Odessa på sommarbete.

När jag var nere på stora sommarbetet för att besiktiga stängsel, och samtidigt se över stona som för tillfället går där, kunde jag konstatera att de släpper sommarpäls för fullt nu. Vi är ännu mitt i högsommaren, men varje dag blir jag påmind om att inte heller denna sommar varar för evigt. Hösten är långt bort, men hästarna börjar redan nu förbereda sig, precis som när hingstar och dräktiga ston börjar släppa vinterpäls redan i januari, så snart man märker att solen är uppe lite längre. 

Närstudie av Odessas lösa sommarhår.

Att bo i ett land med tydliga årstider är fantastiskt tycker jag och skulle inte vilja byta, särskilt som jag jobbar utomhus varje dag året om och i olika grad uppskattar skiftningarna. Ibland blir det bättre, ibland sämre, men det är olika i alla fall. Höstpälsen är den finaste på hela året; tät och glänsande, och sedan ligger den som ett isolerande skikt närmast skinnet under de längre vinterhåren som växer fram senare, när det blir kallare. De vinterhåren är inte sällan av annan färg än sommar- och höstpäls, ofta är de blekare.

Odessa i motljus.

Det är inte så lätt att se Odessas färg på bilden jag tog idag, men hon är isabellblack med både mycket rött och mycket grått i sig. Under sommaren kan hon bli bronsfärgad med mycket grått på ben, mule och under magen, medan vinterhåren är mycket ljusare. När hon var liten blev hon nästan helt vit på vintern! Det är spännande på våren, att se vilka färgtoner som kommer i den nya sommarpälsen. Ännu en årstidsskiftning att se fram emot. 

Bild från senvintern.

2022-07-31 15:18