Till salu

 

 

690CBB0F-D242-4929-8281-C1E09AD86247

 

Det har blivit tillökning på vår till-salusida på senare tid. Allin har jag markerat som till salu, men eftersom hennes fina mamma Francesca definitivt inte är till salu så behöver lillan förstås vänjas av, och hon ska givetvis få sitt pass också, och vaccineras mot stelkramp. I oktober kan Allin vänjas av, men för den som erbjuder rätt hem går det bra att boka henne innan dess. Mer om Allin, foton från dag ett, samt allt man behöver för att kontakta oss med en presentation finns på Allins egen sida (länk)

 

84FF13D3-B672-4290-B225-25BFA9C78354

 

En till som är till salu till rätt hem är Tuchkin, vilket jag nämnt tidigare. De flesta som följer oss känner till att hans mamma dog när han endast var ett par timmar gammal, att han är uppvuxen utan riktig mamma, och på stomjölksersättning, vilket gett honom andra förutsättningar än om hans kloka och mycket erfarna mor tagit hand om honom. Hur han varit då kan vi inte veta, inte ens gissa, utan nu är Tuchkin som han är, och han är rätt speciell. 

Han kunde i alla fall växa upp med andra basjkirer, och han hade Fiona som guvernant, som skyddade och tog hand om Tuchkin, men någon mamma var hon inte, och vi var de som levererade maten. I början många gånger dygnet runt, men sedan allt mer sällan. Man råds till att sluta med mjölkersättningen när fölet är fyra månader, och på slutet ger man endast två ggr/dygn. I naturen diar fölet normalt tills de är upp till tio månader, mer som tröstslurk emellanåt, stomjölken är vid det laget blaskig, och ett dräktigt sto vill helst sinläggas inför sitt nya föl, men att man slutar redan vid fyra månader beror nog inte enbart på att fölet klarar sig och överlever på grovfoder, utan att det inte ska präglas onödigt mycket på människan. 

Det är svårt att berätta vad jag söker hos Tuchkins ägare, det är inte bra att vara för detaljerad, för då riskerar man att få förfrågningar från de som vill så väl men tillrättalägger sin berättelse av fel orsaker. Det viktigaste är egentligen vad Tuchkin söker i sin ägare, för han gör tydlig skillnad på person och person, därför är det av vikt att han själv får välja.

 

CAE0B765-D6BE-458B-9F26-9C4DA46B575D

 

Det finns redan information att läsa på Tuchkins egen sida, och jag kommer givetvis berätta mer och ställa relevanta frågor till den som är intresserad, för vi vill inte att någon gör resan hit i onödan. De personer han spontant gått fram och sökt kontakt med har i de flesta fall, med få undantag varit män, man ska kunna ha Tuchkin hemma på gården, inte inhyst. Man ska ha bra ytor, gärna kuperat där han kan röra sig fritt tillsammans med lekfulla kamrater, för att bygga upp kroppen bra. För Tuchkin behöver, precis som alla unghästar perioder där han bara är häst. Ett par veckor utan grimma gör honom inte till vildhäst, utan är av stor nytta för honom att vara ifred ibland. Man kommer märka varför. Det vore roligt om han väljer en ägare som kanske siktar på att köra in honom och använda som körhäst under tiden han rids in.

För det är en välhanterad och mycket intelligent unghäst. Totalt okomplicerad att utföra hovvård på, mycket läraktig (på gott och ont, han lär sig ofog exakt lika bra som nyttigheter vilket man bör ha i åtanke), mycket tydligt kroppsspråk, för han gillar att kommunicera, och mycket tillitsfull. Enkel att ta från flocken, litar helt på den ledare han är trygg med. I fredags lastade jag upp honom i transporten på gården, och han stod hur fint som helst och åt ur sin hink med kraftfoder och tillskott och sedan backade jag ur honom lugnt och fint. Det var andra gången i livet han var uppe i Fautrasen, och när jag backade ur honom lyssnade han på varje tryck jag gjorde på bogen och lydde steg för steg spikrakt bakåt (Fautrasen är en step up, den har ingen pålastningsramp).  Det trots att hans kompisar i hagen inte betedde sig lika väluppfostrat, Tuchkin kopplar från annat och är med en, en mycket god egenskap. 

 

D91E8637-CA75-4307-89C7-29C9C0C4F8D1

 

På söndag morgon tog jag först in Tuchkin i stallet, sedan Mistjev. Tuchkin verkades fram och sedan tog vi ut de två till Undantagshagen, och tog in Pavel och ettåringarna Ilieff och Sandor. Pavel verkades runt om, och ettåringarna fick friserade framhovar innan de lämnades ifred några timmar. Ettåringarna har liksom Tuschkin annat (större) energibehov än de två andra, så det är bra att kunna ge de som behöver extra i boxen, medan de äldre får betydligt mindre. Mitt på dagen, när vi skulle släppa ihop alla fem i Vinterhagen igen hade Ilieff inte bråttom alls:

 

42E4D329-54E0-4C34-8DE6-FDA52983E530

Måste jag gå ut..?

 

F56C8D14-4E8A-4E72-A707-A37DB4D4B3BB

Jag vill helst sova en stund till, tack.

 

Ilieff är också till salu, antingen som hingstämne till rätt person som avser använda honom i avel, med allt vad det innebär med premieringar etc, men givetvis också som valack, då med leverans efter kastration tidigast i höst. Då är kraven och priset annorlunda, huvudsaken är att han får det bra. Ilieff är en trevlig, lugn och intelligent unghäst med fin exteriör för åldern. Ilieff har förstås också en egen sida

 

 


Hejdå Rolly!

 

Halv åtta på lördagsmorgonen rullade vi ned till betet med Navara och Fautras för att lasta Rolly som skulle resa hem. Det var redan väldigt varmt och när jag öppnade grinden till hagen slog det mig att jag nog glömt ta med Rollys grimma, och visst var det så. Där låg tre grimskaft, grimmor till Zayats och Qarenina så de inte skulle råka följa med Rolly till Hälsingland, en hink med müsli och morötter, men ingen grimma till ettåringen, så jag sprang hem och hämtade den, plus en till för säkerhets skull.

Sen sprang jag förstås tillbaka till betet också, vilket jag kom på efteråt var rätt dumt i hettan, för det gick liksom inte att sluta svettas efter det. Nåja, det tog längre tid för mig att hämta grimman än vad det tog att lasta Rolly. Vips var hon uppe i transporten. Jag klättrade upp på fotstegen utanpå för att ta kort, men det var rätt svårt eftersom jag hade två ston med mig som också verkade vilja säga hejdå ordentligt. 

 

D3F4C63E-B64B-4DBB-A2CF-CFE6A5E00D96

 

97BEC722-49BE-486E-A836-C735C0E648AB

 

Så jag sa hejdå och släppte ut ekipaget ur hagen. Stefan körde iväg med Rolly som passagerare, och jag gick för att ta itu med dagens arbeten. Men först drack jag ett glas Resorb för säkerhets skull. Rolly reste jättefint, och i transporten är det svalt så länge den är i rörelse så hon hade inte svettats mycket alls när hon var framme, och gick ut via frontrampen lika fint som vi övat på innan. Jag hade bett Stefan ta någon bild av Rolly innan han vände hemåt.

 

205D6CD7-95FF-4E2B-8A1B-724FD257F5DA

 

Basjkiren i bakgrunden är en helsyster till vår Qarenina, som heter Kira. De är faktiskt lite släkt, eftersom Rollys farmor och Kiras farmor är halvsystrar efter samma ryska hingst. Kira har nog saknat att ha en basjkir att vara med, och jag hoppas de snart blir goda vänner. Det är bra att låta nykomlingen vara själv först och bekanta sig lite med nya miljön i lugn och ro, en så ung häst är ju lite tagen efter resan och nya intryck. Rolly är mycket efterlängtad, och kommer få det jättebra, och då känns det bara bra att lämna över dem.

 

45040F18-64A8-4660-BB24-9B666C312396

 

Tack för den här tiden Rolly, och lycka till i livet! 

 


Midsommar

 

Vi har i stort sett haft en bra midsommarhelg, med några få undantag. Bra väder, duktiga hästar, god mat och dryck men även ett akut veterinärbesök. Här är vår midsommar i sammandrag:

 

71898012-2502-4489-A981-38CEE5CD4870

 

På midsommaraftonens morgon tog vi in Zenits flock från Vinterhagen, det var första gången Tengri var in till stallet och det var inga problem alls. Han följde med så fint efter mamma. När de stod inne ledde vi över hela grabbgänget från Hemmahagen, via Vinterhagen till skogsbetet. Där ska de få gå några dagar åt gången, och däremellan i Vinterhagen då det inte växer nog mycket på skogen för de tre yngsta. Hemmahagen städades med traktor och Horse Hopper, och efter vi avnjutit sillunch fick de fyra gå ut till sin nya hage.

 

9E885483-2F73-42DA-93E5-A208BD972B8C

 

Det var så vackert väder här på midsommaraftonen, vi firade som vi brukar med jordgubbar, cava och god mat och allt var frid och fröjd fram till kvällsutfodringen. Adilliya var loj, och hon verkade gå igenom ett mildare kolikanfall, men efter jag promenerat henne och lille Tengri i skogen 40 minuter blev hon hastigt sämre så jag ringde efter distriktveterinär som var snabbt på plats.

Adilliya var så snäll och duktig, ställde upp på undersökningar och behandlingar utan att klaga, och fem dagar gamla Tengri var så trött när han återigen kom in i boxen, så han somnade vid husses fötter. Klockan tio kom vi in efter att Adilliya svarat bra på behandlingen, och på veterinärens inrådan var tillbaka i flocken (som varit orolig under tiden). Vi kollade på en film, åt ostbollar och drack örtté, vi var både utmattade och uppe i varv, så det blev ganska sent ändå innan vi somnade. Snopet avslut på firandet, men skönt att det gick så bra.

 

1B3CD404-A99A-4D50-B139-09BF1A2AC795

 

Midsommardagen började med att Rolly fick gå upp till stallet en sista gång innan flytten hem nästa helg. Jag kollade över alla fyra hovarna, bara en behövde filas lite. Så fick hon sin sommardos Axilur, som man ger föl, ett- och tvååringar mot spolmask. Rolly kan vara lite rädd om munnen, så då behöver hennes matte inte tänka på att hålla på med sådant redan i början, men Rolly var så duktig och tog sprutan utan att krångla ett dugg. Medan Rolly och Cetzima stod inne en stund gick vi och kollade till grabbarna och stängslet på skogsbetet, och jag passade förstås på att ta några bilder:

 

576D7B07-A9CE-4816-A5C3-AD9B78F67BD9

 

Tuchkin följer med som en hund, som med ett osynligt rep.

 

C4FD6679-C9D5-4E94-A1FA-0D43ABBB5C48

 

..även fast de andra slutade följa oss för länge sen följer han utan att tveka med oss, så efter ett tag började förstås de andra fundera över vad vi tog med Tuchkin på för roligheter.

 

47F1526B-B68E-427C-BC93-0BCAA713C619

 

Så vips kom de andra dundrades genom skogen.

 

A518C7E8-8E7A-4F5C-9E27-91D28CDBF7C1

 

Mistjev och Sandor först.

 

8236BAE0-E934-463E-8458-3F8E268D59F8

 

Den här bäcken rinner igenom hela hagen, det finns massor av plats längst bäcken för alla att dricka, men just idag skulle alla dricka på exakt samma ställe så det blev köbildning i midsommarrusningen.

 

BD70A506-37C3-402E-B2B3-CE7B89B58D91

 

Tuchkin har aldrig bråttom när han dricker, han brukar se till att tanka ordentligt när han väl dricker.

 

F328FB44-9D2A-40B5-A297-26AA412ABFF9

 

Till slut kom Pavel, Sandor och Ilieff på att det faktiskt gick stå och dricka på rad. 

 

På söndagen skulle vi lastträna Rolly för andra gången, förhoppningarna var goda då det gick så bra sist, men när vi lasttränar i hagen delar vi gärna upp flocken så det inte blir stökigt. Cetzima skulle aldrig få för sig att gå i närheten av transporten så hon fick vara kvar, och även Qarenina som är den som visar de andra hur kul det är att gå in i Fautrasen. Därför fick Zeniya och Zayats gå upp till stallet så länge. Zayats fick ha sadel på (för tillvänjning) när vi gick upp till gården.

 

E1EE6967-F8F0-4644-9974-F474B590FE50

 

Zayats skulle verkas bak också. Som jag tidigare berättat har hon helt nyligt sluta bråka när man lyfter bakhovarna, och hon skötte sig riktigt bra! Stefan verkade henne grundligt på höger bak, och enda gången hon protesterade var när han raspade för det är konstigt enligt henne. Vibrerar, lever om och kittlas, men när hon förstod slappnade hon av allt mer. Imponerande med tanke på hur vansinnigt hon krånglat med hovarna. Men när hon överkommer sina fobier och känner sig duktig, då blir hon modig och gör det gärna istället. Det är så hon funkar, exempelvis är hon den enklaste vi har att ge vaccinationer. Sprutor är ju inte ett dugg farligt, också får man en morot! 

Efter höger hov var klar drog vi ned Fautrasen till betet, och idag behövde Qarenina -till sin enorma besvikelse- inte hjälpa till, för Rolly klev upp själv. Den här gången var frontrampen uppe också, sist var det öppet rakt igenom. Medan Rolly mumsade ur sin hink fällde jag ned frontrampen inifrån transporten där jag stod med henne, och hon brydde sig inte ett dugg över det. Sedan ledde jag ut henne via rampen, men sen blev Rolly besviken. Hon tyckte det var himla trevligt därinne, så efter vi packat ihop efter oss och delade ut resterna ur hinken till de två andra stod hon ensam kvar vid frontrampen och tittade längtansfullt.

 

48B8E4F2-CCC7-4780-9412-D30E22501E83

”Kan jag få gå in igen, snälla?”

 

Det känns som om det kommer att gå bra att lasta på lördagmorgon, när hon ska resa hem. Men man vet aldrig, ibland verkar de förstå att det är sista gången vi ses och då kan det ta tid, men det brukar lösa sig ändå till slut.

Zayats hade hunnit fundera lite i sin box, så vänster bakhov gick ännu bättre att verka, även om raspen fortfarande är en lite obehaglig upplevelse. När vi ledde hem systrarna fick de ha huvudlag med bett bägge två, för att vänja sig. Lillasyster Zayats som är mer van har nästan lärt sig äta med bettet i munnen, så det verkar kunna bli ridhäst av den lilla vilden också. Det är ju en väldigt bra egenskap att vilja vara duktig, bara man törs prova nya grejer. 

 


Lättare att lasta än att fota

 

Tanken var att treårige Tuchkin skulle få kika in i Fautrasen för första gången på onsdag förmiddag. Med honom vet man inte alltid hur han kommer reagera för han är en ganska märklig basjkir (föl uppvuxna på stomjölksersättning kan bli så ibland), men han är också uttrycksfull -enkel att tolka med andra ord-, ambitiös och väldigt tillitsfull. Allt det gjorde att han tämligen obrydd klev upp i transporten betydligt kvickare än jag fick till mobilen i kameraläge.

 

EE0E84F6-7102-47A9-8319-DDBB87809038

 

Själv var jag rätt nöjd med, och imponerad av att han direkt klev upp med framdelen, särskilt som han egentligen föredrar det goda gräset som växer högt och frodigt utanför, även om morot och müsli också är gott.

 

0C5432EF-D4C8-485E-9A70-6EE8EDCAA446

 

Det var visst lite jobbigt att stå med bakdelen kvarlämnad. Här hade jag inte riktigt möjlighet att ta några bra kort, men ändå ett bildbevis på att alla fyra hovar är uppe i Fautrasen (bakfötterna är vita och syns därmed inte lika bra, men hela Tuchkin står inne i transporten).

 

94824834-27FF-4C8B-89BF-2B358CA60EA7

 

Han såg sig omkring och åt lite innan jag backade ut honom.

 

Tuchkin hade inte bråttom tillbaka till hagen, där kompisarna allt mer högljutt undrade vad han gjorde för roligt egentligen? Högst motvilligt följde han med tillbaka, men jag sa att han inte skulle vara ledsen, vi kan lasta oss mer imorgon igen. 

 


Den eviga blå himlen

 

 

Vilken bra helg vi haft här på gården! Det har varit fullt ös, duktiga hästar och vi fick mycket gjort. En helt ny basjkir har vi fått också, mer om den senare för vi går igenom helgen i kronologisk ordning. På fredagen var vi tvugna att ta itu med människoärenden, så det blev inte så mycket med basjkirerna just då, förutom att Mistjev och Tuchkin fick stå installade medan vi åkte in till Örnsköldsvik. Sen behövde vi vara lediga för att ladda upp inför de riktiga jobben.

 

A5641D53-8ED7-40AA-910B-789AFD73AB72

 

På lördag förmiddag fick Rolly och Cetzima gå upp till stallet. Dels för social träning för ettåriga Rolly som snart ska flytta hem till Hälsingland, också skulle hennes hovar ses över igen inför flytten. Som vanligt bråkar hon en del med fötterna, särskilt när vi är två, hon är mycket enklare att göra sånt med när man är helt själv men det är en mognadsfråga. Eftersom hon verkar så vuxen när men leder henne till stallet glömmer vi lite hur ung hon är, man får inte ha för höga krav på en ettåring som inte vet vad som förväntas av henne.

Medan de stod inne mockade Stefan marken vi lånat över vintern till stona med traktor och Horse Hopper, jag hade plockat ned allt stängsel och burit hem det under veckan. Jag vardagsmockade under tiden och gjorde daglig brunstkoll på Strelka, vilket innebär att jag leder henne utanför Gaspers stängsel. De brukar bägge vara ytterst ointresserade, men nu sprang Gasper för första gången fram och presenterade sig, och vädrade noga i luften. Eftersom han vände rätt fort är det inte dags än, men på gång kanske? 

För att tömma Horse Hoppern var Stefan tvungen att passera genom stora beteshagen, så jag fick varva mitt mockande med att vara grindvakt, det blev många steg innan vi tog ledigt på eftermiddagen efter Rolly och Cetzima letts hem.

Söndagen började väldigt trevligt, för under natten hade Adilliya levererat ett helt nytt litet hingstföl i vindskyddet. Vi har misstänkt att hon endast kommer få svarta, svartbruna eller mörkbruna föl, eventuellt någon musblack, men den här lilla killen var ju röd! Med stor stjärn och fyra vita fötter också, det är högst troligt morfar Gastrolers gener som visar sig. Vilken överraskning! 

 

E280A412-FE7F-41F0-9786-6F039ED2FB90

 

Han fick genast ett namn för jag har ända sedan Gagarin föddes 2013 väntat på en röd kille som ska heta Tengri. Det kanske är lite orättvist att ge ett namn som kanske förpliktigar, för Tengri har en hel religion uppkallad efter sig; tengrinism, med ursprung i Mongoliet. Tengri är den högste guden, men samtidigt mer ett väsen, en företeelse än en gud. Tengri är den eviga blå himlen under vilken människolivet pågår. Varför jag vill att just en röding ska få namnet vet jag inte riktigt, och det fanns goda anledningar till att Gagarin fick sitt namn och Ruslan sitt. Vi har inte fått några röda sedan dess, men nu är han här! 

 

5F7959F7-22C5-460B-BD6A-51FDF7F34A5B

Inte bästa bilden, men väldigt rolig med Adilliyas mule som gör att Tengri ser ut som ett litet modellbygge.

 

CE004937-7B4C-42B9-86A1-51B6A57EE863

 

Under dagen började jag tvivla på om Tengri verkligen är röd. Kanske han är gulbrun ändå? Men på bilderna är han röd, manen är definitivt röd, och det är den inte på gulbruna, och de fyra vita fötterna hör lite till just de röda. Tiden lär utvisa, jag tror ändå han är röd och namnet har han fått redan. 

 

CA6829C9-AC1F-4820-A201-C494A68CB0C1

Definitivt röd.

 

På förmiddagen hämtades återigen två ston upp till stallet från betet, den här gången helsystrarna Zeniya och Zayats. Zeniya skulle verkas runtom, och medan de stod inne skulle vi prova att lastträna Rolly för första gången. Det är enklast att göra i hagen de går i, och ännu enklare om det bara är tre hästar. Cetzima ger sig inte in i någon lastträning, och Qarenina är den som ivrigt visar vad det går ut på; man går upp i transporten och där får man karameller! 

Rolly var väldigt nyfiken, och tittade intresserat när Qarenina gick upp både framlänges och baklänges, halvvägs och helvägs. Hon undersökte noga Fautrasen utvändigt och inuti så långt hon kunde sträcka halsen. Sen hoppade hon bara upp. Ja, hon hoppade upp, såg sig omkring, ville inte ha karameller utan gick lugnt ut via rampen (vilket är imponerande, med stöd från en ledare kan de med god vilja gå försiktigt, med de flesta hoppar ut över rampen. Jag släppte Rollys grimskaft och husse tog emot henne ute på rampen).

Sen gjorde hon likadant en gång till. Funderade lite och gick sedan upp en tredje gång och den här gången ville hon ha hinken. Vilket även det är lite imponerande då Rolly inte är överdrivet intresserad vare sig av morötter, pellets, müsli, och i ”misstänkta” eller konstiga situationer äter hon inget överhuvudtaget utan tänker bara. Där stod hon i Fautrasen och mumsade müsli och morötter i lugn och ro medan Qarenina stod ute vid avlastningsrampen och var extremt frustrerad och missunnsam. Hon stod nästan och hoppade jämfota för att inte hon fick hinken. 

 

B6B7CD57-6CBE-46DB-B867-D1A91117D5FE

 

 Vi var nöjda så, stängde transporten och körde hem medan de tre stona fick dela på det som var kvar i hinken (Cetzima hade ju också skött sig fint som inte la sig i). Vi verkade Zeniya, och jag lyfte fötterna på Zayats. Om Rolly bråkar lite med hovarna så är det en fis i rymden jämfört med Zayats enorma misstänksamhet. För ett tag sen gick det över vad gäller framhovarna, för hon lärde sig att lyfta dem själv, och väl där kan man nu utan problem ta hoven och göra vad som helst, kratsa eller verka. Det är inte lika enkelt bak, men hon testade även där att lyfta själv. Men där måste man faktiskt ta i hoven för att få den bak i rätt läge, och den biten har hon verkligen kämpat med. Hon vill men sen kommer reflexen och tar över.

Inte idag! Zayats är fyra år, och idag var första gången hon helt utan krångel lyfte bakhovarna hur fint och snällt som helst. Jag blev så lycklig att jag nästan föll i gråt över en sån småsak, nu kan jag äntligen skicka henne på inridning! Det är den lilla, lilla puzzelbiten som fattats, och även om Zayats inte kommer förstå det på en gång kommer det att göra henne mycket gott att bli inriden och få arbeta, för det vet jag att hon älskar. Hon är en häst som verkligen behöver, och kan, vara nyttig. Gäller bara att hon fattar det själv.

 

33B8C089-C69C-4372-87F5-DBC2C1833A9C

Zayats rumpa på väg hem till betet.

 

245D2E89-0C04-4BE3-BB0E-394568F16B5B

Storasyster Zeniya med nya, fina hovar.

 

2A72FBCA-72FD-45BA-9A46-C1A0FD9BB38E

Måste hinna plocka blommor, vi är ju inne i midsommaren nu.

 

8437318B-72ED-44AA-95DF-86B63DA39B1E

Vackra Zeniya. Hon har ärvt mamma Tovas snälla ögon, och även hennes grimma.

 


Strelka

 

I mars fick vi en förfrågan om Gasper kunde ta emot ett sto i vår. Då stoet bor i Västmanland fick jag börja med att berätta att det man tänker sig ”vår” där snarare är försommar här, och den infaller i början på juni, och frågade ifall det ändå var intressant, och det var det. Jag berättade att vi behövde att all snö att försvinner, marken torkar upp så den håller för den påfrestning det innebär med att släppa ihop sto och hingst, och helst att vi kunnat få iväg stona till sommarbeteshagen. När det sker är alltid ett lotteri, och med tanke på den stora snömängd vi hade kvar och en vår som helt stannade upp trodde jag det kunde bli sent. Men det har visat sig att oavsett hur årstiderna ser ut sker betessläppet nästan samtidigt varje år ändå, och i år skedde det på fredag 11 juni, dagen innan Strelka skulle komma hit.

 

E36E6D60-DD11-42CF-BCE7-3CDA41C9234D

Stona vilar i sin hage medan Gasper håller koll från sin hage bredvid.

 

Vi hade kommit överens om att Stefan skulle hämta stoet, så han lämnade gården 04:45 på lördagsmorgonen, och vid sjutiden på kvällen kunde vi lasta ut en trött, söt liten basjkir som efter lite småstökig lastning i åskväder ändå reste väldigt lugnt och bra. Hon var inte ens svettig, och inte mer tagen efter resan än att hon genast undersökte sin hage och frågade ifall det fanns andra hästar i närheten. Hennes förvåning över att alla som svarade var basjkirer var rolig att se.

 

215414DC-15E9-4DD4-B3FF-9520A8E2D250

Bakom Strelka går Gasper med familj, och bakom dem står stona nyfiket på rad vid sitt stängsel.

 

Hammarby Strelka är fyra år, och föddes på en stor basjkirverksamhet. Som ettåring såldes hon tillsammans med en annan ettårig basjkir till nuvarande hem, så det var länge sedan hon hörde så mycket ryska gnäggningar. Eftersom våra basjkirer inte gnäggar åt andra hästar än just basjkirer är jag övertygad om att de har ett helt särskilt språk.

 

729BDC6A-7A64-4128-94C6-786C04E57D63

”Var har jag hamnat egentligen..?”

 

Nu ska Strelka gå här tills hon uppvisar brunst, då släpper vi in Gasper till henne. Då är hon väl bekant med sin hage, och det bästa för alla är om hon klarar av att gå själv tills hon är redo att ta emot besök. Släpper vi in ett annat sto kan det bli knepigt med att sedan släppa in hingsten om brunsterna inte synkar, även om Gasper är snäll även med icke brunstande ston är det inte säkert att stoet uppskattar besökaren, så det finns risk för stök och skada -främst på hingsten. Därför är det glädjande att Strelka accepterar att gå ifred, hon pratar mycket med de andra men visar ingen oro alls.

 

58A3D71C-64CB-4B14-B926-E0DE722722C3

Söndag morgon, solen står inte högt ännu utan ger långa och fina skuggor.

 

Enligt stoägaren uppvisar inte Strelka tydliga tecken på brunst, men med en duktig hingst behöver vi inte leta så hårt efter tecken hos ett sto vi inte känner ännu. Hingsten vet och visar. När vi släppte Strelka i Ljunghagen höll hon sig först vid stängslet mot Gasper och kollade in vilka som gick där. Gasper var väldigt tydlig; han gick fram och vädrade mycket noga i vinden, som turligt nog låg på från rätt håll också. Sedan vände han på klacken och gick därifrån, uppenbart ointresserad av nykomlingen. Om inte annat kommer han säga till när det är på gång, han är duktig på det. Strelka visade inte alls de tydligaste tecknen, ibland kan ston låtsas brunsta när de kommer på ny plats, men inte ens det. Hon såg sig omkring och gick till maten sen.

 

4CCBADAD-FB33-43D6-9C9C-87ABF99D87BA

Söndag vid lunch.

 

Basjkirer behöver generellt lång tid på sig att landa på ett nytt ställe, så jag tycker det är bra att Strelka inte brunstar ännu. Istället kan vi bekanta oss i lugn och ro och bygga upp förtroende först. Hon är snäll, nyfiken och kommer gärna fram, men är ännu lätt skeptisk och frågande, egenskaper som gjort att basjkirer överlevt så det är helt ok. Vi är bekanta nu, och blir vänner snart, precis som det ska vara.

 

C0DF36BF-B639-4391-A4A4-FF3B2148528D

 

Det är glädjande att man väljer Gasper till sitt sto, även om utbudet av basjkirhingstar är minst sagt smalt så blir vi stolta. Nu hoppas vi att allt går som tänkt, och att Strelka reser hem senare i sommar med ett nytt litet liv i sig. 

 

8B11AD91-3B80-4286-8B75-56867C0489AA

 

Och med tanke på Strelkas vackra, bruna färg kan det mycket väl bli det första fölet efter Gasper som inte har någon slags variant av musblack, även om det förstås är jättefint. Det är det som finns innanför pälsen som är viktigast ändå. Välkommen Strelka.

 


Rolly är bokad

 

84268D09-3FA3-4084-B8B9-21075BD5C8CF

 

En händelserik lördag fick vi hästfarmare i lilla Tröning. 04:45 lämnade Stefan gården med pick up och Fautras, samtidigt som jag gick upp. Regn ute hela förmiddagen och även mitt på dagen var välbehövligt, men lite trist kanske för de gäster som dök upp precis som jag höll på att lunchutfodra grabbarna. Det var Rolly som skulle få besök av mor, dotter och en kusin till den senare, men trots lite väta och friska vindar var det ett givande och väldigt trevligt besök. Jag jobbar som bekant oftast själv, så när jag äntligen får tillfälle att prata om mina fina basjkirer finns det liksom ingen hejd. Som vanligt lär jag ha träningsvärk i stämbanden imorgon, och besökarna ha skavsår på stigbygel, hammare och städ (hörselorganen med andra ord).

Eftersom närmaste vägen till betet går genom hagen där Gasper går blev det först ett besök hos Rollys familj; mamma, pappa och en väldigt yster lillasyster. Rolly var exakt likadan som Allin är nu för ett år sedan, så det var bra att ha som jämförelse för det händer förstås en hel del på ett år för en liten basjkir. 

Besökarna har sedan några år en basjkir, en helsyster till Qarenina, så givetvis jätteroligt för dem att få träffa henne också, och tydligen fanns det uppenbara släktdrag. Rolly tyckte det var skoj med besök, extra uppmärksamhet är förstås roligt för en social ettåring, och tycke uppstod så nu är lilla fröken bokad för hemresa så snart vi lasttränat och det stämmer i tid. Det är inte mer än 35 mil, så då levereras Rolly till dörren, det är en lösning som känns trygg och bra för en så ung häst som har hela livet framför sig. Och jag är övertygad om att hon kommer få en jättebra uppväxt som borgar för en trygg och nyttig vuxenhäst så småningom.

 

44B67AF4-C092-483C-B2A8-0CF6B7CA7CAF

Med mamma Francesca förra vintern

 

879344F2-F48C-44B9-A360-05EAF1664A93

Ungefär ett år sedan. Grimman har numer ärvts av lillasyster Allin.

 

6C682434-21AB-4A00-B634-651C8D3C1AB6

Nyligen chipmärkt, tidig höst 2020.

 

729DF86A-05F8-4374-9F75-EAEAFAD7A9C2

Favritbild från vårvintern, ett inlägg där jag och Rolly demonstrerar hur vi tar på grimmorna här. Snabbspännen används aldrig.

 

446D6A58-6EB4-44B0-A924-2C5FE535DA5F

Snön drog in en vårkväll vid utfodring, här syns Rollys fina, röda toppar i manen.

 

62069CBA-3396-4A4E-9239-E2F2CEC2E032

På väg hem till flocken från stallet, utan vinterpäls ser man plötsligt vuxen ut.

 

Nu ser jag fram emot att vinka av Rolly och önska lycka till i livet. Francescas första föl har skänkt oss mycket glädje, och vilken förstagångare Francesca varit förresten. En riktig supermorsa med stort tillit till oss, att vi tar hand om både henne och det nya livet, och bägge systrarna har visat stort självförtroende och lekfullhet. Att pappa både fostrar och vakar gör nog sitt till tror jag. 

Medan jag skriver inlägget tuffar Stefan på hemåt med värdefull last i Fautrasen; ett sött litet sto (Stefans ord) som ska hälsa på Gasper under sommaren. Mer om det i kommande inlägg.

 



RSS
Besökare idag: 18
Denna månad: 738
Totalt: 251274
söndag
26
september
Enar, Einar

2021
Vecka 38
«september 2021»
tiontofr
0102030405
06070809101112
13141516171819
20212223242526
27282930

Senaste inlägg
Höstplanering
Inrapporterad
Veterinärvecka
September levererar
Rodina
Fullspäckad fredag
Brunstkoll
Repetition
Äntligen fredag!
Räkmacka

Senast kommenterade
Höstplanering
Till salu
Midsommar
Lättare att lasta än att fota
Allin-bilder, utlottning!
Det är roligt när de är duktiga
Lösa hästar
Isigt, halkigt, knöligt och lerigt.
ZZ-Zizterz
Söt och snäll

Arkiv
2021
  •    September
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2020
    2019
    2018
    2017
    2016
    2015
    2014
    2013
    2012
    2011

    Lista över andra trevliga bloggar

     

    Stuteri Kry 

    Jemthagen

    Nillas Häst& Ridutbildning

    Yvonne Larsson

    Johanna Lassnack (inaktiv)

    Bondfia