De flesta av våra basjkirer är blacka i färgen. Black betyder blek, gråaktig, matt etc men i sammanhanget betyder det också att hästen har vilttecken. Vilttecken är exempelvis ål, en mörk rand som går från man till svans och praktiskt nog delar upp hästen 50/50 så man ser om sadeln sitter rakt  Vilttecken kan också vara randiga ben och strimmig hals, alla vilttecken hjälper hästen att smälta ihop med bakgrunden ute i naturen. En flock basjkirer med vilttecken kan ha en zebraeffekt om de står helt stilla i en skogsdunge.

Men jag tycker det finns alldeles för få blacka färger! Ljusbrunblack är nog fortfarande vanligast. Utöver det har vi isabellblacka, rödblacka, mus(grå)blacka och brunblacka basjkirer, en vitblack och även en svartbrunblack vilket är ovanligt. Vi har en nästan helt vit basjkir också, vilket beror på att hon har ärvt gula gener från både mamma Tindra eftersom grunden till musblack -hur konstigt det än låter är gul, och pappa Zenit som är gul med massor av vilttecken. I passet står det brunblack, och jag får skäll när jag kallar honom gulblack då det inte är en godkänd färg men gul är han onekligen. För Elisjkas vita färg kallas även dubbelgul, det gula från både mor och far. 

Gulblack är alltså en färg jag verkligen saknar, men fantiserar jag fritt kommer jag ständigt på nya benämningar. Exempelvis är Gasper, Gagarin och Ruslan alla rödblacka, men skiljer sig stort i nyanserna. När jag har lite tråkigt kommer jag i bloggen lite snabbt (med betydligt mindre utläggande text än i dag) presentera en ny, fantastisk blackfärg som ännu saknas. Med tanke på rådande högtid blir den första färgen passande nog:

Tomteblack!

Gagarins eldigt röda färg blir extra tydligt när dagarna är som kortast. Den täta vinterpälsen döljer väl de flesta vilttecken, men de finns därunder i mångfald.

2016-12-27 15:31