Allt är så enkelt med den här unge herrn
Väldigt hastigt och lustigt kom vi på att det vore en god idé att sända Ruslan på inridning så snart som möjligt på nya året. Distriktarna är inte så sugna på att åka ut och kastrera i kallstall på vintern och Ruslan ska ju ridas in ändå som fyraåring, så varför inte passa på medan vi väntar på varmare årstid? Men några förberedelser vill jag hinna med innan han åker så han har fått intensivträning under jul och nyår. Bland annat ville jag gärna ha på sadel. Helst hade jag velat hinna hänga på honom och ännu hellre sitta upp, men detta evinnerliga snöande har gjort viss träning till utmaning. Vi har fått göra det mesta direkt i hagen och riktat in oss på korta pass med avslut när det gått som bäst.
Jag undrar om Ruslan trodde schabraket var ett bandage, för han reagerade lite oväntat när det skulle läggas på första gången, särskilt på höger sida. Sårskadan i somras var ju på höger fram. Gången efter råkade jag bara lägga på schabraket när han stod helt lös (jag höll nämligen på med Mistjev just då, han får också träning) och då reagerade han inte alls. Då blev jag lite misstänksam, för någon slags reaktion om än så liten kan vara bra. Märkte han inget?
I tisdags lades först schabrak och sedan sadel på från bägge håll och reaktionerna var väldigt små. Men det var ändå tydligt att han var med på noterna. Han följde de flesta rörelser och efter han fick röstberöm tuggade han och tänkte. Bilderna talar för sig själv:
”-Den saken ska visst vara på min rygg.”
”- Nämen titta, ett grimskaft!”
Att allt åker in i munnen är unghästfasoner, hingstar är ofta lite mer för att det mesta ska in i munnen. Tacksamt nog åker även bett väldigt enkelt in i munnen, att tränsa Ruslan har aldrig varit något problem även om han ännu inte förstår vad bettet sedan har i munnen att göra. Torsdag morgon inleddes först med lastträning. Visserligen har han åkt lastbil två gånger, som föl och ettåring, men nu ska han själv åka Fautras. Klockrent på, stod lugnt inne i transporten (medan man i stohagen högljutt undrade vart lilla snyggingen tog vägen) och backade så försiktigt ut så man tror han åker varje dag. Fautrasen har ju ingen lastramp, hästen kliver rakt upp och ur transporten.
Tillbaka i hagen var det dags för sadel igen. Inga problem, och idag spändes den fast med sadelgjord och han fick gå lite. Samtidigt skötte Mistjev och Pavel om störningar i bakgrunden då de lekte med den utrustning som för tillfället inte använde. Till exempel försökte Mistjev göra en grimma till propeller medan Pavel skrämde sig själv med en sadelgjord. Och stona stod i sin hage och applåderade. Ruslan brydde sig inte. Det blev lite ledövningar också.
Egentligen var det tänkt att även Mistjev skulle på en utbildning samtidigt (han har också intensivtränats med framgång), vilket då skulle innebära att Pavel blev ensam valack kvar. Det går förstås inte utan alternativet är stoflocken, eller åtminstone några ston till att börja med. Vi har sparat två hagar för vintern, hade vi anat vilka enorma mängder snö som väntades hade vi sett till att ha hästar där istället för nu är bägge obrukbara! Vi har förberett två ston att gå med Pavel i en fin hage nära gården, men när vi tog dit stona på prov - efter att gjort nytt stängsel på en sida när ALLT låg under snön visade det sig att de knappt kunde röra sig.
Med tanke på skaderisk samt hur otroligt svårt, nästintill omöjligt det är att reparera och göra nytt stängsel på vintern fick vi snabbt bestämma att Mistjev håller Pavel sällskap och får mer förberedelser tills vi kan använda de andra hagarna igen. För att illustrera snömängden i våra hagar tog jag följande bild i går, alldeles utanför vindskyddet i Vinterhagen där Zenit med flock går:
När jag drar isolatorer använder jag kroppen som måttstock. Strax under knät på nedersta, mittentråden i naveltrakten och översta isolatorn i höjd med halsgropen.
2018-01-04 13:54