Varje Valborgsmässoafton och varje nyår är vi så ofantligt tacksamma över stillheten här i Tröning. Tyst är det inte, för bäcken brusar fylld av smältvatten, och antalet fåglar ökar dag för dag, men det är 100% fritt från smällare och raketer! Särskilt tacksamt då vi oftast har dräktiga ston året om, eftersom vi har fribetäckning är det lite olika när fölen kommer men oavsett när, vill vi att stona ska ha lugn och ro. Det finns ston som blir så rädda av fyrverkerier så fölet dör i magen, men det behöver vi inte vara oroliga över. Efter att vi flyttade hit behöver vi inte ens vara uppe till tolvslaget på nyår eftersom vi vet att inga raketer skjuts här, och det är ju skönt med tanke på att min väckarklocka ringer samma tid på nyårsdagens som på vilken onsdag som helst året om. 

 

Adilliya är väldigt dräktig nu, vilket hon gärna låter flocken och oss veta. Vi trodde kanske inte hon hade det i sig, att vänja av Javelin på egen hand -tidigare har hon bara fått hingstföl, så då har det varit självklart med att vänja av och låta killarna byta flock- men hon har skött allting prickfritt och i tid. Inför att hon sinlade sig (lägga sig i sin= vila i mjölkproduktionen, för att sen kunna  producera den livsviktiga råmjölken till nya fölet) fick Javelin inte längre snutta, nej knappt vara i närheten längre.

Helst ska inget av de andra stona vara för nära Adilliya, men gärna finnas runtomkring och beundra henne på lagom avstånd, som den drottning hon är. Och klia henne när det behagar, men huvudet kliar hon själv, och ibland när vinterpälsen i ansiktet bytts ut till vitt stöv ser det ut som hon krigsmålat sig. Av oss människor kräver hon rätt ofta att bli kliad, särskilt under magen där hon inte kommer åt. Därför är det svårt att ta kort av henne när hon vill vara så nära, och min kamera funkar bara i "porträttläge" sedan en tid, vilket i och för sig ger intressanta resultat de få gånger det faktiskt blir bilder.

Högdräktiga ston får något drömskt och väldigt vackert i blicken.

Jag varken borstade eller torkade bort skräpet i ögonvrån innan jag fotade, för man får passa på och hoppas på turen när tillfället ges. Efteråt blev hon både kliad, kramad, beundrad och torkad kring bägge ögonen innan jag lämnade henne att drömma om sitt nya föl. Vi längtar riktigt mycket nu, och fölet kan komma från och med nästa vecka och två månader fram, beroende på när hon blev dräktig. Fölning innebär alltid risker, men att Adilliya skulle störas av raketer eller smällare behöver vi turligt nog inte oroa oss det minsta för.

Med det önskar vi alla en riktigt fin Valborgsmässoafton.

2023-04-30 14:14