Vilken bra helg vi haft här på gården! Det har varit fullt ös, duktiga hästar och vi fick mycket gjort. En helt ny basjkir har vi fått också, mer om den senare för vi går igenom helgen i kronologisk ordning. På fredagen var vi tvugna att ta itu med människoärenden, så det blev inte så mycket med basjkirerna just då, förutom att Mistjev och Tuchkin fick stå installade medan vi åkte in till Örnsköldsvik. Sen behövde vi vara lediga för att ladda upp inför de riktiga jobben.

På lördag förmiddag fick Rolly och Cetzima gå upp till stallet. Dels för social träning för ettåriga Rolly som snart ska flytta hem till Hälsingland, också skulle hennes hovar ses över igen inför flytten. Som vanligt bråkar hon en del med fötterna, särskilt när vi är två, hon är mycket enklare att göra sånt med när man är helt själv men det är en mognadsfråga. Eftersom hon verkar så vuxen när men leder henne till stallet glömmer vi lite hur ung hon är, man får inte ha för höga krav på en ettåring som inte vet vad som förväntas av henne.

Medan de stod inne mockade Stefan marken vi lånat över vintern till stona med traktor och Horse Hopper, jag hade plockat ned allt stängsel och burit hem det under veckan. Jag vardagsmockade under tiden och gjorde daglig brunstkoll på Strelka, vilket innebär att jag leder henne utanför Gaspers stängsel. De brukar bägge vara ytterst ointresserade, men nu sprang Gasper för första gången fram och presenterade sig, och vädrade noga i luften. Eftersom han vände rätt fort är det inte dags än, men på gång kanske? 

För att tömma Horse Hoppern var Stefan tvungen att passera genom stora beteshagen, så jag fick varva mitt mockande med att vara grindvakt, det blev många steg innan vi tog ledigt på eftermiddagen efter Rolly och Cetzima letts hem.

Söndagen började väldigt trevligt, för under natten hade Adilliya levererat ett helt nytt litet hingstföl i vindskyddet. Vi har misstänkt att hon endast kommer få svarta, svartbruna eller mörkbruna föl, eventuellt någon musblack, men den här lilla killen var ju röd! Med stor stjärn och fyra vita fötter också, det är högst troligt morfar Gastrolers gener som visar sig. Vilken överraskning! 

Han fick genast ett namn för jag har ända sedan Gagarin föddes 2013 väntat på en röd kille som ska heta Tengri. Det kanske är lite orättvist att ge ett namn som kanske förpliktigar, för Tengri har en hel religion uppkallad efter sig; tengrinism, med ursprung i Mongoliet. Tengri är den högste guden, men samtidigt mer ett väsen, en företeelse än en gud. Tengri är den eviga blå himlen under vilken människolivet pågår. Varför jag vill att just en röding ska få namnet vet jag inte riktigt, och det fanns goda anledningar till att Gagarin fick sitt namn och Ruslan sitt. Vi har inte fått några röda sedan dess, men nu är han här! 

Inte bästa bilden, men väldigt rolig med Adilliyas mule som gör att Tengri ser ut som ett litet modellbygge.

Under dagen började jag tvivla på om Tengri verkligen är röd. Kanske han är gulbrun ändå? Men på bilderna är han röd, manen är definitivt röd, och det är den inte på gulbruna, och de fyra vita fötterna hör lite till just de röda. Tiden lär utvisa, jag tror ändå han är röd och namnet har han fått redan. 

Definitivt röd.

På förmiddagen hämtades återigen två ston upp till stallet från betet, den här gången helsystrarna Zeniya och Zayats. Zeniya skulle verkas runtom, och medan de stod inne skulle vi prova att lastträna Rolly för första gången. Det är enklast att göra i hagen de går i, och ännu enklare om det bara är tre hästar. Cetzima ger sig inte in i någon lastträning, och Qarenina är den som ivrigt visar vad det går ut på; man går upp i transporten och där får man karameller! 

Rolly var väldigt nyfiken, och tittade intresserat när Qarenina gick upp både framlänges och baklänges, halvvägs och helvägs. Hon undersökte noga Fautrasen utvändigt och inuti så långt hon kunde sträcka halsen. Sen hoppade hon bara upp. Ja, hon hoppade upp, såg sig omkring, ville inte ha karameller utan gick lugnt ut via rampen (vilket är imponerande, med stöd från en ledare kan de med god vilja gå försiktigt, med de flesta hoppar ut över rampen. Jag släppte Rollys grimskaft och husse tog emot henne ute på rampen).

Sen gjorde hon likadant en gång till. Funderade lite och gick sedan upp en tredje gång och den här gången ville hon ha hinken. Vilket även det är lite imponerande då Rolly inte är överdrivet intresserad vare sig av morötter, pellets, müsli, och i ”misstänkta” eller konstiga situationer äter hon inget överhuvudtaget utan tänker bara. Där stod hon i Fautrasen och mumsade müsli och morötter i lugn och ro medan Qarenina stod ute vid avlastningsrampen och var extremt frustrerad och missunnsam. Hon stod nästan och hoppade jämfota för att inte hon fick hinken. 

 Vi var nöjda så, stängde transporten och körde hem medan de tre stona fick dela på det som var kvar i hinken (Cetzima hade ju också skött sig fint som inte la sig i). Vi verkade Zeniya, och jag lyfte fötterna på Zayats. Om Rolly bråkar lite med hovarna så är det en fis i rymden jämfört med Zayats enorma misstänksamhet. För ett tag sen gick det över vad gäller framhovarna, för hon lärde sig att lyfta dem själv, och väl där kan man nu utan problem ta hoven och göra vad som helst, kratsa eller verka. Det är inte lika enkelt bak, men hon testade även där att lyfta själv. Men där måste man faktiskt ta i hoven för att få den bak i rätt läge, och den biten har hon verkligen kämpat med. Hon vill men sen kommer reflexen och tar över.

Inte idag! Zayats är fyra år, och idag var första gången hon helt utan krångel lyfte bakhovarna hur fint och snällt som helst. Jag blev så lycklig att jag nästan föll i gråt över en sån småsak, nu kan jag äntligen skicka henne på inridning! Det är den lilla, lilla puzzelbiten som fattats, och även om Zayats inte kommer förstå det på en gång kommer det att göra henne mycket gott att bli inriden och få arbeta, för det vet jag att hon älskar. Hon är en häst som verkligen behöver, och kan, vara nyttig. Gäller bara att hon fattar det själv.

Zayats rumpa på väg hem till betet.

Storasyster Zeniya med nya, fina hovar.

Måste hinna plocka blommor, vi är ju inne i midsommaren nu.

Vackra Zeniya. Hon har ärvt mamma Tovas snälla ögon, och även hennes grimma.

2021-06-20 15:26