Livet är energi. Kroppen är en tänkande fabrik av olika energier och energi upphör inte utan går över i något annat. Jag tänker på själen som en energi som lämnar kroppen när det är över, jag tycker inte en död kropp - oavsett djur eller människa liknar den som levde och för mig ter det sig logiskt att det är själen som lämnat och fabrikens hela verksamhet har därmed upphört. Så tror jag i alla fall.
Så kan man ha olika energi, man kanske är en energisk person som flyger och far, eller så delar man med sig så andra känner sig lättare och starkare i ens närvaro. Eller så kanske man har energi som flyger ut genom händerna via penslar på en duk eller ord på en skärm. Eller så är man energivampyr som när sig på andras energi. Hästar har också olika energi och distribuerar den olika, till olika individer också, jag har märkt att även hästar gör skillnad.
Det var när en person sa om Hinica att hon tog energi men gav inget tillbaka som jag kom på det. Jag blev häpen! Det fanns ingen som helst anledning att betvivla vad den här personen sa, men jag hade aldrig upplevt det så, tvärt om öste Hinica ständigt energi över mig. Det var hos Hinica jag alltid kunde tanka energi när jag behövde. Så den här kloka hästmänniskan sa att det nog var så, att Hinica gav särskilt till mig men kunde ta av andra när hon behövde.
Zenits avkommor brukar jag beskriva som att de har mycket energi, de har det gemensamt. Vad menar du med det? frågar en del. Ja, vad menar jag med det egentligen? Vi har ynnesten att kunna jämföra Gastrolers avkommor med Zenits avkommor, och därtill en massa andra hingstars avkommor. De flesta har varit Djingis Kahns, men även avkommor efter Gairat, Boris, Jesco etc. och Zenits avkommor verkar alla ha mycket energi. De leker och springer mer och oftare än andra föl, de är kvicka i tanken när det kommer till träning, ibland är det svårt att hänga med i svängarna då man ska berömma vid rätt tillfälle. Är hästen för kvick för sitt eget bästa kanske man belönar vid helt fel tillfälle, det är kontraproduktivt och kan ta tid att reparera. Men hittills har det gått bra, man får ha i tanken vilken unghäst man är med. Och i största mån undvika belöningar i form av godbitar ur handen, men just det kommer jag behandla i något annat inlägg i framtiden.
Elisjka har massor av energi. Som litet föl susade hon runt i slalom runt björkarna i vinterhagen i halsbrytande hastigheter. Tvärvände och sprang spegelvänt, hoppade över stock och sten. Väldigt oblyg mot människor och kunde (och kan) ibland ha svårt med gränser när det sjuder och bubblar av energi, verkade nästan vilja krypa upp i famnen på en ibland. Men med ledövningar blev det bättre, det är roligare att vara hövlig och lägga energin på annat.
Hon delar gärna med sig, Elisjka verkar vara ett ymnighetshorn av energi och på lördagsförmiddagen smet jag från mitt jobb att packa hö för att mysa lite med tvååringen. Klia, kramas och reda ut flätor ur manen. Elisjka verkar läkande på något vis. Vår fina Tangaur var likadan. Höbalen jag håller på med är fräsch och fin, men jag blev helt tät i huvudet och näsan, ögonen rann och jag nös. Efter att ha kliat Elisjka en stund var luftvägar och huvud klart igen, precis som det var med Tangaur som inte finns med oss mer.
Det är tyvärr svårt att ta kort på Elisjka lös i hagen när man är själv. Jag har skrivit om det förut, att kroppsspråket blir fel när man tar kort på ett föl/unghäst som vill vara med en. Eller fel blir det inte, allt beror på vad man vill åstadkomma, men att backa (bjuda in) och försöka parkera/göra halt/ schasa bort unghästen som följer min inbjudan, det kan bli fel. Särskilt med kvicktänkta elever som suger åt sig av all träning. Det skulle bli lite som om hon jagar bort mig, och det är ju tokigt att uppmuntra sådant. Husse Stefan var smart och lade sig ute i djupsnön för att ta kort. Vår blåögda, sammetslena lilla pärla är bra söt ändå.
Zeniya undrade också vad husse gjorde i snön. Nyfikenheten är härlig, man behöver aldrig vara ensam hos basjkirerna.
2018-01-27 13:43