Tuff och självständig

Javelin förbereds för flytt, och fredag, lördag och söndag var det lastträning för hennes del. Det var första gången på länge som hon fått gå själv från stallet och ut på gården till Fautrasen, och på fredagen blåste det. Hon hamnade i någon slags mental låsning och kom inte ens upp med framhovarna så vi fick ge upp för den gången. Man märker om det är dumheter eller om hästen för dagen inte alls är med en, och Javelin är definitivt inte sorten som är dum, och tacksamt nog är hon otroligt uttrycksfull, hon såg allt mer ledsen ut och fick gå in igen.

Lördag och söndag gjorde vi stora framsteg. Särskilt Javelin, som efter övertalning valde att hoppa både in och ut ur transporten! Nya matten får visst hem en hopphäst, så det blir till att bygga hinder i framtiden. Som för många unghästar är det knepigare att lasta ur sig på bra sätt än att lasta på, men hon valde som sagt att hoppa storstilat både över frontrampen, och även ut via bakdörrarna, när hon fick vända sig för att gå ut. Hon kommer nog på hur man tar sig ut på bra sätt, huvudsaken är ju att hon är ok med att vara själv med oss, står lugnt i transporten och äter ut sin alldeles egna hink med müsli och morötter.

Kameran är dålig, men hästen är söt.

Rubriken syftade dock inte på Javelin, utan hennes lillasyster Chervona, fem och en halv månad gammal. Javelin behövde inte lämna flocken själv, utan mamma Adilliya fick följa med, för hon behöver ändå lite extra och god näring medan hon ger di. Efter en del övertalning (jag fick sjasa henne lite från de andra) följde Chervona med på fredagen, men på lördag var hon bestämd med att hon inte skulle med! Hon skulle vara kvar med de andra, minsann.

Eftersom träningen gick bra, och Adilliya var lugn och fin inne i stallet medan Javelin var ute på gården, så var vi inte borta mer än kanske 40 minuter från flocken. Inte heller på söndag ville Chervona följa med, utan ställde sig demonstrativt och åt med Rodina medan vi tog in Adilliya och Javelin i stallet. Träningen på söndag gick ännu fortare, men efteråt fick de två stå inne i stallet och äta. Efter någon timme utan mamma blev Chervona lite orolig och gick runt och gnäggade, men då hon inte fick svar gick hon till de andra igen.

Hon är inte smutsig framtill vid benen, hon är rödbrun/grårandig.

Öronen åt olika håll, som vanligt..

Lite Mistjev, avslutningsvis. Inte så tuff kanske, men självständig och respektingivande (verkar övriga flockmedlemmar tycka åtminstone). Kyla och luftfuktighet hade strött massvis av gnistrande iskristaller i hans långa man, tyvärr ett fenomen min usla kamera inte lyckades fånga, men det var himla tjusigt.