Gasper med dottern Cizmet, augusti 2019.
Det var när Stefan gjort ett inlägg i en fb-grupp (Fölskolan, bra grupp!) med en del bildmaterial som visade våra hingstar med några av sina föl, att vi är lyckligt lottade som ofta kan låta fölen gå även med pappan, som det kom en frågeställning i en kommentar. Om det fanns nackdelar eller risker med att ha hingsten i flocken, och om de gick med vid födseln eller släpptes ihop senare. Bra frågor, det är inte så många som har egen hingst som går med flocken hela tiden.
En fribetäckningsflock, där hingsten går med sina ston och deras gemensamma avkommor tills de avvänjs, är alltid ett matriarkat. Det finns alltså ett ledarsto. Hingsten har ingen konkurrent vad gäller rang, det funkar inte så. Han är flockens hingst, han ska göra stona dräktiga, han ska hålla koll efter faror, skydda flocken och fostra fölen. Bland annat.
Våra flockar går på lösdrift, vilket innebär att fölen föds i flocken, och vi har aldrig haft något problem med någon hingst, de har alla tre vetat vad som gäller när stoet fölar, och hur relationen utvecklar sig allt eftersom fölet blir äldre. Det som kan ställa till det för mamma och föl är andra ston. Hingsten håller koll och vaktar, på behörigt avstånd.
Vi har extra uppsikt vad gäller förstföderskor, så att vi ser att modersinstinkterna finns där, att fölet kommer upp och diar, men också för att se att fölet inte blir stulet! Ett nyfött föl kan vara begärligt för ett sto som vill upp i rang, och för fölet så är ”mamma” den som tvättar fölet, byter luft med det och hummar med mjuk stämma. Starka band som knyts av dofter och ljud.
Jag var strax på plats när Tovas första föl hos oss, Adilliya, föddes (Tova hade flera föl sedan tidigare, det var det första hos oss), men ändå hann Minotschka jaga undan mamman och lägga beslag på ungen. Minotschka som senare blev mamma till Gasper och Ruslan. Det blev lite lätt kalabalik innan jag fått undan föltjuven så att Tova fick göra sitt, och fölet försökte först kravla efter Minna, med resultatet att hon ramlade rakt i min famn! Som tur är klev ledarstoet, Hinica in när hon förstod vem fölet skulle tillhöra, och höll sedan Minna på avstånd.
Adilliya föddes 31 januari 2012, och då vi inte ville ha ett nyårsföl fick Tova och Adilliya flytta till egen hage när fölet var fem dagar gammal. Där gick de tills Tova gick i brunst i april, så då släpptes de tillbaka i flocken. Adilliya var mycket nyfiken på de andra, men blev avvisad då ingen ville råka få stryk av en beskyddande mamma. Endast Hinica hälsade på fölet, men lät henne inte bli för närgången. Pappa Gastroler välkomnade givetvis, men höll sig i flockens utkant när han inte uppvaktade Tova, och resultatet blev Maronya som föddes året efter.
Det tog inte så lång tid innan Adilliya fick bekanta sig med pappa och de andra i flocken. Minotschka ville dock inte veta av henne, hon gick ju förlorande ur striden den där kvällen i januari och tänkte nog allt mer på fölet i hennes egen mage.
April 2012.
Bilden på Gastroler och Adilliya tycker jag mycket om. Vi hade borstat Gastroler i hagen, och Adilliya ville vara med oss. Gastroler tog en av borstarna och bet fast i den, och Adilliya började gnugga huvudet mot borsten. Det såg ut som om hingsten borstade sin dotter, väldigt sött.
Våra hingstar har alla tre skött sig exemplariskt när fölen kommit. De lägger sig inte i, de sjasar bort fölen om de kommer fram till honom för tidigt, i respekt för mamman. När fölet tillåts bekanta sig med pappa blir han först en trygg punkt där man kan lägga sig och vila. Pappa står och vaktar medan mamma äter eller gör något annat en bit därifrån.
När fölet blir äldre vill det leka. Det vill inte mamma, så då är det bra att hingsten både leker och uppfostrar. Leken är förberedelser för livet, och han leker helt olika med hingst- och stoföl. Med hingstarna gör han som när hingstföl leker med varandra, det blir lite brottningsmatch där man biter i frambenen. Stofölen nafsas lite i bakfötterna, men det är mer hopp och lek med döttrarna.
Gasper kollar utrustningen när Allin börjar vänjas in på grimma.
Så, för att svara på de bra funderingarna i den där kommentaren; Nej, det har aldrig funnits nackdelar eller risker med att hingsten gått i flocken vid fölning, enbart fördelar. En födsel i det vilda kan locka till sig rovdjur, och våra hingstar har visat att de är programmerade att hålla sig vid sidanom och ha koll på omgivningarna. Enda gången vi släppt ihop i efterhand var med Adilliya, och den gången gick det bra. Föräldrarna hade följts åt länge, ända från Ryssland, även om de inte alltid gått ihop, och hingsten tvivlade inte på att fölet var från honom.
De av våra uppfödningar som haft turen att växa upp med pappa är: Adilliya, Mistjev och Pavel efter Gastroler, Leonid, Elisjka, Zayats, Ilieff, Sandor, Tengri och Rodina efter Zenit, och Deana, Cizmet, Rolly och Allin efter Gasper.
Zayats med pappa Zenit, julen 2017.
2022-01-30 15:19