Reflexband på stängselstolpe

Nu är det dags för reflexer igen. Särskilt på folk och fä; syns man inte så finns man inte, vilket kan få tragiska följder, och tänk på att reflexer är färskvara och förlorar sin effekt med tiden. Men här har vi reflexer som vägvisare också, vilket är praktiskt då här inte finns väglyse, då får reflexpinnar eller reflexband på stängselstolpar visa vägen i pannlampans ljus, för nu är det mörkt när jag börjar jobba strax efter fem på morgonen, och även allt mer skumt vid kvällsutfodringen. Om en månad är det vintertid och helmörkt när vi ger kvällshö med början kl sju.

Plogpinne, en av fyra vid "korsningen" mellan Vinter- och Hemmahagen

Det är bekvämt att se var "korsningen" är, där vi börjar utfodra i två hagar, och även att kunna se sträckningen på vägen ner till Ljunghagen, fast vi känner vägen väl. På vintern funkar de även som riktlinje för hur vi ska snöröja efter ett rejält snöfall, och är det dimma eller snö i kombination med blåst är det också skönt att veta var man är, för man kan lätt bli desorienterad.

Reflex på grindstolpe, alltid på handtagsstolpen

Det är även av den anledningen jag sätter ett reflexband på varje grind som används vid utfodring, för snöoväder eller kraftig dimma kan faktiskt göra att man ibland går lite vilse till och med i våra egna hagar. Då är det tryggt att se var grinden är i alla fall, man hittar alltid ut ändå, men ljusglimten finns där som en liten vägvisare.

Stoflocken fick en höbal på måndagsmorgonen. De har det bra i sin stora beteshage ännu, så det är toppen att de kan gå kvar där ett tag till. Det är inte alla ston som behöver fri tillgång, men det är sent taget hö från ifjol, så inte alls kraftigt. i övrigt finns fortfarande mycket annat att tugga på. Och även om de klarar sig med skyddet som skogsdungen ger, så ska vi snart köra dit rundbågehallen, som i vinter ska stå i den del som grabbarna ska gå i.

På översta bilden är det Joline, Javelin, Adilliya och Allin, Rodina, Zayats och Zeniya på den nedre bilden.

Avslutar med en Tjasminbild. Hon fick fölfnatt och kutade runt i faslig fart, och busade, medan jag mockade. Det var inte så lätt att ta kort på henne då, särskilt inte som jag behövde jobba samtidigt. Men jag hade riktig tur, för när hon busat klart ville hon mysa lite med matte, och sedan ställde hon upp sig riktigt fint för kameran:

2022-09-26 15:14