Ettåriga Allin.
Hur sorgligt det än är att tvingas avsluta plågorna för ett så fint och kärt sto som Fiona, så har vi 17 basjkirer till att ta hand om för närvarande, och det är ändå skönt att kunna använda stallet till annat än sjukstuga och lager för hösäckar, och även kunna använda tiden mer kreativt. På lördag fick Gasper, Francesca och Tjasmin stå inne under förmiddagen, och Francesca snyggades till på framhovarna. Vi hann inte med jättemycket andra hästjobb förutom det löpande just den dagen, utan planerade för en helt normalt arbetseffektiv söndag istället, och det blev en bra dag med snälla, duktiga hästar och mycket glada energier i vackert väder.
Vi började med att ta in Zayats och Allin, bägge två var för sig. Zayats är van sedan länge att lämna flocken, och har inga problem med det. Hon tycker snarare det är skoj att få komma med och göra något och är alltid positiv, och fast det var första gången sen hon kom hem som jag tog in henne själv från de andra var hon lika skötsam som vanligt. Under tiden tog Stefan Allin från flocken för första gången i livet. Hon är så positiv till allt nytt, nyfiken, tillitsfull och väldigt cool när det kommer till utmaningar, så det var inga problem alls, inte ens det att Elisjka och Zeniya kutade fram till stängslet vid vägen där hon gick, skrek och höll på. Man glömmer lätt hur ung hon är.
De verkade tycka det var trevligt att stå inne ett tag, efter flera veckor under bar himmel ute på betet, så vi lämnade dem ifred i sina boxar och gick för att verka bakhovarna på Odessa och Qarenina under tiden. De är så skötsamma bägge två, och eftersom vädret var svalt och flugfritt fick de sin hovvård utomhus medan de mumsade på förmiddagshö.
Efter en del andra göromål runt gården fick Zayats och Allin uppmärksamhet i stallet. Zayats fick även hon fina bakhovar, och det känns smått overkligt att hon bara för något år sedan tog steget från att behöva vara sederad just vad gäller bakhovarna, men nu är hur skötsam som helst. Så länge hon får lyfta hovarna själv -även bak- så uppför hon sig klanderfritt. Raspen tyckte hon var läskig ett tag, men inga tecken alls på obehag numer. Allin behövde ingen hovvård, men fick lyfta alla fyra för att jag skulle kratsa ur dem, och hon var jätteduktig. Vi ryktade igenom dem och tog den längre och roligare vägen tillbaka till flocken i beteshagen.
Den längre vägen är så bevuxen så det kändes lite som att ta sig fram genom en ångermanländsk djungel.
Zayats passade på att smaka på växtligheten.
Tillbaka i hagen. Är Allin verkligen bara ett år..?
Igår blev vi varse om ett tillfälle att kunna ställa ut någon basjkir i Umeå i höst, och spontant föll mitt val på Allin. Då hon var bokad för försäljning under vintern (men tyvärr blev det nödvändigt att avboka) är hon ganska så välhanterad och förberedd på att resa, och även lätt tränad i våras för visning för hand, och med tanke på hennes sinnelag så behövs det lite repetition och lätta övningar för att kunna åka iväg och visa henne. Ju färre hästar man har med sig, desto mindre krångel, så planen är att OM vi visar någon så blir det Allin, och då får hon göra utflykten själv, ihop med husse. Vi har inte bestämt än, men jag kommer sikta mot det och är glad över att få förbereda henne. Hon kommer uppskatta uppmärksamheten!
När Zayats och Allin var tillbaka i hagen hade de tydligen blivit bästisar, först gick de till vattentunnan ihop..
..sen slickade de salt ihop..
..innan de gick och drack lite till.
Vi behövde all den här fina energin efter den tråkiga tiden med en sjuk häst. September är redan här, och vi behöver göra sådant vi planerat för men ännu inte hunnit, och nu börjar också förberedelser inför vintern. Jag misstänker att den kommer tidigt, blir snörik och varar länge den här gången, det med tanke på sommarens torra väder och att vi redan har ganska låga temperaturer redan nu. Vädret kan man inte göra något år, vi kan bara förbereda så gott det går. Jag brukar se fram emot alla årstider, och de är olika varje gång. Tur man inte vet, brukar jag tänka.
Senast 2 september borde Elisjka gått i brunst igen, men inga tecken alls på det så jag håller tummarna för att det gror nytt liv i henne som kikar fram nästa sommar. Vi planerar för hemresa nästa helg. Elisjka har trivt bra här, så det vore ju lyckat om hon bär med sig en liten bit av tiden i Tröning i sig.
2022-09-04 15:35