inväntar fler chanser. Och med lite tur får min 40-årspresent Odessa leverera ett föl lagom till våra födelsedagar nästa år. Önska kan man ju alltid!

Dofterna ska noga analyseras, det kallas för att de flemar när de stänger in luften sådär för att läsa av alla lukter.

..och Odessa passar på att äta lite under tiden.

Eftersom det blev läge att äntligen få släppa ihop så lät vi alla stona vara där vi placerat dem förra helgen. Tanken var annars att alla ston skulle sättas ihop i Vinterhagen, men då man inte vet hur det går när vi släpper ihop hingst med ston strök vi det. Det gjorde egentligen ingenting, för det är harmoniskt både i Hemmahagen och i Vinterhagen, och jag hade ju hoppats på att Adilliya skulle hinna föla innan vi släpper ihop. Adilliya kan vara rätt hemlig av sig, och fölar gärna i smyg för att sedan stolt visa upp en torr, pigg och nydiad liten unge.

Hela veckan har jag gått upp redan 04:25 för att ha extra tid på morgonen om hon fölar, och när jag kom ner i köket på söndagsmorgonen såg jag hur alla fyra ston i Hemmagahagen stod vid grinden mot korsningen till Vinterhagen och spanade, så jag anade att Adilliya fölat under natten. När jag gick ut med frukostsäckarna såg jag på långt håll ett ljust föl vid Adilliyas sida.

Första bilden.

Adilliya är så cool, och trygg med att visa upp ungen för oss. Då är hon mer bekymrad över att andra flockmedlemmar tränger sig på, men hon fixade det galant även denna gång. Det var främst storasyster Javelin som hade svårt att hålla sig borta, men hon utmanade inte ödet mer än hon tyckte det var nödvändigt.

Mot betalning av en stor morot fick jag hälsa på fölet, och lyfta på svansen så jag kunde se att det var ett sto. Ett rödblackt sto, precis som jag önskat! Det var ju en glad överraskning när Adilliya fick Tengri, att se att hon och Zenit kan få röda föl, och sedan Fiona så tragiskt gick bort i höstas har jag saknat ett rött sto, och ett namn hade jag för ett sådant också. Givetvis får fölet ha vilken färg och vilket kön som helst (jag hade ett namn till en hingst också), bara alla inblandade är friska, men som sagt; Önska får man ju alltid!

Inte särskilt överbeskyddande när det kommer till husfolket.

Gasper hade exakt samma färg när han föddes 4 oktober 2012.

I solen syns färgen bättre, och hon har en röd rand från pannluggen, över ryggen och ut i svansen. Namnet jag sparat särskilt till henne är Chervona  och varför det blir just det namnet kommer jag berätta om i ett helt eget inlägg någon gång framöver. 

2023-06-04 15:27 | 0 kommentarer