Repetition

 

5BD9AD1F-64C4-47FF-8084-A281286E0BEA

 

Söndag förmiddag gjorde vi repris på fredagens hästjobb, men ökade på och lade till en del. Zayats fick på huvudlag och bröstsele, och jag ”körde” återigen medan Stefan ledde henne upp till stallet. Hon leds alltså, och körs inte än, men tanken är att hon ändå kopplar ihop det så det blir enklare när hon väl ska tömköras och longeras på riktigt. Idag hade jag mer kontakt med bettet, och vi gjorde några halter längst vägen. Första gången gick hon rakt in i ryggen på Stefan som lydigt stannat på min uppmaning, men Zayats hade koncentrationen på mig och undrade vad som hände, men hon stannade givetvis när det tog stopp i ledaren, och då kom eftergiften. Sen gick det lättare att stanna henne, och hon fick stå i halt runt en halv minut innan vi startade igen. Unga basjkirer behöver riktiga halter, annars kanske de inte stannar ordentligt nästa gång.

 

D9A5875C-3027-4E1D-97E8-0C1CF360D229

Parkerad utanför stallet för att selas av.

 

871EAA26-3CA0-43CE-B2CD-4C30FC190FF3

Mumsar müsli i lugn och ro.

 

Det är så roligt att vara med Zayats när hon gör sådant hon är van och bekväm med. Hon väntar alltid ivrigt vid grinden, eller kommer kvickt fram när man går in i hagen med grimma eller utrustning. Hon har inget emot att lämna flocken, är helt ok med att vara själv i stallet, även om jag tänkt mig att hon ska få gå in i stallet när det står andra basjkirer inne, några grabbar troligtvis. Det verkar som om hon kommer bli tämligen enkel att fara iväg med på egna turer för sin framtida ägare, det är bra med en häst som är med en villigt, och helt och hållet, och inte lämnar halva hästen kvar med de andra i hagen.

När Zayats fått gå tillbaka till de andra stona tog vi in de tre yngsta grabbarna igen, som vi gjorde i fredags. Förra gången var mest för att kolla hur de reagerade på att vi delade upp flocken på nytt vis, det är Tuchkin och Pavel som är känsliga för alla förändringar, men det gick så bra som vi tänkt så idag fick de stå inne och äta hela förmiddagen, fram tills lunchutfodringen. Den enda som klagade lite var Pavel, men bara när han hörde att någon av oss var ute på gården eller så, men de därinne hade det så bra att de inte ville gå tillbaka till hagen igen.

 

C3276E26-4354-4565-B076-1A20216F3A0C

Tuchkin ska gå ut först av dem, men tvekar.

 

0ABC43F0-3CFA-4436-BA2E-3726A81CB4E2

”Ska de andra få av min müsli nu om jag går ut? Då stannar jag hellre!”

 

DA3BB9CD-1810-462D-8645-780935E56C11

Ser ut genom fönstret på Mistjev och Pavel, och fortsätter tveka. Men han följde snällt när jag bad honom på riktigt, och sedan hämtade vi ut Sandor och Ilieff.

 

6B1F35B2-1E77-4635-9D0E-A62882E91A00

Redo att gå ut.

 

089BF78B-1DC0-4FC0-98CF-2A468FACE22D

Enda bilden jag fick av Ilieff, han skötte sig fint igen förstås.

 

 


Äntligen fredag!

 

 

B1AD40C8-387B-45F7-8336-575328C47DBF

Fredagsjobb.

 

I ett inlägg från 18 juli, Korta helger, beskrev jag i korthet våra bekymmer med att ha idel tvådagarshelger istället för normala tredagarshelger, men lika mycket att hinna. Oftast är det unghästarna, våra viktigaste individer som drabbas när vi kompromissar, men främst stör det ju arbetsglädjen. ”Att göra det man måste är att göra det man vill” (Micke Rickfors) blir till ”att göra det man vill är att göra det man måste”. Sådant tänkande lämnar lite utrymme för flexibilitet och arbetsglädje. Men nu är ordningen återställd, och vi inledde den här helgen med iver, glädje och framgång.

Zayats förberedelser har hamnat lite på efterkälken på grund av tidsbristen, det verkar som att det blir enklare att ursäkta sig ju äldre de blir. Hon ska på inridning och vi vill ha henne i ett särskilt ställe i livet innan vi kör henne till vår inridare i Bispgården, som vi alltid eftersträvar med de vi lämnar där. Att de flesta vi lämnat på inridning/inkörning inte kommer hit mer, utan ”flyttar hem”, har en hel del med det att göra. 

Vi skulle ”tömköra” henne upp till stallet i lördags, men brist på tid och glatt humör satte käppar i hjulet, men nu var det dags. Zayats är numer hyfsat van vid både bett och bröstsele, och nu var det dags att koppla ihop de två med tömmar. Då jag vet hur hon fungerar så tänkte jag att en högst lämplig intruduktion var att göra något hon är väldigt bekant med, att bli ledd från hagen upp till stallet via den längre, snåriga och krångliga vägen medan jag gick bakom och hade lagom kontakt med bettet. Hon får vara duktig samtidigt som något helt nytt händer, och det gick precis som vi trodde.

 

91998310-4D9B-4732-B7F7-4334E25B4686

 

Zayats skötte sig galant. Jag ”tömkörde” henne upp på gården där hon selades av medan hunden i löplina iakttog på behörigt avstånd, sedan fick hon belöning i boxen i svala stallet där det var behagligt flugfritt. Hon har tidigare varit krånglig med hovarna, inte nu längre, och efter jag kratsat dem och konstaterade att de såg jättefina ut ville Stefan lägga upp bakhovarna på Hoofjacken. Det är särskilt bak hon varit besvärlig, men idag låg de i tur och ordning vilandes på ’Jacken utan att någon höll i dem. Otänkbart för bara några månader sedan.

När Zayats var tillbaka i hagen gjorde vi iordning för en framtida, ny konstellation vad gäller grabbarnas flock. Pavel har alltid fått ta hand om de två yngsta medan Tuchkin och Mistjev fått gå ihop när vi delat upp dem (stallet har bara fyra boxar), men vi har tänkt att de tre yngsta ska få gå ihop i egen hage med fritt grovfoder ett tag, medan de två äldre valackerna går för sig och petar med höstgräs. Det tills Sandor kastrerats, för han ska ju åka till sitt nya hem i höst så snart han är valack och läkt ihop. När rötmånaden är över alltså, den har drabbat rätt hårt nu.

Vi tog in först Tuchkin, sen Sandor och sist Ilieff i boxar, den senare i ny box då Tuchkin är lite eljest och behöver just den boxen Ilieff i vanliga fall haft sedan han var nyfödd. De två yngsta skötte sig bäst, och som vi räknat med var det just Tuchkin och Pavel som tyckte det var oroande med ny uppdelning, men det kommer funka jättebra när vi delar upp dem. Alla skötte sig fint, och vi kommer köra en repris på söndag igen. 

I övrigt hann vi bara med vanlig skötsel och omsyn, för efter vardagsveckan vill vi ha lite ledigt också för att med glädje kunna kavla upp ärmarna på arbetsskjortan på lördagsmorgonen, och söndag morgon. Men vid eftermiddagsutfodringen passade Stefan på att få ett par bilder på Tengri, och det råder numer knappast tvivel på att han är black i alla fall:

 

7EE0CDCD-8979-44D6-A63B-A4A4307871D7

 

Söt liten röding❤️

 

632D2CB0-CE44-4FB2-90BA-951726D9533D

 

 

 

 


Räkmacka

 

 

14C9A91A-DD23-44F8-BFA6-C149C36ED885

Adilliya och jag.

 

Vi hade sådan sagolik tur när vi fick Adilliya vintern 2012. Vårt allra första föl var vänlig, snäll, social, nyfiken och otroligt lättsam. I glädjeruset över vårt fantastiska föl trodde vi naivt nog att alla basjkirföl var så enkla, men de två som kom sen på våren tog oss ned på jorden igen, även om det tog ett tag innan vi fattade. Vi brukar skämtsamt säga att Adilliya är en riktig räkmacka, hon har inte lärt oss ett dugg, det är de svåra man lär sig något av.

 

1AB76F19-0D53-4F15-BD4D-8D56F99C1BBA

Mistjev, första sommaren.

 

Det vi lärde oss av Mistjev och Pavel var att det inte är särskilt klyftigt att släppa iväg två jättesmå hingstföl efter förstagångsmorsor på bete långt hemifrån några månader, för det tar sådan tid att tämja dem sen. Det är den sortens lärdom man aldrig glömmer, den rotar sig djupt och man gör sedan sitt bästa för att göra rätt istället. Mistjev var två år innan han slutade vara vildhäst, men blev sedan osedvanligt enkel att hantera.

 

27421DEC-C724-4C38-804A-4DA3A68ED95A

Sandor på skogsbete, första sommaren.

 

Efter Mistjev och Pavel tog det hela åtta år innan vi hade två jämnåriga hingstföl igen, och det skiljer sig verkligen jämfört med att ha stoföl eller enstaka hingstföl. Även den här gången var det förstagångsmorsor (Adilliya och Fiona), så praktiskt nu när vi skulle få praktisera vår lärdom! Vi lät dem förvisso gå på bete, men i direkt anslutning till Vinterhagen och bakre ingången till stallet, så minst en gång i veckan tog vi in dem i box. Vilken skillnad, särskilt för Sandor som hela tiden de gick med mammorna var mer ifrågasättande, skeptisk och flyktbenägen än coola Ilieff. 

 

Zeniya

Zeniya, första hösten.

 

En som vi lärt oss en massa olika saker av är Zeniya, särskilt sedan hon lät oss lära. Hon såg länge livet som en strid, och den avgörande situationen, när hon blev så avvisande, ängslig och svår var när vi flyttade från Jämtland hit till kusten. Vi lastade in ett föl med sin mamma i stor lastbil i Alsen, och lastade ur ett helt annat föl här i Trehörningen. Något, vi vet inte vad, ändrade Zeniya i grunden under resan. Hela historien om Zeniyas väg från Ingenmanshäst till Familjehäst går att läsa i det här inlägget från februari 2019.

 

7542C847-3AFB-49A4-9023-8096E7D88ED9

Tuchkin som stjärngosse, trettondagen 2020.

 

Tuchkin har förstås lärt oss en hel del, och fortsätter lära oss. Hur man mjölkar ur det stinna juvret hos ett nyförlöst, dött sto är en kunskap som kanske är nyttig för framtiden, men jag hade gärna varit utan den. Men att föda upp ett hingstföl utan mamma har överlag varit jobbigt, intressant och mycket lärorikt, och Tuchkins speciella personlighet lär oss också nyttiga saker.

Vid drygt ett års ålder blev Tuchkin rätt besvärlig att leda. Han är förstås välhanterad då han varit så beroende av oss redan från början, men efterhand blev han så otålig och dryg, och hästar är ju stora och starka djur så det är inte bra om de krånglar så. Jag försökte med att leda honom med bett och hingstkedja till och från stallet, och det gjorde det lättare att hålla emot, men jisses vad han bråkade och var hetsig och stressad. Varför? Svaret var enkelt; Han behövde gå först. Eller, inte först, jag gick ju före honom givetvis, han följde mig, men skulle han följa någon annan häst blev han stressad över att bli lämnad efter.

Det blev en helt annan häst när han fick gå först, eller snarare blev Tuchkin sig själv. Numer kan han följa andra, han tittar mycket bakom sig om han måste gå sist, men är inte fullt lika beroende av att gå först. Ingen har någonsin övergett honom, så då går det bra. Att han och jag ofta går från resten av flocken helt själva verkar han aldrig ha satt i relation. 

Då blev det enkelt att prova samma sak på Sandor, som har guldstjärnor regnandes över sig när vi gör ledövningar i hagen, men blir rätt stressad och tränger sig när vi tar in några samtidigt till stallet, och tillbaka igen, jag har verkligen fått sätta klackarna i backen! Men så tänkte jag att han nog bara är som Tuchkin och behöver gå före de andra så han inte blir lämnad, och vips regnade det guldstjärnor över ettåringen igen. Först in i stallet, först ut till hagen igen, och följer så fint att jag kan hålla grimskaftet mellan tumme och pekfinger.

Den där fina bilden på Tuchkin är förresten ett monument över misslyckad träning, bara för att man behövde en rolig bild en specifik dag. Trettondagen är stjärngossarnas juldag, när det förr sjöngs staffanssånger etc, stjärngossetågen var lika vanliga som luciatågen 13 december. Det tog knappt 20 minuter från det att Tuchkin först stiftade bekantskap med stjärngossestruten till att han skred runt i hagen med den på huvudet. Det tog lite pellets också som jag gav ur handen för att uppmuntra honom, och det var ett gigantiskt misstag som tog månader att korrigera.

Bara för att jag ville ha en rolig bild skapade jag en pelletsfanatisk rånare som inte hade något annat i huvudet än att få godis utan insats. Dumt gjort, men en mycket viktig lärdom; efter det debaclet får Tuchkin enbart godis vid skarpt läge, när det verkligen behövs. Ibland räcker det med att vifta med en morot framför mulen för att lossa en låst situation, sen behöver han inte ens smaka den om det går att undvika. 

 

 3327E0B2-FCDD-4FCD-A4A1-7B8E75AD11CA

Vinterfölet Rolly.

 

I ärlighetens namn har vi fått nyttig lärdom även från Adilliya. Ja, vi har förstås lärt oss saker av alla våra hästar, särskilt fölen som kommer till oss som helt nya individer, oskrivna böcker med blanka och fina sidor. Adilliya föddes 31 januari 2012, hon var frisk och stark, och hon växte väldigt fort. Det gjorde att vi dumdristigt nog förutsatte att hon skulle bli högrest, men sedan stannade hon i växten och blev inte högre än 147, så det misstaget, att gissa på slutlig höjd som vuxen gör vi aldrig om. 24 januari 2020 föddes Rolly, och även hon växte tidigt, men den här gången gissar jag inte. Helsyster Allin föddes 1 februari i år och växer inte alls lika fort, så det är uppenbarligen ingen egenskap just vinterföl har, att växa fort tidigt.  Man lär sig saker hela tiden!

 

690CBB0F-D242-4929-8281-C1E09AD86247

Mánadis' Allin, e Mánadis' Gasper, u Francesca Kosack, ue Babuschkas Jesco.

 

”Den som säger sig vara färdiglärd är oftast bara färdig.”

Tänkvärt citat med okänt ursprung.

 


Slut på sommarbetet

 

För ovanlighetens skull tömmer vi stora sommarbetet redan 1 augusti, medan en tredjedel av sommaren återstår. Tidigare år har vi haft hästar ”strandade” på betet långt in på hösten, med stödutfodring som följd, och även att delar av marken blivit hårt betat. Det på grund av att vi inte har jättemycket mark, och att det varit två hobbyhästar på bete i direkt anslutning vilket gjort att vi inte kunnat göra iordning vinterhagarna förrän sommarhästarna åkt hem (det är meckigt med två hingstar, samt sto- och grabbflock). Men nu är det augusti, och några sommarhästar syns inte till. Därför kontaktade jag markägaren och bad om lov att stängsla in den hälft av sommarhästarnas bete som brukar sparas till senare delen av sommaren och hösten. 

Det är till viss del en bit jag lånade över vintern till stona, och där mockade vi och putsade när vintern var över och vi släppte ned ston på sommarbetet. Övriga delen av den lägdan har inte nyttjas på tre år (för sommarhästarna har anlänt allt senare för varje år), så sly, klängväxter, rallarros och johannesört breder ut sig allt mer. Johannesört är giftig för hästar, men så länge det finns annat att äta, så låter våra basjkirer bli dem. Det har varit frustrerande att stödutfodra på betet medan hästmaten vuxit outnyttjat på andra sidan stängslet, så nu känns det som win-win för alla att våra ston kan gå där och beta ned tills i höst. 

 

CA5AA6C0-69C1-4D3D-AE2A-F2BF3E709BE5

 

Det är grön, fin men mager återväxt där stona gick i vintras, så givetvis är den biten mycket mer intressant nu i början. Tänk vad fint det blir där man kan ta hand om marken, och vad tacksamma vi är att vi får använda en bit till våra ston nu. Det finns nog någon flock som behövt det bättre, men vi kan som sagt inte ha våra flockar hur som helst för att det ska vara harmoniskt överallt så att stona går där är ändå en bra lösning. 

 

391F3444-5D3D-42F3-8CD7-9F0EC212C672

 

Det är öppet in till den hage de ska använda i vinter, så de har mycket mark nu. Det är bra så det inte blir sönderbetat i onödan. Två vindskydd har de tillgång till. Det är ju också så att det finns örter som behöver betande mular, och betas det inte på några år tar annat över, som jag skrev tidigare. Men det tydligaste är all sly som tar över, och det går fort.

 

B5395064-7C24-4458-8789-8BF3FFA4C587

 

Zayats går i ett grönt hav av låg återväxt i det som var deras vinterhage, som vi putsade och städade i början på juni. Bakom henne är det ungefär två gånger till av samma lägda, men som sagt obetad och helt onyttjad på tre år. Skillnaden är slående. Det krävs inte mycket för att hålla landskap öppna, men att det lilla inte finns där gör stor inverkan på kort tid. Tänk på det; Öppna landskap kan man inte importera, det sker på högst lokal nivå, med stora och små medel. Våra medel är små men gör ändå gott, och det känns förstås gott att slippa stödutfodra och bekymra sig om björninbrott i beteshagen på hösten också.

Innan vi släppte över stona så flyttade vi Gasper, Francesca och Allin till Ljunghagen. Där har Strelka gått sedan hon kom i juni, men i lördags körde Stefan hem henne, och vi håller tummarna för ett föl nästa sommar. Vi tog också in Pavel, Sandor och Ilieff en stund på morgonkvisten medan vi flyttade om i de nedre hagarna, och under tiden gick Mistjev och Tuchkin och utförde lite naturvård i Undantagshagen.

 

981CC962-6D84-4F40-AB82-D1B8BF2CACD0

 

Tuchkin vill ibland hålla sig extremt nära Mistjev. Mistjev har alltid haft stor integritet, men vad gäller Tuchkin gav han upp fort. Det var inte lönt att försöka hålla lillen på avstånd, han fanns liksom alltid där ändå. Rätt intressant, Tuchkin har lite svårt med hästspråket, men urhästen Mistjev ser genom det och låter honom hållas eftersom han inte bråkar eller är ohyfsad. 

 

6E25F488-5A41-4673-AB0B-CD5C80B08D67

 

 

 

 


Lastning

 

Igår berättade jag om duktiga Zayats, och hon fick vara duktig på söndagsmorgonen med. Kvart över åtta körde vi in Fautrasen på betet, och idag behövdes inte ens Qarenina för att påminna henne om hur det funkar, utan Zayats klev på rätt omgående och åt sin godishink i lugn och ro därinne innan hon backades ut igen. Guldstjärna!🌟

Fautrasen backades in i Vinterhagen, för vi ville se om Sandor och Ilieff kom ihåg den. De har inte varit nära transporten sedan de gick i Hemmahagen, så det var före midsommar, och de gångerna var det Pavel som visade hur det skulle gå till. Den här gången var hela flocken samlad och Tuchkin, som numer är luttrad och van att gå upp i vagnen, visade villigt att man går upp i transporten och där blir rikligt belönad. Guldstjärna!🌟 Sandor som visat mest nyfikenhet tidigare var rätt snabb att lasta sig efter jag backat ur Tuchkin till åskådarläktaren bredvid. 

 

72E2FC48-2781-4674-8092-8AB18833EE99

 

DFF00670-8D06-4770-931A-1D5F1B20E7DF

 

Sandor vände jag för urlastning efter han stått därinne en stund. Det gick jättebra, han hoppade ut så fint och ville genast in igen och nu fotade jag hela skeendet eftersom han verkade så cool med hela konceptet. Sist var han rätt fundersam, och halvbrorsan Ilieff var enormt skeptisk, så han valde till slut att inte ens delta i övningen då, i juni. Den här gången var det annorlunda.

 

3FAA7057-1290-4822-AEDA-D373F592AE64

Hej och hå, upp och på.

 

065E923D-F0A7-40E5-B8A9-7913C3D6D361

No problems.

 

855C8DBE-1CCE-4C78-BFA1-FD78BC6EA7A3

Det var inte enbart hink och morötter som var intressant därinne, Sandor passar på att se sig omkring.

 

AF4BBBA5-8658-4FCC-B0C0-37D5EEEA7401

Där bakom står Ilieff och funderar. Han är ju faktiskt fyra veckor äldre, och har alltid varit förebild (storebror) åt Sandor.

 

32632817-8164-439D-920E-2452DADF77EE

Här har han bestämt sig, han vill också veta, också ha müsli och morötter.

 

AEF053E6-5882-4175-BD89-7CC512C56771

..och Sandor bryr sig föga om att det blir lite buller.

 

Här slutade jag fota, för med två färskingar inne för första gången är det minst lika viktigt att urlastningen blir en god upplevelse, annars blir det svårt nästa gång. Men jag hade turligt nog en fotograf på åskådarläktaren:

 

E909D25E-7433-45C3-8503-BFA8F057E9CD

Bildbevis! Om än lite suddigt.

 

Urlastningen av de bägge gick kanon, Ilieff backades ur och Sandor vändes igen.

🌟Guldstjärnor🌟

 

 


Duktiga Zayats

 

7ADC6BB4-0C42-4116-ABCD-E3F1424496D7

 

Sadel på..

 

D3C2FCE0-5628-42CF-ADCA-D4639F46B124

 

..och gå med matte från betet upp till stallet.

 

På lördagsmorgonen tog jag upp Zayats till stallet. Vägen dit är på några hundra meter och rätt snårig, och att hon har sadel på är för att vänja sig. Hon verkar generellt gilla att lära sig nya saker, och när hon lärt sig kan man lita på att hon är bussig och gör som hon ska. Även om en del saker tar tid att lära sig, som att lyfta fötterna ordentligt. 

Särskilt bak har det tagit väldigt lång tid att lära sig, och jag har förstått att det handlar om att hon inte vill tappa balansen, för hon vill vara i kontroll. Zayats har bra balans, hon har verkligen en hov i varje hörn och god kroppskontroll. Jag kan jämföra med hennes gänglige lillebror Tuchkin som kan lyfta både höger bak och fram, samtidigt som han står dubbelvikt, och inte är det minsta orolig över att förlora fotfästet, men hans tillit är enorm och har alltid varit det, medan Zayats alltid varit ”jag-klarar-mig-själv-typen”. Medan lillebror verkar trotsa naturlagarna behöver Zayats väldigt lite för att rubba hennes inre så att säga.

Med framhovarna så lärde Zayats oss att hon helst lyfter själv, och sen kunde vi ta och hålla i benet, och efterhand gick det bra att lyfta som vanligt. Värre var det bak, tills hon kom på samma manöver; att lyfta själv, sen fick vi ta benet. En häst som kvick lyfter bakhoven man vill lyfta, kan man lätt tro att den kickar och försvarar sig, men det var hennes grej bara. Idag stod hon själv i stallet och blev verkad bak hur fint som helst, som ett riktigt proffs. Till och med raspen som hon tycker är läskig gick bra idag. Då blir jag så himla stolt. Bråkar i flera år, sen går det bara över och allt går finemang!

När det var dags att gå hem till de andra stona på betet tog jag på henne huvudlaget. Vi har börjat öva tygeltag, och sist krånglade hon en hel del, och blev till och med arg (då stampar hon med höger fram, inte för att sparka utan för att understryka sin protest). Det verkar vara en del av inlärningsprocessen för Zayats, att hon bråkar som mest innan poletten trillar ned. Eller så har hon redan förstått, men provar om hon kan komma undan.

 

Något hon passade på att träna in på hemvägen var att kunna äta trots bett i munnen.

 

30FCDB87-7456-4ED3-A41D-98CD70B3A39E

 

Hon var väldigt koncentrerad och ville helst stå still och öva ifred.

 

5460E2CC-D51F-495F-8D62-0136D6D24F06

 

Zayats klarade det riktigt bra idag, se vad glad hon ser ut när hon lyckas!

 

 


Korta helger

 

AB7F4953-D033-4FBA-8410-D5E099CA7B1D

Mistjev och jag ledde upp grabbflocken på skogsbetet söndag eftermiddag.

 

Vi har sedan en tid korta helger här. I normala fall har vi helg fredag-söndag och hinner allt vi ska med hästarna; de jobb som bäst sköts när vi är bägge två, men under den här sommaren är helgen bara lördag och söndag, men lika mycket jobb med hästarna. Det gör att jag inte riktigt har tid eller lust för bloggen, utan det blir hellre snabba uppdateringar på företagets Facebook eller på instagram, för de sker oftast ögonblickligen på plats. Fram emot hösten kommer ordningen återställas. Kanske bara ett blogginlägg varje söndag, men jag kommer åtminstone (förhoppningsvis) ha avsatt tid och lust att göra inlägg.

I veckan som gick hann jag med lite småsaker i hettan, bland alla broms och flugor, som att börja introducera tygeltag med Zayats, och lastning av Tuchkin (som blev skrämd av hård blåst först och både sprang omkull och släpade med mig, men han lastades bra ändå och stod fint i transporten, vilket var huvudsyftet). I helgen hann vi det vi skulle, bland annat träna de yngsta lite, klippa Allins framhovar och ta upp alla fyra stona från betet, tre av dem fick hovvård. Zayats som fått mest uppmärksamhet sedan tidigare fick guldstjärna i uppförande alla kategorier, medan de tre andra lämnade en del att önska i.. det blev lite stökigt i blåsten, särskilt som alla utom Zayats verkar brunsta (kanske hon också, men i så fall berättade hon inte det). 

Vi avslutade den här korta helgen med att släppa upp killarna på skogsbetet. De har gått hemma i Vinterhagen och ätit hö i 1,5 vecka och under tiden verkar det ha vuxit upp en hel del grönt på betet. Bättre väder nu också, med rätt svalt och mycket blåst, så de slipper ätas av flygfän. På torsdag tar jag hem dem igen, det blir bland annat lastträning för de yngsta nästa helg.

 

E7464871-1668-46A0-A5B7-537FF7AEE9CB

 

De hade ingen större lust att ställa upp på bilder.

 

7504E865-42CB-4CB8-9BF5-1CBC48704A8B

 

..i bakgrunden är Tuchkin redan på väg bort mot bäcken och skogslägdan.

 

Som jag skrev blir det hellre snabba uppdateringar på sociala medier nu under sommaren, medan vi har korta helger. Här är en fin bild av Gasper med dottern Allin från veckan som gick: 

 

D8A47BEB-7E2F-4DB1-A8BA-FBC790AF6DAD

 

 



RSS
Besökare idag: 18
Denna månad: 738
Totalt: 251274
söndag
26
september
Enar, Einar

2021
Vecka 38
«september 2021»
tiontofr
0102030405
06070809101112
13141516171819
20212223242526
27282930

Senaste inlägg
Höstplanering
Inrapporterad
Veterinärvecka
September levererar
Rodina
Fullspäckad fredag
Brunstkoll
Repetition
Äntligen fredag!
Räkmacka

Senast kommenterade
Höstplanering
Till salu
Midsommar
Lättare att lasta än att fota
Allin-bilder, utlottning!
Det är roligt när de är duktiga
Lösa hästar
Isigt, halkigt, knöligt och lerigt.
ZZ-Zizterz
Söt och snäll

Arkiv
2021
  •    September
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2020
    2019
    2018
    2017
    2016
    2015
    2014
    2013
    2012
    2011

    Lista över andra trevliga bloggar

     

    Stuteri Kry 

    Jemthagen

    Nillas Häst& Ridutbildning

    Yvonne Larsson

    Johanna Lassnack (inaktiv)

    Bondfia