Utsikt från gödselstacken.

Det kändes inte särskilt mycket som sommartid när jag gick upp strax före fem på söndagsmorgonen och såg att det var -17,4˚ ute. Redan i början på mars började jag vänja in mig på sommartid, så i morse gick jag bara upp fem minuter tidigare än på lördagen, och från och med måndag är det vanligt klockslag som gäller i sju månader framåt (+ ränta, jag drar ut lite på sommartiden i november). 

Grabbflocken med Pavel i förgrunden, deras rundbågehall där bakom har ännu snötäcke.

Men nog är det ljust alltid! Det är rena ljusterapin att vara ute i all gnistrande snö och solsken. På lördagen grillade vi korv ute i solen efter jobbet, för första gången i år. Mycket senare än vanligt, och därmed så efterlängtat. Minusgrader på skuggsidan, men en massa plusgrader i solen, precis som det ska vara på vårvintern, en härlig tid. 

Basjkirerna tankar viktiga solvitaminer, och gör gärna som Tjasmin här, vilar i fluffig snö. De yngsta fäller inte än, men de flesta andra lämnar tydliga spår efter sig i sina legor, som får en bädd av vinterhår när de kliver upp igen. 

2023-03-26 15:29