Jag och maken på cykeltur

Det händer ganska ofta att jag cyklar runt Gissjön när jag har något ärende i Gideå. Jag brukar passa på när norvästvinden är frisk, för då går det som ett huj längst den betydligt längre asfaltvägen till Gideå, och tar motvinden på den kuperade och krokiga men kortare grusvägen hem. Jag har räknat ut att den rundturen är drygt tre mil, kan det stämma (vänder mig till mina lokala läsare som bott här betydligt längre än mig)?

I går kväll tänkte jag se mig om runt en annan sjö, den mindre Bodumsjön. I sista sekund fick jag med mig maken som i ett svagt tillfälle, med viss tvekan sade ja. Vi cyklade ned till Svedje, över bron och upp på nästa grusväg till Sunnansjö där vi svängde av västerut och cyklade längst den idylliska lilla vägen med solen i ansiktet. Efterhand tog husen slut och vägen blev allt mjukare då grus byttes mot sand. Det var då maken med sin stadscykel ångrade sig, men snart så kom vi fram till Dalatorpet (det står Daltorp på skylten nere vid storvägen, men enligt alla kartor heter det Dalatorpet), och därifrån var det utför, och efter någon kilometer efterlängtad asfaltväg.

Dalatorpet utgörs av några gamla fastigheter som ligger väldigt avskiljt till. Det var mest lövträd där, till skillnad från skogen vi nyss cyklat igenom, så det var inte svårt att räkna ut att där en gång varit brukad åkermark med en vidunderlig utsikt ned mot Gideälven och Bergvattsbergets mäktiga klippvägg. Som det var nu såg vi inte mycket förutom al, vide och björk som under många år fått härja fritt. Jag tog inga kort, det var för sorgligt. Det var som att se en tidigare kraftkarl som sjunkit in i demens och sitter nedpissad i en rullstol med snuset rinnande från de tre kvarvarande tänderna. Jag finner det så sorgligt med gårdar och marker som får förfalla. Varför ska man bryta ny mark när det finns så mycket gammal mark som borde få restaureras?

Det var först när vi kom ned till hängbron över älven som jag tog kort. Bakom mig på höjden låg husen kvar men de doldes snart av all slyskog. Jag har försökt finna en gammal flygbild över platsen, men går bet. Antingen finns inga flygbilder över de fastigheterna, eller så är det så oigenkänligt efter allt förfall så jag bläddrat förbi bilden trots att jag närsynt synat alla detaljer. Jag använde mig av "Flygfotohistoria" och dess funktioner, och försökte jämföra med Eniros urusla flygbilder över området, men utan framgång.

Men jag har å andra sidan inte lagt ned allt för mycket tid på det, dagen har försvunnit i ett huj i alla göromål, som på grund av vädret bestått i grundlig städning av sovum, vardagsrum och köket, och totalsanering av en storpudel med allt vad det innebär. Nyfikenheten gör dock att jag kommer fortsätta försöka finna kort över stället, där måste ha varit fantastiskt fint en gång i tiden. Jag betvivlar att platsen någonsin kommer återställas.

Men det var en härlig cykeltur i alla fall. Någonting måste man ju ta sig för på kvällarna nu när TV-kanalerna belägras av ändlösa matcher i sparka-boll-mästerskapet, och ridturen uppe på mon häromdagen påminde mig om att det finns många vägar och stigar kvar att utforska i trakten.

Nu ska jag belöna mig för ett väl genomfört arbete och bläddra i inspirerande tidningar medan jag tittar på mina nya, efterlängtade och väldigt somriga hissgardiner som sitter innanför mina nyputsade köksfönster. Jag önskar alla en härlig torsdagskväll.

2012-06-14 16:24