
Två trevliga rödingar på grönbete.
Det var på vårvintern jag fick ett mejl angående Tengri, som då fanns på vår till-salusida i egenskap som hingstämne, men även gick att boka som valack för leverans under sommaren när ingreppet skett och han läkt ihop ordentligt. "Men vid det laget kommer hans storebror Ilieff vara redo att flytta, vi vill ha kvar honom som lekkompis till brorsan tills dess." Intresset väcktes för Ilieff, och efter ett långt och mycket trevligt telefonsamtal var han bokad.

Under våren och första delen av sommaren har vi förberett Ilieff för att flytta ifrån gården han är född och uppvuxen på. Det har inte behövts någon större insats från oss, det är en snäll häst i grunden, trevlig att hålla på med och enkel att verka. Vi koncentrerade oss på att lastträna ordentligt, och förbereda en del inför veterinärbesiktningen inne på Örnsköldsviks nya hästklinik, innan resan hem till helt nytt ställe. Besöket på kliniken innebär en massa nya intryck som vi inte kan vänja in hästen vid, men det är överlag en förnuftig treåring med stor tillit till oss, så känslan var att det skulle gå bra när dagen närmade sig.
Grabbflocken har befunnit sig på stora sommarbetet vid sjön sedan i lördags. Vi var inbokade på kliniken 08:15 på måndag morgon, och någon halvtimme innan vi tänkt lasta var jag och kollade till så att han (och de andra) var hela och fina. Vi körde ner transporten och ställde den utanför hagen, lillebror Tengri ville gärna följa med, han har lasttränat han med och tyckte det var kul, men han fick vackert stanna med de andra medan Ilieff lastades lika lätt som vanligt, och strax var vi på väg.

Framme på kliniken fick Ilieff på en gång gå in i en box för att vänta lite, och han tvekade inte ett dugg att gå på för honom helt främmande underlag, och vara på nytt ställe. Jag ledde honom fram och tillbaka på den asfalterade gången där man utför böjprov så han fick se sig omkring och mjuka upp sig lite efter den korta resan.
Böjprov innebär att veterinären böjer varje ben under en minut, och efter varje böjning ska man ha upp hästen i trav längst gången, och det gör man för att exempelvis upptäcka hältor. Ilieff tyckte det var lite konstigt först, men förstod visst att hans enda jobb var att stå still, och sen springa lite. Han suckade djupt när fjärde benet böjdes, och jag sa att det var tur han inte hade fler ben.
Sedan kändes han igenom, från huvud till svans, och det lilla som upptäcktes var inget ovanligt, en mjuk liten galla på ett ben, och att det kunde vara en så kallad vargtand på gång vilket är högst normalt. Ilieff är aldrig longerad, men han följer fint när man går och springer med honom, så besiktningen avslutades med att veterinären fick se honom skritta och trava ute på parkeringen i bägge varv (bilden ovan). Det fanns väldigt mycket där att titta på, men han följde mig så snällt att veterinären med glimten i ögat frågade om jag inte sederat honom i smyg. Det verkar som han inte gjort annat än travat med ledare på parkeringsplatser, sa hon.

Medan besiktningsprotokollet skrevs pratade jag i telefon med blivande ägaren, och meddelade att allt gått väldigt bra. Nu återstod bara att lasta upp Ilieff återigen och fortsätta resan till Nykvarn. Vi och veterinären gick igenom protokollet, och vid uppförande och hanterbarhet hade hon skrivit "Mycket trevlig!", vilket värmer förstås. Och det är ju bara att hålla med, Ilieff uppförde sig klanderfritt. Även lastningen skötte han fint och hade så bråttom upp i sin vagn att han glömde morötterna han brukar få som belöning.
Där skildes vi åt, jag och Ilieff som jag känt sedan han var några få timmar gammal; vår första avkommas första avkomma. Men det känns bara så bra att få föda upp en fin unge som reser iväg mot ett bra hem, och jag var ju dessutom stolt som en tupp över hur väl han genomfört morgonens uppdrag. Stefan och Ilieff åkte söderut medan jag körde hem för att jobba. Hemresan gick bra, på aftonen stod han i sin nya box med sina blivande flockmedlemmar som sällskap.
På tisdagsmorgonen släpptes Ilieff ut i ny hage med två valacker, varav den ena är en basjkir som heter Taifun. Jag har tidigare haft lite koll på den, en fin isabellfärgad valack efter Sirius, lika gammal som min Mistjev (det skojades lite om vem av dem som var snyggast som tvååringar, de är lika gamla). Taifun verkade glad att få en basjkirkompis, och enligt uppgift har Ilieff skött sig bra, och varken varit onödigt kaxig eller undfallen, så det verkar som att de två blir vänner.

Hälsar..

.. och går vidare, sida vid sida.
Medan storebror fått en ny vän på helt ny plats, har en ny vänskap uppstått i grabbhagen. Inte helt oväntat, vi trodde nog att Tengri skulle söka sig till Gagarin och bli hans kompis efter att Ilieff flyttat, och på tisdagen gick de två rödblacka killarna och åt tätt ihop på stora sommarbetet. Sånt är också mycket trevligt.


Inte bästa bilden, men Tengri har så härlig uppsyn.
Som jag skrev är han också lasttränad, och redo att flytta hem.
2023-07-25 15:35 | 0 kommentarer