Sensommarbete

 

0C6B7660-6017-4B63-92CA-FCCE70FC4A9A

 

På söndagen stängslades den övre beteshagen ut, den där stoflocken går. Det finns massor av gräs kvar där, men rätt så näringsfattigt, och de kommer närmare Zenit som går på ena sidan, och grabbarna som går i den nedre stora beteshagen vid sjön. Det är väl snarare så att grabbarna uppskattar att få stona närmare sig, de brukar kunna känna sig lite övergivna där när sommaren går mot sitt slut. Särskilt som allt mer vilt rör sig utanför, och ibland igenom stängslen. 

 

DD76D982-E4F3-4439-B851-F03DAEEECB05

Allin i motljus.

 

Övre och nedre beteshagen, tänk vilken tur vi har som nu kan ha flera större beteshagar. Stona höll sig förstås mest där vi kunnat ha stängslat tidigare och städat efter oss, för där växer bättre och godare mat, och det finns ingen sly. En del av ytan har stått oanvänd flera år, och där kommer vi få jobba hårt med att få bort sly och annan oönskad växtlighet, men att basjkirerna kan gå där och putsa nu hjälper verkligen till. Det syns inte minst på det nedre betet som vi kunde stängsla ut för ett tag sedan, det ser redan lite prydligare ut, och de har till och med putsat bort en del sly. Troligen för att mycket av slyet är björk, det är bättre än all tråkig al och vide.

 

69E546A4-81DF-45AE-BEA5-C6B9AA9820BF

..och Rodina.

 

31CBD14E-1CAD-47C8-9953-6A028F0CAC1D

Till slut hittade jag Javelin också, som låg och sussade sött.

 

22FF968C-37E0-4D66-AC00-3E1CCCD2180E

Svårt att få till bra gruppfoto på grabbarna.

 

I nedre beteshagen ser det nedbetat ut, särskilt som sommaren varit torr här. Men tydligen växer det ändå fortfarande där, och när de bara är fyra stycken hinner de förstås inte gå och äta precis överallt under en dag. Så länge de två äldre är tjocka, och de två yngre inte blir spinkiga, och de verkar trivas så får de fortsätta äta av det som finns. Skulle ett- och tvååringen se tunna ut kör vi dit Hägraboxar och börjar stödutfodra tills det är dags att ta hem dem. 

21ED9888-7FF7-452F-A66A-0CD37C1B4BA5

Pavel får så fina strimmor när han sätter höstpäls.

 

00CA800A-8CD5-49BD-827D-E5BC0249153A

Ett extra hjärta på mulen.

 

Tillbaka till den övre beteshagen, där Javelin vaknade till:

 

11A042CF-5FBE-44F3-9762-F63700EC8B3C

Nyvaken och funderar lite. 

 

3541521C-CDA4-4280-BAB2-9469FCF436D8

Rullar sig förstås, flera gånger.

 

353F6CF8-3194-44FF-923A-E0BB62EDB8A3

Funderar lite till..

 

E06F31C0-A369-41AC-B5D3-3E0FBCEFBA2B

 ..och rullar igen!

 

C8D7CC41-47E8-49F0-866F-32242AB433B6

"Men hej matte, är du här?"

 

CEF4FB0F-6E74-4275-B575-BCAD5C946DCB

❤️

 

Tidigare skrev jag att jag skulle göra ett inlägg om Fiona under veckan, Fiona som födde fram ett dött hingstföl under natten till förra söndagen. Det inlägget får vänta lite. Fiona var frisk och kry i två dagar, men från tisdag har hon varit allt annat än frisk och kry. Under helgen ändrades sjukdomsbilden, så nu står hon på boxvila, vilket verkar vara positivt för henne, men vi pendlar mellan hopp och förtvivlan. Fiona är distriktarna patient, och hennes tillstånd är i skrivande stund stabilt, men jag inväntar att distriktarna kommer och gör en bedömning kring hennes belägenhet, så får jag sammanfatta hennes berättelse i ett senare tillägg. 

 

 

 


Lyckan är gjord

 

5E26A859-C133-4BAA-8CE6-C3CB63CB2C37

Två svarta på rad, en liten och en större.

 

I tisdags flyttade vi om alla basjkirer utom Elisjka och Zeniya, och i samma veva tog vi Odessa och Qarenina från stoflocken, för tanken är att de ska gå med Zenit. Istället fick Adilliya, Fiona, Rodina och Javelin gå in till de tre stona som återstod av flocken, i en för dem ny beteshage. De två äldre stona med föl tog givetvis kommandot, och det blev en tydlig gruppering mellan vi och dem. Zayats kan vara onödigt tuff och gåpåig ibland, men hon skötte sig snyggt, Joline har inte gjort mycket väsen av sig utan hållit sig på ytterkanten, men för ettåriga Allin har det varit otåligt ibland, det har synts.

Hon har varit så fasligt nyfiken på de två yngsta, och flera gånger försökt närma sig. Inte framfusigt, utan hon har frågat artigt men blivit bortsjasad av Fiona, men efter fem dagar, på söndag förmiddag, fick hon äntligen vara med ungarna, och vilken lycka!


 

8BEB93CD-4FBF-4C08-B025-518F70F012F9

Här går hon fram till Javelin och Rodina, den yngsta verkar mest intressant.

 

5AEEA510-FD47-452E-84C9-394629B70204

 Väldigt bra bild av "föltugg", en gest som visar underkastelse; Fölet visar att det är litet, genom att "tugga" och ibland även smacka med tungan mot den andra hästen. Javelin ville busa lite med sin nya kompis, men vill inte råka illa ut.

 

3FBFC76B-110F-4A54-9D64-00ADD0DC45F8

När Javelin senare lade sig gick Allin dit och lade sig bredvid.

 

95852E0F-1152-4007-8504-C5922F8ACEA6

Javelin verkar som sagt mest populärt, och en gissning är för att de liknar varandra. En del hästar funkar så att de triv med de som liknar dem, det var ingen slump att Allin var den som först blev riktig kompis med Joline.

 

3EBB444D-3A49-4B85-B66D-134C54A4FD7A

Rodina och Allin är bägge ettåringar, men Allin är 1,5 år, och Rodina fyller ett om två veckor, i jämförelse ser Allin nästan vuxen ut.

 

FC339CF3-B219-4E23-968A-1425AB7F7DF7

 Javelin med Rodina bakom sig.

 

FC7207A8-6D35-4A06-B14B-EF940B41DCAB

 

Söt, snäll och populär.

 

 


Låt fölen vara med

 

0AE1F08B-7BAC-48C2-B7AF-864FD6907A23

 

Av praktiska skäl tränar jag oftast de yngsta i hagen. Det går bra, de lär sig tidigt att det är den som för tillfället har grimma på som får all uppmärksamhet, så man kan göra det man ska utan att störas. Men de allra yngsta sjasar jag inte bort i onödan, de lär sig reglerna ändå så småningom, och det är ju dumt att medvetet göra dem folkskygga. Ibland är det till och med en fördel att de är med, ibland som stöd, ibland för att se och lära tills det blir deras tur i framtiden. Det verkar faktiskt göra nytta. 


Vi ska flytta om alla hästar utom två på tisdag. Rodina (11 månader) är inte ledd jättemycket, mest faktiskt när de ska in i stallet, så jag tänkte passa på att ha lite ledövning med henne i veckan. Hon har alltid varit snäll att ta på grimman, hon brukar vänta tålmodigt när det är köbildning vid ingång, och har varit enkel, om än lite ivrig ibland när vi lett henne.

 

Javelin ville vara med, och verkade vilja prova grimman, och det fick hon. Men Rodinas grimma är förstås alldeles för stor, så jag ska nog låta Javelin få vänja in sig på passande fölgrimma snart. Roligt när de är så positiva och vetgiriga. Rodina var jättesnäll och duktig, lite ivrig igen, men gick väldigt lydigt och tveklöst från de äldre stona, och åt de håll jag tänkt mig. Javelin tätt vid sidan hela tiden och jag ville inte förstöra genom att sjasa bort, men det var omöjligt för mig att ta kort samtidigt. Det var precis som när jag hade ledövning med Tengri i vintras, och Rodina höll sig nära hela tiden.

 

7184CB4D-69C7-4B31-9A46-3B4F488A45DD

 

Jag kom att tänka på när vi skulle lastträna helsystrarna Deana (2 år) och Cizmet (1 år) i stora beteshagen för två år sedan. Lillasyster Sasjenka verkade tycka det var en intressant och rolig övning, så hon lastade sig själv. Hon gick in helt själv, och trivdes så bra i Fautrasen att vi till slut fick lasta upp duktiga Deana ännu en gång för att visa Sasjenka hur man skulle gå ut via rampen fram.

 

 E65DFE57-34D4-4AEB-B87A-1051422F1A33

Efter det lastade hon sig själv varje gång vi tränade, en nyttig övning.

 

A025B2CC-E94F-4056-9A07-D29FAD954940

 

En något äldre Sasjenka följer storasyster Cizmet på ledövning, sensommaren samma år.

 

 

Fölen behöver lära sig gränser, de får inte bete sig hur som helst eller störa. Men det sker nästan aldrig, de är helt enkelt nyfikna på vad man gör och vill vara med. Det är rätt vanligt att föl tidigt får följa med mamman vid sidan i arbete, särskilt vad gäller körhästar. Då sitter de ihop med mamman, här går de lösa och det är mest på lek, men att följa med finner sig naturligt för dem, så låt dem om det går. Man behöver bara ha extra koll på hästen man tränar och dess grimskaft så följeslagarfölet inte tar det i munnen, eller hellre under halsen, vilket är rätt vanligt och något man vill undvika så träningen för unghästen inte blir en obehaglig upplevelse och slutar fel. En av flera anledningar till att det sällan blir några kort tagna under sådana övningar. 

 

 


Höstpäls


9979795C-8F55-4383-BF3A-D1212954B32B

Odessa på sommarbete.

 

När jag var nere på stora sommarbetet för att besiktiga stängsel, och samtidigt se över stona som för tillfället går där, kunde jag konstatera att de släpper sommarpäls för fullt nu. Vi är ännu mitt i högsommaren, men varje dag blir jag påmind om att inte heller denna sommar varar för evigt. Hösten är långt bort, men hästarna börjar redan nu förbereda sig, precis som när hingstar och dräktiga ston börjar släppa vinterpäls redan i januari, så snart man märker att solen är uppe lite längre. 


3FF44A3B-3A14-4EE8-A4EB-CF91C8ED4C77

Närstudie av Odessas lösa sommarhår.

 

Att bo i ett land med tydliga årstider är fantastiskt tycker jag och skulle inte vilja byta, särskilt som jag jobbar utomhus varje dag året om och i olika grad uppskattar skiftningarna. Ibland blir det bättre, ibland sämre, men det är olika i alla fall. Höstpälsen är den finaste på hela året; tät och glänsande, och sedan ligger den som ett isolerande skikt närmast skinnet under de längre vinterhåren som växer fram senare, när det blir kallare. De vinterhåren är inte sällan av annan färg än sommar- och höstpäls, ofta är de blekare.

 

23FEA50F-7517-41AC-9D7E-D298DD76A6BA

Odessa i motljus.

 

Det är inte så lätt att se Odessas färg på bilden jag tog idag, men hon är isabellblack med både mycket rött och mycket grått i sig. Under sommaren kan hon bli bronsfärgad med mycket grått på ben, mule och under magen, medan vinterhåren är mycket ljusare. När hon var liten blev hon nästan helt vit på vintern! Det är spännande på våren, att se vilka färgtoner som kommer i den nya sommarpälsen. Ännu en årstidsskiftning att se fram emot. 


665CAF5A-611C-4521-8862-90290D30E551

Bild från senvintern.

 

 

 


Vindskydd övertrumfar grönbete

 

355535FA-9B6F-4CA6-9A16-89B9692DE285

 

Alla fem ston är i rundbågehallen, längst fram ligger Qarenina, Zayats och Allin.

 

Nu när vi fått mer hag- och betesmark att sköta om kan vi enklare skifta flockar också. Exempelvis skiftar vi så stoflocken går några dagar på stora betet vid sjön, sen får de komma tillbaka till vanlig, nedbetad hage med vindskydd, och äta hö istället. Under tiden får grabbarna gå på stora betet, de gick i Ljunghagen under veckan och släpptes på betet i fredags. Stona har mest spenderat dagarna i vindskyddet eller rundbågehallen, vill knappt komma ut och äta.

 

5CEC13AA-4C46-4123-A90F-62CC33B37CDF

 

Vi har tre beteshagar för tillfället, alla med naturliga skydd från väder och vind i form av skog, dungar eller liknande. Som här, en välbesökt del längst nere vid sjön där det finns gott om skydd när de vill. Bakom träden är det öppet ut mot sjön.

 

B64294FD-6E78-4553-BE2E-10786EEB851B

 

Några lommar gick ned i vattnet och simmade iväg när jag kom ned till hästarnas bad- och drickställe. Naturen är alltid nära här. 

2F93009F-86B7-4FCF-B9A7-8C414E22EE36

 

Men de som går på betet hittar man ändå oftast på den mest nedbetade och torra fläcken i hela stora hagen. 

79CC8036-C6E8-4028-83E5-DCAAE98B04C6

 

Francesca, Tjasmin och Gasper hittade jag i deras täta skogsdunge.

 

Det är tydligt att basjkirerna trivs väldigt bra när de får komma från betet och istället ha tillgång till riktiga vindskydd, eller stall för den delen. Tar vi in beteshästar vill de inte ha mat, utan passar oftast på att vila eller sova, och slippa flygfän och värmen. Gräs i all ära, vilken basjkir tackar nej till färsk mat? Men det är tydligt att våra, om de får välja, väljer vindskydd före bete. 

 


Öppna landskap

 

 

47F97ACB-E342-4BB0-90F3-933041C9FFC7



Öppna landskap kan inte importeras. Det är något som sägs och skrivs när man pratar om att välja mat från Sverige, för som en klok man en gång sa; Någon landsbygd ska föda oss, varför inte vår egen? Och det är inte enbart öppna landskap, Sveriges matproducenter har även miljö och djurskydd att förhålla sig till. Varför det ens är lagligt importera kött producerade på sätt som skulle sätta en svensk bonde i fängelse är för mig en gåta, och dessutom ett mått på mängden hyckleri från de som bestämmer. 

Men nu var det de öppna landskapen jag ville lyfta fram idag. Här i Tröning var det länge sedan det betade kor och slogs hö. Man anar när man går längst byavägen var det varit brukad åkermark, men nu är det skog. Turligt nog finns det gamla flygbilder på nätet att titta på och det är faktiskt otroligt hur mycket mark som brukades här i byarna på 50-talet, nu är väldigt mycket helt igenvuxet och bortom all räddning.

När jag köpte gården hösten 2015 hade här varit tomt på djur ett par år, och vore det inte för en granne (som bor på annan ort) som ändå putsade så skulle slyn ha tagit över. Vi stängslade fort in nästan varje meter mark som är vår, och det tog ändå minst fem år för hästarna att få bort alla sälgrötter ur hagarna. Nu är mycket kanske väl hårt betat då vi har lite mark, trots att vi fått låna en del. Dels för bete, både skog och lägda, men på senare år även några bitar övrig tid på året för vinterhagar. Vi har noga städat och putsat efter oss varje vår, och vilken skillnad mot den mark vi inte kunnat använda. Inte förrän nu!

 

Jag går inte närmare in på anledningar till att vi inte kunnat ta hand om marken tidigare, och det är ingen mänsklig rättighet att få använda mark bara för att den finns där att ta hand om. Dessutom är jag inte den bittra typen, utan kavlar hellre upp ärmarna och börjar ta itu med denna fantastiska möjlighet. Jag gillar att ta hand om hagmarker; att odla, fiska eller jaga är inte min grej, jag brinner för att våra fina basjkirer ska få ha det riktigt bra sin tid med oss, och då de oftast går ute dygnet runt, året om är ytorna de rör sig på jätteviktiga för mig. Så jag är bara glad och tacksam över det jobb vi nu äntligen fått. 

Första bilden i inlägget tog jag idag, medan jag höll på att stängsla ut det stora sommarbetet nere vid sjön, vi så generöst fått använda och sköta om sedan sommaren 2016. Först gick stoflocken där från juni, och de har inte hunnit äta upp allt som växt upp så vi bytte ut stona mot grabbarna i måndags. Nu ska grabbarna få äta hö i Ljunghagen under kommande vecka, och stona ska till baka till betet, som nu byggts ut. Det syns ganska tydligt skillnaden på ytan där det betats, och ytan som mer eller mindre varit orörd i flera år.

 

5CBCE0E6-99AC-4A2D-BFEC-3E86779A3A44

Det är inte bara flera meter högt sly som tagit över, där det inte är betat och putsat har johannesört, älggräs och rallarros brett ut sig. Basjkirerna äter inte johannesört, så jag är inte orolig, och från och med nästa år kommer antalet drastiskt minska. Det är inte hela biten av den nya delen som varit oanvänd, vi har fått använda delar av den stora lägdan stundvis under höst, vår och vinter sedan ett par år tillbaka. Jag återkommer till det, skillnaden där är påtaglig också.

 

7BDA08AB-79A2-4D8D-A951-49FB91C0B8CA

 

Innan jag stängslade putsade jag längst den bortre kanten med grensax. Man vill ju att stängslen är fria i alla fall, och att det finns plats att röra sig längst stängslet, för grejen är ju att hästarna ska vilja gå där också. Förutom sly finns det faktiskt duglig basjkirmat där också. Där det växer mer gräs, rakt över lägdan, gick Stefan med trimmern och gjorde ett spår innan jag stängslade. 

Innan jag stängslade klart på söndag förmiddag, och tog bort det gamla stängslet, hade vi förstås redan flyttat grabbarna upp till Ljunghagen. Medan jag stängslade klart höll stona noga koll på vad jag gjorde, de visste vad som var på gång. När vi släppte över dem på det uppgraderade sommarbetet bosatte de sig omgående på den nya delen som varit använd av oss tidigare, betad och putsad alltså.

 

4F62D7E8-0D78-4771-9EB2-D47F73081258

 

Den marken hade varit oanvänd i nästan fem år innan vi fick börja använda den, mest som försommarbete för de som sedan skulle ner på stora sommarbetet. Det syns var gränsen går för det som är brukat och ej, i bakgrunden syns en tydlig gräns, kantad av en massa blommande älggräs. Bakom den, och över resten av den nya delen är det sly och andra ovälkomna inslag, men det kommer bli lika fint, och finare om ett par år. Det gör mig glad! För visst är det bättre med öppna landskap än igenvuxna? 


Det där är bara en del av den nya ytan vi får ta hand om, och förra helgen tog jag itu med att stängsla in på den övre delen. Det som växer där är rätt mycket gräs av magrare sort, inte lika mycket sly (ännu), och tillgång till en härlig skogsdunge. Där gjorde jag iordning för att Gasper, Francesca och lilla Tjasmin ska få gå där, närmare gården och med de två ston som är på besök för Gaspers del under sommaren (plus Zeniya) i Hemmahagen mittemot. Jag kunde inte stängsla in hela ytan, av olika anledningar, utan där tänker vi oss bygga ut under sensommar och höst. För att riva allt nästa år och göra bättre, det är så vi gör det, och det funkar utmärkt. Man ska inte inbilla sig att man kommer på hela lösningen på en gång, särskilt vad gäller ett så pass stort projekt som det här blir. 


54BD71F5-1D8E-4B05-A84D-A5D064D100B8

Bild från första kvällen i hagen, från söndag, en vecka sen.

 

Redan dagen hon föddes kom jag på ett namn som jag själv tyckte passade. Tjasmin är en flod i Ukraina, och troligen även på Francescas tredje stoföl efter Gasper. Vi är ju två som bestämmer över basjkirerna, och vi ger dem helst namn man förhoppningsvis kommer använda i framtiden. Vi vill vara överens, och det verkar vi vara nu. Här följer en kavalkad av en del av de bilder som lagts ut på lilla familjen under veckan: 

 

B98365E8-D48C-47D4-AD5B-A43398FEFD65

Pappa Gasper i aftonsolen. Tisdag kväll tror jag.

 

257C3967-F92E-4A9D-A115-5310F9379015

Oavsett vilken kväll det var, så är det här Tjasmin från samma stund.

 

A158D86F-AE96-422A-8FB7-060BD2AEF2C3

Underbar bild enligt mig. Francesca och Tjasmin (samma kväll). 

56F11348-1B35-4BE4-887A-4B88DF6202F7

Även om de har jättestor hage nu, med en massa högt och tätt gräs och örter, så trivs de bäst där det är nedbetat och putsat sedan tidigare. Här har de nyss kommit hem från stallet på torsdagen.

 

0726E887-8741-46FC-BAE5-005EB02AB522

De skulle in även på söndagsmorgonen. Vi fann dem vilandes alla tre, Tjasmin nära pappa.

 

7F557B70-12D5-4454-B75E-722D8C771179

Francesca hann börja kliva upp innan jag tog kort, men det blev rätt fint med rallarrosorna och sjön i bakgrunden. Rallarrosor är inte bara av ondo, de är vackra medan de blommar så man kan ju passa på att njuta av dem då.

 


Allin


Vi har en fasligt produktiv och intensiv arbetsvecka här, så det hinns liksom inte med några blogginlägg. Arbetsveckan började i lördags och pågår till söndag, sedan blir det andra slags arbeten. Men jag vill påminna om att Allin (Gaspers och Francescas avkomma, född 1/2-21) är till salu.

 

CD5B85E7-D184-4462-9FAA-6B34D08E4902

 

Hoppas hon hittar rätt hem. Det är en rolig, nyfiken, positiv och orädd individ, och just nu tycker hon att vi jobbar  för mycket. Allin skulle verkligen behöva en helt egen, pysselsam människa, eller familj för den delen. Mer info och bilder på Allins egen sida.

 

B7DA47D8-E1B3-4403-B794-F41BC85F7120

 

 



RSS
Besökare idag: 2
Denna månad: 402
Totalt: 262309
söndag
27
november
1:a söndagen i advent
Astrid, Asta

2022
Vecka 47
«november 2022»
tiontofr
010203040506
07080910111213
14151617181920
21222324252627
282930

Senaste inlägg
Sista flockflytten för i år
Vinterlängtan
Alla själars dag
147 dagar kvar
Översittarfasoner
Flytt av rundbågehall
Sju veckor sedan sist
Fel färg
Reflexdags
Sly, ett helsike och en gåva

Senast kommenterade
Fiona
Höstregn och hästflytt
Öppna landskap
Javelin
Helsyster
Joline
Dags för tillvänjning
Efter snö kommer sol
Julaftonsritt
Höstplanering

Arkiv
2022
  •    November
  •    Oktober
  •    September
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2021
    2020
    2019
    2018
    2017
    2016
    2015
    2014
    2013
    2012
    2011