För massor med år sedan, jag minns inte när, fick jag ett råd angående en häst som inte ville bli infångad i hagen. Istället för att gå rakt mot hästen skulle jag se hur hästarna rört sig och följa deras stig, åtminstone gå i böjar så jag inte verkade så ”ohästig” av mig. Rådet fungerade förvånansvärt bra och jag har burit det med mig. Inte minst har det hjälpt när vi har med mer skygga hästar att göra, Tova till exempel, som inte släpper främlingar inpå sig.

I Hemmahagen har stona trampat upp en slingrande stig som sträcker sig till en plätt längst bort i hagen där de har utsikt över Gasper och hans flock. Efter matdags kan de gå på rad dit ner, några av de unga busar med varandra, ställer sig att vila, några lägger sig. Ungdomarna leker efter vilan och rusar i full galopp fram och tillbaka längst stigen i tafatt, byter galopp så fint i böjarna. Får de möte kan det bli väldigt trångt, men ofta fixar de situationen utan att någon behöver plumsa ut i den orörda snön som ännu ligger meterdjup. 

Tydligare blir det inte, såhär rör sig hästar när de själva får välja.

2018-03-29 14:59 | 0 kommentarer

Pavel med det mesta av vinteroverallen kvar.

Vårvinter, och vinterpälsarna släpper för fullt. Basjkirerna är väldigt nöjda över att få hjälp av mänsklig hand att bli av med allt hår, så man känner sig väldigt populär när man kommer med skrapa och borste. Lösa hår klias in i manen också och bildar snärjiga flätor, och det är visst skönt att bli befriade från dem. Själv får jag energi när jag tar mig tid att borsta och mysa med hästarna, klart värt att missa en och annan fikapaus.

Nykammad Gasper.

Unghästarna fäller inte så mycket än, hingstarna var först i vanlig ordning, sedan stona. Men även på de yngsta kliar det, och det kan jag utnyttja när de har sina korta träningssessioner. Att bli kliad på bringan eller under magen är en trevlig belöning, rogivande är det också. På onsdagen fick tre ungston bekanta sig med ett schabrak på lite olika sätt (nivåanpassat), och borsten som belöning och uppmuntran är ett tacksamt redskap för belöning. Ett de väl känner igen.

Zeniya blir gärna borstad som belöning. Hon ser väldigt tussig ut, men hon har en rätt speciell vinterpäls som lägger sig åt alla möjliga håll. Växer symmetriskt dock, hon har samma mönster på bägge sidor. 

2018-03-28 18:06 | 1 kommentarer

Det var fokus på unghästar den här helgen. Tiden var knapp och andra göromål låg på, men vi gjorde vårt bästa för att göra någon nytta med så många ungdomar som möjligt. Pavel och Zayats fick vila på bänken men övriga unghästar fick tillfälle att avancera i sin träning. På bilden ovan hänger jag på en rätt så obrydd Ruslan. Stefan tyckte jag kunde ha suttit upp, men då hade det blivit tre nyheter den lektionen och när det gäller så viktiga förberedelser har jag en gräns på två. 

Det är förberedande övningar för Mistjev också, men han är en annan personlighet så med honom går vi en helt annan väg. Bara man kommer framåt tänker jag, metoderna anpassas och takten är olika, huvudsaken är att man når sina målsättningar. Man kan väl säga att Mistjevs väg är krokig och kräver många små steg och pauser för att njuta av utsikten och lukta på blommorna, medan färden med Ruslan sker på motorväg. Jag tycker det är jättekul att måsta tänka ut olika sätt att nå samma mål, och när de olika sätten funkar som jag tänkt känner jag mig faktiskt lite duktig.

2018-03-25 15:48 | 0 kommentarer

Det är så roligt och så tacksamt att hålla på med Beroza. Gör snällt det hon kan, villig att lära sig mer och har oftast en väldigt fin inställning. Inte behövs det mutor heller (godis i träning avrådes i detta fall), hon gillar att lära sig och göra rätt helt enkelt.  I veckan har jag varit så glad över Beroza och tänkt att hon borde få göra någon människa lycklig snart, en som vill utveckla sin unghäst för att forma en fin och trygg vuxen basjkir. Men då får man ju inte glömma bort att marknadsföra, så nu har jag lagt ut en annons på Beroza på Hästnet. 

Hon ser lite tussig ut i sin vinterpäls, så jag lät ett par bilder på henne som tvååring vara med, då man bättre ser färgen där. Lite lustigt är att hon är mest vit i svansen men grå i man och pannlugg. Och vad årets sommarfärg blir, det vet man ju aldrig, hennes äldre syster Odessa var en överraskning varje vår. Det viktigaste sitter ändå inte på ytan, att Beroza är trevlig att titta på är bara bonus.

Länk till Berozas egen sida 

Strax kommer annons på Elisjka också, och hon har förstås också en egen sida.

2018-03-23 13:47 | 0 kommentarer

Beroza och Zeniya, med lilla Zayats i bakgrunden

Vårdagjämning i dag, och även Internationella Glädjedagen. Det är ingen slump att de sammanfaller, glädjedagen är instiftad av FN för att vi ska reflektera över vad som skänker oss glädje. En del tänker på sådant ofta, andra för sällan och då det kan vara bra med en påminnelse. För mig är mitt jobb min livsstil då jag behöver sköta basjkirerna och allt runtomkring varje dag, året om, och då är förstås glädjen viktig att omfamna.

På förmiddagen var glädjen påtaglig när jag fick träna villiga och jätteduktiga unghästar i ett underbart vårvinterväder. Först treåriga halvsyrrorna Beroza och Zeniya, som utvecklas jättefint och får nya utmaningar. Sedan fyraårige Ruslan som jag gjorde uppsittningsförberedande övningar med. Han var så obekymrad så jag fick stanna upp några gånger för att kolla att han hängde med i vad som hände eller om han stängt av, men han var med! 

Glädjen var omedelbar, och när det går riktigt bra måste man sluta i tid. Det är lätt att gå för långt när det går så himla bra, men det är mycket bättre både för mig och hästen att avbryta när det går bra och bevara de energierna till nästa tillfälle. Det är fint om nästa pass kan börja med samma känsla och idag var känslan passande nog ren och skär glädje.

Förmiddagshö efter träningen

2018-03-20 11:01 | 1 kommentarer

Pappa Zenit i Vinterhagen

Egentligen har jag ingenting emot blåsväder, tvärtom kan jag tycka det är väldigt häftigt när vinden tar i riktigt ordentligt! Men när man har många djur utomhus året om så blir det där med ”bra väder” relativt, och ens åsikter skiljer sig ofta från andras. Det jag har en hel del emot, och även hästarna, är när deras mat blåser bort.

Vi försöker förankra högivorna under exempelvis stockar och grova grenar (bitleksaker) eller lägga mot snövallar eller i snögropar, men så fort de lyfter upp en hötuss blåser den iväg. Enda hagen undantaget är Vinterhagen, där finns det oftast alltid lä. Så kan förstås vinden orsaka andra bekymmer för en hästbonde, som att träd faller över stängsel, isiga hagar etc. Men det är som det är, och jag är tacksam över att det knappt blåst alls i vinter, till skillnad från ifjol. Jag tycks minnas ett evigt blåsande från januari till oktober..

Hästar kan bli väldigt yrsliga, lekfulla eller hispiga när det blåser friskt, här gäller främst det första och emellanåt rusar de runt i yra lekar för att sedan lägga sig ned mitt i blåsten och sova en stund i solen. Ungstona var ändå väldigt villiga att bli sysselsatta med några övningar den blåsiga söndagsförmiddagen och trängdes för att få vara med. Då brydde de sig inte ett dugg över hårda vindar, mattes flaxande kapuschong eller grabbarnas våldsamma rusningar i hagen mittemot. Det är härligt med sådan samarbetsvilja, verkligen fin inställning från alla småtjejer idag. Jag försökte få några vindrufsiga bilder på de ivriga flickorna:

Två helsystrar med vind i håret. Zayats har fått ett par extraben också, och Zeniya övade med bett idag.

Extrabenen tillhör Elisjka som otåligt väntar på sin tur att få vara med.

2018-03-18 14:09 | 1 kommentarer

.. så händer det att jag önskar Elisjkas människa hittar henne snart så att jag slipper bada henne till sommarpremieringen 2019. Då blir det någon annans problem att tvätta henne gräddvit 😉

Vita hästar alltså..

(Skrivet med glimten i ögat förstås)

2018-03-17 13:23 | 0 kommentarer

Mistjev vilar i solen efter onsdagens träning

När det finns tillfälle så lägger jag på en del olika utrustning på Mistjev för att han ska vänja sig vid just det. Olika utrustning och olika förehavanden, och det går bra. I går fick han ha en mjuk och fluffig barbackapad på sig, fastspänd runt den trinda magen och med den på gjorde vi en del övningar. Jag har två barbackapadar, och de är bra för två saker; 1. Jag slipper smutsa ned byxbaken, och 2. Jag tycker hästryggar är hala, en pad ger mig bättre fäste och därmed en känsla av trygghet. Den Mistjev hade på sig igår har bara ett fel, den är utrustad med fästen för stigläder.

Nu är det förstås frivilligt att använda dem eller ej, de stör inte där de sitter monterade och Milstjev är ju inte inriden än heller, vi bara övar. Och jag kommer aldrig någonsin använda fästena, skulle jag någon gång göra mig av med paden skulle jag försöka ta bort dem först. Det finns även barbackagjordar, det är som det låter, en gjord fast med fästen för stigläder. Den på bilden finns på Hööks:

Den som har tillgång till en sådan tycker jag ska göra en tankeväckande övning. Det går att utföra den på andra sätt (utan sådan gjord) vilket jag beskriver längre ned. Man bör ha flera medhjälpare, en som håller hästen, för det är bra om den står helt still utom när den ska ledas, och helst en som bistår från sidan. 

Själv sitter du på hästen och sätter in händerna under rumpan, mellan dina sittben och hästen, på ovansidan händerna. Alltså med handflatorna mot hästryggen, håll händerna så under hela övningen. Så låter du medhjälparen/ medhjälparna sätta in dina fötter i stigbyglarna och känn vad som då händer med dina sittben. De trycks ned mot hästryggen, och de är betydligt spetsigare än du kanske trodde. Håll kvar händerna medan din medhjälpare leder runt hästen i skritt, släpp stigbyglarna och känn skillnaden.

Man kan göra det här helt barbacka, men då behöver man medhjälpare på varje sida som är bra synkroniserade för att kunna gå bredvid med dina fötter i sina händer. Man kan också göra övningen i sadeln, men det är åtminstone omöjligt för mig att då sitta på ovansidan händerna, jag måste vända dem. Men det är ändå intressant att med sadel känna sittbenens inverkan när man rider med och utan stigbyglar.

Efter att en gång gjort den övningen är det för mig helt otänkbart att sätta upp fötterna i stigbyglar om jag ska rida barbacka. Behöver jag stigbyglar ska de sitta i sina läder på en för ändamålet anpassad sadel. 

2018-03-15 14:04 | 1 kommentarer

Den här helgen har vi äntligen fått njuta av riktig vårvinter! Det är verkligen den bästa sortens vinter, värmen är välkommen och ljuset är helt otroligt. Jag njuter i stora drag för våren här är verkligen ingen rolig upplevelse med all lera. Men den lär dröja för det ska fyllas på med ännu mer snö till veckan. 

På söndagsförmiddagen fick Ruslan ta på sig sadeln och gå på promenad i vårvintersolen. Han var som vanligt jätteduktig och obrydd, även när storebrorsorna fick för sig att busa till det och samtidigt jaga upp stona i grannhagen. Jag vill verkligen inte jäkta fram något trots att han är så cool och ambitiös, vi tar ett steg i taget som med vilken unghäst som helst. Snart blir det uppsittningsförberedande övningar och även att hänga och klänga lite på Ruslan. Jag är glad över att han är C-ponny, jag behöver inte vara orolig för svindel.

2018-03-11 15:12 | 1 kommentarer

Två fina ston som tankar marssol, Francesca Kosack med Cetzima i bakgrunden

En liten personlig reflektion såhär på 8 mars handlar om önskan att vara omtyckt. Det verkar ha blivit väldigt modernt att sträva efter att vara populär, men är det alltid på sin plats? Ledare, till exempel chefer, lärare, föräldrar etc kan behöva prioritera att behandlas med respekt före att vara populär. Ibland går det inte att förena de två, men att kräva (och i gengäld visa) respekt behöver inte betyda att man i det hela inte är uppskattad.

När jag håller på med hästarna vill jag att vi visar varandra respekt. En anledning är att de är så mycket större, starkare och snabbare än mig, men de ska också kunna lita på mig. Och givetvis behöver även jag visa uppmärksamhet, hänsyn och respekt, hur mycket förväntar jag mig av min häst om jag hellre fipplar med telefonen och lyssnar på musik när jag är med den? Vi gillar varandra ändå, men med hästar kan det visa sig kontraproduktivt att ständigt vara snäll och populär, muta med godis, undvika att ställa krav och liknande. I värsta fall kan hästen bli otrevlig och snälla människan rädd.

Det kan man ta med sig i verkliga livet, att man får välja tillfälle. Jag tycker mig se allt oftare hur mycket viktigare det verkar att vara populär, och jag ser konflikträdsla. Som ledare av något slag behöver de man leder veta reglerna, annars är man inte att lita på. Kanske är det en anledning till påståendet att hästtjejer blir starka ledare som vuxna?   

En bra sammanfattning tycker jag.

2018-03-08 16:22 | 0 kommentarer

Zayats i Hemmahagen.

Som jag skrev i tidigare inlägg lever Vinterhagen upp till sitt namn som den bästa, trevligaste och roligaste hagen på vintern, men tyvärr kan stona inte gå kvar där utan lördag förmiddag var vikt åt att få stoflocken över vägen och de femtiotalet metrarna till Hemmahagen. Zenit och Tova behöver få tillbaka sin lösdriftshage då Undantagshagen har sina brister (massiva snömängder) och kräver installning över natten. Trots rejäl köldknäpp har det funkat riktigt bra med installningen i kallstallet, främst för att de trivts bra med lösningen, men när jag är själv på gården är det bättre om alla flockar går ute. Det finns viktigare att fylla dagarna med än mockning, fruset vatten och extra utfodringar. Att de går i Vinterhagen beror på att det inte är jättebra att ha tre hingstar ”vägg i vägg” som det skulle bli ifall vi lät Zenit och Tova bo i Hemmahagen istället, det är nog spännande att ha stona inkilade mellan två hagar med hingstar i.

Det gick otroligt bra, alla stona skötte sig jättefint. Vi tog de två äldsta i grimskaft och lät de andra gå lösa, och allt klaffade helt perfekt! Zayats har vana sedan i somras att flytta mellan hagar, och det underlättade. I den nya hagen spatserade hon sedan runt som en liten prinsessa med alla andra efter sig medan hon undersökte omgivningarna, stigarna och även utsikten som erbjöd många andra basjkirer att titta på. 

Ny utsikt blev det även på andra sidan vägen efter lunch när vi släppte tillbaka Zenit och Tova till Vinterhagen. Zayats gnäggade lite när hon såg mamma och pappa i sin gamla hage, men sedan sökte ingen av dem någon kontakt. Zenit hade hela lördagen räddad då han gick runt och inspekterade Vinterhagen efter stona, och gick sedan och sov i vindskyddets spån.

Tre fina halvsystrar i Hemmahagen; Elisjka, Zayats och Beroza. Olika mammor men samma pappa.

Allt har gått oförskämt bra. Vi flyttade stona från Vinterhagen till Hemmahagen för ett år sedan och det innebar trasigt stängsel och en liten Elisjka som inte vågade gå genom öppna grinden mot vägen och blev ensam kvar. Timingen denna avvänjning har varit helt perfekt, så den mer pessimistiska delen av mig väntar på att något ska gå fel, särskilt som jag nu är själv igen. Men än kan jag njuta av lugnet.

Fiona ville också vara med på bild. Denna fina, snälla och trevliga basjkir, varför vill hon inte se normal ut på något kort..?

2018-03-04 15:23 | 0 kommentarer

Det kan vara en god idé att planera sin träning, ha klart för sig metod och målsättning och ha allt material i ordning. Men den roligaste träningen kan också vara helt spontan och bli jättebra. Vi hade befriat några ston från sina grimmor och passerade grabbarnas hage där Mistjev till synes stod och väntade på mig. Jag klädde på honom Fionas grimma och lämnade honom med husse medan jag hämtade sadel och gjord.

Inget avancerat, lite repetitioner då det pga väder och annat var ett tag sedan och ärligt talat är jag nog rätt långt ifrån uppsittning, men det är ju bra att han är helt trygg med utrustningen och annat förberedande. Mistjev är ju min egen basjkir, och vi har inte bråttom. Han var så stilig i sin dressyrsadel, införskaffad särskilt för hans mycket breda rygg, men jag kom på först efteråt att jag kanske borde tagit kort. Även om det var vår stund. 

Mistjev tyckte också det var en bra träningsstund, och han sprang inte ifrån mig direkt när jag gick tillbaka för ett par bilder.

2018-03-04 10:26 | 0 kommentarer

På onsdagsmorgonen var det tänkt att alla ston skulle befinna sig i Zayats Vinterhage. Där har hon gått nu med Fiona och Beroza, och på dagarna har Zeniya också gått där så de två helsystrarna skulle vänja sig vid varandra, så det började med ren rutinövning. Så var det bara Galina och Elisjka kvar, och som väntat blev det lite trångt och yrsligt först. Särskilt som Elisjka fick väldigt bråttom sista biten från stallet in till hagen, men stort sett gick det riktigt bra! 

Fördelen för Zayats är förstås att hon känner till hagen bäst, men hon var klok nog att hålla sig nära Fiona för det mesta. Som väntat var Elisjka mest nyfiken, och hon kan vara väldigt framfusig, men både Fiona och Galina såg till att sätta henne på plats. Det uppstod snart tre par då Beroza och Zeniya helst höll ihop.

Nyrullad med spån i hår och på ryggen

Vinterhagen är verkligen den bästa hagen på vintern. Den har öppna ytor, diken och en rejäl dunge med björk och unga alar, och största och bästa vindskyddet finns där. Lä från flera håll är det också, så alla ston var glada över att vara där. Galina hälsade knappt på någon utan gick in och rullade sig i spånet först, och alla ston är nöjda över att ha alsly att gnaga på.

Elisjka får sträcka sig långt för att få gnaga. Snön mellan stigen och alen är väldigt djup.

Alla stona har grimmor på i början, skulle något hända vill vi få tag på dem fort. 

Zayats håller sig helst väldigt nära Fiona, det har visat sig vara tryggt och bra. Men senaste dagarna har hon även börjat komma bra överens med sin storasyster, och det känns ju väldigt skönt eftersom de två kom ihop sig från början. Men Zeniya har största respekt för Fiona, det är det äldre stoet som bestämmer när Zayats får lära känna de andra.

Storasyster Zeniya och lillasyster Zayats

2018-03-01 15:27 | 0 kommentarer